Gillar inte klyschor. som det där med livets efterrätt. som ju barnbarn lär vara. Jag hoppar f.ö. oftast över både förrätt och efterrätt! Håller mig till huvudrätten... och ser till äta ordentligt av den.
På lördagar går det ett program i radion, P4. Tror att det heter Studio 65. Man brukar ta upp olika ämnen varje gång. Oftast lyssnar jag med ett halvt öra. Gjorde så idag också, under det att vi städade huset, ja, iaf undervåningen fick sig en rejäl omgång. Dagens tema var barnbarn. Kattis Alhström, ännu ej 65, samt Ingmar Skoog, 65 + är programledare. Kattis, som inte har några barnbarn, frågade i inledningen av programmet, trebarnsmorfar/farfar Ingmar, vad som är det bästa med att ha barnbarn. Svaret blev: - Det ger en anledning att fortsätta leva. Samt att man får möjligheten att ge något av all den livserfarenhet man har, till dem som fortfarande är nyfikna och vill veta, både hur det är och vad som hände.
Tycker att det sammanfattar det här med att vara mormor, ganska bra. Samt att jag inte hade en aning om att man kunde bli så betydelsefull för någon igen. Mormor och morfar betyder mycket för barnbarnen. Och tvärtom. Har förstått på dem som har äldre barnbarn, att det förhållandet fortsätter även när barnen blir tonåringar, unga vuxna. Och visst, min mormor levde till jag var arton. Hon var väldigt viktig för mej. Farmor var med ännu längre, ända tills jag var tjugofem och hade eget hem. Jag träffade gärna min farmor också.
Igår träffade jag "alla" min tre barnbarn. Karins familj inledde semestern med ett besök hos systerns familj fredag till söndag. Naturligtvis var mormor och morfar välkomna också. Fanns dessutom anledning att ta med en tårta till namnsdagsbarn Johanna Margareta....
En härlig dag, trots att temperaturen visade på ynka sexton grader. Rätt gott när solen var framme ändå.
Lite bilder från en rolig dag. Tycker att den lilla gården som dottern och hennes familj har är rena idyllen. Helt olikt hur jag har det och har velat ha det.... men så likt som döttrarnas mormor hade det. Äldre hus, härlig trädgård, massor av djur.... Tänker ibland att det är så synd att min mamma Lilly inte fick uppleva sin dotterdöttrars vuxenliv - dotterdottern på landet med alla djuren och dotterdottern i stan, som har hund. Lilly var så mycket för sina husdjur. Medan dottern här iof har två katter i huset, men dem kunde hon lika gärna varit utan... jag är ett "svart får"... är ingen husdjursmänniska.
Nu kommer bilderna!
Jag har aldrig sagt att mina barnbarn är livets efterrätt. Kanske beror på att jag också så sällan äter efterrätt? Nej, barnbarnen är så kära. Så synd bara att jag inte kan umgås så ofta med dem. Det beror på avståndet mellan alla fyra mina barns familjer.
SvaraRaderaMina äldsta barnbarn är 21, 23 och 25 och dem har jag träffat många gånger ändå. Det som känns mest illa är de minsta på 2, 5 och 10, som jag av olika anledningar inte umgåtts så mycket med. Tiden går så fort och jag börjar bli gammal.
Ljuvliga bilder på din härliga familj, det lyser glädje!
Kram!
Så synd att du missarxde små. Jag träffar ju pojkarna mycket mer än Ava. Men hon är mig lika kär.
RaderaAlla är vi olika som tur är. Jag är varken barn- eller husdjursälskare. Båda kräver ansvar och det var jag/vi aldrig beredda att ta.
SvaraRaderaSå jag håller mig till den ljuvliga tomatsalladen:-)
😊🥰
RaderaFint att läsa Anna-Lena <3
SvaraRaderaVi spontanhamnade hos barnbarnet i 6 timmar idag. Såååå mysigt. Härligt att lyssna till allt prat och alla fantasier - fascinerande hur en liten (snart) 3-årings hjärna kan "hålla på".
Känsloyttringar och behov av små korta stunder av ömhet - det växlar. Älskar att se hans utveckling och hur olika dagarna kan vara.
Hans föräldrar tar regelbundet med honom ut i skogen och plockar allsköns bär och kantareller. Det gillar han. Idag åt han tydligen kantareller till frukost. :)
Minns min egen barndom som såg ut på ett liknande sätt. Från det att mina små ben klarade av att hänga med ut på sök-turer så fick jag följa med. Tyckte aldrig att det var tråkigt. Kantarelljakt var extra kul.
Ha det gott!
Blir glad av att höra om så kloka föräldrar.
RaderaBarnens tillgivenhet är fantastisk.
Men kantareller till frukost? Allt är en smaksak! Mina tre är lite kräsna. Är nog ingen som äter svamp. Blåbär går bra...
Fint inlägg.
SvaraRaderaTack!
RaderaBarnbarn är livets efterrätt, har stor glädje av dem, de stora är även till stor nytta 🙂 jag lär mig mycket.
SvaraRaderaBarnbarn är största glädjen. Klichéer betackar jag mej!
RaderaDäremot är det en ljuvlig känsla att känna sån kärlek till ens barnbarn, fantastiskt! De tär också så häftigt att sonen som ju nyss var lika liten ( ja, nästan nyss i alla fall) nu själv är pappa! Hisnande!
SvaraRaderaDock konkurrerar vi med Samuels mormor och morfar....det är hårt att vara farmor och farfar!
Kattis Ahlström har nyligen blivit mormor såg jag på instagram ;-)
Ha en fin söndag!
Kram
Förstår att det kan bli konkurrens. Vi har ju inte mycket konkurrens av farföräldrar. Pojkarnas farmor och farfar bor ( gissningsvis) 20 mil från dem. De är dessutom tio år äldre än "gamla" mormor. Tycker synd om dem som inte har samma möjligheter att "hänga" med pojkarna som vi gör. Avas farföräldrar bor en timme med bil från Malmö. Tror att de träffar henne ungefär som vi gör, i stort sett en gång i månaden.... eller iaf nästan. De är också lite äldre ... och har lite handikapp... så det är inte lätt för dem heller att träffa henne.
RaderaGissar att Studio 65 är inspelat för ett bra tag sedan.... Ha en fin h´jobbnatt... eller ledignatt... Kanske var natten tills i dag du skulle jobba. Kram
Livets efterrätt använder jag aldrig. Men jag är väldigt fäst vid mina barnbarn, de ger livet en värdefullhet som nog hade saknats utan dem.
SvaraRaderaHärliga bilder! God söndag! Eval8
Du är klart bästa farmor/mormor jag vet. Borde ha medalj av kungen ...
RaderaVisst är det härligt med barnbarn...i alla åldrar. Jag har själv många glada minnen från mina farföräldrar när jag var barn. Kram
SvaraRaderaDu har de så utspridda, med gissar att du har fin kontakt med den ändå. Och så har du ju Rasmus...Kram
RaderaAlla är vi olika... Mina barnbarn är älskade av mig, men jag har inget behov att träffa dem varje vecka, kanske inte ens varje månad trots att vi bor i samma stad... Jag vill ha mitt vuxenliv, tidigare har arbetsliv och familj styrt mitt liv, nu får jag styra det som jag själv vill.
SvaraRaderaLika svårt som du har svårt att förstå mig, har jag nog att inse att ni orkar lägga så mycket energi på era...
Intressant det där, du skriver... att vi har så mycket ork att lägga på våra barnbarn. Har aldrig sett det så... saknar de, då det gått mer än en vecka sen jag träffade dem, Jag har nog inte så mycket "liv".... hänger ju fortfarande kvar lite i min kära skola, lever för barnbarnen... tränar, promenerar, är ute i naturen... PRO.styrelse... ...
RaderaSen har jag svårt att säga nej.... ellr rättare sagt... jag saknar den förmågan. Så därför blir det lite extra ibland...
"Livets efterrätt" är ett uttryck som jag sällan använder men jag sticker inte under stol med att barnbarnen betyder mycket för mig. Förhoppningsvis betyder vi något för dem också. Det är så mycket enklare än att vara förälder och en annan kravlöshet. Jag tycker det väldigt givande att göra och uppleva saker med dem.
SvaraRaderaSå härligt glada bilder från dotterns gård. Glada barn och fina djur. Så en god tårta på det!
Kram och god söndagseftermiddag!
Tack, tack. Jo, vi är nog lika "glada " i vår barnbarn. Gäller nog även våra makar. Och de ger en stor glädje till vår generation. För som du säger, man "lämnar hem" dem, då man blir trött... och man får lov att skämma bort dem lite... för det är väl det en mormor är till för. Kram
RaderaSå fina foton på hela din efterrätt, klart att du inte behöver äta någon så många som du ändå har att njuta av, helt utan kalorier! Jag är ju inne på vadå? Kallar barnbarnsbarnen vickning, det är väl inte helt fel..? Min dotter frågar mig ibland till råds, men barnbarnen, de unga vuxna tror de vet allt bättre och anser mest att jag bara är mossig och inte begriper. Inte på något elakt vis, men det skiner igenom, både i miner och vissa svar jag får. Det är bara att se glad ut och hoppas att de senare märker att det inte är helt fel med lite erfarenhet av livet. Ibland fantiserar jag om att leva typ 10-15 år till, för då kan jag mycket väl bli femte generationen, Vanessa är nu 11 år, det vore väl nåt! Kram
SvaraRaderaLäste om fem generationer i BT nyss. Äldsta var 96. Yngsta 23. Så visst kan det bli så. I vår släkt kommer vi inte till mer än tre generationer. Så har det nog alltid varit.Kram
SvaraRaderaEtt fint inlägg och härliga bilder. Har nog aldrig tänkt på barnbarnen som livets efterrätt men däremot att de, liksom döttrarna, alltid ger mig väldigt stor glädje. Minns än idag när lilla Max, nu 13 år, kom resandes till Kina som tre månaders baby och det var mitt första möte med honom i.r.l. Hade varit med via Skype innan. Minnesvärt. William hann aldrig komma dit eftersom vi flyttade hem. Men glädjen över båda är enorm och många härliga upplevelser har det blivit genom åren.
SvaraRaderaOch förhoppningsvis har vi många år kvar tillsammans.
Kram
Det är ju det man hoppas, att man får se sina barnbarn som om inte vuxna, så tonåringar. Men inget man vet något om. Kram
RaderaJag brukar inte använda livets efterrätt. Men visst är det underbart med barnbarnen. Jag var mycket hos min mormor och morfar, men aldrig själv hos min farmor. Våra tjejer var mycket hos mormor, farmor och farfar, inte så mycket hos morfar. Så nu är det vår tur att ta hand om våra barnbarn. Astrid och Melker kommer ofta springande hit, Melker och Ture träffar vi minst en gång i veckan. Bara älskar våra underbara BB!
SvaraRaderaHa en bra dag! Kram Lisa
härligt att ha dem så nära. Blir nog extra fin kontakt. Kram
Radera