Isaberg

 Igår, som en nittioåring i känslan. Idag som en inte-ännu-pensionär. Det är märkligt vad ett par icebugs kan göra åt känsla för balans och rörelseförmåga.

Har ju haft besök av barnbarnskillarna sedan i fredags. Idag, till lunch, kom mamman för att hämta dem. Hon hade också planerat in ett premiärbesök på den fina fritidsanläggningen, Isaberg i Hestra. Vårt grannsamhälle, på andra sidan smålandsgränsen. Slalomutrustning var införskaffat till två killar, och nu gällde det att testa om utförsåkning kunde vara något för dem. 

(F.ö. så kan jag tycka att skidor utför och på längden samt skridskoåkning, det hör till "allmänbildning" att kunna behärska  i någon grad)

Isaberg har ett antal pister. Ett  par riktigt branta backar. Inget som alla "behöver" behärska. Men barnbacke och en annan snäll backe ( blå), de finns för dem som inte är så bra på skidor. Men som ändå tycker att det är kul att åka. Numera finns det ytterligare en nybörjarbacke, och det var i den som killarna skulle testa sina skidor för första gången.

En  mormor ställer upp på det mesta. Förstås. Så jag erbjöd mig att åka med till backen. Med broddkängor på.  Det var en jättebra backe. Lagom lutning, så att man kunde få fart, men inte mer lutning att det var lätt att stanna. De första åken, så höll vi var sin pojke i handen. Lite senare, så fixade Konrad att åka hur bra som helst på egen hand. K-P ville ha lite extra stöd, i form av en hand, hela tiden. 

Så det blev ett springande och gående nerför och uppför backen, många gånger. Kändes hur lätt som helst. Med broddar på. Jag snubblade över K-Ps skida en gång, och vi båda stöp i backen. Bara att skrattande ta sig upp igen. Att ramla i snö, det skrämmer mig inte det minsta. 

Kände mig "ung", frisk och stark och njöt av timmarna i den lilla backen. Blev faktiskt lite sugen på att sätta på mig pjäxor och skidor och åka i de "snälla" backarna. Nu är mina slalomskidor för länge sedan förpassade till sopstationen. Under de sista åren vi åkte till fjällen på vintrarna, så hyrde jag skidor. 

Vi har  PRO-styrelsemöte i morgon. Ska jag föreslå pensionärsåkning på Isaberg någon förmiddag ??? Tror säkert att några skulle kunna hänga på....

En kul dag blev det. och SÅ härligt att komma bort från nittioåringskänslan från igår. Den var rent depressionsframkallande. I alla falla en stund.

          
Vågar jag? Gick jättebra att svänga lite och framför allt att bromsa. Men lite stöd var bra att ha. Även av en mormor.

Är man snart sju, och dessutom har bra balans, så lär man sig åka själv väldigt snabbt.

Uteliv, det gör en väldigt hungrig. Jag var också alldeles utsvulten, då jag kom hem

Bra med rullbands-lift. Men det var många vuxna som inte kunde hålla sig på benen i den. Ej heller i nybörjarbacken. Alla är vi barn i början, För egen del, så skulle jag definitivt föredra knappliften i den lite större barnbacken,