Hemmavid

 

Borta bra, men hemma bäst. Jag tycker att man tänker så alltmer, allt eftersom man blir äldre. 

Igår blev det en runda på ungefär fyra kilometer här hemmavid. Det var ett tag sedan jag gick så pass långt. Kände mig riktigt glad att jag bestämde mig för en lite längre runda, och lyckades genomföra den utan allt för stora (knä)problem.

Här har det brukat gå hästar på somrarna. Nu när "hästmamma" Karla är borta,  så har de  nya ägarna arrenderat ut marken till odling i stället. 

Tur att det finns lite kor kvar i byn. De blir färre och färre. Byns enda heltidsbonde lägger ner sitt arbete inom det snaraste. Det känns sorgligt! 

Men de vackra köttdjuren, de som är på översta bilden, de kommer nog att finnas kvar länge än. Dee ägs av byns "pensionärsbonde".  Hoppas det iallafall. En landsbygd utan djur,  det vill man ju inte ha. 

Lantbruk med djurhållning, det medför slit och det medför skaderisker. 

Lantbruk med enbart växtodling är enklare. Idag gör maskinerna nästan allt arbete. Förr fick man röja markerna med handkraft. I våra trakter finns det mängder av sten i åkrarna. Vilket avspeglas i byns största stenmur.

Peppad av att gårdagens promenad inte gav några större "men" än lite extra stelhet, så kändes det som om jag ville ut och leta lite mer kontroller utifrån grannbyns Naturpass.

Fina vägar och stigar finns i området, där orienteringsklubben har satt upp de 25 kontrollerna.

Den här bron var riktigt läcker.  Skulle vi vågat köra över med bil?  Absolut. Gissar att den gamla timerbron håller för större fordon än så.

Området norr om Ljungsarp är fullt av fornlämningar från, i första hand, bronsåldern. 

Här är det en kontroll alldeles bredvid en gravhög.

Vid denna, numera avlägsna, idyll, bodde det mycket folk. Det vittnar alla fornlämningarna om. En å rinner genom området. Sannolikt fanns det mycket  mer vatten i den, då för tusentals år sedan. På så sätt kunde man genom olika vattendrag ta sig mellan olika bebyggelser och ända ner till västkusten, via Ätran. 

Älvasjön heter den den lilla sjön/stora tjärnen  som nås via en körbar skogsväg och sedan via en väl upptrampad stig. Ett riktigt smultronställe! Jag kan absolut tänka mig att packa ner fika och åka hit, bara för att uppleva vackerheten.

Det finns sådana mängder av vackra platser runt om oss alla. Det gäller bara att hitta dem. 

Kråkklövern stod i knopp.

Jag trodde att myrullen/tuvullen hade blommat över. Vid den skuggiga strandkanten fanns de kvar. Blommorna plockades förr  och användes som stoppning i kuddar. Det gick åt många blommor för att det skulle bli gott för ett huvud att vila på dem. 

Snacka om att folk fick slita och jobba, bara för att existera, förr i tiden. De behövde minsann inga  extra fritidsaktiviteter. 

För egen del, så tyckte jag att jag ( påhejad av BP) gjorde ett riktigt klipp, då jag köpte två naturpass att använda i det närmaste hemmavid.

Sex ( av 25) kontroller har vi kvar. Vid en av dem, så kommer vi nära Älvasjön igen.  

Innan nästa naturpassrunda, så får det bli en runda på cykel. Det finns många bra cykelvägar här hemmavid.