Nu har det vänt!

 

Vintern  vände och försvann. Bara över en natt. Nätterna är långa, och i mörkret händer det man inte ser. Men visst blir man rätt paff när man tittar ut genom fönstret, precis när natten vänt till dag, och ser att ute så är det grönt igen. allt det vita är borta. Till och med isen, som lagt sig över dammen, hade vänt ner i vattnet.

I onsdags, i förrgår, var jag inte utomhus alls, Byvägen var  förvandlad till isgata. Igår så hade det mesta av isen försvunnit, men på vissa partier fanns det skridskobanor kvar. Tur att jag alltid har med stavar, då jag tänker gå på skogsstigar. De behövdes som isdubbar på sina ställen....

Gick förbi Älmås, och njöt verkligen av deras julutsmyckningar. Stegen med  ljusslinga är bara så läcker.

Efter den drygt halvmillslånga rundan, så stod kak-bak på "att göra listan".  Jag gillar att baka. Bakar mycket bröd. Har oftast en mjuk kaka att ta fram till förmiddagsfikat. Till jul bakar jag lite andra kakor också. De brukar finnas kvar i frysen ända till sommaren. Och detta trots att jag brukar ta med hälften av allt det jag bakat till Johannas familj, på julafton. 

Ska försöka komma ihåg,  att plocka upp någon kaka till fikat, även här hemma.

I natt vände det! Nu går vi mot ljuset igen. Absolut värt att fira. Och kanske därför vi firar jul.... eller hur var det nu med den saken?

Detta år hade man rekordsen julavslutning i kommunens skolor.  Har aldrig varit med om att sluta dan för dan före dopparedan. "Min" luciakör skulle framträda med ett par låtar och piano-klinkaren var ombedd att komma. Vilket jag gärna gjorde. Vissa år har jag överlåtit kompet till någon "riktig" pianist från kulturskolan. Det brukar faktiskt inte bli så bra. eleverna är vana vid mitt enkla stöd och blir helt förvirrade när kompet blir för "utbroderat".

Nästan hälften av skolans elever var sjuka. Men det blev bra ändå. Lite improvisation. Tror att även de föräldrar/mor/farföräldrar som var på plats i vår lilla kyrka var nöjda.

Efter avslutningen var det fika för personalen. Vår rektor var också med. Jag undrade hur han hade tid att fika med oss, eftersom han är rektor för ytterligare en skola. 

Den skolan hade valt att ha klassrumsavslutningar i stället för att gå till kyrkan.

Jag blir faktiskt lite ledsen då jag hör om den vändningen.  Det är bra om barnen kommer till kyrkolokalen ibland, den hör trots allt till vårt kulturella arv. Det har ingenting att göra,  med att kyrkan inte välkomnar alla. Vi har alltid "våra" muslimska familjer med i kyrkan. Numera är det inte heller någon präst med på avslutningarna, utan bara en vaktmästare. Det är bra tycker jag. Prästen behöver inte vara med, men det vackra kyrkorummet, det är en så fin samlingslokal , som rymmer både barn och vuxna.

Var hemma igen redan vid halv elva. Läge för en promenad.  Så fick det bli. 

Hade hört om att man serverar snitsel på Fridas bistro i Tranemo, på torsdagar. Torsdagar är ju min normala arbetsdag, så det blir lite svårt att få till restaurangbesök just den veckodagen. Men idag funkade det. Jättegott! Den lilla nötcremebiten med punsch, till kaffet, den var heller inte fy skam.

Ett par av mina allra första elever  satt i restaurangen. De satt i sällskap med andra, så jag kunde inte med att gå fram och ropa "hej, mina gamla elever". Ångrar lite efteråt, att jag inte försökte få kontakt med killarna. Eller killar och killar... de är 57 år fyllda vid det här laget.... 

En rikskändis fanns också på plats. Djupt nedböjd över sin tidning. Vilket gav mig tillfälle att smygfota. Sveriges första (enda?) kommunpoet! 

Nu har han gjort sitt poetiska år. Var tydligen med i ett tv-program i veckan. 

Jag bad inte om autograf.  Talade heller inte om att jag numera tagit över hans syssla... ( ni som följer mej på sociala medier vet.... och vi får väl se hur länge den tokigheten att rimma i inläggstexterna håller i...,)

Fridas bistro ligger i samma byggnad som kommunbibliteket. Där fanns hans bok till salu. Nej, jag köpte den inte. Kan tänka mig att låna den, om den finns till utlån.

Bara en dag till julafton. Det har gått fort. Den mesta julmaten är förberedd. Ska bara fixa lite rödkål och långkål i morgon. Maken ska göra köttbullar. Skinkan är griljerad och avsmakad. Nej, jag gillar fortfarande inte julmat, men en skinkmacka funkar, även om det inte är någon kulinarisk njutning.

Om några dagar så sker vändningen till helt normal mat igen. Mot ljusare tider har det redan vänt. Det känns riktigt gott!