Besökte en äldre man idag. En man som visade sig vara arton år äldre än jag. En man som är närmare mina föräldrar i ålder, än vad han är mig.
Kom in i en otroligt pyntad lägenhet. Absolut inte en "ungkarlslya". Så mycket pynt, så mycket foton och bilder på väggarna, så mycket minnen. Bilder på tre fruar. Mest på den sista. Hon fick vara med tre år i lägenheten, berättade han.
Jag skulle bara ha ett protokoll underskrivet, men blev sittande en bra stund, hos en man som jag tidigare knappast pratat med.
Han hade så mycket att berätta om sitt liv. Tänk, att det fortfarande finns de som gick i skolan tre dagar i veckan. Tisdag, torsdag och lördag. Tänk att det finns sådana som kan berätta om ett arbetsliv som började då man var fjorton år och som fortsatte på samma arbetsplats i femtiotal år.
Jag har fortsatt att tänka på denne man hela dagen. Visst borde man ta till vara hans berättelser. Bevara till eftervärlden. Jag vet att de finns fler som har mycket att dela med sej utav. Vardagsberättelser från förr. Visst borde de bevaras. Frågan är hur man gör det på bästa sätt....
Tog en bild på mannen, men avstår att lägga ut den på bloggen.
Visar lite nya foton på hasselblommor i stället. Klart nördigt, men det"bjuder" jag På.
Vilket trevligt möte. Visst finns det många berättelser som borde finnas kvar till eftervärlden!
SvaraRaderaHasselblommor är små, men långt ifrån oansenliga. Får nog kolla om jag ser fler här ute.
Ha en fortsatt trevlig lördag!
Alla har vi tn historia att berätta...
RaderaNu är du ju pensionär och har tid. Du kan ju alltid fråga mannen om han är intresserad att låta sig intervjuas av dig och att du skriver en "biografi" om honom och hans liv. Du kan ju lägga upp berättelserna på din blogg (utan hans riktiga namn om han vill vara anonym), försöka sälja texterna som krönikor till lokaltidningarna och eller Aftonbladet/Expressen DN/SvD.
SvaraRaderaBara en idé, för mannen verkar vara en mycket sympatisk person som troligen skulle bli väldigt glad att få berätta om sitt liv.
Det skulle han bli. Tack för stt du tror på att jag skullevklara detta...
RaderaOtrolig vacker knopp :-)
SvaraRaderaDu tar så fina bilder, alltid kul att få se!
Ja intressant med mannen, kul att höra om andras liv. det var ju helt annorlunda förut.
Kanske du ska fråga om du får skriva ner hans berättelse, har får prata mer , det vill han nog gärna. Intressant att höra, tre dar i veckan i skolan. Och mycket mer. Kul om de äldres liv bevaras. Tänk om det blir så att du pratar med fler äldre och det blir en bok, skulle vara kul. Du skriver ju dessutom väldigt bra!
En bok! Håller jag tummen för. Med fler äldres livsberättelser!
Hoppas att söndagen blir fin nu och resten av lördagen förstås. KRAM Primrose:-)
Tack för förtroende. Kanske vore något ändå.....Gäller bara att våga...
RaderaDu vågar! .-) KRAM!
RaderaJag tycker du skall ta med en bandspelare och intervjua honom.
SvaraRadera... eller en digital inspelare, typ smartphone.
SvaraRaderaEller bara anteckna...
RaderaVilket fint möte. Jag tycker att du ska ta kontakt igen och fråga om du får skriva ner en del av hans liv. Och om du sedan får publicera det på något sätt. På hans villkor förstås. Så att allt blir rätt för honom. Tror att hans berättelser kan intressera flera.
SvaraRaderaTror säkert att han skulle uppskatta det. Hade så mycket att berätta om...
RaderaVilket intressant möte, begravde min 90-åriga mor i våras, helt annat liv hon levt, krigsåren, fem år i skolan, far dog tidigt, familjens barn splittrades. Men hon kunde skratta och vara glad.
SvaraRaderaMin mor gick oxå tre dagar per vecka i skolan. Skulle år sammanlagt.Hade velat gå på realskola, men se det finns inte på kartan för en bonnatös.
RaderaVilket intressant möte och ett möte som gav många tankar. Ibland vet vi så lite om andra men blir överraskade minst sagt! Kanske blir det fler samtal för er del.
SvaraRaderaKram och god kväll!
Sen är det ju så att alla har sin historia att berätta. Man borde nog göra det mer än man gör...
RaderaMe again: Såg din kommentar hos Åke att du hade hoppat på tåget idag. Men det här är väl inte bidraget till "Stolthet". Eller är det bara jag som inte fattar...
SvaraRaderaNix... Ingen tågresa för mej. Är nog en missuppfattning..
RaderaHur du ska göra på bästa sätt? På det sätt som du är bäst på säger jag spontant. Skriv eller banda, ta vara på de erfarenheter han har av sitt liv. Dina hasselblommor är ljuvliga, jag som inte har sett sådana tidigare än i ditt tidigare inlägg ser gärna flera av dem igen.
SvaraRaderaHa en fin söndag!
Kram
Kanske finns hassel på hög höjd på Madeira. ... Jo, man borde ju ta sig i kragen och ta tillvara berättelser från förr
RaderaVilket fint och intressant möte det blev. Kanske det kan bli ett nytt möte och du kan fråga om du får ta anteckningar och skriva ett inlägg. Och fina bilder som vanligt.
SvaraRaderaKram
Vilket fint möte du fick med den äldre mannen ... och visst vore det fint om hans berättelse kunde sparas och få återberättas för den yngre generationen.
SvaraRaderaKul att du nördar bland hasselblommorna! Jag har sett många fina hasselblommor, men inte lyckats med så bra bilder på dem med mobilen ... måste nog investera i en ny vanlig kamera ...
Kram
Ett första steg för att bevara minnen från gamla tider med människor som var med, det tycker jag är att banda konversationer och berättelser de har att förtälja! Att spela in på en enkel manick vore väl inte dumt, nu har ni ju lärt känna varandra lite! Jag läser just nu om en avsides bygd nära ryska gränsen efter andra världskriget. Huvudpersonen är lärarinna och hennes skildring av sitt liv och av skolan o undervisningen är fantastisk. Det började med att barnen hade låååång väg att ta sig till den lilla skolan och när vinterstormar ven fick de alla försöka hitta plats att övernatta när de inte kunde skida hem. Vilket givande möte du fick med mannen med underskriften!
SvaraRadera