Sexårsjubileum

 

Idag firar jag sexårsjubileum.  Som mormor.

Han föddes mitt i natten, en timme in på det nya dygnet. Jag hade precis somnat i gästsängen, efter en kväll med hårt dunkande hjärta, och antagligen alldeles för högt blodtryck. Den blivande pappan hade ringt vid fyratiden på eftermiddagen och meddelat att nu åkte man iväg, nu fick vi ( blivande mormor och morfar) komma och släppa in hästar och utfodra dem.  Naturligtvis vaknade jag direkt av meddelande på Whats-App. Nu hade Konrad kommit, allt hade gått bra, alla mådde bra. Kunde jag somna om ? Nej! Det var nu som jag skickade ut ett kryptiskt meddelande på Facebook. Något om att det största hade hänt. Det var inte så många som visste om att jag skulle bli mormor. Hade inte sagt det till så många. Har ju alltid tyckt så illa om dem som "skryter" vitt och brett om det kommande mormors/farmors-skapet. 

Tror att jag träffade Konrad första gången då han var fyra dagar gammal. Då hade han varit hemma ett par dygn. Han var så liten, och jag var livrädd för att ta i honom. Men man vande sig snart vid det lilla livet. Liksom vid de två små som kom inom 22 månader, från det att jag fått min nya titel "mormor".

Det är bara att konstatera; det är en stor ynnest att få vara mormor. Så värdefullt att få känna sig så omtyckt och så viktig. Inte trodde man att man skulle få en sådan speciell relation till sina barnbarn, som det blivit. En otroligt fin relation och känsla. 

Konrad ville gärna fira sin födelsedag hos sin enda kusin, och sin enda moster. Två personer som han ( och lillebror) också har en speciell och kärleksfylld relation till.

Firandet fick  äga rum en dag före födelsedagen. Det blir en lång dag då man åker ända till Malmö , bara över dagen. Bäst att göra den resan på en lördag, så hinner man vila upp sig på söndagen.

Firarbanderoll och ballonger var uppsatta dagen till ära. Fyra paket var gömda i lägenheten. Med lite ledtrådar, och hejarop från kusin och namnsdagsfirande lillebror, hittades alla. 

Nyfikenheten var stor, både från mamma och lillebror, då paketen öppnades. Innehållet gillades stort av födelsedagsbarnet.

Avas "pappa Marcus" hade fixat god lasagne till lunch. Lite lek inomhus efter det.

En stund utomhus, det behöver man, även under fest-dagar.

Mormodern kollade hur långt våren kommit i Malmö. Yes! Vintergäcken hade börjat blomma. snödropparna hade dock inte visat sig ännu. Men visst blir man glad av att de allra första vårblommorna fanns på flera ställen i den stora trädgården.

Lekplatserna i Folkets Park, tvärs över gatan, var förstås målet för barnen. 

När man är sex, så vågar man klättra en bra bit upp i det höga klätterställning. Som tur var, dock inte till toppen.....

Eller så kan man betala för en åktur. Men så blev det inte denna gång.... Sitta upp är gratis!

'En stor isbana fanns i parken. Där var det fullt med skridskoåkare. På dammen fanns en slags plast som fungerade på samma sätt som is. Där var det OK att roa sig, utan  skridskor på fötterna. Några rejäla rovor blev det!

Ava, hon klättrade till toppen på lilla klätterställningen. Tillräckligt högt tyckte mormor... 

Trots ett par plusgrader, så var det rätt rått  och kallt i Malmö. Det är oftast så, under vintern. Det har vi insett efter att ha besökt Karin någon gång varje vinter, under de tjugo år som hon bott i stan.

Dags att gå hem och dekorera tårtan, Lite sned och vind blev tårtan, som mormodern bakat och försett mellanlägg och överdrag hemma i Stockremma.  Två personer i vår nio-personsfamilj är känsliga mot grädde/mjölk. Har under många år gjort två olika tårtor. En med grädde och en med soja-grädde. 

Sojagrädde är inte gott! Sedan en tid tillbaka finns vispbar havregrädde. Den smakar nästan som vanlig grädde. Funderade på om det skulle gå att vispa den så hårt så att den "höll ihop". Det gjorde det.

Jag tyckte att tårtan blev riktigt god. Chokladbottnar, hallonfromage och chokladmousse.

Konrad godkände också tårtan. Han hade fått den precis som han önskat. ju.

Lite "Smarties" som extra mellanlägg, gjorde den ännu godare.

Tre lite trötta barn tog plats i soffan för att titta på barn-underhållning. Efter kvällsmaten så  fick man dessutom var sin påse lördagsgodis att mumsa på.

Vid sjutiden sa vi hej och tack, och åkte hemåt igen. Sju och en halv timme ihop med Ava och hennes familj, det är absolut värt resan.  Knappa två och en halvtimme senare överlämnade vi två nyvakna barn till pappan, som väntade därhemma. Mormor och morfar, de hade ytterligare sex mil kvar att köra, innan de var hemma. Sex synnerligen välkända mil, körda minst en gång i veckan under de sex år som de kunnat titulera oss mormor och morfar...

Wow! Så härligt!

 Hoppas att hon glömt! Hoppas verkligen att hon inte kommit ihåg vad hon föreslog!

Men hon kom ihåg! Varvid min oro ökade för var dag, och natten innan det var dags, så var min normalt goda nattsömn ordentligt störd.

Det var vännen Ingela, en av fem "pokerdamer" ( hustrur till fem pokerspelande pensionärsherrar) som kom med förslaget att vi damer skulle träffas för bastubad i deras bastu, med tillhörande dopp i dammen.

Det var då vi var ute på en regnig promenad i november, som hon kom med förslaget. De andra damer i sällskapet tyckte att det lät trevligt. Jag höll ( för ovanlighetens skull) tyst.  Det var absolut inget som lockade, vare sig bastuvärmen eller doppet i fyragradigt vatten.

För en vecka sedan träffades vi alla igen, då vi var och simmade (och bastade) i simhallen i grannkommunen. 

- När hade vi tid för bastubad? undrade Ingela. -Aldrig, ville jag svara. Men det kunde jag ju inte med... -Nästa fredag eller fredagen därpå. 

- Jag har lite svårt på de två närmsta  fredagarna, sa jag. Sanningsenligt.

-Men då kan vi väl ta torsdag då, tyckte hon. 

Jag hade inget att skylla på- De andra damerna var på. Passade dem utmärkt. 

Jag brukar sova bra. Men natten till igår, så var det svårt att somna, och efter det så var det flera vakna stunder under natten. Om det berodde på att jag skulle vara i skolan klockan halv åtta  redan (normalt börjar arbetstorsdagen klockan 9.30) eller om det var oron inför isbadet som oroade, det vet jag inte. Antagligen en kombination av båda.

Heldag på jobbet, tre musikpass samt ytterligare en lektion... det var en trött pensionär som kom hem en stund före klockan tre.  Och lite uppgiven inför det som komma skulle. Klockan fem, redan.

För ovanlighetens skull så var det en klar himmel, en nymåne och två synliga planeter, som kunde avnjutas i skymningsljuset. Minsugrader. Rimfrost.  Is på dammen. 

Nu är jag ju sådan att jag måste bevisa både för mig själv och andra att jag vågar... ja, utom då det gäller höjder... för där går min gräns... så det var bara att kliva in i bastun, bli varm och sedan följa med de andra ut på den hala bryggan och kliva ner för stegen, ner bland de klirrande isbitarna.

Wow! Det var ju skönt! Superhäftigt! Inte alls den där känslan som tar andan ur en, då man badar i havet för första gången, och sakta går längre och längre ut i ca 15gradigt vatten. 

Det blev tre dopp i vaken. Och jag är en positiv erfarenhet rikare. Samt förstår dem som gillar bastu kombinerat med kallbad.

Efter bastandet så bjöds vi på god tacogratäng, några glas vin, kaffe och kaka. En supertrevlig torsdagskväll. I natt har jag sovit gott. 

Så fånig jag är... måste alltid ta ut en massa negativt i förskott.  Fast egentligen inte helt fel, oftast blir det mycket bättre än man tänkt sig, på det sättet.'

Det har varit en fin och solig dag, idag också.

Det halv decimeter tjocka snötäcket är borta. 

Rimfrost har ersatt snön. 

Betydligt trevligare,  då man ska ge sej ut på  promenad.

Fick bli "Modsrundan". Fyra kilometer på byväg, skogsväg/stig och en liten bit på asfaltsväg.

Rimfrost är vackert. 

Det märks att ljuset är på väg tillbaka. En och en halv timme längre är solen uppe, jämfört med hur det var för bara fem veckor sedan.

Härligt!

Sångarglädje

 När Adam hade smakat på det goda äpplet, lockad av Eva, så blev hela familjen Adamsson utvisad ur Paradiset. Ett rätt grymt straff, tycker jag. Känns som rena talibanfasonerna, helt utan rim och reson.Nu hade väl den Allrådige något skäl till utvisningen, får man tro. Iallafall så tyckte några av änglarna, att det var ett för hårt straff, det att hela mänskligheten skulle klara ensamma sig ute i vida världen. Musikens ängel var den som protesterade mest. Vår Herre visade sin nåd, och gav Musikens Ängel grönt ljus att följa med familjen Adamsson och deras efterkommande ut i vår hårda värld.

Gissar att någon av er hört den fina berättelsen någon gång. För den är sann. Iallafall för mej. Musik är viktigt, såväl att lyssna på som att utföra. Man mår bra av musik... eller ... jag, och många andra, mår bra av musik,

Tror att sportens ängel också fick visum till jordelivet. För jag har förstått, att det är något som är väldigt viktigt för många ...

Nu var det sångarglädje som det skulle handla om.

Våra tre små, de gillar alla att sjunga. Väldigt mycket. 

Ava fick en enkel kareokemaskin i julklapp av oss.  ( Mammans förslag) Den har blivit väl använd, och väldigt uppskattad. 

På söndag fyller Konrad 6. Tanken är att födelsedagen ska firas hos kusinen i Malmö. På lördag. 

Så därför har jag delat upp våra presenter på två "mormors- morfars-tisdagar". Igår fick han öppna ett stort paket, innehållande en liknade  högtalare med mick och blue-toothfunktion, som Ava fick.

Det blev till att "blue-tootha" diverse låtar. bl.a. "In i dimman" och "Som du vill", 

Det sjöngs med stor glädje! Dessutom har pojken en riktigt bra röst, tonsäker och rytmsäker, som få. 

Lillebror fick också pröva. "Som du vill" är hans favorit.'

 

När det blev mörkt kom discolampan på, och det blev sång och dans till såväl "castade" barnsånger som till sånger "a capella".

En bra och uppskattad present. 

Senast som vi hade PRO-möte, sa en av deltagarna "Så kul det vore om vi kunde få aktivera oss lite mer, inte bara sitta och lyssna. Ett quiz vore kul. " 

Jag gillar ju quiz, och hade redan funderat på ett "allasångsquiz".  Det var inte så svårt att få med sig styrelsen på det.  Jag kan ju alltid klinka på piano till låtarna, tänkte jag. Nu blev det så att vår kassör tog hand om det mesta av kompet, det som hon redan hade klart i sin fina synth. Men lite fick jag klinka också. Det är så roligt att kompa, och höra en stor kör sjunga till. En riktigt höjdarkänsla.

Åttiotalet allsångsglada pensionärer fick sedan lagvis svara på tre frågor till var och en av de tretton låtar som fanns i allsångshäftet.  Allmänbildningsfrågor av både lättare och svårare karaktär. 39 poäng fanns att erövra. Bästa laget hade 35.  De fick var sitt paket kaffe i första pris. Tacksamt i kaffe-dyrtider. 

Årets första semla avnjöts till fikan. Inser att jag gillar torra småkakor... eller goda frallor...  betydligt mer än en gräddfylld semla. 

I morgon väntar en hel arbetsdag.  Ett par av kollegorna är sjuka/vab, så vikarien inkallas för förmiddagstimmarna. På eftermiddagen väntar de vanliga lektionerna. Musik. Förstås! Är glad att just den ängeln ville lämna Paradiset. Tänk en tillvaro utan musik.... så torftigt!!

En trevlig fredag!

 

Ibland missar man att ta foton, trots att man har väldigt trevligt och gärna vill spara minnen från en sådan dag. Man får ju inte heller fota inne i en simhall. Men genom fönstret från cafeet, funkade det ju....

"Pokerdamerna" kallar väninnan Ingela oss.  Fem herrar i sjuttioårsåldern träffas var tredje onsdag och spelar poängpoker. Fyra av deras fruar är pensionärer. Vi borde ju hitta på något också!  Och det har vi ju gjort med lite ojämna mellanrum, under det senaste året. 2023 års första "pokerdams-grej" , det blev ett besök i simhallen i Svenljunga. (Grannkommun med vår egen kommun, Tranemo. )

Vi damer försöker alltid hitta något sätt att röra på oss, innan vi fikar tillsammans. Långpromenader har det blivit tidigare, men igår blev det simning.  För egen del så har jag inte besökt en simhall på år och dag. Simmar gör jag ju gärna under sommaren, då det är "simbara" temperaturer i hav och sjöar. ( och det inte finns maneter  i havet)  MEN vilken positiv känsla det var , för hela stora kroppen, att  få simma i 25 metersbassängen, som syns på bilden. Nästan så att jag funderar på att återta den gamla träningen, att simma 1000 meter en gång i veckan. Vi har ju en helt ok simbassäng i Tranemo också. 

Lite träningsvärk har jag allt, i både knän ( !) och armar. Vet inte hur långt jag/vi simmade... men vi simmade iaf i 40-50 minuter. En stund i den varma, handikappanpassade bassängen, hann vi också med. Vilken avkopplande känsla att bara kunna ligga och flyta. Lite bastu... och så fika förstås, och så hade en trevlig förmiddag passerat.

På nyårsafton, är traditionen att vi är sex par som firar in det nya året tillsammans. Nyårsafton -21 och nyårsafton -22 kunde inte ett av paren vara med, p.g.a sjukdom. Varvid jag föreslog att vi kunde  ha "tant"/"tjej"-träff istället, så att vi alla fick träffa vår vän Janet igen. Igår eftermiddag blev träffen av. Det var en blandning av "pokerdamer" och "nyårsdamer" som träffades hos mej. Sammanlagt sju stycken.

Det tog nästan hela eftermiddagen att  fixa till två olika köttfärspajer samt en mandeltårta med citrongrädde. Men det var det värt. För det var mycket, mycket trevligt att ses ... och att prata om allt mellan himmel och jord. Det blir allt en hel del andra samtalsämnen när kvinnor träffas, än när det är "parträffar".

Barn och barnbarn, kom förstås upp. Liksom TV-serier och program. Prat om testamente och framtidsavtal... och om förmånen att bo på landet, där man faktiskt har en trygghet i varann, då man känner sina grannar väl.

Maken var på begravning igår, tillsammans med sina båda syskon, ända nere i Kalmar.  Det var en morbror till honom, 89 år gammal, som hade gått bort. Jag frågade hur många som varit på begravningen och blev mycket förvånad, då han svarade "Ett femtontal". Va? Två gamla arbetskamrater, var de enda utanför släkten, som kom och tog avsked. På landet, så är det betydligt mycket mer folk än så på en begravning, även om den avlidne är till åren kommen. Framförallt så kommer grannar, både yngre och äldre, för att ta avsked.   

Det är nog så att det är rätt stor skillnad på gemenskap och sammanhållning mellan stad och landsbygd. Kanske beroende på att vi som bor på rena rama landet, oftast har någon anknytning till den by som vi bor i.

 

Den vackra tulpanbuketten hade damerna med sig. I buketten fanns även detta kort instucket Det var först idag, då jag tittade lite närmare på det, som jag insåg att det var en akvarell, målad av byns egen konstnär, Susanne. F.ö. en av pokerdamerna.  Blev riktigt glad över den fina målningen. Ska skaffa en ram och sätta upp den på en väl synlig väggplats. 

Lite trött, tittade jag ut genom sovrumsfönstret idag på morgonen. Vi hade fått besök.

Och kolla.... där kom ytterligare en trädgårdsgäst. Rådjur nummer ett gick fram till rabatten som finns runt altanen, och undersökte om det fanns något ätbart under snön. Tror inte att det fanns så mycket kvar, Doftnejlikorna, favoritmaten, är redan avbetade....

Vintern kom, inte helt oväntat, tillbaka natten till igår,  

Solen sken en stund på förmiddagen idag, himlen var blå... men när jag kom iväg ut på promenad, så drog molnen in igen. Det var riktigt halt på byvägen. Tänkte att det skulle gå bra att gå i mitten av vägen, men även där var det is här och var. Så det fick bli en liten tur på skogsväg. 

Gick fram och tillbaka till skjutbanan ( lerduveskytte). Det fick räcka för idag. I morgon får det bli broddkängor på. 

Konstaterar återigen att vintern inte är min årstid. Funkar när det är barmark, men snö... nej, tack!

Vatten

 

'

Det händer med ojämna mellanrum, att "mormorstisdag" byts ut till en annan "mormorsveckodag".  Behovet får styra.  Och ännu är det ett halvår kvar av "dagistiden" för båda killarna, och där är man ju flexibla med "ledighetsdagar". 

Lite veckovill blir mormor dock, av ändra på rutinerna.   I morgon är det iaf onsdag...

Det var slut på bullar i frysen hos killarna. Så då fick väl de fixa nya. K-P var den som var behjälplig med bullbaket, Konrad hjälpte till att baka chokladbröd. 

Efter lunch bestämde vi oss för att göra en utflykt. "Hela Apladalen ligger under vatten" hade någon hört.

Vi får väl kolla!

Nu hade jag tänkt mig att hela parken var översvämmad, men så var det absolut inte. På gångvägarna mellan de gamla stugorna är det ordentligt uppdikat, så där flöt vatten ganska stilla i de många bäckarna. 

Dammen, vid den gamla kvarnen, hade gott om marginal upp till att den skulle svämma över sina bräddar.

När vi närmade oss Lagan, som normalt flyter alldeles utanför Apladalen, så förstod vi vad som avsågs.

Där var det översvämmat lite varstans. 

För ovanlighetens skull, så visade sig solen under måndagseftermiddagen. 

Vilket gav vackra speglingar.

Den stora lekplatsen hade klarat sig från att bli vattendränkt. 

Under sommaren, så är det fullt med barn som leker här, En måndagseftermiddag i januari, så är man ensam. Inte en kotte syns, trots idogt spanande.

Fika utomhus, det är sällan aktuellt under vintern.  Ser heller inte speciellt inbjudande ut....

Tog vägen över badplatsen Osudden, vid sjön Vidöstern, hemåt. Vidöstern är en av de större sjöarna som Lagan passerar. Igår var den extra stor.

Våra västgötska/småländska åar, de som bildar den kända  ramsan vi ska-äta-ni -ska - laga, de är på de flesta ställen ganska oansenliga under sommaren. Men när det kommer mycket nederbörd under lång tid, då har de alla en tendens att breda ut sej.

Var i Tranemo, vår centralort, i ett antal ärenden under förmiddagen. Hjälmån, som har sitt utlopp i Ätran,  har bildat en stor sjö, där det sommartid är betesmarker för kreaturen.

Den här bilden tog jag genom bilrutan. Ser ni, det  är mer vatten på gång. Visst är det vackert med vattenspeglar.... men just nu tycker jag allt att det är lite väl påfyllt i våra vattendrag.

Jodå!

 

Jodå, vi vann igen. Även om det var på håret.  Pinsamt, tycker jag. Vi har ju vunnit så många gånger. Tror att arrangörerna också tycker att det är lite pinsamt. Vilket borde få dem att göra lite svårare quiz-frågor.

Men om jag tycker att det är pinsamt, varför är jag då med på quiz-spektaklet? Framförallt är det för att resten av laget tycker att det är kul med quiz. Egentligen tycker jag också att det är roligt, men helst vill jag bli tvåa eller trea. 

Priset,  sedan några gånger tillbaka, "Kunskapens äpple", blåst i hyttan i Glasets hus, tillfaller enbart det segrande laget. Tillsammans med var sitt presentkort på en lunch/helglunch. Tyvärr är inte maten av högsta klass, enligt mej. Men fläsk är de bra på att steka. I ugn. Just nu har vi sex oanvända presentkort...Kommer sannolikt att användas till att äta stekt fläsk....

Jodå, jag lyckades gå 5,5 km av den sex km långa förmiddagspromenaden, utan att få regn på mej. Dock lyckades inte molnen hålla tätt hela rundan. Nästan torrt uppifrån, men så mycket blötare underifrån på skogsstigarna. De gamla, men otroligt sköna, Goretex-skorna klarade att hålla (nästan all) väta ute.

Jodå, kochenillaven hade brett ut sig ytterligare på den murknande trädstammen. Alltid lite intressant att gå förbi platsen längs skogsstigen och betrakta den vackra laven. Ett litet smycke i den ganska tråkiga vinternaturen.

Jodå, det är full fart med gästande småfåglar utanför köksfönstret.  De senaste dagarna har det varit gott om gråsiskor. Trodde först att det var steglitser, eftersom en del av fåglarna fått lysande vårfärger. Men det är förstås hanarna. Borde lugna sig lite med att klä sig i lockande färger. Inte lönt med några kurtiser ån på tre månader....

Jodå, domherrarna samsas gott med de små.  Det finns gott om såväl siskor, som domherrar... och så förstås talgoxar i mängd, på matplatsen. Enstaka talltitor och nötväckor visar sig också med jämna mellanrum. Samt några blåmesar. Absolut en förmån att kunna sitta i köksfönstret och spana på fåglar. 

Men nog önskar jag mej ett bättre objektiv, då jag ska försöka fota dem....