Uteliv

Utomhus är bra. Utomhus kan man vara, också i dessa tider.
Så schysst att vädret har velat oss väl, så här långt.
Sol kan man inte begära dagligdags, även om den slösade med sina strålar under långfredagen.
Helt OK med tio grader varmt och moln också.... allt väder som främjar uteliv är toppen.

Igår blev det så mycket utomhusliv, att jag somnade som en stock före klockan tio. Av ren sömnighet. Härlig känsla.

 På förmiddagen var det långpromenad med byns älglag. En tradition som de har på långfredagen.
Det var många år sedan som vi hängde på. Detta år passade det oss utmärkt.
Nio kilometer på bekanta skogsvägar och stigar blev det. I trevligt sällskap med trettiotalet personer i olika åldrar.
Lite information om olika torpställen, det fick vi också.

Ville så gärna åka till barndomens blåsippshagar denna fina dag. Femtio minuter i bil,  och så var vi framme i barndomshemmet, som numera ägs av bror och svägerska.
Hela deras familj var på besök, så det blev en trevlig promenad, ner för backarna från Backgården och ner till blåsippshagarna.

Blått på marken längs de ca 500 meter, där de berömda blåsippshagarna breder ut sig på båda sidor grusvägen.

Finns det någon vackrare  blomma?

Det finns massor av vackra blommor, och jag gillar verkligen den  vackerhet som naturen pryder sig med, från mars till oktober.

Men det är något visst med de första blå sipporna. Har säkert med barndomens att göra. Då gick jag många gånger, från det att snön försvann och kollade efter blåsippor på mitt eget blåsippsställe, där vid det "bottenlösa" kärret. Tittade till den platsen i går också, och visst fanns det sippor, men inte alls så tätt som i hagarna.  Förstår inte hur min mamma lät sin tös bege sig till det farliga stället på egen hand, f.ö. Men jag var nog i skolåldern innan jag  fick gå dit ensam. Och då var jag medveten om att jag fick vara väldigt försiktig var jag satte fötterna.

Helblått... underbart! Fast här behövs lite röjning!

En härlig utedag blev det, som sagt.

Nu väntar jag/vi på att två små påskgubbar och deras föräldrar ska dyka upp.

Känner mig privilegierad som bor på landet, och som i stort sett kan leva som vanligt, i denna ovanliga tid.