Naprapat

Nu tror jag att jag förstår skillnaden mellan naprapat och kiropraktor. Eller så  har jag fel i antagandet, och då handlar det om personlighet mer än om yrkesroll.

Sedan många år tillbaka, 25 år skulle jag vilja säga, så har jag en rygg som protesterar då och då. eller kanske bättre uttryckt,  nu och nu. Protesterna var mera våldsamma för några år sedan än vad de är nu för tiden. De pågick jämt, skulle jag kunna säga.  Numera är protesterna sällan riktigt våldsamma, och de lägger sig så snart jag ger den gamla kroppen möjlighet att vila.

Under åren så har jag testat diverse hjälpare, sjukvård med röntgenbilder, sjukgymnast, flera olika kiropraktorer... och sjukgymnast igen.

Nu är muskel och skelettåkommor synnerligt vanliga, så även i yngre åldrar. Mina mer än 20 år yngre kollegor hade varit hos en naprapat, som de talade väldigt väl om. En kvinna som har sin mottagning på så nära avstånd  som i Tranemo.

I våras, då när coronakrisen var ny och vi lärare skulle hjälpa till att dela ut lunchmaten till eleverna, så blev det en så konstig böj på ryggen, så att jag fick ordentligt ont.
Ringde då till den omtalade naprapatkvinnan. Fick en tid ganska långt fram i tiden, en tid som sedan först blev ombokad av henne och sedan av mig.

Ryggen, den har skött sig tämligen bra de senaste månaderna, men visst ville jag testa den rekommenderade behandlingen och dessutom få lite råd om hur jag själv kan ta hand om ryggen, för att den ska känna sig så välmående som möjligt.

I dag var det så dags att möta den omtalade Anna.
En trevlig kvinna i sina bästa år ( om nu åldern mellan 40 och 50 är det, men jag tycker nog så).
Vi talade en bra stund om ditt och datt och om den protesterade ryggen.
Så fick jag lägga mig på den, från tidigare behandlingar, välbekanta britsen, den med ett hål för ögon, näsa och mun.
Hon hittade direkt den ömma punkten, en stor bullig öm muskelknuta, Hon berättade om hur den kan påverka flera olika nerver och göra livet riktigt besvärligt.
Det som kiropraktorer alltid brukat kolla, det hur benens längd förhåller sig till varann, det brydde hon sig inte alls om.
I stället frågade hon om det var ok att hon satte i några nålar för att få igång system som inte verkade jobba så bra. Det fick hon. Därefter som var det knådning av muskler och tryck på olika ställen i skelettet som gällde. Inte alls som kiropraktorerna brukar göra, när de lägger upp den del som ska behandlas på klossar och sedan trycker till.
Här var det lång behandling, långa tryck på en och samma punkt och bara ett enda ( otäckt) ryck.
Jag fick också stretcha baksidan ordentligt, liggandes på rygg eller sida.
Behandlingen tog nästan en timme, och kostade lika mycket ( eller i detta fall helt ok pris) som tio minuter med kiropraktorn har kostat.

Anna pratade också om vikten av att må bra rent psykiskt. Gör man inte det så reagerar kroppen på de mest märkliga sätt, och mest där man brukar ha ont. Nu har jag inte känt mig speciellt stressad på flera år, antagligen är det därför som ryggen också har mått någorlunda.

Jag fick också med några bra stretchövningar, bl.a de här enkla från Jensens ryggskola,

Idag fick jag valuta för pengarna. Jag fick prata, jag fick ordentlig behandling på flera olika sätt och jag fick med mig enkla övningar hem.

Det kändes som om naprapatbehandling handlar om en helhetshälsa, medan kiropraktorn bara behandlar det område där man har ont.

På väg hem  kände jag mig behagligt trött. Kollade aktivitetsklockan och såg att pulsen låg 8-10 slag lägre än vad den brukar  göra då jag kör bil. Maken hade gjort lunch, och jag var vrålhungrig.
Efter maten så hade jag massor av energi, trots en viss trötthet, så det har blivit både bullbak och kakbak och växthuspyssel i eftermiddag.

Ryggen är lite öm, men den gör inte ont. Mindre ont än efter ett kiropraktorbesök. Detta trots att Annas behandling var allt annat än mild.

Inte ett enda "du får inte göra" fick jag med mig. Kändes bra!

Ja, det där med naprapat, det var en positiv upplevelse. Om dagens behandlingar påverkar ryggens protester på kortare eller längre sikt, det återstår att se. Men med lite egna ( eller Jensens då) stretchövningar, så kanske vi kan komma riktigt bra överens, jag och ryggslutet, så här på äldre dagar.