Carpe diem

 Tror att jag är ganska bra på det.  Att ta till vara på dagen. En del håller nog inte med, eftersom mitt Carpe Diem, är en dag, då jag fått något gjort eller fått uppleva något speciellt....  Någon mindfulness handlar det knappast om, eller så är det så att mindfulness kan vara olika för olika personer....?

I fredags åkte julen ut, och huset fick sig en riktigt rejäl makeover. Till och med gardiner, som inte bytts på flera år, blev bytta och tvättade. Räknade ut att maken och jag tillsammans, städade i 8-9 timmar. Visst känner man sig nöjd med sin dag efter det?

Igår startade vi dagen - och bilen- i ett snöigt landskap, vid halv åttatiden. Lite moddigt på vägarna under de första milen, och snö på backen ända tills vi kom till Halmstad.

Svängde av mot Östra stranden och kollade till den gamla stugan. Jodå, den stod kvar och inget tycktes vara förändrat. 

En ensam stavgångare syntes på håll, då vi tog en tur till stranden. I övrigt var det bara kajorna som höll till där, på tidig förmiddagstid. Vågtopparna såg smutsiga ut. Tänk att detta snålblåsiga oinbjudande ställe, var en helt ljuvlig plats för några månader sedan. Och förhoppningsvis ska komma att bli igen.....

 

. Det fanns faktiskt några bilar på parkeringen vid vårt stugområde. Båda grannarna, som har nybyggda stugor, hade julpynt i fönstren. Hos ena grannen lyste både stjärna och elljusstake. Kanske var de i sitt hus över helgen...Ingen syntes dock till....  Även husen närmast havet var julpyntade och besökta. 

Vår gamla stuga är nedstängd under vintern. Skulle gärna ersätta den gamla stugan med en ny. Det är bara jag i familjen som tycker så. De andra tycker att det är så charmigt att komma till den gamla stugan under fina sommardagar, att den motsvarar våra behov. Så kan det nog vara, tror inte att jag/vi skulle tillbringa så mycket tid i en stuga vid kusten på vintern. För det är kallt och rått, MEN man slipper en massa snö......

Elva mil på E6an, med stopp  för fika på Hallandsåsen, så var vi framme vid målet för dagens resa. Vi skulle hälsa på favorittjejen, Ava, och hennes familj.  Snöblandat regn följde oss från Hallandsåsen och ner till Malmö. Men det är fint att köra genom det skånska landskapet under alla årstider. 

Kära gamla Dinglis skulle vara med på bild, tyckte Ava!

Det bjöds på god quorngryta med rostade potatisklyftor till lunch. 

Efter det var det dags att ge sig ut en stund. Det brukar alltid bli en runda till Folkets Park, beläget på andra sidan gatan från Avas lägenhet.  Parken bjuder ofta på speciella teman. Så här års är  det vinterteman som gäller. Snötäckt mark? Näppeligen. Det fixar man med speciella vita mattor och med snö gjort av ( tror vi) någons slags papper. 

I år var det två olika konstfrusna isbanor i parken. Ava hade besökt den mindre av dem med sin pappa under veckan.  Hyrda skridskor sattes på fötterna. Att åka med pappa gick bra, att åka själv med några kompisar, det gick också bra, tills.... ajaj, hon satte sig på ändan... då var det inte lika kul  och åkturen var slut....

Det kommer fler tillfällen!

Sockervadd! Tänk, det fanns redan då jag var barn. Fast enbart i vit färg.

Sockervadd funkar absolut som lördagsgodis. Men inte är det gott.....trots en lätt smaksättning av ( tror jag) jordgubb. Ava tyckte annorlunda...

Utanför familjens bostad finns en stor, härlig trädgård. Och tänk, årets första vintergäck visade upp sina gula kronblad ! Så mycket hopp om vår, det fanns i de tre små gula knopparna!

Sa hej då till familjen vid halv sju-tiden. Sju timmar med Ava och hennes familj, det är verkligen att fånga dagen. 

- Ni kan väl snart komma tillbaka igen, sa Ava när vi skulle åka. 

 Underbara unge, hon gör mig helt tårögd, när jag tänker på henne...

Att  köra de tjugofem milen från Malmö tog ganska exakt tre timmar. Det var inte läge att  kära snabbare än hastighetsbegränsningarna tillät, snarare låg hastigheten något under ibland. OK, väglag dock! Gott när den långa resan går bra. 

Funderade på det här med juleljus under resans gång.Det är många, många som har tänd belysning både inomhus och utomhus, både morgon och kväll, och sannolikt dygnet runt.  Och då pratar jag inte om en eller ett par små belysningar, utan om storslagna anläggningar. Jag får inte ihop det med vare sig klimattänk eller dagens energipriser. Vi har fast avtal på el, men fick ändå en decemberräkning som var en och en halv gång större än de elräkningar vi får under sommaren.

  

Detta är vår enda lilla utomhusbelysning.

 Inomhus tänder vi upp under de kvällar vi är hemma, men inte alltid i alla rum.... Borde bli gigantiska elräkningar för dem som ständigt har tänt runt hela huset och dessutom i trädgården.... Eller också är det inte så kostsamt som jag tror med ljusslingor....

De allra sista milen hem, det var en resa genom ett landskap som var helt snötäckt.  

De trehundra metrarna på byväg var snyggt plogade och det var lätt att köra in bilen på garageinfarten, täckt med minst en halv dm nysnö. 

Ovan syns morgonens utsikt från verandan. Vackert...ok... men nej....Jag behöver inte tjata om vad jag tycker om vinter. 

Tog mig an snöskottaruppdraget. Går jag på gym och tränar styrka, så ska jag väl för sjutton gubbar utnyttja vardags-träningen.  Nu var det inte så tungt att få bort snön på garageinfart och på  "ingången".

Passade på att gå en bit fram och tillbaka på byvägen. 

Inte läge för skogsvägar just nu, alldeles för mycket pulsa i det. Även om pulsträning är bra....så får det vara.

Trots det vackra längtar jag till vår och barmark.

Därmed var även halva denna dag, och den största delen av den ljusa dagen, infångad.

Vårt hus är dessutom infångat på en vintrig bild.....

 u