Vitt

 

Hade bytt ut veckans "mormorstisdag" mot torsdag, denna luciavecka.  Av förekommen anledning.

Körde till Ulås vid åttatiden i går. Kallt var det här hemma i Grimsås, men bara ett par cm tjockt snötäcke. Längs den sextiofem km långa vägsträckan mot Värnamo, så blev världen allt mera vit, och när jag kom in på "byvägen" ( som går mellan väg 127 mot Vetlanda och väg 27 mot Växjö) så var allt så vitt att det nästa var svårt att se var vägen gick fram.

 Trots närmare tio minusgrader, så ville killarna ut på tidig förmiddag. Mamman, som jobbade hemifrån denna dag, tyckte att jag och killarna kunde hjälpas åt att skotta fram lite "stigar" att ta sig fram på, så man skulle slippa pulsa i snön. Vilket vi gjorde. Det var lätt snö, så det var ingen större ansträngning att få fram lite "gångvägar".

 Gissar att snödjupet låg på mellan två och tre decimeter.

Konrad hämtade en liten stege som stod uppställd mot ett träd, och klättrade upp på lekstugans tak.  Det såg tydligen lockande ut.  När han hoppade ner, så landade han mjukt. 

Jag gick utom synhåll, en liten stund,  för att skotta undan lite vid fågelbordet. När jag kommer inom synhåll igen, så ser jag en pojke ligga raklång i snön en bit från den lilla stugan. Vad hade hänt? 

Jo, Konrad gjorde en snöängel. Men mormor fick nästan upp hjärtat i halsgropen för några sekunder....

När världen är klädd i vitt, så är den väldigt vacker.

Även mörkret blev vackert, då det under kvällen klarnade upp och blev stjärnklart. 

Kom på att jag nog inte ogillar vintern ändå. Inte när det är riktig vinter. Det är halkan och snöblasket som jag storligen ogillar.  Liksom mörkret....

Vi brukar alltid stanna till i Gnosjö och köpa färska frallor till fika/frukost på vår väg till Ulås, Värnamo.  Tänk igår, så hade man struvor till försäljning. Så nu har jag fått smaka det traditionella adventsbakverket. Den var väldigt god, men jag nöjer mig med en struva per år.

Tjugo minus visade termometern i morse. Nio grader minus under hela dagen idag. Riktig vinter alltså.

Helt vitt är det här hemma idag. Rimfrosten har bäddat in allt, inklusive den promenerade ( kort promenad idag) tantens utstickande hårslingor. Tyvärr var det ingen sol som lyste upp den vita världen, och gjorde den ännu vackrare.

I Lucias följe, så uppkom även detta år en debatt. I Bollnäs var det tänkt att ett luciatåg från en folkhögskola skulle framträda på regionfullmäktige. SD stoppade "lussandet" eftersom lucia var någon som identifierade sig som en "hen". I min tolkning så är denna hen en kille.....vilket inte fullt framgår i media.

För egen del kunde jag inte låta bli att kommentera ett facebooksinlägg i ämnet, och kom då i diskussion med den bekant som delat inlägget.

För mej är Lucia en tjej. Om man inte går på förskola... eller bor på äldreboende. Men framträder man offentligt, så är  det inget att diskutera, som jag ser det, lucia är en kvinna. 

Om man borde stoppat luciaframrädadet med en "hen" som lucia? Nej, det tycker jag ändå inte. I alla fall inte om luciaföljet i princip stod och väntade utanför dörren....   Men jag hade inte närvarat, för jag skulle inte vilja se spektaklet.

Om det varit en man som ser sig som kvinna, och som klär sig som en sådan? Typ Tove Sekelius. eller min pappa Marianne? Hur tänker jag då? Mer tveksam där. Men tycker ändå i grunden, att varför ska man hålla på och mixtra och konstra  och provocera.... varför kan inte en tjej-tjej få vara luica?

Kanske lika bra att  luciatraditionen dör ut, om traditionen  håller på att förändras.

Det mest tokiga, det är att det är jag, som inte vill se någon förändring i luciatraditionen, som anses vara reaktionär, rigid, förstockad, samhällsfrånvänd... ja, t.o.m homofob. Det är jag inte....Det enda jag tycker, det är att Lucia ska vara en tjej, ja helt enkelt en med "snippa". Är det verkligen så konstigt?