Pärla

Kroksjön, i Hestra, den åker jag/vi förbi flera gånger i veckan. Vi passerar på väg till och från dotterns familj utanför Värnamo, vi åker vi förbi om vi ska till Halmstad och jag passerar sjön varje gång jag handlar i affären eller hämtar paket på utlämningsstället i det välförsedda lilla samhället.

Ofta, ofta ser man folk i rörelse utmed gångbanan mellan landsvägen och sjön.  Jag har ofta funderat på om man går fram och tillbaka, om man tar en runda via körvägar eller om det finns en stig runt sjön.

I förrgår, då jag hämtade paket, såg jag ett par som vek av från gångvägen och gick in i skogen längs sjön.

Aha, detta måste undersökas, tänkte jag och föreslog att dagens promenad skulle bli ett försök att ta sig runt Kroksjön.

C-E tyckte att förslaget var gott.

Redan utmed den redan bekanta gångvägen, träffade vi på den här skylten. Den lovade gott.

Men inte  kunde man ana att vi skulle gå på en stig som under 9/10 av de fyra kilometerna slingrade sig precis längs sjökanten.

Sjöstigen var verkligen en pärla.

Det  kändes nästan lite fånigt, ja också lite skrattretande, att inte ha funnit denna pärla till vandringsled/promenadstråk tidigare.
Kroksjön ligger i princip på cykelavstånd från vår bostad, det är en mil  dit. Tar man elcykeln, så är det en baggis att cykla fram och tillbaka ... och dessutom ta den lätta vandringen runt sjön.

En förflyttning mellan landskap och region, och framförallt mellan språkgrupp blir det, om man tar sig från Grimsås till Hestra. Vi i Västergötland har tungspets-r medan smålänningarna där på andra sidan gränsen, har ett r som ligger betydligt längre bak på tungan. Ibland försvinner bokstaven r helt för smålänningarna. Det är inte för inte som man äter "massipantåta fösta tosdan i mass".

Intressant iallafall hur stor skillnad det kan vara på dialekter, korta avstånd emellan.

Sjöstigen var synnerligen väl underhållen av Hestra SSSK. ( tror att det betyder Hestra skid och sportsällskap).
En gåta per helg hade man satt upp vid en grillplats. Tror att jag kom på denna, Ja, inte under promenaden, utan nu när jag fick upp den på datorn.

Det fanns också skyltar som informerade om dödisgropen - där jag f.ö. hittade en av mina första geocacher - om torpet Knipebo, om tjärbränning i tjärdal mm.

Porsen blommade med sina röda ax utmed stränderna. Väldigt vackert.
Vad jag förstår så finns det han och honbuskar och ibland buskar som bär både han och honax. Tror att detta är en han-buske, med sina avlånga ax.

Längesedan den här ekan användes. Den har sett sina dagar som sjöfarkost, men är än så länge ett vackert smycke på den fina rundan.

De sista femhundra meterna låg i anslutning till elljusspåren. Spår som är tänkta för löpning på sommaren och skidåkning på vintern. Vi kom så småningom fram till vallarboden och konstaterade att den nog inte har blivit använd på några år. Synd, för Hestra är ju faktiskt den sydligaste "riktiga" skidorten som vi har i vårt land, med sin välutbyggda utföråkningsanläggning, med kuperade spår som utgår från backens nederdel och så de här lättåkta spåren nära sjön. På sjön har man f.ö. haft en upplogad bana för långfärdsskridskor.

Så visst är det synd att vi inte har några månaders riktig vinter på våra breddgrader, nu för tiden. Hestra och dess omgivningar är verkligen en pärla för uteliv året om.