Hemma

 Borta bra, men hemma  bäst!  Nja... jag är inte så mycket för klyschor och talesätt och vill nog påstå att båda är bra. Variation är bäst. Nackdelen med att resa, det är väl att trånga hotellrum ger för lite space för två tämligen storvuxna individer som trivs bäst i stora utrymmen. Där är hemma bäst. Resa med enbart maken det är också bäst. Och minnen, via foton från platser man besökt, de är mycket värda. 

Kompaktkameran var med på resan. De "stora" kameran den fick stanna hemma, den är alldeles för otymplig att ta med på vandring.... tycker jag. 75 foton från fyra dagar fanns på minneskortet. Kollade igenom dem för en stund sedan och längtade genast tillbaka till de fina platserna vi besökte. 

Gårdagens/hemresans vyer, dem får jag ha i huvudet. Blir inga bra foton från bilrutan, och speciellt inte om man är den som kör bilen. Många vackra bilder från det vi körde längs Klarälvens breda flodfåra samt från alla vyer över värmländska sjöar finns dock kvar i hjärnans fotominne. Samt bilder av några vackra träkyrkor som vi passerade i Värmland. 

Här kan ni sluta läsa, för mycket av det som nu kommer, det har jag redan skrivit om tidigare, ackompanjerat av bilder från mobilkameran. Kan dock inte låta bli att spara ett antal kamerabilder i den officiella dagboken. Är alltid så kul att minnas tillbaka.....

Rättviks vackra kyrka. Så vackert belägen vid Siljan.

Varm vandring längs stranden. Fann att närmast kyrkan fanns fortfarande gravar från 1700 och 1800-tal kvar. Föredömligt! Men så var kyrkogården megastor, man hade inte behövt använda gamla gravplatser. Sannolikt ett beslut man tagit för länge sedan. Jag tyckte att degamla gravkorsen var så vackra....

Kyrkan var öppen. Tittade in. Tänkte på min vän och arbetskamrat som gått bort under veckan, då jag stannade till vid ljusbäraren.

Vackert och varmt. Hade gärna tagit ett dopp i den långgrunda sjön, men badkläderna var inte med i packningen.

På denna plats stod Gustav Vasa och höll sitt tal till dalmasarna, då han uppmanade dem att bistå honom i kampen mot Kristian II.

Myt eller sanning?

Fyra timmars bilfärd mellan Rättvik och Funäsdalen. Rastplats vid en vacker sjö mellan Sveg och Hede.

Första vandringen. Fem km, Sätertur.

Det var nog den vackraste av fyra vandringarna i fjällandskap. Sagovacker.

Vill återkomma hit i början av juli. Då tokblommar det sannolikt i området. Den här blomman var vanligt förekommande i björkskogsområdet. Enligt vad jag kan hitta i floran, så heter den slåtterblomma.

 

Den giftiga stormhatten ville inte riktigt visa sig skärpt på bild. Jag vill ändå spara den, här, då jag aldrig sett den i vilt tillstånd tidigare.

Blöta myrområden....

... fler sätrar....

... och efter att ha höjt blodsockernivån med en våffla i Djupdalsvallens våffelstuga, så orkade vi med att gå upp till trädgränsen på Mittåkläppen. Ville gärna gå högre, men medresenären tyckte att det räckte.....

Vacker fjällsjö, utmed den avgiftsbelagda vägen till Djupdalsvallen. Smart att ta ut bompeng och få medel att hålla fjällvägen i så bra skick.

Från fredag till lördag hade temperaturen sjunkit med åtskilliga grader. Solen var borta. Det blåste lite kallt.

Pa lördagen fick det bli en vandring upp på fjället. Kariknallen. 270 höjdmeter upp. Våffelstuga på toppen.

 ( Kommer inte att äta våfflor före mars nästa år, efter  denna våffelstinna sommar)

Jag gillar att gå uppför. såvida det inte är tvärbrant. Och är det det, så får man väl stanna och pusta !

Nerför är betydligt jobbigare, det tyckte jag även innan knäet började krångla...

Toppen på berget, den heter Berit-toppen. Tänkte återigen på min bortgångna vän, som hette just så... 

Tror att det är fetknopp som blommade på kalfjället.

Skoterleder korsar berget på flera håll. Längdskidor skulle jag inte vilja åka här, varken uppför eller nerför....

Det vackraste området på fjället, det tycker jag att björkskogsområdet är. Otroligt artrikt.

Brudborsten stod fortfarande i blom.

En vandring i Funäsdalens omedelbara närhet, fick det bli på lördagseftermiddagen. En "guldtur" på tre km.

I branterna ner mot sjön odlades förr potatis i mängd. En välbevarad potatiskällare passerade vi.

Söndag: Från Funäsdalen mot Mörkret, och Njupeskärs vattenfall. 

 

Fina vyer, välordnade rastplatser längs vandringsleden.

Den brusande ån mötte oss ganska tidigt längs leden.

Upp och ner, trappor och träbroar. Välordnat, som sagt.

Bör höra till ett av Sveriges mest besökta turistmål...

Även denna tanten har nu fått uppleva ljudet, fukten och kylan från evighetsfallet....Det finns det fotobevis på...

Vackerhet nära fallet!

Söndagens etappmål var Högfjällshotellet i Sälen. 

Vi var där ganska sent och var  inte det minsta sugna på vidare vandring.  Kanske vi kunde ta en kort tur innan vi körde hemåt på måndagsmorgonen?

Log för mig själv då jag tittade ut genom fönstret på morgonen. Vi har bott på det här hotellet två gånger tidigare, fyradagarsövernattningar på vintern. Under dessa dagar så såg det också ut så här. Dimmigt, fuktigt.... men ganska mycket snö förstås.  

Under dessa vistelser, så åkte vi till Kläppen för att kunna åka skidor. 

Blev förstås ingen vandring i dimma. 

Även denna gång, så försvann dimman då vi kommit en bit söder om Sälen. Sen var det sol och fint väder ända ner till Kristinehamn. En njutbar bilresa.  Det är långt att köra, för att komma till vackra Dalarna och härliga Härjedalen. Men det får man ta, och som sagt, vissa delar av vägen är också njutbara.

Håller tanten och farbrorn till nästa sommar eller höst, så drar vi till fjälls igen.