Gotland

Om vi ville åka med till Gotland? Naturligtvis ville vi det, då frågan ställdes. Dessutom med bästa tänkbara sällskap, bror och svägerska.

Måndagsmorgon. Avresa från Oskarshamn kl 10.05, betydde tidigt uppvaknande för morgon-sömntute- tant.
Fin båtresa, på tre timmar.  Blå Jungfrun och Långe Erik var synliga på överfärden.

Smultrondoften var överhängande utanför en av Scandic Visbys längor.  Smultronschersmin. Tänk, när jag kom hem, så upptäckte jag att även vår egen schersmin är av samma väldoftande sort.

Och så denna otroliga blåeld, som blommade överallt på ön.Tänkte tyst för mig själv, Undrar hur många blåeld som finns på Gotland. Miljarder, tror jag!

Nunneört kräver inte mycket för att trivas. Bäst tycktes den trivas i sprickorna i ringmuren eller mellan ruinernas stenar.

Visby är rosornas och ruinernas stad.

I Botaniska trädgården fanns mängder med helt fantastiska rosor.

Har en viss fäbless för orangefärgade rosor.

Röda- Vita rosen. En lek från Kalle Blomqvistböckerna?

En superfin lagom överskådlig trädgård bjöd Visby på. Två stiliga herrar tycks diskutera trädgårdsanläggningar.

Många ruiner, ännu fler riktigt gamla hus. Njutbart flanerande i vackert väder.

Tog en titt i domkyrkan. Fönstermålningarna i vapenhuset var de som mest imponerade.

Domkyrkans torn syns vida omkring.

Karin hade sin egen ruin, belägen vid Stortorget.  Det är franciskanerordens munkar som anlade kyrkan på 1200-talet. Historiens vingslag tycks höras över hela det stora området inom muren.

Norra Öland med Fårö, stod på agendan på tisdagen.
"Måste" ju ha en souvenir-geocache. Vid det lilla fiskeläget Lauter fanns en lättillgänglig.

Samt en ovanligt vacker tistel.

Kalksten/ Klappersten finns det gott om på Fårö.

Raukområdena är imponerande.

Inne i "grottan" syntes fossila lämningar. Häftigt!

Digerhuvud är en vacker stenstod.

Eller vilken stenstod som nu EGENTLIGEN är Digershuvud. Nästan alla raukar kunde man se som huvuden av olika djur/människor. Naturreservatet på Fårös huvud är stort. Kanske därför det heter Digershuvud....

Langhammars raukar var också imponerande.

Fårö fyr är belägen så långt österut man kan komma på ön.

Kargt, vackert .... MEN jag har liten förståelse för Bergman och Palme som tillbringade hela somrar på den karga ön. Kanske trivdes de för att man kunde få avskildhet i kargheten. Lugn, ro, uppladdning...

Något bad i Östersjön fick vi aldrig till, men väl en stunds simtur i Blå Lagunen.

Blå Lagunen är ett gammalt övergivet kalkbrott som fyllts med vatten. Det kändes härligt livgivande att simma omkring i det blå-gröna kalkrika vattnet.

Rakt över nordligaste delen av ön finns ytterligare ett kalkbrott som inte längre är i bruk, Furillen.

Mångfalden av blåeld gjorde landskapsbilderna sagolikt vackra. Vilken tur att vi åkte till Gotland under rikaste blomningsperioden.

De övergivna kalkstensvagnarna står fortfarande kvar.  Kalkbrottet lades ner på 1970-talet.
Området ägs numera av en känd fotograf. Han har ett hotell på området, ett hotell som inte verkar ha öppet denna sommar.

Stannade läge och bara njöt....

.... av det stora blåa.

Den här bilden är min favoritbild från alla bilder som blev tagna under de fyra dagarna vi var på ön.

Onsdagens resa gick i sydlig riktning.
Helt ljuvliga vallmofält syntes lite här och där.



Liksom denna cerise bekantskap, en växt som jag aldrig tidigare sett. Konstaterade snabbt att det rör sig om en kovall-växt. Just denna heter Pukvete. Den har fått sitt namn att den ofta förekom i vetefält förr i tiden, och att fröna från den fick mjölet att få en blåaktig nyans samt smaka lite beskt.
Undrar om den växten finns på Visingsö, för det var just ett sådant vetemjöl som jag köpte på en julmarknad för ett par år sedan. Det vetemjölet hade malts på den frodiga Vätternsön.

Jag hade fått tips från en bekant på Gotland,  att åka längs Ekstakusten. En liten väg där man kom nära de båda Karlsöarna.

Otroligt vackert!

Hamnarna på Gotland ser ut på det här sättet,  en samling gråaktiga bodar... och en brygga.
Djupvik ligger vid norra delen av  Ekstakusten

På södra delen av den någon mil långa kuststräckan ligger ett fågelskyddsområde.

Vi konstaterade att det fanns fler får här, än vad vi såg på Fårö.

Skarvar? Lunnefåglar? Svårt att se på håll...

Det var en varm onsdag, en dag med åskluft.

Fåren fick försök hitta den lilla skugga som enarna gav.

Återigen en resa tvärs över ön, från öst till väst.

I området kring Ljugarn blommade nyponrosorna för fullt.
Går inte att visa på bild, hur vackert det blir när man ser nyponblommor överallt.

Folhammars raukfält är inte alls lika känt som områdena på Fårö.  Men lika imponerande, även om raukarna är lägre här än på Fårö.

Lika häftiga "huvuden" här som där!

Ett riktigt otäckt urtidsdjur! ?

Hela ressällskapet på bild!

Bästa maten på resan ( där alla måltider var riktigt bra) var laxtallrik + några rökta räkor i fiskbutiken i Ljugarnas hamn.

Regnet och åskan kom då vi nådde Romakloster.
Det "dåliga" vädret gick över på några timmar, kvällen i Visby blev fin.

Torsdag, hemresedag.
Promenad alldeles innanför den övre muren.
Hittade en bra affärsgata som vi inte besökt tidigare.

Bra utsikt på höjden, förstås.

 Förmiddagsfika.....

... på ett märkligt ställe, i det här gamla huset.
Café- idkaren, en äldre kvinna, gjorde oss sällskap. Hon hade svårt med andningen. Hur orkade hon driva café?

Trappan vid domkyrkan var stegrik.

Belöning väntade, i form av denna fantastiska utsikt.

Fler utsiktsställen... 

... och en vandring längs rosenkantade gator.

En sista liten biltur hann vi med i väntan på fem-färjan.

Återigen blomsternjutning alldeles norr om Visby.

Ordentliga vågor...

... och en hel andfamilj.

Dags att ta farväl av den härliga ön.

Hoppas att komma tillbaka ... snart.