Rad ett, plats ett

 Det finns en del stunder som är så där riktigt härliga, nästan magiska. Och då undantar jag allt som har med familj och vänner att göra.

En vårpromenad i solsken, då fåglarna yrvaket kvittrar i alla tonarter.

Känslan att befinna sig i ett hav av vår och försommarblommor. blåsippor, vitsippor, liljekonvanlj, midsommarblomster...

Simma i mjukt vatten i en uppvärmd insjö

Läsa en fängslande bok på stranden, men vattenskvalp i bakgrunden. Eller i skuggan under äppelträdet, då lufttemperaturen ligger på 25+.

Se världen förvandlas av rimfrost eller gyllene höstlöv.

Uppleva en helt ny plats, och nästan tappa andan av de vackra vyer som man får se.

Men allra, allra bäst... på plats nummer ett, det är att få bänka sig framför en stor scen och höra den stora orkestern slå an inledningstonerna till en musikal. Magiskt! Och magin den fortsätter i flera timmar framöver, Musik och sång av hög klass, dans, rörelse, färger, teknik och en handling, ja, helt enkelt teater. 

Igår var det dags för denna helt fantastiska upplevelse igen. Födelsedagspresent från Värnamofamiljen, Med dottern som sällskap. Musikalen Wicked på Göteborgsoperan.

Jag har sett musikalen i London för mer än tio år sedan. Dottern hade gjort detsamma. Kommer inte ihåg handlingen, men minns den som en av alla bra musikalupplevelser som jag haft i den brittiska huvudstaden.  Kul att se den på svenska. 

Wicked har sitt ursprung från "Trollkarlen från Oz" och berättar om händelser som gjorde den Glinda till den "goda häxan" och Elphaba till "den onda". Berättelsen utspelas i landet Oz. Trollkarlen visar sig f.ö. vara pappa till Elphaba, den gröna häxan.

Det blåste ordentligt i Sveriges andra stad i går. Vita gäss syntes på Göta älv, alldeles utanför Operan. Johanna parkerade, i vanlig ordning, sin bil i Limmared och så var det gamlingen som körde in i storstaden. Alltid lika spännande att se om man lyckas ta sig till parkeringen närmast Operan.  Det känns som om man hållit på med vägbyggen däromkring i tio års tid. 

Vi lyckades även denna gång. Det fanns gott om svindyra, men lättillgängliga p-platser. Nordstan ligger ett stenkast bort, och där bjöd Johanna på lunch på en av alla restaurangerna i köpcentret.  Visst blev det en liten runda bland alla butiker också. Jag upphör aldrig att förvånas över hur så många butiker kan överleva. En del är alldeles tomma på kunder. Gissar att hyran är saftig... och personal kostar.... Ekvationen går inte ihop för mej...

Vi hade skilda platser på Operan. Johanna överlät den bästa till mej. Den på rad 1, plats 1. Hon satt på rad fyra, ganska rakt bakom mej. 

Blir alltid lika fascinerad av alla otroligt duktiga musiker, som finns där nere i "diket".  Jag har nämnt det många gånger tidigare; Duktiga musiker borde få betydligt mer uppmärksamhet. De gör ett minst lika stort arbete som sångare och dansare.

Alldeles nedanför min plats fanns denne man. Percussion-killen. Han hade ett sjå att förflytta sig mellan alla sina instrument, xylofon, marimba, vibrafon samt ett antal skrammel och slaginstrument. 

Försökte zooma in hans noter på marimban... men det blev inte så bra. Tänker att det är svårt att veta när man ska komma in, speciellt som han stod med ryggen åt dirigenten ibland. Men han hade koll...

Vände mig om och tog in hela salongen med sina tre balkonger. Har suttit på den översta någon gång. Det är högt!

Det var fotoförbud under föreställningen. Vilket jag absolut förstår. Hade dock gärna tagit en bild på slutscenen i första akten, då Elphaba, med sin rykande kvast "flög" upp i hålet i taket.  Att hon bara vågade hänga där , så högt över publiken.  Jag hade absolut andan i halsen. 

När det blev paus, så stod en rejäl fika uppdukad till oss. Laxmacka och morotskaka. Visst gick det ner, smakade supergott... även om hälften hade varit nog.  

Och utanför de stora fönstren var det fortfarande ljust, trots att klockan var mer än halv fem. Härligt!

Vid applådtacket var det ok med foton. Gott så! 

En superbra föreställning, med lysande musikalartister och musiker. Bra musik, handling med budskap. Fartfyllt! Mycket som hände på scenen, såväl med scenografi som med dans och sång. Scenen. vridscen samt scengolv, som kan lyftas och sänkas, både uppifrån och nerifrån gör att scenografin snabbt kan förändras.

Helt otroligt att få stornjuta i mer än tre timmar. Bästa presenten jag kunde få!

Sen var det det där med att ta sig ut från centrala Göteborg. Har varit betydligt värre än att at sig in, under de senaste åren. Speciellt i mörker, då det är svårt att veta var man befinner sig. Kändes lite lättare, lite mindre kringelikrokar, än då vi körde senast, i november. 

En toppendag blev det! Tack för den Johanna !