- Men X, så kan det väl inte se ut i din bok. Du måste ju sudda i stället för att kladda över, när du skriver fel!
- Jag har inget suddi. Det är borta.
- Jag får kolla om jag har någon gammal halva i lådan då. Sa jag och gick och hämtade en suddibit, som jag hittat på golvet och lagt i suddibitssamlingen.
Jag gick vidare på min sicksacktur i klassrummet, för att hjälpa de som ville ha råd och stöd vad det gällde matteuppgifterna. Det var Z som var på tur.
- Z, så här får det inte se ut, sa jag. Snyggt ska det vara, och inget kladd. Sudda i stället för att stryka över.
- Mitt suddi är borta!
- Hör ni, sa jag till alla i klassen, ni som är så uppfinningrika, ni kan väl komma på hur man fixar ett suddi som inte kommer bort.
Under det att jag uttryckt denna uppmaning, så var det min hjärna som - för en gångs skull - börjat kreera....
- Jag vet, fortsatte, jag. Man opererar in ett suddi i ett finger.
- Neeeej, sa nå´n. Det vill inte jag. det måste göra ont.
- Jag tror att man kan ordna det, så att det inte känns så mycket, svarade jag. Eller att det är farligt för kroppen i övrigt.
- Men vad händer när det tar slut, undrade Y?
- Men då kan man ju operera in ett lååångt suddi, funderade Q. Så kan man bara dra ut.
Lektion gick snabbt mot sitt slut, och eleverna gick till gympan. Min hjärna fortsatte fundera ...
.... eller också skulle man kunna ha en kautschuk-vätska som man doppar ett valfritt finger i på måndagen eller på morgonen och som man sen kan ta bort med en annan (ofarlig) vätska efter skolveckans/skoldagens slut.....
.... fast en möjlighet vore förstås att låta varje elev ha en egen dator, där de kunde utföra sina beräkningar och direkt kunde få bekräftelse om uppgiften var rätt eller fel-tänkt. Och därefter få en ny uppgift, anpassad efter hur man lyckats med de tidigare uppgifterna.
Jag ska testa de båda alternativen på "ungarna" i morgon!
I kväll har jag hört göken och så har jag plockat den första buketten liljekonvalj.
Bra tankar om sudd, det spelar ingen roll om de går på låg-mellan eller högstadiet, sudd saknas nästan alltid...eller gjorde det. När du skrev att de kunde få varsin egen dator, kom jag på att de nästan aldrig frågar efter sudd nu längre. De har ju alla varsin dator, det är väl en fördel till då.
SvaraRaderaJag börjar tycka att det är övervägande med fördelar att de har varsin dator nu. 1-1 (en till en) som vi säger.
Jag hörde också göken imorse, första gången i år =)
Liljekonvaljer har jag dock inte plockat än...men det får nog bli det imorgon =)
Har idag varit och promenerat Ekedalsruset, alltid en vecka efter vårruset i Halmstad har en rektor i Falkenberg ordnat ett 5 km-lopp hemma på sin gård i Ätran. Hon har priser till alla som är med, skänkta av sponsorer, i år var vi ca. 90 st.
I år gick jag runt, sedan äter vi kyckling och potatissallad som hon bjuder på+ kaffe med dopp, snacka om intensiv människa.
Ha det gott
Det är nog likadant överallt. Alla saknar sudd. Det hjälper inte hur många askar vi tar hem. Sudden är alltid slut. Det kanske vore bättre med pennor med inbyggda sudd.
SvaraRaderaLiljekonvaljer har jag haft på bordet ett tag. De är mina favoriter. Nu är hela kullen täckt av dem. Jag kan gå ut och ställa mig på trappan och känna doften. Dessutom hörde jag göken både idag och igår. Det var västergök.
Oj, dator redan på högstadiet! Använder de dem på mattelektioner också.... Hur funkar det med uppkopplingar... jag måste nog gå in på din skolas hemsida och kolla!
SvaraRaderaJa, liljekonvaljer är ljuvliga ...fast maskrosor är det också ..... tycker jag!
Det där om/med föräldrar har vi också sagt och tänkt flera gånger. :)
SvaraRaderaVarken liljekonvaljer eller gök här hos mig - ännu. Gökärt har jag däremot sett. :)