Aktivitetsdagar

Full fart genom sommaren.

Ett besök var bokat på Skånes djurpark, tills i går, tisdag.

Vi skulle hämta upp Karin och Ava i Malmö. Konrad skulle också åka med. 

En övernattning i Halmstad passade bra. Restiden mellan Halmstadsstugan och Karins familjs boende i centrala Malmö tar en timma och en kvart,  

Konrads familj passade på att göra måndagen till en utflyktsdag till Halmstad.

En utflykt där även mormodern kom att få göra ett besök på omtalade Slöinge glass- dess butik och  glasscafé.

En liten lekplats finns utanför glassfabriken. Den hjälpte till att förkorta kötiden till glassaffären för barnen.

Det var ett  tjugofemtal nummer före oss i kön, då vi kom. 

Och visst är den här bamseglassen värd att vänta på. även om man bara är ett och tre fjärdedels år gammal...

Ett stort urval av såväl kulglass som "färdigglass" fanns det förstås.

Samt en stor affär med mängder av "andrasorteringsglass" att handla med sig.

Prismässigt så var det superbilligt - inte konstigt att många vill åka dit och både äta och handla. 

Och det där med avstånd - år 2020 största publika aktivitet- det fungerade alldeles utmärkt!

En liten roadtrip längs kustvägen och  en stunds strandhäng hanns med, 

innan  tre fjärdedelar av familjen åkte hem till hästar, hönor och katter igen. 

Klockan åtta var denna kille klar för avfärd mot Skåne.

Fikade hos Ava, innan vi trängde in oss i bilen, som för dagen utrustats med två barnstolar. 

Det var glada barn som sjöng och tramsade med mamma/moster där bak i bilen.

Det är så vackert  i Skåne, så jag njöt av hela resan genom det öppna landskapet.

Tänkte att det kanske inte var så jättemycket folk i Skånes djurpark denna dag, då många har gått tillbaka till arbetet  igen.

Men så var det inte. Vi blev mottagna på ett trevligt sätt, då en ung tjej försäkrade  oss om att vi alla var friska. Dessutom blev vi påminda om att hålla två meters-avståndet.

Jag hade väl inga direkta förväntningar på Skånes djurpark, tyckte mest att det kunde vara kul att se platsen samt att ta med Ava och Konrad på en utflykt tillsammans.

Det var bra att mina förväntningar var lågt ställda, annars hade jag blivit besviken.

Vi är ju väldigt bortskämda, vi som har Borås djurpark i vårt närområde. Det är en djurpark värd namnet. 

Sen kan man diskutera om det är försvarbart att låta djur, som är anpassade till ett annat klimat  och en större frihet, bli inhängnade i en djurpark.

Jag anser att det är det, med tanke på att alla djur som finns i dagens djurparker är födda i en sådan. De skulle inte klara sig i sin naturliga miljö.

Jag hade ju läst på så mycket om Skånes djurpark, så att jag  förstått att det var nordiska djur som fanns att se inom området.

Det stora abert var dock att det inte fanns så många djur inom synhåll. Inte så konstigt, djur vilar ju i skydd under en stor del av dagen.

Däremot fanns det mycket aktivitetesmöjligheter/aktivitetsområden för både små och lite större barn. 

Små barn klarar mycket med lite hjälp.

Och vissa platser blir små utmaningar även för de mindre barnen.

Alla aktivitesområden/lekplatser  hade byggts av enkelt material, naturmaterial, material som  användes inom byggnadsindustrin. Inga färdigköpa rutschbanor och klätterställningar här inte. 

Stenar och rötter fanns det litet för mycket av.  Det är  lätt att ramla och snubbla på sådana. 

Detta är också  en skillnad mot lekområdena i Borås djurpark Där finns moderna och "färdigköpta"  lekanordningar, och ett plant och mjukt underlag.

Barnen gillade ju dessa lekanordningar minst lika bra, och de passade bra in i parken. Är bara kritisk mot det ojämna underlaget. Konrad stod på näsan, då han på små barns vis, skyndade från den ena "lekgrejen" till den andra. Resultatet av den vurpan blev en bula i pannan. 

Blodsockerlåga barn orkade inte kolla björnarna,  för dem hade vi nog kunnat få syn på.  Det blev nästan raka vägen upp till Björnbergsrestaurangen.  Stannade vid  räven och såg inget, järven var heller inte inom synhåll, ej heller vargen .... och sedan orkade vi bara inte stanna bland alla som trängdes vid björnberget.

Helt ok barnmat fanns att köpa på restaurangen, till helt ok pris. Fish och chips, korv och pommes. ,,,, 

Lite vila i morfars och mammas knä behövdes innan maten kom.

Sen var det fullt ös igen. 

Till den långa rutschkanan var det kö.

Två meters avstånd? Nej, nej.... och det kan man inte skylla parken på. Det är ju var och ens ansvar.

Tänker dock, att då man förbokar biljett, så borde man ta in betydligt färre än vad som fanns på plats i går. Det var lite trångt på sina ställen, och framförallt på de ställen som  det  fanns något djur som man kunde se.  Vi vuxna kan ju försöka hålla avstånd, men barnen klarar inte det.... de vill se direkt...

Lodjur! Hörde att någon sett ett längst in i skuggan och rusade dit. Här fick kompaktkameran visa vad den duger till. Ser den bättre på bild här, än  på det långa avståndet i parken. 

 Men det var kul att se ett lodjur - det gör man sällan då man besöker djurparken i Borås. Lodjur är skygga.

Några roliga installationer av högstubbar... det är också kul att se...

Konrad försökte klappa vildsvinet . Han lyckades iallafall peta på det lite. 

Vi hade sett en sugga av Linderödsgris tidigare i parken. Vildsvinet tycktes vara betydligt fastare i köttet...

Vildmarks-lekplatsen var väldigt populär. Även om man inte riktigt använde repen som det var tänkt.

Favoriten för båda barnen. 

Här fick man både klättra och hänga och klamra sig fast.

En ganska lång bana, med en lite farligt brant (kort) rutschbana som avslutning. ( Det var underlaget där banan slutade som var lite för dåligt)

Sandlandets labyrint gav upphov till glada  ögon.

Barnen var jättenöjda med allt roligt som fanns för dem. 

Som tur var, så fanns det möjlighet att köpa glass - SIA-glass ( det ska man ha heder av att man säljer svensktillverkad SIA -glass och inte utlandstillverkad GB-glass).

Gott tyckte barnen ...

... och vi vuxna tyckte att det smakade extremt bra med en kopp kaffe,

Ålgarna hade lagt sig tillrätta för allmän beskådan.

På vägen tillbaka till entréområdet såg vi även ren och dovhjort.

Och en annan favorit - kungsörn. Där är jag lite tveksam- ska kungsörnen inte får ha ett större område än det som fanns i parken? 

Men det var väldigt roligt att se den mäktiga fågeln, där bakom nätet.

Traktor-rutschbanan uppskattades. Trångt mellan åklystna barn, dock.

Det fanns också ett vattenland här bakom. Men det hoppade vi över.  det var lite för farligt för treåringar.  Och det är ju helt ok att det finns sådant som inte alla kan göra.

Två aktiviteter som såg roliga ut hoppade vi också över. Det var dels en hängbro över området där renarna gick och dels en traktortur för de mindre barnen genom fåret Shougn-land.

Köerna var alldeles för tok för långa för två trötta treåringar - och tre ganska trötta vuxna, varav två halvgamlingar. 

Trötta ögon på denna tjejen....och lite tröstbehov efter nästan fem timmar i en rolig park. Såg på aktivitetsklockan att jag gått ungefär fem kilometer i parken... Som tur var, så hade förstås barnen var sin kärra med....

En T-shirt till varje barn i shoppen och sedan körde vi tillbaka till Malmö.

Kort recension av parken:  Trevlig miljö, svårt att få syn på djur,  bra med återkommande aktivitetsplaster för barn, för mycket folk, med för långa köer som påföljd, trots att det var förbokning som gällde. Mer ett aktivitetsområde än en djurpark. Underlaget på en del lekplatser borde ses över. Prismässigt, helt ok! Tre plus av fem!

Barnen somnade inte i bilen som vi trott. Det blev iallafall en stunds vila på vägen till Malmö. 

Och Konrad, som är fascinerad av utryckningsfordon, fick se både ambulans, brandbil och polisbil, då det hade hänt en trafikolycka i trakten av Ringsjön. Inget allvarligt, som tur var, men utryckningsfordonen fanns på plats.

Pizza hämtades och avnjöts i den stora härliga trädgården där Avas familj bor. En stunds lek i den stora sandlådan hanns också med. 

Alltid tråkigt att åka hem, det tyckte Konrad även denna gång.

Inte utan att vi vuxna tycker så också. Tiden går så fort och det blir så intensivt, när man "hänger" med två livliga treåringar.

De första delen av resan norrut, den går genom  det vackra sensommargula Skåne. Vilka fält!  Skulle gärna vilja se när  och hur allt detta skördas.

Det är sådan skillnad att köra till och från Malmö under sommarhalvåret, jämfört de månader då jorden ligger i träda, och då det nästan alltid är mörkt då vi åker hemåt.

Vi lämnade Konrad hemma i Ulås strax före nio. Även lillebror var vaken och blev glad över att se oss alla igen.

Solen hann gå ner innan vi var hemma, Helljuset kom till användning under de sista milen. Fortfarande skymningsljus dock. 

Två intensiva dagar, jätteroliga, lite tröttande.... men nu känner sig tanten fit for fight igen. Får bli biltvätt och  promenad i eftermiddag. I morgon bär det av till Halmstad - med två killar och deras mamma. Vädret ska ju bli fint, så vi blir nog kvar ett par dagar,