Lämnat tillbaka nyckeln

 Men bara en! Den andra nyckeln/taggen behåller  jag. 

Hade en tjugo minuters lunchdate med gamla kollegan och goda vännen idag. I skolans matsal! Hon konstaterade att hennes första elever fyller 60 i år. Hennes make hade uttryckt att hon sannolikt kommer att jobba vidare, när hennes första elever blivit pensionärer!

( Konstaterar att eleverna min första egna klass är 59 år gamla! Och att de första elever som jag undervisade som utbildad lärare måste vara  61!)

Jag blir så glad och tacksam över det otroligt positiva bemötande som jag får, av såväl kollegor som elever. Jag och min ett år äldre kollega, vi gör nytta och skillnad, då vi jobbar. Det får vi höra nästan varje vecka.

Blev så hjärteglad då en av de två klasser som jag haft i NO, undrade om jag inte kunde komma i höst också. Så att de lärde sig något...Får ta det senare med en nypa salt, och blev mest glad över positiviteten från klassen som inte alltid varit riktigt enkel att "handskas" med.

Lovade att komma till avslutningen på fredag. Så då blir det två avslutningar, en i min "musikskola" och en i "vikariatsskolan".

Det var lite nostalgi i hjärtat  ( mycket känslor idag) då jag återigen lämnade tillbaka nyckeln i denna skola. Första gången efter att ha jobbat där i 25 år, andra gången efter ett vikariat ( när covid härjade som mest) och återigen idag, efter ett vikariat, en förmiddag i veckan sedan slutet av mars.

Är definitivt öppen för att återkomma igen. Än är jag inte passe'. 

Skolan ligger precis vid en sjö.  Har många minnen därifrån.Tog några bilder innan jag åkte hem. 

Efter några svalare dagar, så blev det en fin sommardag, under några timmar idag. Arbetsdagen var slut efter lunch, så jag har hunnit sitta på altanen och njuta av sol och värme och jag ( + maken) har hunnit med en promenad genom byn och konstaterat att det varit full fart på höskörden i eftermiddag.  Nu regnar det igen... men man får vara glad gör det lilla.

Den här bilden skickade Johanna ( dottern i Värnamo) för en stund sedan.  Hennes "hästtjej", sedan många år tillbaka, har studentbal i kväll. Vad som gör mej så glad och nöjd är att hon bär Karins ( dottern i Malmö) drygt tjugo år gamla balklänning. Använd en gång! Inköpt i Lund f.ö. då Johanna pluggade där. Kostade flera tusenlappar redan på den tiden. Och då blir jag så in i hjärtat glad att den används igen.

2001 såg den ut så här...

För att knyta ihop det hela... En nyckel är tillbakalämnad. En nyckel ligger kvar i skolväskans ytterfack, för att användas till hösten. Om livet fortsätter att vara bra och schysst mot en sjuttioåring, så känner jag mig inte alls färdig med läraryrket. Min ett år äldre kollega, dagens korta lunchdate, är av samma åsikt.