Jälmåleden

 

Vandringens dag inföll i lördags. Passade inte oss så bra, eftersom det blev mer åka bil än vandring denna dag.  Vandringens dag infaller ganska ofta för min del, eller iallafall långpromenadens dag.... vari skillnaden nu ligger. Långpromenad, det är för mig en halvmil och uppåt. Även där kan man ju ha olika uppfattning om vad som är långt eller ej.

Första måndagen sedan terminen började, som jag inte haft något uppbokat. Känns, ärligt talat, lite tomt. Men får man fylla tomrummet med något. Föreslog maken att vi kunde gå runt Dalstorpssjön, och sedan äta lunch på den lilla restaurangen mitt i Dalstorp.

Vandringsleden runt Dalstorpssjön är den del av den 35 km långa Jälmåleden.  Den vackraste delen av en i helhet vacker led. Välskött och relativt lättgången. Det enda abert, det är att det finns en del stenar och rötter att snubbla på.  Vilket jag ser till att skydda mig ifrån, genom att använda stavar då jag går på de ojämna ställena.

Området kring Dalstorpssjön, det har ett stort utrymme i mitt hjärta. Tjugofem år av mitt lärarliv, de bästa åren mellan 25 och 50, det gav jag till Dalstorpsskolan. Jag fick mycket igen från skola och samhälle. Det var roliga och händelserika år, och det var tider då man använde naturen som lärområde och som rekreationsplats året runt.

Jälmåleden var alldeles ny, då när jag lämnade Dalstorp 2003.  Men gick runt sjön, det gjorde vi under alla år, fast på lite större vägar, än på de stigar som Jälmåleden slingrar sig fram på.

Numera så finns det inte så mycket plats för uteliv och naturnjutande- eller överhuvudtaget sådana där roliga saker som vi gjorde förr, i skolans värld.

Snö och is, det är det också dåligt med. Under förra århundradet, så var det mycket skidåkning i fina spår med start nära skolan, och det var många vintrar då man kunde utnyttja isen på sjön. Ibland fick man skotta upp ett mindre område,  andra år var det spegelblank is över hela sjön. 

Jälmåleden går fram och tillbaka, men på olika sidor av ån och dess sjöar. 

Det finns närmare tio broar längs vägen, som gör det lätt att få till en "lagom" lång vandring, och samtidigt få till en runda.

Ska man gå kortaste vägen runt Dalstorpssjön, så är det denna hängbro som gäller. 

Förr, då på förra århundradet, så fanns det bara en vajer att hålla sig i, och de tvärliggande brädorna var trasiga på sina ställen. 

Inte undra på att en del skolelever var rädda för att gå över....

"Min" gamla gå- runt -sjön -väg, den går inte alls så vattennära som vad Jälmåleden gör. 

Jälmåleden går längs ån, en bra bit på båda sidor,

Det ständigt strömmande vattnet påverkar absolut hur man känner vad det gäller kissnödighet....

 

Tur att det inte är så många som är ute och vandrar en måndag i september.... speciellt när skogen är vackert gles, så det är svårt att kunna göra det nödvändiga i  något gömsle.

Vi mötte ett gäng vandrare , tre damer och tre herrar i "ung pensionärsålder". tidigt under vandringen. De kom inte från trakten, men var mycket nöjda med sitt val av vandringsled.

Tyckte att dessa gamla övergivna stockar var så vackra. Kondens på linsen.... ja, det förstör ju en del....

Det är otroligt vackert i skog och mark. Synd att man inte stannar upp oftare och bara insuper allt...

 

Tvärs över sjön ligger skola - och kyrka. Hit åkte vi på skridskor, tvärs över sjön. Aj,aj i otränade fötter.... och oj,oj vad rädd jag var, då min kollega tog med sig hela 32-eleversklassen och mej och drog ut över hela sjön.

Jag hade konsulterat vaktmästaren - var det verkligen säkert? Jajamänsan, sa han. 30 cm tjock is, och bilar som kör på sjön. Då håller isen till dej också! Och det gjorde den.

Det var tider det!  Är tveksam om det någonsin mer kommer att ligga så tjock is över sjön....

 

Sju kilometer är det runt sjön. En lagom vandring, tycker jag. Det är inte många meter som stigen/vägen inte går alldeles längs vattnet, eller att man tydligt kan se sjön eller ån.

Skolan ligger längs leden. Den ser inte alls ut som när jag jobbade där. En del av byggnaden fick ha kvar sina väggar och golv, när skolan byggdes om och byggdes ut för några år sedan.  Den del som syns tydligast på bilden, den delen har jag många goda minnen ifrån.

Tillbaka till utgångsplatsen vid Göstas brygga. 

En fin vandring, som jag hoppas kunna göra många gånger igen.

Och så en riktigt god lunch, till det fashionabla pensionärspriset 79 kr. Sallad, dricka, två olika huvudrätter,  soppa, kaffe och kaka med vaniljsås till.  

Förr var detta en kiosk. Riktigt roligt att det blev en sådan bra och populär restaurang av byggnaden, nu när kiosker är lika ovanliga som snörika, kalla vintrar.