Nio år

 

 

Nio år går snabbt. Samtidigt är vissa minnen så levande att det är svårt att placera in dem i tid.  Jag minns så tydligt känslan då vi satt framför tvn i familjens hus och väntade på besked.  Martin ringde på eftermiddagen och talade om att nu fick vi komma och ta hand om hästar och katter, för nu begav man sig till förlossningen. 

Tiden gick, blodtrycket var sannolikt högt, hjärtat pumpade snabbt och hårt.  Framåt midnatt gick vi till sängs. Jag hade slumrat till då det kom ett meddelande på mobilen. En halvtimme in på det nya dygnet, på söndagen den 29 jan, hade Konrad kommit till världen.

Jag berättade för Konrad om vår väntan där på kvällen den 28e, då vi körde honom till fotbollsträningen i tisdags. 

Naturligtvis blev det firande, med tårta och paket på "mormors/morfarstisdagen". Sitt kalas för kompisarna hade han redan i fredags.

Vi får ringa på Whatsup i kväll, och säga grattis på rätta dagen.

Barn idag har väl kommit mycket längre i utvecklingen av sina förmågor, än vår  generation ? Antagligen för att de har möjligheterna.  Konrad kan  ju så mycket..

åka skridskor, åka utförsåkning på skidor, spela fotboll, simma, rida, spela dataspel... Dessutom lär han vara en perfekt skolelev. Han gillar verkligen skolan. Och kören. Samt att kolla på fotboll på YouTube. Han kan hur mycket som helst om fotbollsspelare från olika landslag  och klubbar...

Nu har han börjat ta pianolektioner också. Han övar flitigt. Hoppas intresset håller i sig.

Alla mor och farföräldrar är nog stolta över sina barnbarn, och tycker att de är helt fantastiska. För det är de ju... alla  på sitt sätt.

Grattis till världens bästa Konrad!

Där var den...

 Jag sa till de elever som jag delade lunchbord med,  att nu måste jag skynda mej hem efter skolan, och gå ut i det vackra vädret. För där, utanför fönstret, så sken solen från en klarblå himmel. 

Denna vinter måste väl vara extrem i gråhet?  Dag efter dag, så har det varit ett par minusgrader och genomgrå himmel. Lite blåsigt har det varit, men trots det, så har det känts som om det varit vinter-stiltje i veckor...ja, månader. 

När jag sen gick över skolgården, från matsal till klassrumslokaler, så var det inte så skönt som det såg ut. Det blåste iskallt.

Då jag kom hem vid tre, så fanns det sol kvar. Vinden hade mojnat. Så det blev en skön promenad, varav delar av den gick i en lite värmande sol.

I skogspartierna så försvann snart nedåtgående solen bakom träden.Men den glimmande till då och då.

Man blir extra pigg och glad när solen visar sej en stund, det är tydligt.

Kollar framåt i väderprognoserna. Det  tycks vara stiltje i vädret, de närmaste två veckorna. Känns tråkigt! Nästan så att jag önskar mej en riktig snöstorm, så att det händer något. Fast allra mest längtar jag efter plusgrader, regn och sol om vartannat.

Har skrivit femårsdagbok under många år. Ser att under de senaste åren, så har det varit plusgrader i januari. Låter gott! Fast för naturen är det säkert bra med en riktig vinter.

Det här blev ett ovanligt tråkigt inlägg. Lika tråkigt som vädret. Men det kändes så ovanligt att solen lyste från en helt molnfri himmel, att det var värt att notera och komma ihåg.

I kväll får jag gå ut och njuta av stjärnhimlen.

Söndagstänkt

 

Reagerade på att tulpanerna mist sin krispighet och på att kronbladen torkat en smula över natten. Tänkte att blommorna idag, rent symboliskt, visade en sjuttiotvå-årig tant. Granskade lite mer noggrant och funderade på om det kanske var en mänsklig 50-60-åring, som de fem dagar gamla tulpanerna, skulle kunna symbolisera. De var ju faktiskt fortfarande vid god vigör, vackra, men lite på nedgång.

Jag har skrivit många gånger om det jobbiga med att bli äldre. Samt om alternativet... Men det är ju så att man förlorar krispigheten, spänstig, allt mer. Jag tycker att det är det jobbigaste med åldrandet.  Det hjälper inte hur man tränar...eller att man tränar... spänsten är borta. Under de senaste åren har den helt försvunnit... Precis som krispigheten i tulpanbladen ...

Så här långt har det kroppsliga förfallet dock inte nått. Jag fasar för den dagen, det blir så. Jag tänker på döden varje dag. Speciellt på hur mycket det blir för döttrarna att röja upp efter mej. Eller hur dåligt städat det kommer att bli om C-E blir ensam kvar...

Men tanken på att höra till de "äldre äldre", den har inte slagit mej så ofta. Kanske för att jag inte räknar med att bli så gammal...

Sjöng med i Grimsås-kören före jul, och var då på ett par äldreboenden och framträdde. När man ser dem som bor på de boendena, så blir man inte speciellt inspirerad av att bli riktigt gammal. Sen finns det äldre äldre som är riktigt pigga. Tror dock att de hör till undantagen.

Visst kan man få lite ångest för det som komma skall. Det enda rättvisa, det gäller alla.

Man får göra så gott man kan och som de unga bokarna visar. När hösten övergår till vinter, så får man klamra sig fast så länge stammen/kroppen tillåter.

Det är absolut inte alltid som jag går tillbaka till de bloggkommentarer som jag skriver, och kollar efter eventuellt svar. Men idag gick jag tillbaka till EvaL8as blogg. Vet ju att hon hör till dem som alltid svarar på kommentarer.

Det handlade om vikten att ha foton på sig själv och på nära och kära, från olika skeenden i livet. Jag hör ju till dem som inte vill vara med på bild, för jag har alltid ansett/ansett mig vara för tjock och för "ful". Eva-Lotta hade haft samma känsla.

Vi var också överens om att  vi faktiskt såg rätt bra ut på de få foton som finns från förr.

Varför ska kvinnor/tjejer alltid anse/känna att man inte duger utseendemässigt?

Än värre måste det vara för den som är ung tjej idag. Så många krav från alla sociala medier  och från de förb-e influerarna. Media i stort är inte ett dugg bättre.Har sett trailern för "Mammor" i SvT. Det är väl för tusan inga typiska mammor. Det är ju "dockor" som visar hur den perfekta kvinnan "ska" se ut. Fy tusan!

Har många gånger reagerat på att alla tjejer, från barnsben, fram till (åtminstone) fyrtioårsåldern, ser likadana ut. Långt hår, gärna uppsatt i svans till vardags. Bakåtkammat.. Svärtade ögonbryn. Konstlat bruna i ansiktet.  Och så den hemska plutande munnen , då det tas foton.

Förr i tiden så hade vi olika hårlängder. Idag tolkas en kortklippt tjej  ofta som lesbisk.

Vore kul om någon vågade sticka ut. Mer än att färga det långa håret rosa, blått eller grönt.

Lite fåniga söndagstankar....

Nu ska jag återgå till det "verkliga" igen, och läsa Illustrerad Vetenskap.

Mitt i vintern

 Idag dansar snöflingorna i luften. Det är långt emellan dem, så man kan fånga en flinga med blicken och följa dess väg. Flingorna dansar i olika riktningar, neråt, uppåt, åt sidorna. Slutligen mot marken. Det har kommit en tunt snötäcke under dagen. Någon cm. Fördelen är att den nya snön gömmer den gamla, hårda, smutsiga. Nackdelen är att isfläckarna täcks över. Så det fick bli en förmiddagspromenad på kända vägar.  Asfaltsvägen är promenadbar vid kanterna, grusvägarna/ byvägarna i mitten.

Dagen har blivit en och en halv timme längre, sedan vintersolståndet. Nu märker man att det är lite ljusare på eftermiddagarna.  

Men än är det både för kallt och för mörkt, tycker jag.  Känner mig lite rastlös i den begränsande tillvaro som den här årstiden bjuder på.  Tanten som gillar utomhusliv, får bara till en promenadrunda om dan. Det finns ju inget annat att göra utomhus, så här års...

Så det blir att gå på olika slags träning som passar en tant, att fylla på förråden av bröd och bullar, att sticka, läsa, kolla nåt på tv. 

Har "hittat" en trevlig svensk författartjej. Lina Arvidsson. Läser just den tredje boken i serien "Hälsingemorden". Det har bara kommit ut tre...förhoppningsvis blir det fler. Gillar serieböcker. Bekanta personer, bekanta miljöer. 

Det blev en ny tulpanbukett, inköpt i mitten av veckan. Odlad i Frillesås, Halland. Inköpt på Stationen blommor i Hestra, Småland. Stående på ett köksbord norr om Grimsås i Västergötland.

Liksom förra veckans blandbukett, så är dessa tulpaner helt perfekta. Har vuxit ut och öppnat sej så fint.

Inser att, även om jag är väldigt förtjust i blandade färger och tulpansorter, så blir det snyggare med samma slags tulpaner i vasen. De olika varianterna av tulpaner växer ut åt så olika håll!

Dansande snöflingor och röda tulpaner, underhållande och njutbara, så här mitt i vintern.

Navet

 Än en gång fick jag möjlighet att åka med eleverna till Navet Science Center i Borås. Kommunen har avtal med Navet, så man kan boka besök där  och få lektioner med centrets pedagoger.

Vårens lektion, det fick bli "Kemiutmaningen". Min favorit.  Även många elevers favorit. Man ser verkligen vad som händer.  Och svaret på de flesta frågor är "koldioxid".

Tre utmaningar fick de sex grupperna.

Att göra regnbågslösningen. Handlar om densitet. 

Slå till på den ouppblåsta ballongen, och den utvidgar sig . Handlar om koldioxid.

Gör en "lavalampa"... fast utan el. 

Jodå, det handlar också om koldioxid.

Pedagogerna visade ytterligare ett antal experiment.

Från och med nästa vecka, så blir det kemi på no-lektionerna.

Det blev en stunds musik med 4-6 efter skollunchen. Sång. Gåshud uppstod, när de 23 eleverna sjöng ut i en trestämming sång!

PRO-styrelsemöte i eftermiddag. Styrelsen är ju faktiskt Navet i föreningen. Vi planerade för de kommande två mötena, samt för två resor, en i vår och en som en uppstart i höst. Det gäller att ha framförhållning även när  man är till åren kommen.

Protokollet är skrivet och utskickat till styrelsemedlemmar. 

Nu får det bli några timmar framför idrottsgalan. 

Måndagsutflykt

 Tyckte att C-E borde komma ut lite. Det är ju nästan bara jag som flänger fram och tillbaka mellan olika mål.

Föreslog att vi skulle åka till Ljung och köpa ost på Gäsene mejeri. Vi brukar åka till ost-butiken några gånger per år. Man har god ost till bra pris, så man köper gärna på sig ett lager. Bra med ost, förvarar man den bara svalt, så håller den sig många månader.

På vägen till Ljung passerar man Ulricehamn. Om man väljer närmaste vägen.C-E är starkt beroende av förmiddagskaffe/förmiddagsfika, så det passade bra att stanna i den lilla stan vid Åsundens norra spets, för ett besök på något av alla fikaställena. ( Alingsås är ju fikastund nummer ett, men jag tycker inte att Ulricehamn ligger långt efter)

Idag valde vi...eller rättare sagt  jag.. Torgstallet. Ett fik/restaurang i ett av stadens allra äldsta hus. Jag beställde årets första semla. Så himla god! Blev uppriktigt förvånad över hur glada personalen blev då jag höjde semlan till skyarna. Man bakar den från grunden. De hade gått upp tidigt idag, gissar jag, med tanke på hur färsk den var.

Medan C-E besökte specialaffären för att fylla på öl-förrådet inför torsdagens pokerkväll, gick jag ner till sjökanten. Ulricehamn är en vackert belägen stad

En halvtimme senare var vi i ostaffären. Det blev en låda fylld med olika ostar, att ta med hem.

Vi hade planerat att äta lunch på hemvägen. I Ulricehamn. C-E hade fått nys om en ny lunchrestaurang. Den visade sig ligga i ett industriområde i utkanten av stan. Ingen höjdare. Noll mysstämning. Men maten var ok, och mätt blev man. 

Nu har vi testat den lunchrestarangen...

Solen jobbade med att bryta sig igenom molntäcket, då vi körde hemåt.

Det är fint när solen speglar sig i isen. 

Sjön var inte på långa vägar helt isbelagd. Inte läge för pimpelfiske. Det brukar annars vara populärt. Eller kanske var det förr, då vi hade "riktiga" vintrar.

Det blev en snabb promenad här hemma och sen var det snart dags att åka till Tranemo för Postural träning på Connectcorrect.  Testade en yogaklass, som låg direkt efter "painfree"-klassen. Kändes bra med vanlig yoga också....

Tranemo har en fin "julbelysning" längs huvudgatan. En fin belysning som räcker året om.

Nu går det snabbt mot ljusare tider dock. Men än kan man glädja sej åt de vackra hjärtana ett tag. 

Njutbart

 Det känns som om jag suttit i husarrest några dagar.  Isgatan på vägen har hindrat all  längre utgång. Visst, jag kunde tagit på dubbkängorna, men de känns inte säkra, och då går jag så stelt så att jag får mer ont i ryggen än vanligt. 

Idag finns det en isfri mittremsa att gå i. Kände hur jag andades ut, då jag kunde ta riktiga steg på gruset. Gick en runda där jag fick gå i orörd snö en bit. Men det är helt ok. Snödjupet har sjunkit till några cm bara. Synd att det ska bli minusgrader inom de närmaste dagarna. Hade varit gott att bli av med den smutsiga snön. Men jag njuter av att det är gångbart nästan överallt igen.

Njuter också av de senaste dagarna innejobb. Dagen innan plusgraderna gjorde entré, kom jag på att jag borde frosta av frysen i källaren. Där förvaras mest bär, bröd och svamp. Avfrostningen behövdes verkligen, speciellt i översta facket.

Det var någon av er bloggvänner som inspirerade mig. Tack för det. Fortsatte med städning/röjning av kylskåpet igår. Det behövdes också.

Idag har huset blivit städat. Det har inte gjorts sedan tidig adventstid.

Så visst är det njutningsfullt, såväl att öppna kyl och frys, som att befinna sig i ett rent hus.

Tulpanbuketten har slagit ut alla sina tio blommor. De dubbla vita är särdeles njutningsfulla.

Tänker att de som har rörligt elavtal, inte riktigt njuter av vädret. Dimma och vindstilla. Antar att vindkraftverken i vår del av landet  står helt stilla. Har ingen koll på elpriser, men gissar att det är högt.. 

Vi har bundet elavtal. Känns bra just nu. Även om elräkningen blir rätt hög så här års, så är det inte fråga om några fantasisummmor. På sommaren, då vi säkert betalar mer per kWh än de med rörligt avtal, så gör man inte åt så mycket el. Vi har jordvärme, och på sommaren går det inte åt mycket el för att producera värme och varmvatten.

Förhoppningsvis blir det lite sol och vind efter helgen.

Ska återgå till Katarina Wennstams senaste sekelskiftroman "Lucia är död". Tycker om att återkomma till samma personer, bok efter bok. Ställde mig i kö för att låna boken, någon gång i höstas. Minns att jag var nummer 430 i turordning. Biblioteken i Sjuhäradsbygden samarbetar, och titeln fanns på alla bibliotek. Men det tog tid innan det blev min tur. Så nu ska njuta av en stunds läsning.