Sista augusti

 Januari börjar året februari kommer näst

Mars, april har knopp i håret maj och juni blommar mest.

Juli, augusti och september härlig sommar är det då,

men oktober och november
och december är så grå.

Jag väljer absolut att låta orden i den gamla  barnvisor råda.  Än har vi en månad av sommar kvar. 

Dikten om de 100 sommardagarna, den väljer jag bort... för inte vill jag se  det så, att det bara är åtta sommardagar kvar... 

”Lärodikt den 1:a juni

Var glad min själ, åt vad du har: nu har du hundra sommardar och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar så har du nittionio kvar och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står: imorgon är med ens igår, det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får är hundra sommardar per år.

Imorgon är den andra.”

Vilket  då skulle betyda  att vi idag är inne på sommardag 92. 

En klart njutbar dag har det varit. Mycket sol. Dryga tjugo grader i luften. Har blivit både förmiddagspromenad och eftermiddagsbad. Och inplockande av ljuvliga sommarblommor däremellan.

Johanna skickade badbilder från Halmstad. 

Kände att jag också ville bada. Så det fick bli en tur till Gussjön.

Folk har höstas in sej. Det fanns två husbilar på parkeringen. Ett par tjejer som badade. 

Synd, att inte fler inser att de bästa baden är på sensommaren. Så gott i vattnet. Så härligt att simma i Gussjön...

Kom på mej att se mig extra noga för, då jag gick ut i vattnet. Händelsen, som nästan kostade vår granne och vän livet, har verkligen satt sina spår. 

Han, frun och broder med fru hade hyrt en stuga på en campingplats i Kungsör, under de varma dagarna för drygt två veckor sedan. Man svalkade sig med ett bad i Mälaren. Plötsligt satt mannen fast i bottnen. Han hade satt foten på ett stort fiskedrag. Hjälp anlände från sjukvårdskunniga campinggäster. Något läkarbesök blev det inte denna dag. Man beslöt dock att åka hem dagen därpå. Mannens fot började göra mer ont och man stannade till i Motala för att få foten omlagd 

Dagen därpå var han en ännu sämre och åkte till vårdcentralen här hemma, och fick antibiotika utskriven. Febern steg och mannen blev, trots medicinering, sämre. Han hamnade på sjukhus och blev inlagd, med flera sorters antibiotika direkt i blodet. Detta hjälpte inte heller, kroppen höll på att stänga ner, och han lades i respirator. Sepsis. Under tiden hade man odlat de prover man tagit från såret och konstaterat att det var fråga om en ovanlig bakterie, som bara finns i bräckt vatten. Det blev byte av antibiotika och äntligen vände det livshotande tillståndet, till ett allvarligt med stabilt läge. I början av denna vecka kunde mannen lämna instensivvårdsavdelningen och vårdas med mindre övervakning. 

Han är fortfarande kvar på SÄS, men räknar med att komma hem i veckan som kommer. Med specialbeställa skor för att avlasta den skadade fotsulan.

Man tror ju inte att sådant händer. Maximal otur. Och naturligtvis fiskeförbud vid badplatser. Men jag kunde ändå inte låta bli att kolla hur botten såg ut....

Härliga bad blev det. Jag inspirerade nog damen i den ena husbilen till bad. Jag var på väg hem, då jag tog bilden. Tänkte, vemodigt, var det sista badet i Gussjön?  Kan vara så att jag återvänder i morgon....

Och förresten...jag anammar ju den gamla barnramsan... och då är det ju en hel månad av sommar kvar... Tid för flera härliga bad!

Nya vyer

 Det var två av de pigga PRO-damerna, drygt tio år äldre än jag, som berättade att de gått runt Hagasjön.

Hagasjön, det är en sjö, belägen mitt ut i ingenstans, en knapp mil  bort.

 Jag har aldrig funderat på att promenera i de trakterna. Men nu blev jag nyfiken. Kollade karta, och visst, det fanns skogsvägar och grusvägar runt hela sjön. Ingen risk att gå bort sej, alltså.

Tänkte att det kunde vara trevligt med nya vyer, så jag gav mej av på en vandringtur, idag efter lunch.

Hade kollat ut en bra plats att parkera bilen. Nyfiket började jag gå skogsvägen framåt.

Passerade snart en liten å, ett frånflöde från sjön. Där var inte mycket vatten. Känns nästan lite otäckt torrt nu. Man funderar ju på hur det är med grundvattnet...

Kom fram till ett hus. Verkade bebott. Fin utsikt över sjön hade man.

En vägbom spärrade vägen lite längre fram. Nu är det ok att gå och cykla överallt, så det var bara att passera vid sidan av.

Nästa hus låg någon kilometer längre in på skogsvägen. Här hade det en gång varit en gård. Även ladugården såg ut att vara i gott skick.

Sannolikt var det numera ett sommarställe.

Även här med utsikt över sjön.

Nästa hus längs skogsvägen, har under många år varit Siw Malmkvists sommarställe. Hennes man, Fredrik Olsson, kom från Limmared, några kilometer bort. Fredrik gick ju bort för några år sedan, och då såldes huset.

Blev så förvånad, då jag såg en ensam häst gå i hagen,  mitt emot bostadshusen.  I min värld är det helt galet att låta en häst gå ensam. Det är ju flockdjur och behöver sällskap! Undrar om detta är lagligt.

Att den har lite sjöutsikt, tror jag knappast den har någon glädje utav.

Undrar också om det är ok att skrämmas med ilsken hund. Är det inte så att alla hundar ska hållas under uppsikt och att hundägaren är ansvarig om den skadar någon. ?

Lämnade den stackars kusen bakom mej, fortsatte på skogsvägen och vek snart in på ännu en bomförsedd väg genom skogen.

Inte en endaste byggnad längs vägen, men en hel del vägkorsningar. Konstaterade att skogarna runt Hagasjön var väldigt fattiga på bär. I våra skogar finns det blåbär och lingon överallt. Märkligt med sådan skillnad på så litet avstånd.

Kom fram till den lilla byn Haga. De fyra husen som tycks utgöra  byn, har alla sjöutsikt.

 

Det luktade verkligen höst, då jag gick genom gammelskog, den sista biten till bilen. Det är ingen otäckt doft. Den är frisk och "mustig". Men den doftar vemod. Kan känna den även här, där jag sitter på altanen här hemma.

Sex kilometer nya vyer. Eller... längs grusvägen har jag cyklat en del, så det vyerna var redan sedda.  Inte så mycket att se egentligen. Det var mest skog...och ganska tråkig sådan. Men nu vet jag hur rundan ser ut, och behöver inte vara nyfiken längre.

Höstspaning

 

  

Tog med en bok ut på altanen. Men... nä... den är ( ännu iaf) inte särskilt bra. Så det blev..som så ofta... telefonscroll...zapp... eller vad det heter, i stället.

Tänker förresten  ofta på hur det skulle vara om min mor, efter snart 25 år i graven, kunde återuppstå. Så många ord och begrepp som skulle vara nya för henne. Och så konstigt med alla tekniska grejer. Höga rör med jättepropellrar. En platt, lite monsterlik, apparat som går fram och tillbaka på gräsmattan.. Och det där som alla håller i handen, tittar och knappar på. En telefon? Nä, en telefon ska sitta fast med sladd, annars kan man inte prata. Och dator.... den är ju stor och sitter också fast med sladd. Inte kan man ha en dator i telefonen... och.. va.... en kamera också. Hur framkallar man dom bilderna..?

Mycket har hänt på 25 år. Men årstiderna finns kvar. Antagligen är de också förändrade.  Jag tycker att det känns höstigt tidigt detta år.  Det är ju ändå bara augusti... ännu några dagar. Tittar ut över "bakgårdslandet". En hel del blommor kvar av det jag sådde i våras. Men bakom där står björkarna iklädda sina höstfärger.

Jag vill ha mer sommar! Blir lite smått deprimerad när hösten kommer.  Det tycks bli värre med åren.

Antagligen är det flera veckor av torka, av utebliven nederbörd,  som skyndat på det höstiga. Under hela sommaren har vi haft en då fin och grön gräsmatta i Halmstad. När vi var nere i måndags, var den gul och torr.  Härhemma är det grönt på marken ännu, men växtkraften har avtagit. 

Det har, trots den vemodiga höstkänslan, varit en fin vecka. På barnbarnseftermiddagen ville killarna bada i sin nyanlagda damm. Otroligt så fort den ( ena av två dammar) blivit vattenfylld. Och att vattnet stannar kvar, trots brist på vatten ovanifrån. 

Veckorna går snabbt, nu när höstrutinerna kommit igång. 

Tisdagar: lunch i Värnamo. Hämta killarna på skolan. Umgås med dem på eftermiddagen och sen Konrads fotbollsträning. Hemma vid halv nio.

Jobb  mellan halv tio och kvart över två på onsdagar. Känns lite jobbigt med två tunga ämnen, musik och no, så komprimerat. Men nu är det så det är... och jag inser, att nu får det bli mitt sista arbetsår....

Torsdagens jobb är lagom. Två lektioner kring  lunch. Spinning kl  halv sex till kvart över sex. Det mår tanten bra av...

Igår blev det lingonplockning när jag  kom hem från skolan. En hink full... 9-10 l.Bären har idag förvandlats till sylt och saft.

En tur till gymmet blev det på tidig förmiddag. Det är ju också något som jag mår bra utav.

Fortsätter min spaning ut över hösten, från min bekväma fåtölj på altanen. Konstaterar att den känns kusligt nära...

En fin måndag

 Tänkte skrivit Carpe diem som rubrik. Men det låter allt lite för storstilat för min del.

Samtidigt så känns det som jag/vi verkligen fångat en riktigt fin måndag.

Kom på igår, då solen lyste så starkt på altanen, att vi borde åka till Halmstad,medan det fortfarande känns somrigt. C-E var väl inte så förtjust i förslaget...men när han sovit på saken så hade han ändrat sig.

Började, som vi brukar då vi är ensamma i stugan, med en fika på Konditori Regnbågen. Inhandlade två smörrebröd var till lunch på "Pick and Go" och körde ut till Östra Stranden.

Tomt på stora parkeringen. Det är många pensionärer som har stugor på vårt område.  Lite konstigt att man inte njuter av fina sensommardagar.

På stranden var det ännu mera tomt. Kom på att jag skulle ta långpromenaden längs hela stranden och genom naturreservatet och förbi alla stugområden, på tillbakavägen. Brukar göra den promenaden en gång varje år. Framåt sensommaren. Så det passade ju utmärkt idag.

Sällan har stranden och vattnet varit så fint som idag. 

Härliga, inbjudande vågor.

Sista biten fram till Fylleåns mynning, där Östra Stranden tar slut...eller börjar... är rätt dryg. Tror att stranden är 3-4  km lång. 

Så vackert där Fylleån möter Kattegatt.

Ån har fått sitt namn av att man förr använde den vägen att smuggla spritdrycker på.

Det  finns några hus, där på andra sidan ån. Vilket drömläge!

Absolut värt promenaden att få njuta av vyerna.

 

Och se, långt därute har ett större fartyg just lämnat Kattegattshamnen. Eller kanske det är på väg in..

Så börjar vandringen genom naturreservatet. Massor av stora nypon!

 

Snart övergår den sandiga stigen i mera fast underlag. Vackert att gå genom ljungheden.

Vägen förbi campingplatsen och förbi alla stugområden, den är välkänd.. och inget man fotar.

9 km. Lättgånget. Känns gott att tanten orkade runt, även denna sommar.

Lunch. 

En stund  i solstolen.

Sen var det naturligtvis dags för ett bad.

C-E gjorde mig sällskap till stranden.

Ut i vattnet fick jag gå ensam. Det var bara jag och havet. Och helt underbart gott i vattnet. Enligt Halmstad kommuns hemsida var det 18,6 grader. Perfekt badtemperatur, enligt mej.

Naturligtvis så var Riccardos, glasskiosken med italiensk glass, stängd.

Men vi ville gärna ha en glass, denna härliga sommardag . Så vi åkte till andra sidan stan, till den stora, nästan alltid öppna, glass och pizza-restaurangen i Möllegård.

Det fanns en del att  välja emellan. Choklad är ett måste för mej. Mer än två kulor orkar man inte. Kokosglass fick samsas med chokladglass i bägaren denna gång. Så gott!

En härlig dag. Är glad att ha den gamla stugan. Den fasta punkten på Östra Stranden.

Man är så van att köra de 12 milen hem. Och dit.  Bara att sätta på farthållaren, känns det som. Sen är man snart hemma.

Härhemma ville fru Älg gärna göra ett besök i trädgården. Äpplena, som inte alls är fina i år, tycks alltid locka på sensommaren.  Det gör inget om älgen äter av de "maskätna" äpplena. Bara det att den förstör en massa grenar också. Men sånt får man väl ta, när man bor på landet.

Cup

 Det var närmare 30 år sedan som jag var på fotbolls-cup senast.  Det var när döttrarna spelade fotboll. På den tiden så spelade man först en serie, och sedan gick de bästa lagen vidare. Slutligen blev det final och ett lag stod som segrare. Maken, som var en av tränarna för Karins lag, erinrade sig att just det laget, med väldigt duktiga fotbollstjejer, stod som segrare vid minst två tillfällen.

Johanna, som naturligtvis var med när Konrad spelade cup idag, kom ihåg att hennes lag var med på tvådagarscuper, med övernattning.

Numera spelar man inte för att vinna. Alla får medalj, oberoende av hur resultatet i matcherna varit.

När man är 8 -9 år, så är det bra. Alla får spela. Resultatet har inte så stor betydelse. 

Konrad har spelat ett antal cuper under sitt dryga år som fotbollsspelare. Vi har inte brytt oss om att åka "långväga" för att kolla. Men i dag var det en stor samling för killar och tjejer, födda 16 och 17, i Gislaved.  Två och en halv mil bort. Naturligtvis åkte vi dit.

Det gick inte jättebra för det blåa Bor-laget. En vinst och tre förluster. Men Konrad var ändå så nöjd med dagen. Så kul att spela och så nöjd med att ha gjort fem av lagets sex mål.

Kul att se hur fint killarna bemötte varann, hälsade fint, tackade alla. Brydde sej, om någon fick ont och blev ledsen.

Nästa cup anordnas av Konrads klubb, Bor SK. Får se till att åka dit om fyra veckor.

En kylig dag, med mycket sol, har det varit. Höstkänsla. Var ju bara "tvungen" att gå på längre promenad då jag kom hem.

Konstaterade att fjärilarna trivs i vår trädgård och bland de överblommade tistlarna längs vägen. Skogen börjar visa upp höstfärger. Bara att konstatera, det är dit vi är på väg.

Några bilder på nässelfjärilar och amiralfjärilar i trädgård och bland tistlar, på höstskog, invasiva balsaminer, vackra hästar och solglitter i en av dammarna som jag passerade.

 

Njuta av livet

 - Vad ska du göra, om du bara ska jobba en dag i veckan? undrade jag.

- Jag ska njuta av livet!

Det var kulturskolans gitarr och cellolärare, som gav det svaret. I går kom han till skolan och presenterade sin ersättare. En gitarrlärare enbart. Celloeleverna i kommunen, skulle den blivande livsnjutaren, 61 år gammal, ägna sin enda arbetsdag åt.

Min hjärna gick igång på svaret.

-Jag ska njuta av livet!

För jag frågar mig vad det egentligen innebär att njuta av livet.  Att vara ledig och göra ingenting, det är inte att njuta av livet, enligt min sätt att se det. Man måste ha ett intresse, något att göra, något njutbart att fylla dagarna med.

Att sitta framför tvn och sluka tv-serie efter tv-serie, mitt på "blanka dan", det ingår heller inte i mitt livsnjutarscenario.

Men naturligtvis är det olika från person till person. Kommer så väl ihåg min vän Karla, borta sen drygt fyra år. 

- Det bästa jag vet, det är att vakna på morgonen och veta att jag inte ska göra något speciellt på hela dagen, sa hon ofta.

För mej skulle en sådan dag vara rent stressande...Någon plan måste finnas...om inte annat en långpromenad.

Vad är att njuta av livet för mej?

- Umgås med familjen, döttrarna med familjer. Barnbarnen. I lagom doser, förstås.

Att vara i naturen.I skogen. På stranden. Nära vatten. Jobba i trädgården

Att röra på mig. 

Att baka. Att sticka. Att läsa....

Att se nya vyer.

 Möten med vänner, bekanta, obekanta. Riktiga samtal. 

Att få fortsätta vara lärare någon dag i veckan.

Teaterbesök, konserter..

Inga stora grejer alltså!

Visst skulle jag vilja göra några längre resor per år. Men tyvärr är C-E inte så intresserad av att  resa längre... Det är väl den enda "sorg", det enda jag saknar i det perfekta "livsnjutandet".

Det viktigaste är dock att få vara någorlunda frisk och pigg. Fick idag ett SMS från en nära väninna, som berättade att hennes make låg i respirator efter att ha fått blodförgiftning. Han hade trampat på ett fiskedrag, då de var på resa till trakter runt Mälaren.

( Fick nyss meddelande om att man tagit bort respiratorn, och att han andades på egen hand)

Jag sa till C-E att vi ska vara tacksamma, som trots att vi båda har våra skavanker, i grunden har fått vara så friska. 

Just det där att få vara frisk, är väl grunden till att kunna njuta av livet. Sen måste det vara olika vad man njuter av 

Skolan har startat för terminen. Känns bra. Jättekul faktiskt! Igår var jag med på uteeftermiddagen vid "Korpstugan". Disc-golf stod på programmet.  Har inte sett den relativt nygjorda banan vid fritidsanläggningen. Blev väldigt imponerad och lite sugen på att testa. 

Fredagsförmiddagen ägnade vi åt att leta upp de naturpass som vi hade kvar på vår karta. Fem stycken. Lätthittade. Var egentligen bara att följa upptrampade stigar.

Besökte biblioteket, ICA och Systembolaget, då vi ändå befann oss i centralorten. Samt åt lunch på ett, för oss, nytt ställe. Ett gatukök, med liten "matsal", som också serverar dagens rätt. Vilket idag var snitzel. Hade hört att den prisvärda lilla lunchrestaurangen serverade god mat. Vilket visade sig stämma. Dit ska vi absolut återvända.

Blev lite mer livsnjutande genom att jag bakade två sorters matbröd och en citron-sockerkaka, när jag kom hem.

Ute skiner solen. Men det är lite falsk "marknadsföring". Det blåser svinkallt och rätt som det är kommer det en regnskur. Ska iaf gå ut och kolla hur det ser ut i växthuset. Det är också att njuta av det livet ger, att få följa det man odlar, från frö till frukt.

Liksom att avnjuta ett glas vin på fredagskvällen.

Skördetider

 Egentligen gillar jag augusti. Bara ett aber. Det går mot höst. Fast egentligen gillar jag den vackra hösten också. Men det finns ett stort aber även där. Det går obönhörligt mot mörker, kyla och vinter. Och det gillar jag inte alls . Jag skulle vilja konservera augustis färgrika blomsterprakt, såväl i trädgård som i naturen. 

Jag skulle vilja ha kvar den härliga tid då man kan gå ut i naturen och plocka mogna bär, då man kan gå till grönsakslandet och dra upp en morot eller hämta tomater och gurka i det lilla växthuset.

Nu funkar det inte så. Men jag försöker njuta av varje fin dag, genom att göra saker utomhus. Idag har vi plockat lingon. Det tog oss, C-E och mej, nog en halvtimme att plocka sex liter. Det ska bli sylt, krösamos. Lingon till att göra dricka av, det får vänta någon vecka. Till lingondricka är det bra med välmogna bär.

Måste utnyttja att det är söndag, och inga långtradare på våra vägar. Så det blev en härlig cykeltur med vanllig cykel. En och en halv mil "bara". Men det är lagom för tant på treväxlad hoj.  Synd att det går så mycket tung trafik på vardagar. Skulle vilja "våga" cykla mera ofta.

Det har varit en fin dag. Klarblå himmel, sol, men hög och klar luft. Sensommarkänsla. Det märks att solen står betydligt lägre än för några veckor sedan.Klockan är bara halv fem, och hela altanen ligger i skugga.

Är tacksam för en fin sommardag. Dags för "krösamoset". Men först några nyfotade bilder.

Enda bilden från cykelturen. Och då var jag nästan tillbaka här hemma.

Klara att kokas i tio minuter.

Ett par senfärdiga vallmo förgyller det lite överblommade perennlander.

Många gurkor på gång. Och massor av tomater.

Ringblommorna har hämtat sej, efter påhälsning av rådjur under försommaren.

Så gott med egenodlade tomater. De kommer att räcka september ut, gissar jag.