Musikalkväll

 Det blev verkligen hastigt bestämt. Hade sett "annonsen" på FB några gånger och tänkt, det där skulle jag vilja se. Dottern brukar ju vara den som kommer med förfrågan... ska vi åka? Hon hade inte hört av sig, och dessutom vet jag ju att det är mycket med hästar på helgerna. Kunde ju förstås själv ställt frågan, men tänkte mest... ska jag åka ensam? Bilresan är ju ändå en ensamgrej...och det spelar ju ingen större roll om jag inte har direkt sällskap under föreställningen. Även om det är trevligast så...

Diverse hästvirus florerar.  Tävling efter tävling har blivit inställd. I såväl hoppning som dressyr.  Så helt plötsligt så fanns det möjlighet för en gemensam musikalkväll. Det visade sig att svägerska/faster skulle till stan under eftermiddagen, så hon hängde också på.  

Dagen före föreställningen kunde vi boka biljetter på perfekta platser. Antagligen hade det blivit något återbud, då det var ett tiotal lediga stolar bredvid oss på nionde raden.

"THIS IS THE MOMENT" hette föreställningen, som igår framfördes på Konserthuset i Jönköping. En föreställning där olika musikalmelodier framfördes av fyra musikal och operaartister.

Herman Lundqvist, snart 83, var den som höll samman föreställningen, genom att sätta in de olika musikalerna i sitt historiska sammanhang. 

På scenen fanns också en sextett av multimusiker... piano, blås, bas, cello, gitarr, trummor. 

En riktigt bra sak med föreställningen var att man framförde flera nummer ur samma musikal.  Med Herman Lindqvists hjälp kom man in i handlingen på de olika musikalen

Det visade sig att jag sett alla musikalerna i sin helhet, en eller flera gånger. Ja, utom musikalen om Vasaskeppet då, den har ännu inte haft premiär.

Rena nostalgin för musikalnörden alltså, då jag kunde sätta in alla musikalerna i mitt eget sammanhang, med min egna minnen.

"Jesus Christ Superstar". Favoritmusikalen.Eller iaf en av dem. Såg den första gången, då jag och C-E var på vår allra första resa till London. Året var 1978.

"Kristina från Duvemåla". Den såg jag i Malmö, tror 1996. Döttrarna var också med. En okänd kille fick hoppa in för Peter Jöback i rollen som Robert.  Han hette Ola Salo. Kände lite besvikelse att inte få se Jöback, som nyss slagit igenom med "Guldet blev till sand".

Det var första gången som någon i vår familj besökte Malmö. Inte kunde man ana att Malmö skulle bli hemstad för Karin, och att Johanna snart skulle tillbringa den långa studietiden i grannstaden Lund...Och att Karin dessutom skulle lära känna den okände killen som fick hoppa in som reserv...

"Spelman på taket". Min första musikalupplevelse, då jag med kören på Bäckängsgymnasiet fick åka till Stockholm... även där för första gången... och se musikalen med Gösta Bernhard i huvudrollen. Det var häftigt för en sextonåring! 

"Fantomen på Operan". När jag/vi såg den i London bjöd vi döttrarna med respektive på resan.  Enda gången som jag haft "alla " med. Såg även en Tottenham-match. Jag och Johanna gick på matine och såg "Lejonkungen".  Året var 2008. 

Emmi Christenson, som gör rollen som Christin här, och som har gjort den på West End, har en av de mest fantastiska röster som  finnas kan.

"Les Miserables", den såg jag/vi första gången från tredje balkong på samma teater i West End, som den har spelats på i ett antal decennier. Det var verkligen högt upp, skådespelarna syntes som små dockor nere på scenen. Gripande handling! 

"Chess" den såg jag/vi på Circus i Stockholm. Vi bjöd bästa vännerna på musikalen, då väninnan fyllt 50. Det är 23 år sedan i år. 

"Hair". Härlig musik. Såg vi i London, någon gång under den tid som gjorde en resa till London årligen.  

Sista/ senaste resan dit var nog våren 2019. Sen kom en pandemin som satte stopp för mycket. Är absolut inte för sent att åka tillbaka till bästa musikalstan ( och bästa fotbollsstaden, om man frågar maken) Gäller bara att ta sig själv i kragen. 

Fina minnen från kända musikaler. Njutbara minnen av njutbar musik och berörande upplevelser.

 Tre timmar ( varav 25 min paus) med fem stjärnor på scenen. Samt sex suveräna musiker.

"This is the moment"  har fortfarande många föreställningar kvar på olika platser i  Sverige.  En råd till alla musikalnördar.. Ta chansen att uppleva den!

Vårblommor

 Idag fanns det många av dem. Tussilago.

Var rätt trött, då jag kom hem efter skoljobb och pensionärs-kör. Solen sken därute, så det var väldigt lätt att bestämma sig för att gå ut på en lite längre promenad, istället för att gå på spinning.  Första stopp, det var vid tussilagostället, där de första gula solarna brukar dyka upp. Idag fanns där många blommor. De lockas snabbt fram av vårsolen.

Fortsatte mina vandring. Kunde det finnas några blåsippor i "Karlas hage"?

Tre små sippor hade kommit upp. Två nästan utslagna. En knopp. Så fina. Blåsippor, det är för mej den ultimata vårblomman. 

Tog vägen över åkrarna då jag vände hemåt.

Stenmurar och stängsel, både med och utan taggar, fanns i min väg. Gott att känna att man fortfarande klarar gå på de lite besvärliga vägarna. Taggtråd irriterar mej. Lyckades fastna med fleecetröjan, så att jag fick ta av den och ta bort den från taggarna. Så kan inte ett djur, som fastnat med  pälsen i taggarna,  göra. Konstigt att taggtråd är tillåtet, tycker jag.

Tranorna klagade högljutt då jag närmade mej dem. Det var nästan så det lät hotfullt. Nu har det väl aldrig hänt att tranor anfallit människor. Detta äkta par valde också att flyga iväg.

Talgoxens ti ti ti ti hördes från träden. En koltrast sjöng sin bedårande sång. Duvornas kuttrade hördes på håll. 

En helt  ljuvlig vårpromenad i den lågt stående, men ännu värmande, vårsolen.

I morgon är det vårdagsjämning... och yngsta  dotterns födelsedag 

Ljuset

 Denna positiva brytningstid. Denna tid, då ljuset kommer tillbaka och gör det med besked. Det är ljust när man vaknar, det är ljust om man ska iväg någonstans på kvällen , vid sex- halv sjutiden.

Idag har solen lyst med sin närvaro och framkallat extra vackra skiftningar.

Och se, där dök två ryttare upp. 

Tog  dagens promenad och fick sällskap med dem en stund, innan de travade iväg och jag, i sakta mak, tog mig fram på stig och skogsväg.

Just på det underlaget, där känner man av sin ålder, och är rädd att snubbla på stenar och rötter.

Det är betydligt lättare för både hästar och gamla tanter att ta sig snabbt fram på riktiga vägar. 

Årets första krokus vände sina kronblad mot ljuset. Det finns ingen tid på året som man uppskattar alla framsteg i naturen, som just i mars, början på april. 

Hann spela några omgångar kort med Konrad, efter promenaden. Han sjöng igenom alla sånger som hans kör ska sjunga på Kulturskolans konsert om två veckor. Jag är ...som sig bör då man är mormor...så stolt över mina tre barnbarn... men allra roligast tycker jag nog ändå, det är att de är så musikaliska alla tre.  Gläder en mormor, som var nördig i musik som barn och ung... men som inte hade den riktiga talangen för att ha musik som heltidsjobb. Nu tror jag inte att någon av de tre barnbarnen kommer att ha det heller, men det är så positivt att de hittat glädjen i sång och musik.

Körde, i vanlig ordning, Konrad till fotbollsträningen, efter att vi ätit kvällsmat tillsammans med hela värnamo- familjen. 

Himlen var ovanligt vacker, då solen sakteliga gick under horisonten.

Väl hemma, så fanns ännu lite av ljuset kvar. På lördag är har ljuset vunnit över mörkret. Sex hela månader, då dagen är längre än natten. Ljuvligt!

Säsongspremiär

 

Idag var det säsongspremiär. Hofsnäs herrgård-restaurang öppnade redan för vårsäsongen förrförra helgen. Idag passade vi på att äta lunch där, och på så sätt inviga den långa säsongen från mars till mitten av oktober. I mars, april och även slutet av sommaren, så är där bara helgöppet. Lördagslunch passar oss jättebra.

Idag valde vi båda snitzel.  En riktigt god snitzel. Fläskkött från närområdet. Mört och saftigt. Serveras med bacon i bitar, kapris, stekt purjolök, rostad potatis och en otroligt god sås. 

Det lär säkert bli fler tillfällen att äta av den goda snitzeln under säsongen. Eller av fiskgrytan. Dagens/helgens rätt serveras, och den är oftast god den också...

När man åkt de knappa tre milen till Hofsnäs, så brukar vi alltid börja med en tur på någon av vandringlederna. När C-E är med, så brukar det bli 3 kilometern. En lättgången slinga på näset. 

Fortfarande lågt vattenstånd i yttre Åsunden.  Isen låg kvar på sina ställen, speciellt på norrsidan. 

Änder och ett svanpar hittade öppet vatten. 

Tänker att vi måste åka tillbaka till Hofsnäs igen i slutet av april. Då bör det finnas en del blåsippor kvar och alldeles fullt med vitsippor i hagarna.

Säsongspremiär blev det också för uteväxterna. Köpte penséer och minipåskliljor i Hestra igår. De här blommorna klarar det mesta av väder. Känns så vårligt och fint att ha fått lite färg i krukorna på framsidan av huset. 

Kanske kan någon förbipasserande se dem och bli inspirerad att plantera ut lite färgklickar, i den ännu rätt gråtrista våren.

Säsongspremiär för "mästarnas mästare" i kväll. Känns fel när Micke Leijnegård saknas.  Tycker jag...

Regndag

 Gott med regn och blåst. Det behövs.. ja, i allafall regnet, för att det ska bli vår på riktigt.

Det är gott att stanna inomhus. Blir ingen promenad idag. Just heldagar med regn, önskar jag mej en hund. Så att man tvingas ut. Nu har det mest blivit ett antal korta utevistelser denna fredag.

Postural Träning stod  på tidiga förmiddagsprogrammet. Idag var vi bara sex stycken.  Jag var klart yngst . Varvid man kan konstatera att det finns träningsvilja och förmåga långt upp i åren. Känns hoppfullt!

Besökte ICA, Systembolaget och hämtade ut ett paket på Team Sportia, då jag var i Tranemo. Team Sportia har paketutlämning för Post Nord. De flesta andra paket får jag hämta i Hestra. Har hänt ett par gånger att jag stått på utlämningsstället i Hestra, tagit fram meddelandet om att paket finns att hämta, och då upptäckt att det är i Tranemo som paketet finns. Numera kollar jag noggrant!

I samband med att jag hämtade ut paketet, såg jag att jag fått meddelade om att de beställda glasögonen var klara. Så det var bara att köra fram till Opticus. Glasögonen känns jättebra. Jag ser bättre på vänsterögat. Och glasen blev mörka även i regnväder. Maken har dock inte upptäckt att jag bär nya glasögon. Dessa har mörka bågar, liksom dess förra, men är annorlunda i form, färg och storlek. Ska bli intressant att se om han någonsin upptäcker att den gamla "kärringen" har något nytt i ansiktet...

Tyckte att vi behövde lite nya blommor. Även utomhus, i  krukorna som ännu har ljungen kvar sedan i höstas. Det fick bli en tur till blomsteraffären i Hestra, medan C-E lagade till middagsmaten.

 

Uteväxterna ska jag plantera ut i  morgon eller på söndag. Kan gott vänta tills regnet upphört.  Annars klarar ju sej både penséer och tete a tete bra, även om temperaturen ligger nära noll..eller under.  Kan nog bli kallt nattetid ännu ett tag...

I mars brukar man sälja nejlikor i tiopack  till ett väldigt bra pris. Billigare än tio tulpaner. Får bli ytterligare en bukett i en annan färgställning nästa vecka.

Dammsög med "skaftdammsugaren". Det samlas mycket damm på en vecka, även om det inte är direkt synligt. Katten gör väl sitt till att fylla "dammbehållaren".

Kom på att jag kunde baka lite fikabröd, när regnet öste ner där ute.

 

Sockerringar..  

..och chokladbröd, blev resultatet.

Tittade ut genom köksfönstret och såg att vår långörade variation på "fågel" var på plats och fick sig lite till livs. 

Får nog gå ut en kort promenad ändå... Bara för att få frisk luft. Är ganska beroende av det.  

Energi

 Kan det vara så att det mesta vi gör och upplever i vår tillvaro antingen tar eller ger energi?  Ett leende ger energi, en kommentar om ett tillkortakommanden tar energi. Positiva personer, som låter en vara den man är, ger absolut energi. Negativa.. eller "präktiga"... personer, som vill att man ska vara och tycka på ett speciellt sätt, tar av densamma.

 Ett ostädat musikrum tog mycket energi under förmiddagen. Glada sångelever gav energi. En okoncentrerad klass tog på energiförrådet, en klass med egna idéer fyllde på det igen.

Men visst är man lite trött, då man kommer hem på onsdagen. Det går i ett från klockan halv nio till kvart över två. Man får vara nöjd om man kan sitta ner i tio minuter... förutom då man äter lunch tillsammans med barnen.  

Varför håller jag på då? 

Även om det är tröttsamt, så är det kul och ger också en slags grundenergi ttillbaka.Något som gör att jag fortfarande kan växa som människa... Låter knäppt...men funkar så för mej.

Frisk luft och måttlig rörelse fyller absolut på energiförrådet. Det blev förstås en promenad då jag kom hem. Och snacka om energigivande fynd;

Den allra första tussilagon.

Två jättestora stånd med snödroppar.

Och från igår;

Mängder av vintergäck

Och barnbarnshäng. 

Konrad var på kulturskolan, på "klaviaturvecka" under det att bilderna togs. När han sedan kom hem, visade han att hade han lärt sig att spela "Rakt in i elden" på pianot.

Barnbarn är nästan bara energigivande.

Första vårdagen

 Idag har det verkligen varit en vårdag. 14 grader i skuggan. Strålande solsken. Första riktiga vårdagen. Tokiga fåglar som verkligen fått vårkänslor. Hörde kontrasten för första gången. Vackraste fågelsången. Känner mig lite otålig bara. Vill ju att vårblommorna ska slå ut, även i våra trakter. Men nätterna är kalla och marken är fortfarande frusen.

Det känns i kinderna att det blev mycket sol på dem idag.  Satt på altanen och läste under ett par timmar.  Tog en promenad och kände  hur gott och varmt det var,  där solen  fått lysa hela dagen.

Gym, postural träning och MRL ( mage, rumpa,lår) har jag hunnit med. Så den gamla kroppen är väl omhändertagen idag. Det passade bra att vi hade köttkaka kvar sedan i söndags, så att middagsmaten bara var att värma, när det bara var ute man ville vara, under dagen.

Hade två beställda böcker att hämta på biblioteket. Passade bra att göra det, då jag var på de två träningspassen i Tranemo i kväll.  Lämnade tillbaka tre böcker. Är inne i en läsperiod. Få se hur länge den varar.

Väldigt smidigt att beställa böcker genom Knallebiblioteken. Tror att de innefattar tjugotalet olika bibliotek. De böcker jag hämtade idag hör hemma på Bollebygd respektive Byttorps (stadsdel i Borås) bibliotek.

Det är inte ofta som jag besöker biblioteket i skymning. Slogs över hur inbjudande entrén ser ut när bakgrundsljuset lyser upp. 

Tranemo kanske inte är Sveriges roligaste kommun att bo i, men ett fint hus för kultur, det har vi. Och årets kulturkommun det blev vi förra året. Det kan man väl vara  lite stolt över. 

Med de orden säger vårtrött tant -God natt!