Duvor

 

 

Och där kom duvan igen, ringduvan, på väg till "under fågelbordet" för att picka i sig lite nedkrafsat "köpefrö".

Björktrasten visade sig för första gången idag. Den har nog nyss landat, och undrar sannolikt vad detta är för ett skitväder. 

Snö och regn om vartannat! Och var för sej.

Som tur är, så har det inte blivit så mycket snö på marken. Det hotades med upp till två decimeter, från meteorologhåll. Gott att inte den prognosen har besannats. Men upp emot 5 cm blötsnö, det är det, och det är inte alls kul.

Jag vet, vädret är inte onormalt på något sätt.  Snö och kyla kan hålla dig kvar en bra bit in i april, utan att det är något konstigt med det. Bara det att man längtar så efter riktig vår. Promenader i vårdoft och med fågelsång i olika tonarter.

Mars är en lång månad.  Den började med vårväder och övergick sedan snö, regn, sol, regn, snö ....Men utan vårtemperaturer. 

Marsmånaden gick ändå snabbt. Tiden går snabbt! Tänkte på det igår, då jag var chaufför till fyra pokergubbar, som varit hemma hos den femte. Alla är 70 år ( iaf inom någon månad) eller däröver. Tror att den äldste är 74. Jag har känt några av dem sedan de var tjugo, alla sedan de ( vi) var i trettioårsåldern. Så otroligt snabbt tiden gick från det man var ung, tills dess man är gammal.  Och så mycket.... eller var det kanske för lite... som hände där emellan.

Åldrandet är jobbigt, tycker jag. Det finns så mycket "ungdom" kvar i sinnet, betydligt mindre i "skinnet" och allra minst om man går till den stela och stundtals "ondgörande"  rörelseapparaten.

Har städat huset idag. Började lite,  såväl i onsdags som igår... men idag har vi hjälpts att slutföra uppfräschning av rejält dammiga lokaler. 

Jag sköter damning och skurning, maken tar hand om den otympliga dammsugarapparaten.  

Har bytt köksgardiner och lagt på påskdukar samt tagit fram det lilla utbud av påskpynt, som finns i huset.

Tänker ofta då jag lyfter i dammsamlande  grejer; Är det någon av döttrarna som vill ha detta i framtiden? Eller kommer det att lämnas in på Återbruk? Kommer man att kolla värdet på de äldre sakerna, eller går alla "prydnadsprylar" samma öde till mötes?

Tar man hand om de påskdukar som jag en gång virkat eller broderat?  Svärmors vackra vävda dukar, dem tror jag att döttrarna uppskattar och gärna tar hand om....

Jo, jag tänker nog på "det som ska tas hand om", så gott dom dagligen. Tycker så synd om dem som ska "ta hand" om allt...

Tokiga tankar, jo, jag vet...

Quiz i kväll! Nytt upplägg, typ "På spåret". Är inte så taggad på det ... men det är klart ; Man ställer upp för laget!

Bilderna tycker jag är så snygga! Värda en offentlig utställning. Fotade dem på gårdagens jobbdag.

5-6an hade haft uppgift "Duvan" på bildlektionerna. Hade tagit ganska många lektioner i anspråk, enligt de stolta eleverna.  Men oj, så många härliga duvor, med olika uttryck det blev.

"Säjer" som bloggvän BP: "Enjoy!"

Kalla fötter

 

Nej, då jag har inga kalla fötter just nu, vare sig rent fysikaliskt eller bildspråksmässigt!

Men fåglarna borde ju frysa om sina bara fötter, tänker jag, då jag betraktar dem genom fönsterrutan.

Nu tycks det inte vara riktigt så illa, ser jag , då jag googlar lite i ämne "kalla fågelfötter". Det är så vist inrättat så att fåglarna har värmeväxlare i sitt kärlsystem. Hur det går till det, fattar jag inte riktigt, men det sker en överföring mellan artärer och vener, så att blodet kyls ner , ämnesomsättningen minskar och de barbenta fåglarna slipper frysa.

Igår, när vi kom hem från vår utflykt till tran-trängseln vid Hornborgasjön, så hörde jag koltrasten sjunga för första gången i år.  Den ljuvligaste musik som finns, enligt mej. T.o.m bättre än Bohemian Rhapsody! Regnet höll upp för en stund, temperaturen låg på 8-9 grader plus och det var tydligt att herr Koltrast fick vårkänslor.

Han var framme vid fågelbordet en stund idag också. Vårkänslorna hade definitivt försvunnit. När jag fått fram kameran vid lunchtid, då hade han nog satt sig för att deppa i en tät gran. För han syntes inte till längre. Eller också hade han fått till en date. Men någon koltrastdam har vi inte sett till ännu, så jag tror mer på depp än date.

Bergfinkana har vi haft besök av en hel månad. Ovanligt att de stannar så länge. De ska ju ge sig norr ut för att häcka. Men vem sjutton tänker på häckning, när det är snö och kallt och det gäller att få i sig mat för dagen?

Gulsparvarna stannar hos oss. Längtar så efter att höra deras ( tycker dom) förföriska vårsång. Ett,två, tre, fyra, fem, sex, sjuuuuuuu.

Väldigt tydlig, lätt att känna igen.

Svårt däremot att skilja hane och hona åt via fjäderdräkten.

Bofinken är lätt att särskilja, både med sin sång och om det är hona eller hane. Hanen har mycket mer färg än honan.  Tycks som om det var herrarnas, vad det gäller bofink, idag. Har nog inte fått med en enda hona på bild. Eller ... jo... finns bofinkstjejer både på bild två och tre....

Gulsparvshanar brukar bli väldigt gula i samband med häckningstid. Men där är vi ju inte ännu, så om det är hon eller han, det vet jag inte.

Inte så stor skillnad på hane och hona vad det gäller bergfink. Tror att den övre är en hona.

Vackra fåglar de där bergfinkarna. Har mig veterligen aldrig hört dem sjunga. Klokt att spara stämbanden tills dess att de  nått destinationen för att få utlopp för sina  vårliga passioner.

Fler duvpar brukar komma spatserandes , från skogen fram till "matbordet", under seneftermiddag. 

De mindre fåglarna backar respektfullt. Har aldrig sett någon duva göra utfall mot en mindre fågel. Vilket småfåglarna kan göra mot varann. En duva mäklar fred? Är nog så att de visar vilka de är, via sin storlek.

- Men vad är det för väder vi fått Först regn i fyra dagar och snö på det? När får vi börja kuttra?

Där kom katten ut! Och så tog detta inlägget  slut!

En oplanerad roadtrip

 Vi hade planer på att resa söderut idag. Men det blev inställt, eller rättare sagt, framskjutet.

Nå´t borde man ju muntra upp sej med i gråvädret. Flera år sedan vi var vid Hornborgarsjön och kollade tranor. Kollade på deras FB-sida och såg att man igår räknat till drygt 4000 tranor. Samt många svanar. Kunde absolut vara värt en tur. 11 mil i nordlig riktning, beräknad körtid 1 tim 40 min, meddelade google maps.

Enligt Naturumets anslagstavla så var det felskrivet på FB-sidan. Eller också hade 2000 gett sig av. 2080 tranor hade man räknat in i går kväll.

Tranorna höll sig på avstånd från de platser där människor var tillåtna att vistas. 

Svanar och gäss var betydligt mera lättfångade fotobyten.

Många tranor hade tagit sin tillflykt till ön, drygt 500 meter bort.

En stor flock tranor stod helt stilla i vattnet och spanade söderut. 

- Var är alla? Varför kommer ni inte?, tycktes de undra. 

Normalt brukar det ha vara bortåt 10 000 tranor vid den grunda sjön, så här års.

Hallå! Hallå! Var är ni?

Antalet svanar tycktes mej normalt. Det brukar var en hel del, men det är tranorna som brukar dominera klart.

Idag tittade vi lika mycket på svanar som på tranor. Speciellt som många av dem höll till nära naturumet.

Det var inte så många besökare vid rastplatsen utmed väg 184, denna regniga lördag. Mest var där "vanligt" folk, med vanliga kameror och kikare. Men några riktiga fågelskådare, fanns där också.

Och kolla, där kommer det några tranor, på väg in för landning.

Lite mer rörelse i flocken nu.  

Och ännu fler som går in för landning.

Hornborgarsjön bjuder på vackra vyer, i alla väder. Det lär finnas ytterligare ett Naturum , på östra sidan sjön. Borde också besökas, vid tillfälle. 

Regnet  tog i när vi, ändå ganska nöjda med vad vi fått se och uppleva, åkte söderut igen.

Konstaterade också att nu är det blomningstid för alen. Vackert röda hanhängen, lika vackra honax. 

Vi hade kommit iväg hemifrån ganska sent på förmiddagen, så nu var det hög tid för lunch. Kollade upp vad som fanns i Falköping, och fann en kinarestaurang som fått 5,0 på TripAdvisor. Tre små rätter med ris, samt bubbelvatten på flaska. Så gott! Pris för två: 250 kr! Verkligen prisvärt.

Falbygdens Ost är vida känt över hela väst-Sverige. Minst. Alltid mycket folk i deras Osteria. Där säljs, förutom ost, en hel del annat smått och gott.... skinka, korv, kex, inläggningar av olika slag, godis...

Tog en bild på vad vi inhandlat, då jag kom hem. 501 kronor betalade jag. Dyrtiderna har tydligen inte nått Falköping ännu.

Stannade till i Ulricehamn, för dagens promenad. Inte så lång visserligen, men bättre än inget.

Mycket vatten ! Regn av och till. Mest till. Stubb-gubben tycks inte alls uppskatta att gräsanden använder hans pöl som ankdamm...

Gillar de här husen, speglande sig i en liten bukt av Åsunden. 

Gick ut till kallbadhuset. Nä, bada skulle vi inte. Hade gärna prövat i och för sig....

Nästan lite norrlandskänsla, då man ser vyn över Åsunden....

En kul utflykt! Man borde göra mer helt oplanerade utflykter. De blir nästan alltid bra och minnesvärda.

Det regnar och regnar. Och lite halleluja-moment däremellan...

 Det är minsann tur att nederbörden fallit som regn och inte som snö... För d et regnar och regnar, och det har det gjort sedan i tisdags kväll. Åtminstone största delen av den tiden...

Riktigt gott att få upp några bilder sedan i tisdags, då när solen sken. Om än tillfälligt!

Konrad passade på att locka mormor och morfar att köpa några av hans till-salu-stenar. 

FINA SDENAR, stod det på skylten. Inte lätt att skilja på d och t!

Visst köpte vi var sin... eller, ja, morfar köpte två. 40 kronor gick det hela på. Det är dyrtider, absolut! Konrad kunde addera 40 till de 264 kr som han redan var ägare till.

Visst är det ett rent "halleluja-moment", då man får uppleva hur sexåringens intresse och färdigheter i matte... och skrivning/läsning... utvecklas mer och mer. 

Sex-sjuåringar är hur öppna som helst för att ta in och lära. Har vikarierat i förskoleklass några gånger. Så härligt at få möta så mycket nyfikenhet och vilja att lära att förstå...

Det inte bara regnar och regnar, det har också regnat och regnat... och dessförinnan varit snösmältning,'

Lätt att köra fast med cykeln. Gick mycket bättre då vi kom ut på asfaltsvägen, och jag slapp trycka på   "styrpinnen". K-P cyklar själv på den vägen.... I nerförsbacke-. 

- Kan du bromsa?7

- Så klart, det är bara att trampa bakåt!

Blommor på trollhasseln. Glädjegörande! Halleluja moment!

Mamman till killarna hade efter lite letande hittat en ridskola till killarna, där man bokade sig för fem tillfällen åt gången. Rid-lekis, kallades det. 

Konrad rider inte så ofta på russen där hemma. Men när han har ridit så har han snabbt lärt sig grunder. När han fick rida på snälla ridskoleshettisen Freja, så kunde han både  styra hästen på egen hand och rida lätt.

K-P fick lilla Bella. Även han kunde styra den lilla hästen i skritt.

Så kul att kursen ligger på tisdag, sen eftermiddag, så man får möjlighet att följa med. Kändes nästan lite rörande att se de små på sin första ridlektion. Tänkte tillbaka på den tid då jag körde mamma och moster  till sina lektioner.

Har jobbat hela skoldagar både igår och idag. Av läraren  som jag skulle vikariera för, så fick jag gärna göra "något eget" på svenska-lektionerna. Helt ok, jag tycker att det är rätt kul med lite egen planering.

Besökte "Tranemo-poetens" utställning förra vecka, läste en del av hans dikter och blev inspirerad. 

"Skriv en dikt till dej själv!"  Varvid jag ju var tvungen att "modella", visa arbetsgången för eleverna. Då måste jag tänka mig tillbaka till mitt eget tolv-åriga jag. Letade fram klassbilden från vår lilla fem-sexa. Skrev ner de första femton orden jag kom att tänka på. Gjorde meningar av orden...

Så här blev min dikt:

Till Anna-Lena 12 år                                                                   

Du bor på en bondgård,
med kor, grisar och hönor
Tuppen är borta, han hackade på ditt huvud och fick dö
Mamma, pappa och lillebror Roger är din familj
han är bara fyra, får göra som han vill
pappa blir arg på dej när ni bråkar
Mormor och morfar bor på andra våning
morfar är sjuk, ska nog snart dö
mormor är snäll
När du var liten lekte du med dina dockor,
Margot och Birgitta
Birgitta har ett skadat öga
Dina första lekkamrater hette Bengt och Lars,
Nu går ni i samma klass 
Bengt gillar andra tjejer än dej
Lite tråkigt
Du får cykla till skolan, det är långt
På vintern får du åka skolbil
I en stor svart taxi
När du var mindre retade de stora barnen dej
för att du var tjock och hade fula kläder
I femman och sexan är alla snälla
Att åka skidor och skridskor är kul
men att springa 60 meter är pest
Du springer för sakta
Det bästa med våren är att leta efter de första blåsipporna
vid det bottenlösa kärret
Er gamla gråa Volvo skäms du över
liksom att ni har utedass
Du önskar en ny bil och toalett och badkar i huset
och att morfar ska bli frisk

En så sorglig dikt, tyckte några av eleverna, då jag visade den.  Kanske är det så, men jag kände inte det så då.... 

Idag är det absolut en skildring från sextiotalets landsbygd...

Och visst inspirerade dikten. Wow, så bra det blev. Även från dem, som normalt inte brukar över prestera. 

Egentligen skulle man kunna tänka tillbaka på olika åldrar och skildra dessa genom att "dijta dem". Spännande tanke.

Upplevde ett riktigt "Halleluja-moment" på gårdagens musiklektion. Men åk 4. Alla 14 närvarande elever spelade på något instrument. De flesta på gitarr, med ackord eller "bassträng", några hade rytminstrument, någon flöjt, någon spelade ackord på piano.. och så sjöng vi alla "Skip to my Lou". Så otroligt kul att vara lärare  - speciellt som man bara behöver gå till skolan och göra sina lektioner, och slippa vara med på det "tråkiga" runtomkring....

Det regnar och regnar.. och vill inte sluta. Får nog ta en liten promenad ändå...

Tranorna har landat

 

Som vi väntat och längtat. Längtat efter den mest anskrämliga av fågelsång. Och att få se den stora, ståtliga fågeln!

Talgoxarnas ti-ti har piggat upp oss under den ovälkomna snöperioden i mars. Domherrens gnisslande, likaså. Idag var det massor av bofinkar vid fågelbordet. De hade fullt upp att äta upp sej efter sin resa från snöfria områden. Inget kvittrande "Snälla mamma kan jag få gå på bio ikväll" där inte. Men det kommer....

Tranan, den enda, hörde jag på långt håll. Blev riktigt glad av olåten.  Den, kan inte avgöra om det var hona eller hane, gissar på hane, var törstig och stod och drack av smältvattnet på åkern. Sen promenerade den iväg, utan att bry sig om flocken av kajor, över byvägen och upp på nästa stubbåker.

Blev riktigt orolig för tranan. Den verkade trött och vilsen. "Skrek" för full hals, och verkade för trött för att ta till vingarna. Övergiven? Änkling? Tranor har den egenskapen att de lever i par hela livet. Om en av de två i paret skulle duka under på färden norrut, till den tidigare häckningsplatsen, så är klart att man blir alldeles förtvivlad.

Efter en stund bredde tranan ut sina vingar och flög iväg mellan träden, samma väg som jag tänkt mej på dagens promenad. Det var ingen tyst färd, det ihållande skriandet hördes långt efter det att tranan försvunnit bakom trädtopparna.

För egen del, så hade jag tänkt mig en ny runda skogsväg som grannen berättat om. Men antingen hade hon inte riktigt koll, eller så gick jag in på fel väg... eller ... nej.... inte ville hon lura in mig i snåriga skogen? För det var där jag hamnade, vid vägs ände och efter  ha tagit mig över ett dike. Ingen större fara, jag visste exakt var jag befann mig, och kom genom lite snirklande mellan granar och buskar och genom  områden av snö som finns kvar, fram till den väg jag tänkt mig komma fram till.

Och se, där på det stora fältet, där gick TVÅ tranor och pickade korn som blivit kvar sedan höstens skörd. 

Hoppas och tror att den stora tranan var den skriande tranan. Och att han nu träffat på sin fru... 

Klagosången hade tystnat och nu verkade paret tillfreds med att åter vandra på kända marker. Tillsammans.

Välkommen årets första tranor! Vet att det kommer flera. Vi har gissningsvis 4-5 par som häckar i byn. Vet också att det är en del av byborna, som kommer att bli rätt trötta på den morgontidiga oharmoniska "sången",  under de kommande månaderna....

Tänkte att jag skulle gå till "Karlas lilla hage" och se om någon första blåsippa hade stuckit upp sin blåa knopp. Nu var det ju bara en vecka sedan som snön låg halvmetertjock, så chansen var inte stor. Kände mig som lilla sex-sjuåriga Anna-Lena, som gick och petade bland blåsippsbladen vid det bottenlösa kärret ( som fortfarande var fruset) för att kunna hitta en liten ,liten blå luden knopp. Fanns ingen då...fanns inget här heller...  men det fanns gott om blåsippsblad. Får återvända om en vecka....

Gick genom hagar och våtmarker på min väg hemåt. Det fanns en del, ännu frusna tuvor, att sätta fötterna på. Hade stavarna med, och då kan man ta sig fram på de flesta ställen.  Man får passa på, för när marken blir mjuk och när sedan den låga vegetationen sätter löv... och jag dessutom kanske är barbent... då gör man bäst i att välja andra vägar.

Och om jag förväntat mig att träffa på årets första tranor på promenaden, ja, då hade jag förstås tagit med en lite bättre kamera än den ( i och för sig alldeles utmärkta) som finns i mobiltelefonen.