Allemanrätten

 Hörde på radio en dam som var synnerligen upprörd. Någon hade varit och plockat kantarellerna som växte bara några meter från hennes tomtgräns. "Hennes" kantareller, som hon avsåg att skörda bara de växt till sig lite. Och så var de bara borta. Så gör man väl inte!?? 

Jovisst får man göra så. Bara man inte går in på någons tomt, så får man plocka bär, svamp, blommor. Allt enligt vår unika, och fina, allemansrätt.

Sen är det absolut en förnuftmässig avvägning. Ska jag verkligen utnyttja min rätt, när det jag tänker plocka, ligger alldeles bredvid en bostad? Jag kommer själv ihåg hur arg jag kände mej, när några cyklister stannade och åt av smultronen på andra sidan byvägen, från vårt  hus sett.

Vi åkte ut till blåbärsskogen efter lunch idag, maken och jag. Vår... eller hans ..nja, vår är det nog...egen ägandes skog. Tog med fyra yoghurtspänner som vi avsåg att fylla.

Precis då vi börjat plocka av de stora och tätsittande bären på vänster sida av vägen, så hörde jag att det kom en bil. Inte så ovanligt. Det finns ett naturreservat en bit längre bort och det finns en del skogsägare som brukar köra på skogsvägen. Nu var det inte bara en bil, utan två... nej tre bilar.  De svängde upp på en den igenvuxna väg där vi redan parkerat... och stannade där.

Ur bilarna vällde det ut folk. Någon äldre person, många yngre medelålders och så några barn. Några av kvinnorna klädda i strandklänningar. I skogen!

-Jag ska plocka blåbär, sa någon. - Jag går med pappa och plockar svamp! 

Plocka ni svamp, tänkte jag! Den plockade vi i förrgår! 

Allemansrätt i all ära, men jag kände mig irriterad. Så mycket folk som bara klampade in i vår skog och bestämde vad de skulle göra där. 

Sa det till maken. -Det finns blåbär så det räcker till alla, tyckte han. Vilket han har rätt i. Jättebra att de plockas ju!

Och min egen känsla... den blev jag nästan irriterad över 

Gissar att det var ett tiotal personer som var ute och försåg sig av skogens skafferi. Alla,  utom en man, gav upp rätt snabbt. Han hade gått över till "vår" sida av vägen, och äntligen hittat lite blåbär. Jag var förstås nyfiken och undrade var man kom ifrån, som hade gett sig så långt från allfarvägarna. Jo, det var deras pappa som flyttat till samhället, där vi tog gårdagens promenad. 

Vi var klara med vårt plockade och killen fick gärna ta över det bärrika området.

Konstaterade att det kommer att bli en hel del lingon också. Så det blir nya besök i bärskogen om några veckor. Vi har flera ställen som brukar ge bra skörd. Men.. bara ett fåtal av dem ligger på vår mark. Sån tur att allemansrätten finns!