En utmaning

 

Minst en gång varje vecka, passerar vi Store Mosse nationalpark, på vår väg mellan Grimsås och Värnamo.   Store Mosse, det är en av Sveriges trettio nationalparker. Under årens lopp, så har vi gjort olika vandringar på vandringslederna. Under senare somrar har vi vandrat till vackra Svartgölen, tillsammans med Värnamofamiljen. En lite lagom vandring på dryga fyra km. 

För många år sedan, så var vi ett stort gäng som vandrade på söndagar. Oftast här hemmavid. En gång åkte vi tillsammans till Store Mosse för att gå leden runt Kävsjön. På den tiden var den fjorton kilometer. Jag minns den sista sträckan, som gick på grusväg, som väldigt lång.  Numera går leden på spångar, rakt över mossen, och man sparar in två kilometer.

- Jag skulle vilja gå den nya Kävsjöleden, har jag flera gånger sagt, då vi passerat. Maken har inte varit lika intresserad. Gång efter gång har jag uttryckt att jag ska ta den där rundan i sommar. Insåg att det har blivit mer höst än sommar, så nu var det verkligen på tiden att sätt planen, ja utmaningen, i verket.  Så medan maken åkte till marknaden i Gölingstorp, för att lotta bort stickade strumpor och hembakta squashkakor, ( vilket hade gått utmärkt) så iklädde jag mig vandringskläder, packade lite te och macka, och åkte iväg de ca fyra milen till Store Mosse, stora parkeringen vid Naturum. 

Lite småpirrigt var det, jag har inte gått över milen på flera år. Men det är ju bara att trava på, tills man är tillbaka igen. Enligt vandringsguiden, så skulle vandringen ta mellan 3 och 4 timmar. 

Hur många spindlar finns det i världen? Många

Det var så vackert med alla näten, som var spunna i bärriset. 

Och visst sprang man rakt in i spindeltrådar, som var spunna rakt över stigen. Men fånga en tung tant, det klarar inte en spindel av. Tror inte att de skulle uppskatta det eventuella bytet heller.

Måste ju bara ta ett foto med makron. Många trådar är det, men inte mycket till fångst. Fanns en hel del myggor i luften, Någon borde ju fastna i något nät.

Tolv kilometer runt Kävsjön, det låter som en vacker vandring. Men tyvärr ser man sällan något av sjöns vatten under vandringen. Så man får passa på att njuta av det lilla.

Det finns tre fågeltorn runt sjön. Det största finns i området runt naturum. Ett annat fanns några kilometer in på leden. En avstickare på ett par hundra meter ledde fram till det två trappor höga tornet. Ganska tomt på fåglar så här års. Tre knipor lyfte förskräckta, då de hörde mitt tunga klampande uppför fågeltornets trätrappor. 

Njöt av sjöutsikten. Tur att jag gick fram till tornet, för någon mer sjö skulle jag inte komma att se under hela vandringen. 

Tallskog är vackert. Har en frodig undervegetation. Släpper in en hel del solljus. 

Hörde att någon pratade bakom mej. 

Kände mig lite stressad.  Upphunnen av tokar, som har bråttom framåt! Vandringsleden bestod sannolikt till hälften av spångar. På en sådan blev jag upphunnen av de pratande. Hoppade ( nej..jag hoppar inte... steg) åt sidan och släppte förbi "snabbgångarna". Kände mig nästan lite lättad då det var ett ungt par som gick förbi mig. Hade blivit "knäckt" om det varit pensionärer. 

Träffade f.ö. på en hel del yngre par på den långa leden. ( På slutet går Kävsjöleden ihop med ett par andra leder, och där var det mer blandat med åldrar.) Blir så glad av att se ungdomar som uppskattar och utnyttjar naturen. 

Fem kilometer in på leden kommer man fram till den gamla gården Svänö. 

Idag är det ett vandrarhem. Såg inte till någon övernattande. Iaf ingen som parkerat bilen utanför. 

Det kan ju också vara så att det är stängt för säsongen.

Det enda huset utmed leden, det är vackra Svänö. Naturligtvis fanns det bänkar och ord, och möjlighet att äta sin medhavda matsäck här. Minns att vi gjorde så, när vi vandrade här förra gången. Men jag var inte det minsta sugen på fika, så jag fortsatte ett tag till.

Lite sommarfägring fanns kvar på ängarna  i det öppna landskapet.

Men snart bar det in i skogen igen. Blött på marken, mycket spång.

Så öppnade dig landskapet och jag kom ut på mossmarken. Några staplar med bräder var utlagda. Många spångar var i behov att bytas ut. och skulle sannolikt göras så. Här slog jag ner min breda bak, och njöt av säväl omgivningen, som mackan och teet, det senare direktimporterat från England. 

Kom fram till vandringens tråkigaste och besvärligaste del. Granskogen. Sådan har vi hos oss också, så den är inte speciell för mig. Slogs av hur stor skillnad det är på undervegetationen på gran och tallskog. I granskogen är det mest mossa på marken. Stigen var lite tråkig här också. Rötter och stenar, och spångar över de blötaste områdena.

Åttakilometerssträckor, det går jag  då och då. Det märktes. Så långt kändes det lätt att gå. Efter det kom några långa kilometrar. Detta trots att två vandringsleder nu gått ihop, och underlaget var mycket bättre än tidigare. 

Äntligen kom jag så fram till platsen där leden gick på spång rakt över gungflyet/mossen, tillbaka till naturum.  Dryga två kilometer kvar. Då gick det lättare igen. Ett par möten blev det på spången. Inte en tanke på att ta steget ner i det blöta .... men det gick bra att mötas.

Tyvärr var Naturum stängt. Eller rättare sagt låst. Det hängde ballonger på dörren, så jag uppfattade det som att det var abonnerat för någon festlighet. 

Tänkte återkommande på min vän/bloggvän Inga, då jag gick längs leden. För henne var Store Mosse som ett andra hem. Hennes sextioårskalas firades på Naturum. Det var i oktober 2012. 

Jag vandrade på Store Mosses olika vandringsleder tillsammans med henne, flera gånger. Från olika utgångspunkter. 

Inga fick aldrig uppleva sin sextiofemårsdag. Tänkte att det var sex år sedan i dagarna, som vi var på hennes begravning.

En slända flög länge framför mig och landade då och då på den solvarma spången. Tänkte att det var Inga som höll mig sällskap en stund under vandringen.

Min lilla utmaning är avklarad. En fin runda, som jag absolut kan tänka mig att göra om till våren.  Ganska gott att gå ensam, i eget tempo. Och fundera på än det ena,  än det andra. Och faktiskt, jag tror inte att jag tänkte en enda negativ tanke på hela vandringen. Tre och en halv timme tog det. Så jag höll mig gott och väl inom vandringsguidens "rekommendation". Gott så!