Fredagsfixat

 

"Fullt upp" idag också. Självpålagt.

Hoppas att jag någongång kan komma till insikt om att man inte behöver ha fullt upp jämnt. Men på något sätt så trivs jag inte om jag inte har något att göra. 

"Något att göra", det kan vara att sitta i solen och njuta. Och det är ju ett bra göra, för då gör man ju egentligen inget. Testade att sitta på altantrappan, tryckt mot väggen/dörren, men det funkade bara i högst två minuter. Det var alldeles för (is)kallt, trots att solen sken för fulla muggar.

"Vårnara" kallade den gode bonden i vår by, dagens väder. Träffade honom på dagens promenad, och han var helt nöjd med vädret. Det ska inte vara riktig vår i mars, det ska vara en blandning mellan vinter och vår. Och det är ju det. 

Alarna blommar galet mycket redan, vilket syns på den första bilden. Vackert med de mörkröda grenarna. 

Dagen inleddes med ett besök hos frissan. Var verkligen behövligt, luggen hängde på glasögonbågarna och  färgen var rätt så dyster. Klippning och slingor fixade till tanten, så pass att spegelbilden är ok. 

Tveksamt om man kan vara riktigt nöjd med det man ser när man är 67,  men med det är det ju som det är. Och relativt rättvist för alla.

Hade nästan sår i öronen, när jag kom ut från den lilla salongen. "Min" frissa - sedan mer än 20 år tillbaka - har salongen i det egna huset ( vilket ju många frissor har på landsbygden) och plats för två kunder åt gången. Men jistandes vilken munläder min kundkollega hade. Hade aldrig sett människan tidigare, men genom att lyssna på hennes svada, så har jag lärt känna henne och familjen hennes.  

Tänker att det kan vara jobbigt att vara frissa ibland, åtminstone om man har kunder som bara mal på, utan uppehåll.

Pratglada kunden var klar före mig, så att jag kunde föra en stunds normalt samtal med "frissan". Vi pratade om den isolering som alla mer eller mindre känner av under pandemin. Hennes dotter, som går i trean på gymnasiet, har bara varit i skolan 12 veckor sedan mars förra året. Denna veckan har det varit undervisning i skolan för treorna, och dottern var på ett helt annat humör än tidigare. Glad och positiv, istället för trött och smådeppig.

Hon berättade också om en kund som inte hade klippt sig på ett helt år, för att hon inte vågat gå till frissan. Nu hade den åttioåriga damen fått sina vaccindoser och vågat sig ut. Hon hade gråtit av glädje då hon hade fått håret omskött.

Sen förstår jag inte riktigt varför man inte skulle våga gå till de lilla salongen, där man som högst är tre personer samtidigt.  Pandemin har gjort mycket konstigt med oss människor, en del är rädda för allt och ser smitta överallt- medan det finns en del som fullständigt struntar i risken att bli smittad - eller att smitta andra. Jag ligger nog mitt emellan- det går inte att isolera sig helt.

Frissa, långpromenad och bakning. Maken hann som tur var fixa lunchen mellan olika skidskyttetävlingar. Jag var absolut mer intresserad av sport när jag var yngre, vet inte var det intresset flugit i väg. Skönt i alla fall att man inte "måste" passa ihop tider, för att det är sport på tv. Jag lyssnar faktiskt på radio- det gör att jag håller mig uppdaterad. För det vill jag gärna vara.

Det fick bli lite brödbak i eftermiddag. Tekakor, hålkakor och surdegsbröd. Samt en mjuk sockerkaka. Hade köpt en förpackning surdeg denna gång. Tidigare har jag bara bakat med egengjord surdeg. Ska bli intressant och känna om det är någon skillnad.

Extrapris på nejlikor gällde även denna vecka. Kunde inte motstå ytterligare en bukett. Förra veckans bukett är fortfarande fin, så nu kan jag njuta dubbelt under några dagar. 

Ser man på, blogg hann jag också med denna fredag. Och det innan mörkret har fallit. 

I morgon är det vårdagsjämning! Härligt!

Känns som jag fredagsfixat klart. Känner mig nöjd med mig själv. Det är en bra fredagskänsla!