Skogsbad

Det finns ett antal relativt nya ord, ord som ofta används, som jag avskyr.
Ord med chock i, gör mig absolut psykiskt illamående, då jag ser dem. Söt-chock är det värsta ordet jag vet. Antagligen för att de båda orden går inte ihop, de har ju helt motsatt mening. Nakenchock är också ett ord som ger lite lätt illamående-  en chock består av en betydligt värre upplevelse, än att se lite hud.



Ett ord som tillkommit i det allmänna ordanvändadet, det är skogsbad.
Först tyckte jag att det kändes lite konstigt, men jag köper det mer och mer.
Jag gillar att skogsbada. Jag gör det ofta. Jag mår bra av det.
Förmiddagen har ägnats åt skogsbad. Det kom till och med lite vatten ovanfrån, där i badandet. Underlaget var också ganska så blött.

Ett inställt besök av bror och svägerska, gjorde att jag tänkte: - Nu måste jag bara ut och kolla hur det är med blåbär? På Instagram och Facebook, så visar ju den ena efter den andre upp skålar fyllda av skogens superbär, av skogen safirer, av blåbär.
Har kollat en del, alldeles vid skogsvägskanterna, då jag  raskt promenerat förbi under de ofta förekommande skogsbadspromenaderna, och inte sett så mycket av de blå bären.
Idag tänkte jag bege mig till ett område, där vi tidigare plockat en hel del bär.

Tog med kameran, då det är alldeles vid en större mosse, en mosse som brukar vara alldeles gul av myrliljor, så här års.
Det var mycket myrliljor, men mindre än det brukar vara.

Kanske det är för blött för riktigt riklig blomning i år. För blött är det på mossar och myrar, det är så mycket vatten så att det känns farligt att försöka ge sig ut i det blöta. 

Något moss/myrbad, det är jag inte intresserad av. 

Läste i lokaltidningen om ett par som kommit ut på vattensjukt myrområde då de var ute och plockade bär. Det slutade med att brandkåren / räddningstjänsten kom och hjälpte dem upp. 

Bättre att hålla sig på hårdmark!

Blåbär, det fanns det tokmycket av, där på andra sidan bron som gick över det smala surdråget.

Hade bara tagit med mig ett par kärl, men åkte hem och hämtade fler. Man blir alldeles plock-nödig när man ser så mycket bär.

Efter ett par timmar så tyckte ryggen att det räcker för idag. Men jag lovar, jag återkommer. Det finns mängder med bär kvar. Det som är bra med blåbär, det är ju att de kan plockas i flera veckor, de blir inte dåliga så snabbt som exempelvis jordgubbar och smultron.

Hann med att lyssna på nästan två Sommarprogram där i blåbärsskogen.

Det ena var Sara Bäckmo, som pratade om odling.  Väldigt intressant. Bestämde mig på stående fot att så vintersallad både i växthus och i pallkrage utomhus, när det som odlas  där nu, har blivit för gammalt eller uppätet. Har en påse med frö liggande, men ska beställa fler....Finns dock en risk att fröerna tar slut, efter det att Sara propagerat för vinterodling i sitt program. Kollade på nätet och såg att även mangold kan odlas på vintern....

 Patrik Svensson heter sommarpratare nummer två. Mannen som  skrivit "Ålevangeliet". Han var väl så där att lyssna på, pratade mycket om hav och dess betydelse för allt liv... men inget om ålar... fast jag har inte lyssnat riktigt klart på det programmet...

Det rejäla skogsbadet, med extra koll på marknivå, lovade ett bra lingonår.
Gillar på ett sätt att plocka lingon mer än blåbär, och gillar på ett sätt blåbärsplockning bäst.
Så här är det: Blåbär plockar jag för hand. Ett och ett. På det sättet rensar jag blåbären under det att jag plockar dem. Bara att frysa in, när man kommer hem alltså. Det tar sin lilla tid att plocka bären ett och ett, så man plockar bara några liter åt gången.
Lingon plockar jag med plockare. Det går snabbt, och ett bra lingonår, så fyller man en tioliterspann lika snabbt som man plockar två-tre liter blåbär för hand. MEN...,sen har man ju någon timmes rensande framför sig... och det är inte alls så roligt som själva plockandet.

Även om det bara är ett par kilometer till blåbärsstället, så valde jag att att bilen tre fjärdedelar av vägen. Så långt som det känns bra att köra bilen på skogsvägen.
Där jag parkerade bilen, där finns den lilla bron som jag ofta går fram till vid promenad-skogsbaden på Stockremmarundan. Gick ut på minibron och såg att här blommar minsann myrliljan lika mycket som den brukar,  Är så fascinerad av den växten, som blommar i sådan mängd där det är blött och där marken är sur, sannolikt ett pH på  omkring 5,

I bäcken växer någon form av starr, inbillar jag mig. Det tycks iallafall vara ett halvgräs. Skulle kunna vara flaskstarr.
Någon frågade mig på FB hur jag kan namnet på så många växter. Inser själv att jag måste varit väldigt intresserad av kursen i artkunskap, som vi hade den allra första terminen på lärarhögskolan. För 47 år sedan. Det man är intresserad av, det sitter kvar, och kunskaperna har en tendens att bli allt mer utvecklade inom det området. Tror att just artkunskap och intresset för växter och djur av olika arter, är det enda som finns kvar sedan lärarhögskoletiden. Och kanske det är grunden till njutningen av att skogsbada. Plus förstås uppväxten på landet,.nära skog och mark.

Klockljungen blommar i mosskanterna,

... blåklockor finns där marken är öppen och torr.

Kovallen vill också ha det lite torrt om fötterna,

... liksom kärringtanden, som både står i blom och i fröställning.

Dags för en liten eftermiddagspromenad, på byvägen,  genom mera uppodlat landskap. . Skogsbadat har jag gjort, så det räcker för idag