Otakt

 Konstigt så lätt man kommer i otakt med tiden. Känns inte ett dugg som söndag ...Har känts som lördag hela dagen.

Varför då då? Jag jobbade i fredags! Jag jobbar inte på fredagar... min jobbdag är torsdag.

Igår städade vi huset. Det händer att det görs på lördag...men nog är det oftast en fredagsgrej!

Ikväll skulle vi ut och bli roade. Sånt gör man för det mesta på en lördag.

Och visst var han underhållande, Anders Jansson. En och en halv timme gick snabbt. Man satt med ett småleende på läpparna hela tiden. 

Resan till Jönköping visade alla vackra höstfärger.  På vägen hem var det alldeles mörkt. Usch, vad jag ogillar mörker...

Solen sken understundom på lördags...nej, söndagspromenaden.

Regnade gjorde det också. Kortvarigt men blötgörande. Det känns som om man behöver se till att ta vara dagens ljusa timmar. 

Känns som jag kommit lite i otakt med årstiderna också. Vill ju fortfarande använda favoritplagg, de där byxorna som slutar alldeles under knäet. Gjorde så tills igår, men insåg ..med vemod...att när de kommer  ur tvätt och tork nästa gång, så kommer de att läggas undan, i hopp på en ny sommar.

I morgon är det måndag.  Då blir det till att ta på de långa byxorna och gå på styrelsemöte. Och hoppas att man kommer in i normal takt igen.