- Vad firar vi för speciell dag till helgen, den 25 oktober, frågade jag 4-5orna under senaste musiklektionen, förra torsdagen.
- Halloween, svarade eleverna enhälligt.
Det var ju inte det svar jag tänkt mig, jag ville ju ha svaret FN-dagen, och barnens storvulna drömmar om fred på jorden.... vilket naturligtvis skulle mynna ut i att vi sjöng några fredssånger.
Nu hann vi bara " I natt jag drömde", för eleverna vill prata mer om Halloween. De tittade storögt, och väldigt tvivlande på mig, då jag sa att jag inte firar Halloween.
- Har du inte ens en pumpa, frågade någon. - Neej, inte ens en pumpa finns på vår veranda... eller i vårt hus.
Nä, Halloween är inte min grej. Överhuvudtaget så är jag ingen högtidsmänniska. Men lite pynt och lite extra mat, det blir det ju ändå både till jul och påsk. Min favorit-"högtid", det är absolut första advent. Det blir så mysigt och ombonat i huset då man tänder elljustakar och stjärnor och då man tar fram röda dukar och sätter upp röda gardiner i köket....
Halloween träffade jag på först på nittiotalet. Vi åkte ofta till London på höstlovet, och det var där jag först såg de utspökade ungdomarna och de spökdekorerade pubarna. Något år senare kom det till Sverige. Men inte till vårt hus...
Det är naturligtvis upp till var och en om man vill anamma den irländska skördefesten eller ej. En del gillar att fira och så ska man få göra det. Även om det blir lite dåligt med fester detta år.
Men en sak irriterar mig storligen, och det är när man i skolor och förskolor ska ha halloweenfest och skickar ut information om att barnen gärna får komma utklädda. Fast det är frivilligt, förstås.
Det är inte ett dugg frivilligt! Tänk det barn som inte klär ut sig, då alla andra gör det. Fy tusan, vad det känns i den lilla kroppen. Utanförskap så det smäller om det.
Alltså betyder "klä ut sig om man vill" att föräldrar måste fixa eller köpa spökdräkt, vad man än tycker om det.
Riktigt tokigt.... med tanke på att vi exempelvis har luciatåg i skolan, och då har vi utrustning, för alla som vill vara med. Ja, inte för alla tomtar, men där "kräver" vi bara en luva... och det har de
flesta hemma....
Så nej tack till Halloween!
Detta år sammanfaller ju Halloween med Alla helgons dag.
Jag är lite dålig på att uppmärksamma minneshelgen också, men detta år skärpte jag till mig.
Fixade lite gravutsmyckningsgrejer och åkte till barndomshemmet, till barndomskyrkan i Rångedala.
Tittade till såväl mor och fars grav, som mormors och morfars och farmors och farfars.
Alla tre gravarna ligger bara några steg i från varann på den stora kyrkogården.
Farmors och farfars grav skulle behövas göras något åt. Buxbomen har vuxit sig för stor och skymmer de osynliga bokstäverna, dom som verkligen behöver målas i. Mormor och morfar hade bara en dotter, så den graven är betydligt bättre skött, framförallt av min bror än farmors och farfars grav där sju barnbarn och en svärdotter borde ta större ansvar.
Jaja, jag får måla i bokstäverna till våren. Gjorde det på mormors och morfars grav för några år sedan, men det behövs också bättras på.
Åkte till barndomshemmet och fick en fin promenad med eftermiddagslediga svägerskan.
Gick en ganska utmanande runda, såg på aktivitetsklockan, att vi gått 100 höjdmeter uppåt under den dryga halvmilslånga promenaden.
I värsta branten var det gott att pausa och ta några bilder på får och lamm.
Ett enda annorlunda får i den lilla flocken. Ser ut att trivas bra där. Får är inte så fårskalliga som många av oss människor och utesluter den som är annorlunda.....
Det har varit en fin lovvecka. Rätt häftigt, att jag som är endagsjobbare, fortfarande känner lovkänslan.
Nästa vecka lär bli jobbvecka till stor del. En kollega har åkt på covid, så jag får vikariera. Och så måste vi göra klart sista talet inför sista tv-inspelningen på torsdag.
Mörkret faller över Halloweeneftermiddagen. Skönt att det är "Bus och Godis"-förbud i år.... Faaast...nä... hit brukar inga tiggare ändå hitta... och tur är det för dom... barn brukar inte gilla mörk choklad, och det är det godiset som vi skulle kunna bjuda på.