Vårkänning

 Nog har det blåst ordentligt i natt. På gränsen till att det var otäckt. 

Konsekvenserna av de hårda vindbyarna tycks inte ha blivit speciellt stora i våra trakter. Nedblåsta kvistar och mindre grenar, några enstaka träd som låg över vägarna under tidig morgon.  

Känslan, då jag kom ut i den nära nollgradiga morgonen ( eller om det nu är morgon strax efter klockan nio) var att vintern kändes bortblåst.  Det var mer vårvindar än vintervindar som for genom luften. 

Började måndagen med en tur till gymmet. Härligt! En dryg timme med en blandning av styrketräning och konditionsträning, det är verkligen en energiboost  för en tant. Oj, vad man mår bra av det, både till kropp och till själ.

Är nästan ensam på gymmet vid den tiden på dagen. Ytterligare en pensionärs-kvinna gör mig oftast sällskap på måndagar. Så det blir en lite social grej också, även om det bara är tid till korta paus-pratstunder. 

Mitt mål är att träna på gym två gånger per vecka. Vissa veckor får jag till det, andra inte. Men måndagsträningen, den är "helig".

Har anmält mig till spinning på torsdag.  Gruppträningsverksamheten har legat nere sedan i oktober 2020. Covid-våg 2 såg till att det blev en kort hösttermin. Sedan dess har gruppverksamheten flyttats från sina slitna lokaler i bygdegården, till den tidigare banklokalen i gamla ICA-huset. Dörr i dörr med det stora gymmet..,,,,

Tycker väl att en timma spinning är rätt tråkigt. Vid nystarten så är passen neddragna till 45 minuter. Tror att det ska kännas OK.  Tio personer på passen gör att det inte blir så trångt. Grimsås har just nu ingen större smittspridning. Väldigt få sjuka bland skolbarnen. Nä, man kan inte tänka på omikronrisken hela tiden.......

Men.... jag/vi håller oss gärna inom de områden, där vi vet något om virusets framfart.

Åkte med maken ut till  skogen på förmiddagen. 

Och tog en stavpromenad tillbaka hem. 

Har börjat använda aktivitetsklockan igen. Utan att ha  några krav på 10 000 steg. Mätte upp sträckan från jaktstugan nära järnvägen och hem till 3,7 km. Med en stigning på 30 meter i en lång backe. 

 

Hoppas att denna bild är symbolisk. Att snögubben har lagt sig till vila för säsongen....

Ok, jag vet... än så är det minst två månader kvar, då det kan bli såväl svinkallt som mängder av snö. 

Men det utesluter inte att jag kan få ha kvar känslan av att det är vår i luften,  under hela denna soliga dag. Där solen dessutom är värmande!

Virkesbilen körde om mig i den branta backen.  Som jag har fattat det, så ska dessa tre meter länga stockar bli till mindre stugor eller förrådsbyggnader, producerade av Jabo i Tranemo. Gillar när det är nära från skogsavverkning till den plats där träet ska förädlas och användas.

Men oj, vad det rök på grusvägen. Precis som det brukar göra på våren,  då det varit torrt en längre tid.

För en vecka sedan, så var vägen snötäckt och spåren var isiga. Tycker att denna vinter har förändrat omgivning och väglag väldigt snabbt, ett par gånger om. 

Tittade till snödroppsplantan i perennlandet, då jag kom hem. Sakta, sakta vågar sig de första knopparna upp genom jorden. Om en månad kanske de blommar.... eller kanske dröjer det två månader.

En tant med påfyllt energiförråd fixade till en omgång kanelbullar, efter lunch. ( Lunchen fixade maken)  Ska ta med en påse bullar till killarna på morgondagens "mormorstisdag". Brukar vara uppskattat!

Det klara vädret består. Kanske kan det ånyo bli norrsken i kväll. Missade det storslagna skådespelet i fredags...Skulle gärna vilja se på riktigt, inte bara på bild. 

Kommer ihåg att min mamma upprymt berättade om att hon sett solvinden dansa med atmosfärens gaspartiklar.   Det var väldigt speciellt... och tämligen ovanligt på våra breddgrader. 

Just nu lär solvinden  vara extra energirik, så man kan ju alltid hoppas på repris av fredagens skådespel.