Vinter härhemma

 

Resan hem igår, den gick bra. Precis som allt annat under Branäsresan. Man vet ju aldrig då man ger sig i väg på en tur på mer än 40 mil enkel resa. 

Vi startade hemresan strax före klockan nio. Solen skulle gå upp om en kvart. Himlen var fantastisk, då vi åkte nerför berget.

Bra väglag, tyckte chauffören. Nu är ju hon en van förare, som kör över halva södra Sverige med hästsläp eller i hästlastbil. Men olyckor kan ju hända ändå.

Vi stannade till för lunch på Rasta i Mariestad, efter dryga tre timmar. Vi hade stannat där på uppvägen, för att tanka och för att låna toan. Det såg fräscht och trevligt ut.  Kom f.ö. på att vi brukade stanna där och fika, på den tiden vår familj åkte till Vemdalen eller Sälen. Lite nostalgi. Borde vara lika bra lunch som den vi åt på Värmlands Rasta på väg mot Branäs.

Det var det inte. Undermålig mat. Löst, smaklöst potatismos, sås med skinn på, kall raggmunk.... samt personal som blev "stött" när man påpekade detta....

Mätta blev vi allafall. Vid halv fyra tiden, på vägen mellan Jönköping och Värnamo, såg vi solen igen. I nedgång. Det är korta dagar ännu.

Klockan fyra var vi tillbaka i Ulås, Värnamo igen. En resa på sju timmar, dryga sex på vägen. Bra jobbat av chaufför Johsnna.

Det var skillnad på snömängd i Ulås, jämfört med Branäs. C-E hämtade mig, medhavandes middagsmat till oss alla. 

- Det är 25 % mer snö hemma hos oss, meddelade han. Inget besked som jag mottog med glädje.

Nu hade jag tillbringat två och en halv dag i ett landskap med lagom mycket snö, några centimeters snötäcke. Det räcker för mej.

Usch, säger jag. Jag gillar inte snö i mängd, jag kan inte ens gilla läget. ( Så dumt uttryck) Men man får acceptera fakta. Så efter att ha förberett morgondagens PRO-quiz, torsdagens två no lektioner samt ätit ugnsbakad lax, som C-E fixat till lunch, så fick det bli en promenad.

 Det fanns någon positivt iaf. Då det är bortåt tio minusgrader, så är det inte halt på vägen. Inte ens igår hjulspåren.

Alldeles grå himmel. Lite synd, då man visat bilder från närliggande orter, där det varit blå himmel.

Träffade på en väninna, som också var ute på vinterpromenad. Pratade en bra stund. När jag kom hem igen, hade det redan börjat skymma. 

Längtan efter ljusare tider, den är stor.

Mer Branäs

 

Blev en stund av barhäng i går kväll. Klart att man måste utnyttja att det finns en bar och restaurang i direkt anslutning till det stora lägenhetshotellet.  Smidig lösning för en tredagarsresa f.ö., att hyra in sig på en lägenhet på 26 kvadratmeter. Jag är så imponerad över hur man löst det, så att allt får plats. Kök, två plattor induktionshäll, kylskåp, mikrovågsugn, torkskåp, garderob, en dubbelsäng och en uppfällbar våningssäng.  Matbord för fyra. Rymligt badrum. 

Men visst är det lite dåligt med utrymme när två livliga killar har energi till övers. Bra då att det finns ett aktivitetsrum i ett annat hus här på Soltorget. Har lovat killarna att gå med dem dit, då de kommer hem från eftermiddagens åkning.

Igår ville de gärna gå med till baren. Denna anläggning är ju "specialutformad" för barnfamiljer, så naturligtvis fanns det ett antal barndrinkar att välja på.

Det får bli ett nytt besök i baren i kväll. Men först ska vi äta pizza på restaurangen. Vi har lagat till fyra måltider i lägenheten ( + frukost) så då får vi passa på att äta på restaurang sista kvällen

Tog förstås en promenad på förmiddagen.  

Efter en bra runda kom jag fram till den här vackra utsikten

Träffade på en farmor, då jag stannade till I backen för att fota. Det finns en del sådana som jag här, mor/farföräldrar som är med som sällskap och markservice.

Hittade en tvärsöversväg tillbaka. Så här lite snö är det i terrängen. Perfekt att gå på lederna. Inte mycket idé att åka längdskidor...

Lite blått på himlen idag. Inte lika mycket vind.

Känner mig rätt nöjd efter förmiddagens promenad på sju kilometer. Gott med lite alldeles lugn tid i lägenheten. En spotifylista med gamla godingar. Mätt och nöjd efter lunchen. Tittar ut genom fönstret på tredje våningen. Därute är det lite blev sol. Om en halvtimme är det solnedgång i Branäs.

Branäs

 

Packade ner tjockaste boken som jag hade i "olästa högen" samt senaste numret av Illustrerad vetenskap. Dessutom stickor och garn. Tror ni jag tagit fram något av det? Nix.

Tror att det är mindre snö här i Branäs, i nordvästra Värmland, än vad vi har hemma. Insåg ju tidigare att det där med att åka i backar, det får utgå. Rätt beslut... De gröna backarna har knappast fallhöjd, och i de blå skulle långsamma jag ha blivit en belastning för Johanna och killarna. 

Kollade hur skidspåren, elljusspåret ser ut. Hade ju hoppats kunna åka några  varv i välpreparerade skidspår, men sådans finns det inga här. Det är inga spår alls. Har dock sett några som kämpat på längdskidor i spår med grenar och kvistar...och nästan barmark, där den lösa snön blåst iväg.

Så det får bli promenad i morgon också. Ska se om jag hittar rätt väg till toppstugan. Var ganska nära på dagens promenad, men det var en skidbacke emellan...

Branäs är ett jätteområde med fina stugor och lägenhetshotell. Johanna har hyrt en lägenhet för fyra. Funkar bra, utom då killarna blir för stojiga. Tänker att fem-sex timmar i skidbackarna skulle göra dem supertrötta.  Men energi ger energi..

Lite miljöombyte är inte fel. Blev en dryg halvmils promenad, upp och ner för backarna på fm. Sen var det snart dags att fixa maten. Hade med quornfärssås, så det var mest att koka spagetti. Men lite bossigt, eftersom köket är litet och trångt.

Hittade det lilla gymmet som hör till  anläggningen och tillbringade en knapp timme där. Så tiden går snabbt. Ska nog gå med ut och kolla på något evenemang i närmaste lilla backen i kväll. 

Kanske blir några minuter att plocka fram något att läsa, innan "kaoset" bryter ut igen.

2026

 Välkomnar det nya året och tänker att, även om det är mycket vinter kvar, så går vi med allt större hastighet mot ljuset.

Gårdagens nyårsfirande blev trevligt. God mat och dryck i lagom mängd.  Trevliga samtal. Utmynnade så småningom i en damhörna och en herrhörna. Det är bra, för det är dock lite olika intressen som avhandlas i de olika hörnorna. 

Nyårslöften? Nää, man har väl lärt sig av erfarenhet att de inte nyttar så mycket till. Bättre att fortsätta med det man vet att man mår bra av.

Men en sak kom jag på att jag måste jobba med, nu när jag går in på mitt sjuttiotredje levnadsår; Att sluta upp att tro att jag fortfarande är femtio och sluta med att ge mig på en massa saker som jag inte behöver göra vid min ålder. Jag behöver inte längre bevisa något, vare sig för mig själv eller gör andra.

Ska börja de kommande dagarna. I morgon ska jag åka med Johanna och killarna till Branäs. Visst skulle det vara härligt att ge sig ut i de enkla backarna, men jag måste inse att min kropp inte fixar det. Kanske, kanske kan jag testa att hyra längdskidor och köra en liten runda i fina spår. Men min uppgift är att vara behjälplig med "markservice" och kanske "hänga" med den kille som inte vill åka lika mycket som den andre...

Det är en kortresa. Vi ska vara hemma igen på måndag kväll. 

Skolan börjar för min del den 8 jan. Två lektioner. Bra startsträcka...

Lite snö har fallit. Lär bli mer innan vi går mot våren. Men vi går ut rätt håll. Från juletid mot den ljusa våren.

Gott Nytt År!

 

Ljusen på Toarpskronan var nedbrunna, efter dagens frukost.

En bra symbol för 2025.Året är "utbrunnet".  

Pragmatikern i mig påminner om att tiden alltid pågår. Det är bara det att vi i vår del av världen valt att göra denna 31 december till brytningsdag. 

• Kinesiska/Vietnamesiska nyåret (Lunar New Year): Infaller i januari/februari. Familjesammankomster, stora måltider, röda kuvert (Kina) och fyrverkerier (Kina/Vietnam).
• Persiska nyåret (Nouruz/Newroz): Vårdagjämningen (ca 21 mars). Firar våren med ett bord dukat med "sju sorter" (t.ex. äpple, vinäger).
• Judiska nyåret (Rosh Hashanah): September/oktober. Börjar med shofarblåsning (vädurshorn) och avslutas med Försoningsdagen.
• Islamiska nyåret (Al Hijra): Början av månaden Muharram. Fokuserar på Muhammeds flykt. Mer reflekterande.
• Japanska nyåret (Ōmisoka): Ringer 108 klockslag i buddhistiska tempel för att rena från årets 108 begär.
• Thailändska nyåret (Songkran): 13–15 april. Stora vattenkrig för rening och glädje.
• Etiopiska nyåret (Enkutatash): 11 september. Slutet på regnperioden, blommor, kyrkobesök.
• Tibetanska nyåret (Losar): Längre firande med ceremoni och gemensam födelsedag för alla.
• Assyriska nyåret (Kha-b-Nisan): 1 april. Sång, dans och assyrisk mat. 

Det persiska nyåret skulle passa mig allra

bäst. Så härligt  att få fira nyår då naturen 

vaknar.  1 april skulle också var en bra nyårs-

dag.

Det blev en blek sol på 2025 års sista dag.

Tog en promenad efter lunch. Förmiddagen 

gick åt till att förbereda kvällen. 

Vi är sex par i ålder ca 60 till  ca75 som samlas.

Värdparet bjuder på huvudrätt. Vi andra tar med

förrätt, efterrätt, sallad, bröd och ost samt nyårs-

skål, efter ett schema. I år ska vi ha efterrätt med

oss. Jag har valt att göra det enkelt, med marängsviss. Men med hemgjorda maränger och chokladsås. Med äggulor över, så gjorde jag också en Silviakaka, om det ska serveras kaffe efter 12-slaget.

Ett frosseri i mat och dryck. Naturligtvis serveras det en sorts vin till  varje rätt.

Jag brukar må pyton en bit in i frosseriet.  Gillar ju egentligen mat, men inte i sådana  mängder, och absolut inte så sent på kvällen. Men nu är det som det är när det är nyår...Tur att det bara är den enda dagen på året, med ett sådant vansinnigt frosseri.

Jag är ju en lite ångestladdad person. Denna tid på året är en av de värre, för en sådan som mej. Även om jag försöker att intala mig att årsgränser är av människor uppsatta, så känns det lite oroligt inför det nya. Vad har 2026 i sitt sköte?

Tillbakablick på 2025. 

Världen är som den är. Jag fattar ingenting av det där  med krig, vapenskrammel, upprustning. Att skicka ut unga människor i döden, i försök att försvara ssitt land..Till vilken nytta?

Sverige har blivit ett kallt land. Omtanke och omsorg om utsatta människor är borta. Rikedom, skönhet, ungdom ärcdet som gäller. Det är inget land som jag känner  mig stolt över. Eller bekväm i.

Rent personligt, familjemässigt, så har det inte hänt mycket under året. Det är bra! Det är så man vill ha det. Två små barn har tillkommit i släkten, på makens sida. C-Es syster och svåger blev mormor och morfar till Ella. Det unnar jag dem verkligen. Att träffa lilla Ella och hennes föräldrar, det gör mig glad.

Brodern fick sitt femte barnbarn. För vissa familjer går allt som på räls...Ingen värdering  i det... Bara ett konstaterande. 

Toarpskronan har fått nya ljus. Och ljusmanschetter i ljus  färg. I morgon, vid (sen) frukost, tänder vi nya ljus för 2026.

Gott Nytt År!🥂🌟✨️

Överraskning

 Ibland kan man verkligen överraska sig själv! Det gjorde jag idag. 

Hade bokat tid med vaktmästaren i Dalstorps Församlingshem kl 9. Ska genomföra ett PRO-möte med quiz där nästa vecka. Har gjort en PowerPoint med länkar till you tube, Spotify mm och kände att jag måste kolla att församlingshemmets IT-teknik var kompatibelt med min dator. Det var den! Funkade direkt!

Tittade ut över sjön, där solen just höll på att  gå upp. Så vackert! Kollade att jag hade mössa och vantar i kappfickorna. Det hade jag. Måste bara ta en promenad längs sjön. Öppnade bakdörren på bilen. Där låg ett par stavar.  Då kunde jag ju gå i ojämn terräng! Kanske rent av runt sjön. Dryga åtta km.

Såg den illa behandlade ekan vid sjökanten. Tänkte att jag kände mig betydligt piggare än vad den ser ut, åldern till trots!

Det är svårt att dela med sig av vackerheten längs sjön, då när solen strålar sänder  spegelbilder. 

Skickade ett SMS till C-E och informerade om att han inte behövde undra vart jag tagit vägen, för jag tänkte kanske ta vägen runt hela Dalstorpssjön.

Började använda stavarna, då jag lämnade asfalten och kom in på den breda stigen i skogen.  Det kändes lätt att gå. Kroppen var på bra humör. Men ojdå...där låg jag framstupa på marken..trots säkerhetsutrustning i form av två stavar. Hade snubblat på en liten rot... 

Det gick bra... Bara att resa sig upp och gå vidare. Ibland är jag tacksam över att ha en rustik kroppshydda. 

Det var nog här, vid första bron, som jag blev varse "överraskningen". Inte hade jag haft den minsta tanke på att gå runt Dalstorpssjön, när jag åkte hemifrån. Nu hade  jag gått så pass långt, det var ingen idé att vända tillbaka...

Q

Det var mer än ett år sedan som jag fick rundan senast. Blev minst sagt överraskad att man dragit om vandringsleden. Men insåg att det var klokt.  Den slitna leden precis längs Hjälmån, med mängder av stenar och rötter, den behöver vila några år.

Det var lättvandrad väg fram till hängbron, då man gick på en skogsväg i stället för på "svårgådd" stig.

Full fart på vattnet. En del is hade bildats nära stenarna, trots att vattnet tryckte på. 

På andra sidan ån är stigen fortfarande i ok skick. Även om det sticker upp en del snubbelvänliga objekt. Jag kollade noga var jag satte fötterna. Ville inte ha någon mer vurpa. Så fint att stigen går längs ån, nästan ända till den rinner ut i sjön.

På andra sidan sjön, syns kyrkan. Byggd på sextiotalet. Den gamla brann ner 1963. Tänkte på alla de jag jobbat ihop med, som finns på den kyrkogården. Inga, Berith, Kerstin, Märta, Ingemar,  Christer, Birgit från skolan. Arne, Kent, Janabo från revytiden... 

Kändes lite sorgesamt i tanken. Samt tacksamhet att själv få vara med...

Då jag gick rundan medsols, så slutade den med den tråkigaste sträckan. Den genom samhället. Tog en bild på badplatsen. Kände mig inte ett dugg badsugen. Men kände sommarlängtan.

Det blåste kallt från norr. Vindar som kom farande tvärs över sjön. Vackert med isformationerna.

Tillbaka till Göstas brygga, där jag parkerat bilen. 1 h 45 min. En vurpa. Många fotostopp. Ett antal möten med ytligt bekanta eller obekanta människor längs vägen.

Vilken härlig överraskning jag bjöd mig själv på, på årets näst sista dag.

Mellandagar

 Eller kanske snarare slutdagar.

Passerade samhällets stora fabrik idag. 500 anställda. Tre bilar stod på parkeringen. Tydligen hade man stängt ner helt, så här mellan jul och nyår.  Noterade dock inte om det stod några väntande lastfordon på den speciella parkeringen. Antagligen har man, även i exportländerna, koll på att det är julhelg. Värre kan det vara vid andra helger. Det har hänt att utländska förare fått vänta tre-fyra dagar, för att få sitt fordon lastat. 

Långtradarchaufförer måste vara en extremt uthållig yrkesgrupp.

Tänkte att det skulle bli alldeles för lugnt i mellandagarna. Men det behövde jag inte oroa mig för.

Karins familj, där alla har tagit sig ledigt ända tills den 7 januari, tog vägen förbi oss, på väg från Värnamo till Malmö.

De åkte hemåt igår. Och genast blev det tyst i huset. Alltid lite sorgligt...

Fick promenera bort sorgsenheten. Funkar bra.

Härligt väder dessutom.  Äntligen lite sol. Så även på dagens runda.

Igår kväll var jag på bio. I Dalstorp. Ett äldre ( jag, inte så gamla som jag) par, eldsjälar, har blåst liv i bioverksamheten i bygdegården  igen. 

Såg "Regnmannen". Robert Gustafsson, Jonas Carlsson.... och dalstorpssonen Simon Gregor Carlsson, i ledande roller. Är ju alltid kul när man ser något bekant ansikte på film/ tv. Simons mamma hade jag i min första klass i Dalstorp. Simons pappa spelade jag revy med, på scenen där filmduken är uppspänd. Simon hade som barn/ungdom roller i lokala Torpaspelen, under flera somrar.

Var filmen bra? Nja... ganska seg. Lite konstig. En svag trea ( av fem) i betyg från mej. Men kul att ha bio på 12 km avstånd... för den som bor på rena rama landsbygden.

Idag aviserade bror och svägerska att de hade ett ärende i våra trakter, och gärna kom på besök, på en av de lediga mellandagarna. De kom lagom till lunch och stannade några timmar.

Trevligt med besök. Det har man alldeles för sällan nu för tiden. 

Avslutar med några bilder på vackra amaryllis. Fler är i knopp. Dock inga översomrade. Ännu.