Tomrum

Eller kanske borde det vara MELLANRUM som rubrik. Anser dock att tomrum kan vara såväl det som ordet säger OCH mellanrum. För nog är det tomt emellan! Om det inte är något annat emellan förstås....

För några veckor sedan så sa det knak i såväl tand som i knä.
Knäet rättade sig till direkt, men en helt av-knakad tand, den läker inte av sig själv.
Fick snabbt en tid hos tandläkaren. Man gjorde undersökning och röntgen, och insåg att till den tandrest som jag hade som nummer fyra i höger överkäke, var det bara att säga bye-bye.

En spricka rakt igenom den tidigare rotfyllda tanden och en begynnande infektion i den livlösa rotänden. Så det var bara att dra ut resterna. Vilket visade sig vara en hel del! Det är mycket tand som finns kvar där under tandköttet.

Så nu har jag ett tomrum, däremellan tand tre och fem. Eller om man så vill ett mellanrum. Ett stort mellanrum, känns som det blir större för var dag som går. Dessutom har det blivit  ett nytt hängställe - ni vet motsvarande det de flesta välmogna tanter har - hakhäng, gäddhäng, ögonlockshäng, brösthäng... och har denna tanten fått munhäng också.'

Och vad händer då? Jo, tungan kan inte hålla sig i styr! Den drar sig hela tiden mot tomrummet/ mellanrummet/ hängstället, fast jag inte kan förstå vad den har där att göra och trots att jag hela tiden försöker hålla den på sin rättmätiga plats.
Inte lätt ska ni veta,  för den som alltid haft svårt att hålla sin tunga i styr, att få ytterligare påspädning på det problemet!

Undrade förstås  genast, där i tandläkarstolen, vad det kostar att fylla igen tomrummet.
15 000 kr för en "brygga" - 24 000 kr för implantat.  Och då måste jag göra det före november, då årets högkostnadsskydd går ut.

Hör till dem som är småsnål mot mig själv understundom. Tycker att det är mycket pengar för att fylla ett så litet tomrum, kanske kan jag få styr på min tunga och vänja mig - och så tänker jag: Är det lönt att kosta på en pensionär så mycket?

Nu till ett betydligt allvarligare ämne, under rubriken tomrum.

Tomrum, det blir det verkligen när någon när och kär har lämnat jordelivet.

På något sätt, så läker dessa tomrum ihop, lappas och lagas och tycks göra en hinna kring tomrummet och lämnar liksom en liten bubbla kvar. En bubbla, där tomrummet fylls ut av minnen. En minnesbubbla, som av och till poppar upp, och som inte längre gör ont, när hinnan runt om är färdigbildad.

I måndags hade kollegorna avskedfest för mig. Solen värmde och vi kunde sitta utomhus, ända tills dess knotten blev för närgångna och tvingade oss inomhus.
Det var gissningslekar, det var hälsningar från tidigare kollegor, var god mat, god dryck, fina presenter och blommor. Det var en rolig kväll.

Nu är det sommarlov. Sen är ju frågan hur stort tomrummet blir när skolorna startar igen i höst. Om jag kommer att uppleva livet som tomt, då jag inte ska vara med om uppstartsdagar och inte göra stora planeringar.
Helt tomt blir det ju inte. Även om mellanrummen mellan skoldagarna kommer att vara sex dagar, så får jag ju på den sjunde dagen gå till skolan och genomföra tre långa pass med lektioner,
Plus att jag får återkomma i början av terminen och coacha sexorna i retorik - så nu kan ni själva räkna ut hur det gick med retorikmatchens slutauditionen...

Den här  lilla plantan av perenn tjärblomster är sannolikt den enda växt som finns kvar från det att vi anlade rabatten runt altanen, för nästan 40 år sedan.
Min mamma hade vidtalat en gammal kvinna, som hon jobbade som hemsamarit hos ( ja hemtjänstens personal kallades hemsamariter på en tiden) om hon och jag kunde få hämta lite växter i hennes frodiga och artrika rabatter. Det gick bra, och de växterna blev starten på rabatten som fortfarande är i bruk, men där man genom åren har fått fylla ut tomrummen  med köpta eller fådda perenner.

Fick just ett messengermeddelande om att jag kunde hämta alunrotplantor hos en ung amatörodlare i byn.  Blir bra att fylla ut årets rabatt- tomrum med.

För många år sedan, då när skolfolk fick åka ut på övernattningskompetensutveckling, så var hela vårt rektorsområde på en folkhögskola, Ädelfors utanför Vetlanda.  under några uppstartsdagar.

Det handlade mycket om konst av olika former på den skolan, och första eftermiddagen så fick vi träffa en konstnär som skulle guida oss att se naturen genom hans ögon:

- När ni tittar på träden, titta inte på grenarna, titta inte på bladen utan granska tomrummet som är där emellan.

Hu, så dumt tyckte jag, då jag försökte titta i det tomma där emellan allt grönska.
Och faktum är, jag tycker att hans mellanrums-synsätt är precis lika dumt, så där tjugo senare.

Detta inlägg hamnade i mellanrummet mellan två bilder av nattens drottning.

Och visst måste det vara en hel del tomrum, för att det ska bli en helhet.  Men i min mun, är det tomrummet lite väl stort.