På gående fot

 Promenad- vandring? Var går gränsen?

Igår var det promenad. Det är jag säker på. För ovanlighetens skull så hade dottern lite tid över, då det var "mormorstisdag".  Hon hann med att ta en promenad med sin mor, direkt efter lunch, då killarna- inklusive morfar- vilade lite middag... genom att läsa tidning eller "titta". Det senare är killarnas uttryck. De vill "titta". Det får de göra en stund efter lunch och en stund innan läggdags. Titta på film via Netflix eller Svtplay....

Under de dryga fyra år som jag varit hos killarna på "mormorstisdag" ( året dessförinnan, då Konrad var baby, så var morfar ofta iväg på "morfarstisdag" under det att jag jobbade för fullt... ) så har det i det längsta blivit en promenad till bokskogen, och ibland in i den samma. Först med barnvagn, sedan med kärra, så blev det tvillingvagn där båda killarna kunde åka med. Ända  tills i våras, blev det kärra, då Karl-Petter skulle sova middag. 

Numera är de promenaderna ett minne blott. Båda pojkarna har vuxit ifrån kärråldern. Frågade om Konrad ville gå med och cykla till bokskogen. Det ville han inte. Barnen är inte lika fascinerade av bokskog, som vad jag är.

Bokarna stod fortfarande gröna, om än lite tröttgröna. Det tar ytterligare ett par veckor  innan de täta kronorna gör skogen till en gyllenen sal. 

Idag har det varit mer åt vandrings-hållet. Tycker jag.

Behövde hämta ut  blodtrycksmedicin på apoteket samt handla lite. Maken tyckte att vi kunde kombinera det med en runda på gående fot, samt äta lunch på restaurang. 

Varför inte ta en av vandringslederna vid Hagatorpet?

Kollade på spårinfomationstavlan och bestämde oss för gul-vit led. Fem km. Den har vi aldrig gått. Bara det att vi bara hittade en enda gulvit skylt, efter det att vi börjat promenera. Skyltningen var urdålig. Kanske är det bara gul led, vilken vi tidigare gått, som är ordentlig skyltad. 

Eftersom vi inte såg en enda gulvit skylt, så följde vi den breda vägen, och kom att gå på två olika elljusspår. Hamnade så småningom på det tre kilometerspår, som fanns redan då vi bodde  i Tranemo, för mer än 40 år sedan. På den tiden fanns det gott om snö, och vi åkte ofta skidor på spåret. Erinrade mig att jag var med i ett 24 timmarslopp och körde en timme för Dalstorpsskolan. Jag var i sjunde månaden med Johanna... så det gick inte så fort ( vilket det f.ö. aldrig gjort  i någon form av spår) ... men två varv, det hann jag iaf med....

Så även om det blev fel led som vi vandrade längs, så var det lite nostalgiskt att minnas den otäcka utförsbacken som svängde på slutet  och den branta backen uppför alldeles innan mål....

Hagatorpets friluftsanläggning, utanför Tranemo, är känd för att ha fina skidspår ( konstsnö) hela vintern.  Det är nog bara en kilometer som anläggs med konstsnö, men där lär  det vara fullt med skidåkare under säsongen. Blir det natursnö, så kör man förstås upp  spår längs alla elljusspår. Hur det blir i vinter, det kan man ju undra. Både vad det gäller  elbelysning och driften av energislukande snökanoner.....

Kommunens bästa restaurang, det är ( enligt både mej och maken) Limmareds värdshus. Idag serverades  kalops ( alternativt fiskburgare). Kalopsen smakade superbra, minst lika bra som den som man lagar till hemma. Man hade höjt lunchpriset från tidigare 85 kr till 100 kr. Helt ok i dessa dyrtider. Jämför man med en annan ( nästan lika) bra restaurang på andra sidan kommun och landskapsgräns, Höganloft i Hestra, så kostar en lunch där 139 kr.

Limmareds värdshus är annars berömt för sin snitsel. Finns i storlek L, M, XL och XXL. Jättegod förstås. En M, som vi brukar välja, är mer än nog. På lördagar och söndagar brukar det vara överfullt på parkeringen. Då kommer folk långväga ifrån, för att äta den berömda rätten.

En bra tretimmars utflykt alltså. Både matförråd, medicinförråd och magar blev påfyllda. Samt en timmes motion, på gående fot.