Förändrat

 

Det var det första jag lade märke till, när jag kom ut i dag. Naturen var förändrad. Nog för att det varit glest mellan de gula löven på träden, under de senaste veckorna, men nu var allt rensopat. Inte ett löv kvar...

Det andra jag lade märke till, det var att himlen var blå och att solen sken. En klar förändring,  mot hur det varit sista tiden. Grå himmel, regn i  luften.

Jag njöt verkligen av en lite värmande sol, under förmiddagens promenad. Reflekterade förstås också hur mitt eget mående förändrats från igår. Då låg jag mest i soffan och kände mig helt utslagen. Efter tio timmars, nästan oavbruten sömn, så mådde jag bra igen. En välkommen förändring.

Se där! Fortfarande lite färg kvar. Lärkträden håller sin barr länge. Vackra barrträd åter om. I  ständig förändring.

Funderar en hel del över förändringen i samhällsklimatet. Alla som anser sig kränkta. För i det närmaste ingenting. Micke Lejnegards öde upprör mej. Hur i helsike kan någon polisanmäla en vän/bekant, för att den ger en en puss? En puss är en puss, väldigt oskyldigt. Vänskapligt. Annat är om man blir tafsad på...det är då det är ett sexuellt trakasserie. Och så kan en domstol döma någon för en puss! De har väl för allt i världen annat att ägna sig åt. Riktiga brott! Där folk blivit utsatta på riktigt! 

Jag har ju egentligen inget med saken att göra, men detta stör mig.  Skrev en kommentar på FB och har fått över 250 likes på den. Som tur är, så är vi fler som tycker att detta är helt fel. Jag förstår bara inte hur den tänker, som anser att en, ev.två, pussar är en sexuell handling... Och straffbart!

Folk är definitivt för lättkränkta idag. Och har samhällssystemet på sin sida. För att livet ska funka, så får man ta mig tusan tåla lite, och absolut ta en ursäkt. Glömma småsaker!

Det blev ingen långrunda idag. Ändå så var vädret helt förändrat när jag kom hem. De gråa molnen hade lagt sig som ett fluffigt täcke, däruppe i skyn. Solen hade fått träda tillbaka igen.

Är väldigt tacksam över att jag tog mig ut och fick njuta av en stunds värmande sol.

Som en tjuv på natten..

 Igår mådde jag superbra. Trots att det var fullt upp hela dagen, från 9 till 21, så var jag inte speciellt trött.  Nästan lite konstigt.

Vid 03.30 vaknade jag. Mådde illa. Kunde inte somna om riktigt, för illamåendekänslan fanns där hela tiden. Insåg att man fick klara sej utan mej i skolan idag.  Trots att det bara handlade om lektioner.

Som en tjuv om natten anföll magsjukan mej. Har inte en aning var den kom ifrån, men virus finns överallt. 

Tolv timmar efter överfallet, har det lugnat ner sig igen. Har legat på soffan med närhet till toan på övervåningen hela dagen. Nu sitter jag upp igen...Gott när det inte blir värre.

Lite synd att inte kunna njuta av 13 gradigt novemberväder. Med SOL! Iaf en stund.

Nu hoppas jag att jag inte smittade ner mina vänner i PRO-styrelsen igår. Magsjuka lär ju smitta i förväg.

Måste ju ha med en färsk bild. Det får bli denna...

I brist på annat.

Otroligt ointressant inlägg för alla läsare. Men bra i offentliga dagboken... för nu har jag svart på vitt, när magsjukeviruset kom smygande. På självaste Gustav Adolfsdagen..

Tisdag

 Så var det tisdag igen.

Dagen började med matlagning. En service som jag står med då det är "mormor/morfarstisdag". Det händer att morfar fixar maten  också, men det är nästan bara då det ska serveras stekt fiskfilé.  Idag var det fiskgryta med saffran som stod på menyn. En god gryta som är enkel att laga till.

Medan jag fixade mat, så  kom en slamsugningsbil och rensade rören i huset. Det har hänt några gånger att avloppsrören slammat igen, att det bubblar i systemet och blir svårt med avrinningen. Tur att det finns folk som kan lösa proppar, och som står ut med stanken.

Dagens lunch intogs på D8 i centrala Värnamo. Valde pasta Carbonara, men blev riktigt besviken, då det nästan bara var pasta. Fyra-fem baconbitar kunde man med nöd och näppe leta upp bland alla pastatrådar. Men tiramisun till kaffet var god. Liksom foccacian til salladen. Tror ändå att det dröjer tills vi gör nästa besök på D8.

Hann en sväng till såväl Hemmahallen som ICA innan vi mötte två glada killar, vars skoldag var klar klockan 13.

Konrad förevisade nya tillskottet till husdjursskaran. En kanin, vid namn Kaffe. Nu gäller det att den ska lära sig att leva sida vid sida med kaninen, som nyss blev av med din sin gamla kompis/ syster.

Klockan fyra var det innebandyträning för Konrads del. Värnamo kommun erbjuder alla elever i åk 2 att testa olika idrotter. Idag var det dags för den femte, och sista, innebandy. 

Konrad tog med mig på bron över Lagan, till sporthallen på Tinas ö. En ny plats för mig.

Det är en kille som tycks ha fallenhet för allt som har med bollar att göra. 

Innebandy hade ju inte slagit igenom på min tid...Synd, för det ser kul ut.

Mörkret var kompakt, då vi kom ut ur hallen vid femtiden. Mycket trafik genom staden. Så jag tog den långa, men mindre trafikerade vägen, hem till Ulås igen.

Morfar hade kokat ris och blandat ner räkor i fiskgrytan. Den smakade utmärkt. Det tyckte killarna också. 

Dags för Konrads fotbollsträning i Bor. Knappa milen dit. Jag körde honom dit, medan morfar och KP väntade in att mamman skulle bli klar med stallsysslorna.

Lämnade av Konrad och körde tillbaka till Ulås, för att ta med  C-E hem samt få en pratstund med dottern.

Körde hem genom ett mörk-mörkt landskap.

Fick ett WhatsUp-meddelande från Johanna då jag kom hem. Biljetter till Miss Saigon på Operan i Göteborg var beställda.  Det gäller att ha något kul att se fram emot, när mörkret överfaller. 

Föredöme

 För något års sedan uttryckte en av mina yngre kollegor: - När jag blir gammal, så vill jag bli som Anna-Lena. 

Ett skäl till varför hon sa så var säkert att jag brukade vara med på hennes småtuffa spinnmix-pass. Ett annat skäl var antagligen min oförmåga att hålla mig undan från skoljobb....

Visst kändes det bra att få ett sådant omdöme. Samtidigt som jag får vara tacksam att jag är i så pass bra fysisk form, ålder och storlek till trots.

Idag kom jag på att jag sa samma sak.

-När jag blir åttio plus, så vill jag vara som du! ( Om jag nu blir så gammal)

Orden var riktade till Berit, 81. Hon dök upp på gymmet i början av hösten. Ville gärna ha  lite hjälp med att förstå sig på vissa maskiner. Naturligtvis hjälpte jag henne gärna.

Även den sociala biten är viktig för henne, det berättade hon idag. Som relativt nybliven änka, så är det lite ensamt ibland.

Berit kommer till gymmet varje måndag, tidig förmiddag. Hon kämpar på lika länge som jag ungefär, en dryg timme.  Visst tar hon lite mer pauser än vad jag gör, och står då gärna och pratar med mej. Även om jag inte alltid svarar direkt. Hon berättar att hon hälsar på dem som har svårt att ta sig ut, att hon är med på såväl SPFs, PROs, Kyrkans och Ledighetskommittens möten. Hon kör bil till barn och barnbarn och till de ställena hon behöver ta bilen till. Annars cyklar hon. Idag skulle hon ta tag i det sista trädgårdsjobbet för säsongen. Förutsatt att det inte blev regn.

Man blir glad av människor som Berit. Det finns många som hon. Nio år skillnad i ålder är ju inte så mycket, egentligen. Men i vår ålder så är det en del. Jag tänker ju att 80 år är jättegammalt. Men det behöver det inte vara. Speciellt om man bestämmer sig för att leva som man brukar, så länge man orkar.

Jag gick också ut i trädgården och gjorde de sista arbetena för säsongen, när jag kom hem. Klippte ner de överblommade växterna . Krattade ihop ett par kärror eklöv. Ställde i ordning det sista vad det gäller utemöbler. Jättehärligt väder. Njuter av tolvgradigt novemberväder.

Tre blommor, som minner om den härliga sommartiden, fanns kvar. De fick bli dagens fotoobjekt.

Lucialåtarna är repeterade inför onsdagens musiklektioner. Nu är det dags att förbereda de roliga framträdandena som hör luciatiden till.

Strax dags att köra till Tranemo för ett pass med Postural Yoga.

November-runda

 Eller en riktig runda blev det inte..nästan halva sexkilometerspromenaden gick på fram och tillbakaväg.

Känner man sig ilsken och arg, så är det bra att försöka gå av sig det arga. Vet inte om det lyckades helt... men det blev inte sämre iaf. Gott promenadväder var det. Syrerikt! Det är nog bra med lite extra syre, när man är upprörd.

Naturen börjar bli alltmer tråkig. Men några bilder fick jag ...

Gårdvaren tycktes vara mer upprörd än vad jag kände mej.

Vet inte vad jag ska tycka om denna "halloweenutsmyckning". Först tyckte jag att det var osmakligt. Men samtidigt kreativt. Hoppas att man passar på att kolla in skelettet ordentligt, och lära sig vad alla ben heter! 

 Skogen  är vacker. Tycker lantisen.

Nästan så att jag önskar att det funnits ett troll mellan stammarna. Trollskog!

Man känner historiens vingslag då man går på vägen, som en gång band samman byarna. Den är så väl iordningställd, med stora stenar och murar som bär upp. Här körde man sannolikt både med oxar och hästar. Tror dock aldrig någon bil kört här.

Kom på att jag skulle kolla om min gamla geocachinggömma fanns kvar. Det gjorde den. För tio år sedan( plus minus något år) var jag helt besatt av geocaching. Fick med mig C-E ut på många fina rundor. Tillsammans med min väninna Inga letade jag cacher i Småland, Halland och Västergötland. Ingas födelsedag aviserades på FB förra veckan. Hon skulle fyllt 73.  Hon gick bort innan hon fyllt 65. Det känns lite tokigt att hon fortfarande får grattishälsningar. ....

Geocaching var populärt under en period. Visst finns det en del som håller på ännu. Men jag tröttnade efter några år. Det är sådan som jag är... testar och blir nördig...och så slocknar snart intresset...

Den här skrothögen, en bit in på den gamla vägen, har jag visat tidigare. Men visst har det tillkommit en del skrot sedan senast...? Gissar att det är tänkt att någon ska hämta upp allt återvinningsbart skräp. Frågan är bara när...

Året sista kreatursbild? 

Tre oroliga kreatur fanns kvar I hagen, då jag gick hemåt. När jag passerade åt andra hållet var där betydligt fler. Hemflytt på gång. Dessa förvirrade nötkreatur blev säkert hämtade innan mörkret föll.

Promenader är bra. Det avhjälper det mesta. Arghet t.ex.

Hemma

 Idag har vi varit hemma på ett antal ställen. Och nu är vi hemma igen. Hemma hemma.

Svägerskan föreslog att vi skulle träffas och äta lunch  denna helglördag. Hon föreslog restaurangen "Hemma hos Linda" i centrala Borås.

Jättebra initiativ. Vi ville gärna ses och gärna äta på ett nytt ( nygammalt) ställe. Det var ett tag sen vi träffade bror och svägerska. Det var när det fortfarande var sommar kvar.

Men först ville jag ta en promenad därhemma. Ville Roger och Annki också gå med på en runda, på min barndoms vägar? Det ville de.

C-E är slav under koffeinet. Dock ej direkt på morgonen, utan en bit in på förmiddagen.

Mellan mitt barndomshem och mitt hem är det drygt sex mil. Ungefär halvvägs ligger "Hemma på Källebacka". Ladugården till herrgården Källebacka är inredd till café och handelsbod. 

Vi var på plats, precis vid öppningstid, och fick på så sätt dricka ett elvakaffe på utsatt tid. Jag valde en mycket god mandelkaka, som serverades med hallonpure och en klick grädde, till kaffet.

Hemma i barndomsbyn sken solen. Det blev en härlig promenad i den så välkända omgivningen.

Lunchen var beställd till kl 14.15. Strax före utsatt tid var vi på plats "Hemma hos Linda". Mycket vällagad och välsmakande mat. Tre av oss valde fläsksnitzel, en valde överraskad torsk. Det serverades väl tilltagna portioner till ett  bra pris. Vi återkommer gärna.

 

Sista stoppet blev vid min hembys kyrkogård. Jag är urdålig på att ta hand om gravar. Är tacksam för att bror och svägerska fixar det. På våra föräldrars grav lyste redan två batteriljus. Vi hade med oss några gravljus, och tände ljus hos såväl mormor/morfar som farmor/farfar. Dessutom tände svägerskan ett på deras goda väns mammas grav.

Det kändes lite bra att besökt hembygden kyrkogård, på Allahelgonadagen.

En trevlig dag. När vi var hemma hemma igen hade solen gått ner. Nu blir det en hemmakväll med bok...och lite tv. Fast det senare blir väl när alla fotbollsmatcher i England är slut...

Tystnaden

 Började kolla på en TV-serie, som man gjort reklam för i SvT. "Tystnaden". Gav upp efter ett halvt avsnitt. Det var  för segt.  Otäckt att även pensionärer har ryckts med i dagens "har inte tålamod att vänta" -tempo.

Tystnaden har också lägrat sej över vårt hus. På ont och gott! Det är härligt att ha huset fullt, men det är också tröttande. I allafall efter ett tag. 

Igår morse mötte jag och killarna upp med deras mamma på ridskolan i Gnosjö. Ridlektion var bokad. Jag lovade att stanna en stund och kolla på, men ett, tu, tre så hade hela lektionen gått. Det är lite med andan i halsen som man ser killarna fara fram i galopp och ta sig över hinder. "Bara" 50 cm höga... men det räcker, med tanke på farten som de har.

Körde genom vacker bokskog till och från stallet. Verkligen en ljuvlig avslutning på den lövrika perioden..

Karin och Ava lämnade oss efter lunch. Enligt "tradition" brukar de åka till Johannas familj ett par dagar, då de befinner sig i våra trakter. Och då över Halloween. Mormodern är ju måttligt förtjust i det, från USA, importerade spektaklet. Det klart roligast för alla att de klär ut sig och går "bus eller godis" i den lilla byn där Johannas familj bor. Det har det gjort minst tre år tidigare. Johanna brukar förvarna byborna genom messengergruppen.. Eller också behövs det inte längre... ?Man kanske är förberedd på att det kommer tre förskräckliga varelser och knackar på...

Lite vemodsfylld gav jag  mig ut på promenad när alla hade lämnat huset. Den blev längre än jag från början tänkt, då det visade sej att kreaturen fortfarande huserade längs den tilltänkta vägen.

Gott att röra på sig. Härligt att se vackerhet!

Man får njuta av de små maskingrävda vattensamlingarna som finns i byn.

Dagen idag har bestått av postural träning- fot och knä, strul med byte av mobilleverantör till C-Es mobil  och promenad.

Fick just en bild från Johanna. Vad jag än tycker om halloween, så måste jag ju tycka att det är en riktigt härlig bild!

.