Lördagsutflykt

 Det var nog så att maken var sugen på thaimat. eller rättare sagt, thaibuffé. För egen del så är jag inte superförtjust i den typen av mat, men å andra sidan... sushi finns på buffén, och på Jennys Thai i Ulricehamn, så får man dessutom efterrätt. Friterad banan eller ananas och glass. Ganska ok....

 Fika måste man ha på förmiddagen. Inte jag. Men maken.

 -Då stannar vi till på Källebacka, förslog jag. 

Källebacka, det är en herrgård, knappa milen söder om Ulricehamn. I mangårdsbyggaden spelades f.ö  alla tre Änglagårdsfilmer in. 

Nu är det inte herrgården som lockar på Källebacka, utan det mysigt inredda cafeet och "prylaffären" i ladugården. 

God fika, till rimligt pris. Har smakat pecannötpaj på Källebacka tidigare, och den var så god, så det blev valet även idag.. Trevliga sittplatser, både för små ..

..

... och stora sällskap.

Det mesta som finns i lokalen går att köpa. Men inte dessa tre tavlor, skapade av cafe-innehavaren Peter.

2006 skapades de. Även då var jorden under stor press. Det har definitivt inte blivit bättre sedan dess. 

Vi hängde på låset, då caféet öppnade, klockan 11.  När vi åkte därifrån, en dryg halvtimme senare, så var det fullt med folk i lokalen. 

Jag känner mig glad då jag ser att driftiga och kreativa personers satsningar lyckas.

Lite motion hör ihop med en bra utflykt. Så även med dagens. 

Jag föreslog Blå stigen, en av vandringslederna i närheten av Ulricehamns stora fritidsanläggning, Lassalyckan.

Fem kilometer på skogsstigar. 

Jag gick den här rundan då jag var ganska ny, och väldigt nördig, geocachare.  Sannolikt tio år sedan...

Jag kommer inte ihåg att rundan var så kuperad.  Kanske för att jag för tio år sedan var rena "ungdomen", och tänkte inte på det. Idag gillar jag  uppförsbackar. Lättgått. Mycket värre att gå brant nerför i hala höstlöv. Som tur var, så var stavarna med., Det var de inte för tio år sedan.

Vid denna tiden på året, för fyra år sedan, så inträffade ett mord längs ett av motionsspåren på Lassalyckan.

En helt vanlig kvinna i sextioårsåldern, anmäldes försvunnen. Efter någon dags sökande, så hittades hon våldtagen och mördad i närheten av ett av spåren.

Ingen misstänkt fanns, men man trodde att det var någon man från Ulricehamn, som gömt sig i närheten av spåret, i uppsåt attvåldta. 

DNA från förövaren fanns på kvinnan. och man bestämde sig för att topsa alla män i området. 

De flesta anmälde sig, då de fått kallaelse, men några  dök inte upp. Dessa eftersöktes så i hemmet. Förrövaren återfanns. Han hade tagit sitt liv. Det var en ung  kille, i tjugoårsåldern.

Visst tänker man på den händelsen, då man rör sig i området. Så otroligt tragiskt och onödigt.... 

Visst är det lite konstigt. Om jag går fem kilometer här hemma, så känns det inte långt. 

Går man fem kilometer på främmande marker, så känns fem kilometer långt. Det beror väl på att hemma, så känner man vägen väl, och vet hur långt det är kvar. I okänd terräng, ja, då får man bara följa leden och tappar helt uppfattningen om sträckan.

Maten, ja, helt ok. Lite för få sorters sushi. Friterad ananas var slut. Jag blev mätt till ett väldigt rimligt pris. 

Gårdagskvällen ska få lite uppmärksamhet avslutningsvis.

Quiz, i Glaset hus i Limmared. Det andra för säsongen. 

Förra gången blev vi tvåa. slagna med en poäng ( av sexton möjliga) av ettan.

Denna gång blev vi också tvåa, slagna med ett halvt poäng av vinnarlaget. Ett riktigt starkt lag, som hade full pott, bestående av vår dotterns bästa väns föräldrar, hennes brors flickvän ( tror jag fortfarande att det är) samt en kompis till henne. ( Blev nog lite invecklat)  Båda tjejerna är goda vänner till vår Malmödotter....

Så grattis till vinnarna!

Vi har ( förlåt om det låter skrytigt) vunnit så många gånger under årens lopp, så att jag tycker bäst om att vara just tvåa. Vara nästan bäst, slippa behöva synas, men vara nöjd med resultatet.....

I morgon ska vi återgå till NORMALTID. Ska nog gå bra, för med den tiden levde jag de första 26 åren av mitt liv.....