Små pärlor

 Små pärlor, det tror jag vi har i vår närhet lite till mans, vi som bor i det vackra landet Sverige. Idag besökte vi två av dem. Eller rättare sagt tre...

Connect och Correct, den posturala träningen, är absolut en pärla den också... På sitt sätt.  Dagens träning var extremt bra, har varit helt smärtfri hela dagen. Är så tacksam för att jag funnit den speciella träningsmetoden!

Jag är absolut ingen köttätare ( men äter gärna köttfärs) Men en kötträtt tycker jag om, och det är snitzel.  I mitt fall får det bli snitzel gjord på gris, kalv vägrar jag äta.  Den allra bästa snitzeln serveras på Hofsnäs herrgårds-restaurang.  Så fint panerad, så mör i sin textur, serverad med en speciell varm sås samt stekt rökt fläsk, salladslök och kapris. Man kan riktigt känna att grisen, närproducerad, haft ett fint liv, då man sätter tänderna i det möra köttet.

Naturligtvis blev det en runda på en av vandringslederna, innan vi gick in i den  gamla herrgården och beställde lunchmaten.

Idag tog vi trekilometersrundan motsols.

Rundan känns väldigt annorlunda, när man nästan alltid brukar gå från andra hållet.

Det är blomrikt i naturreservatet.

Här  blommar kovallen, ängskovallen, för fullt.

Smörblommor, ängssyra och midsommarblomster följde oss längs den lättgångna stigen.

Det doftade så gott av  alla blommor.

För att hålla hagarna öppna, så brukar där finnas betande kreatur varje sommar. I år var de många.

Leden är sjönära hela tiden, då Hofsnäs ligger på ett smalt näs.

Lite regn kom det på oss, men strax sken solen igen. 

Konstaterade belåtet att det finns mycket mer vatten i sjön, jämfört när vi gick för bara en dryg månad sen.

 

Och där var herrgården.  

En av alla pärlor i trakten. En pärla som serverar traktens bästa mat.

 Tog vägen över en annan pärla på väg hem. Sibbarps surdegsbageri. Det är en ensam, så trevlig, tjej, som driver bageriet. Köpte med oss ett par sorters bröd hem. Det får bli dagens kvällsmat.

Energifylld tant fick tummen ur att byta till sommargardiner ( byter bara gardiner i köket med någon regelbundenhet) och städa nedervåningen, med fokus på köket. Man blir lite extra glad av att se köksgardiner med sommarblommor på, åtminstone när man är blomsternörd.

50 år

 Kom på det för några dagar sedan. Nu har jag varit anställd i Tranemo kommun i 50 år.  22 år var jag, då jag fick tjänst i en femma på Tranängskolan. Flyttade  ihop med C-E i en trea, en lägenhet  som skolchefen ordnade åt oss. Det var på den tiden som skolchefen var som  en av alla anställda, och kände namnet på alla sina lärare.  Det måste ha funnits många lärare i kommunen även på den tiden, antalet barn var sannolikt fler  än idag.

Numera är skolchefen helt anonym. Känner inte sina anställda. Jobbar helt genom sina mellanchefer, rektorerna.  Det var bättre förr!

Under mina första tretton år så var jag, liksom alla andra lärare i grundskolan, statligt anställda. Alla gick efter en  och samma lönetrappa. Tror att jag började på en ingångslön på mellan 3 och 4000. C-E hade ungefär detsamma på sin ekonom-tjänst på kabelföretaget, som då hette IKO. Man klarade sig bra på det, då hyran för lägenheten låg på 900 kr/mån.

Det var andra tider det! 

Gillar tanken med lönetrappa. Idag kan lönerna vara väldigt orättvist satta. Det  är ju rektorn som avgör, utifrån den "pengapåse" som han har..

Jag föredrar statlig anställning för lärare.

 Tre skolor har jag jobbat i under dessa 50 år. Först två år i Tranemo. De eleverna fyller 61 år under 2026! Därefter 25 år i Dalstorp. Tror att det sedan blev 17 år i Grimsås, innan jag formellt gick i pension. Men tillsvidareanställningen har gällt under de sex år som jag egentligen varit pensionär. Arbetsuppgifterna har varierat från ca 15% tjänst upp till 60%, under dessa sex år. Nytt anställningskontrakt är underskrivet. Men nästa termin blir det bara drygt 10% -ig tjänst, enbart musik.

Nästan alla femtio år i skolan har varit fina år. Det blev väl lite väl bra då ambitiösa jag, som vill så mycket, både ville mycket och hade småbarn hemma. Då var det  nära "väggen".

Bytet av skola, i samma rektorsområde, vid femtio år ålder, var inte problemfritt.  Det visade sig att jag inte alls var välkommen till Grimsåsskolan. Jag vet fortfarande inte varför kollegorna inte ville ha mej där. Delade en jobbig klass med en mentalskötare!

Men det blev bättre. Och visst är jag medveten om att jag förändrade saker på skolan. Det var väl kanske det dom de andra var rädda gör att jag skulle göra. Med all rätta!

Så mycket roligt man gjorde under de första 35-40 åren, genom skolan.

Skolresor till Stockholm, Gotland,Öland. Och till Lagmanshagasjön. Insamling av pengar skötte jag. Vi gjorde en massa roliga saker tillsammans i klasserna, för att få in pengar till resor. 

Resor med kollegor till Danmark, till Bohuslän, längs Göta kanal, till olika konferensanläggningar i närområdet. Det var en del av "studiedagarna"

Resor och utbyten genom EU, E-twinning, till Sevilla, Hydra, Amsterdam, London.

Idag tycks det inte finnas tid eller pengar för några roligheter, vare sig för lärare eller elever. Studiedagar är mest planeringsdagar. Tycker synd att man inte får komma ut på gemensamma resor, personalen emellan. Det gör så mycket för gemenskapen.Än värre är att skolans personalen numera är så uppdelad. Förr var alla en av samma gemenskap; lärarpersonal, måltidspersonal, vaktmästare, städpersonal.

Tävlingar har jag och mina klasser varit med i, och vunnit både pengar och resor. Så kul för eleverna att jobba gemensamt för att komma så långt som möjligt. Liksom att träna inför olika föreställningar med uppträdanden för föräldrar/anhöriga. 

Glädjen, lusten,  att få vara idérik och spontan... det tycks ha försvunnit från skolans vardag.

Det var bättre förr!

Idag var det så dags för avslutning på mitt femtionde skolår i Tranemo kommun. Eleverna framförde sina sånger med bravur. Jag spelade bara fel på pianot en enda gång. Det var nog inte så många som märkte. Kulturskolans sångpedagog kompade sina elever samt spelade till Den blomstertid nu kommer, så jag kunde njuta lite jag också.

Och tänk en blomma fick jag också.  Av en elev i sexan. Det finns de som tycker att lärare inte behöver någon present, de gör ju bara sitt jobb. Men det handlar inte om dyra presenter, det handlar om det lilla. Om ni visste vad glad man kan bli för en blomma!

Tycker ärligt talat att man från kommunen också kunde skicka en blomma, efter femtio års anställning. Vi är inte många dom hållit på så länge. Men vi finns...

On the road again

 Två gånger om året, vår ( försommar) och höst, brukar vi träffa min "kompis" ( känns konstigt med ordet kompis, då vi nu är 72-73 år gamla) från lärarhögskolan ( i Jönköping) och hennes man. Vi brukar göra en vandring, på högst sex-sju km tillsammans och sedan äta lunch på något trevligt ställe.

Idag blev det en tur till Sverige vagga igen, till inre delarna av Västergötland.

Vandringen utgick från en slottsruin, Höjentorps slott. Det måste ha varit vackert att bo här med utsikt över en av alla sjöar som fanns i området, Vallebygden.

Grönt och vackert längs stigarna genom lövskog.

Leden gick sjönära till stor del. Fast visst gick leden även genom skogsområden och natur som är ganska lik den vi har hemma hos oss. Men det kan ju inte vara ögonfröjd hela vägen. 

Det doftade ramslök i lövskogen. Den var nästan överblommad dock.

 Smakade på fröställningarna. Mycket goda och smakrika.

Medhavd fika passade bra på den något havererade bryggan vid en av alla sjöar.  Rofyllt.

Omsluten av grönska.

 

Efter fikapausen gick det uppför. Typiskt att man ska börja med backe då man fikat. Man blir ju lite extra andfådd, då kroppen hellre vill bearbeta maten än att anstränga dig med att vandra. 

Rödglim i mängd, lyste upp längs skogsstigen.

 

Vandringen gick vidare genom skog, öppna marker, genom hagar, förbi sjöar och genom träskmarker. Välordnat med broar och spångar, där det behövdes.

Vackert att vandra i en "alle " av olika växter. Här var det mest akleja...och senare växte det kummin  på båda sidor av stigen.

Se där fanns ett skuggigt parti, där ramslöken ännu blommade.

Tillbaka till platsen där Höjentorps slott en gång varit beläget.

En fin och vandring i varierad natur.

Dags för lite kultur!

Varnhems ståtliga kyrka och dess klosterruin, passerade vi på vår väg till Höjentorp..

Naturligtvis måste vi  stanna till här och ta del av historiens vingslag.

Ingen av herrarna hade tidigare besökt Varnhems kloster. Märkligt tyckte jag, som varit här flera gånger tidigare. Konstaterade att det måste ha varit i samband med utfärder från skolan.

En kille i högstadieåldern satt uppkrupen vid en av ingångarna. Frågade om jag fick ta en bild. Det fick jag. Han tyckte nog att jag var en konstig tant. Jag tyckte att det var lite märkligt att han satt där, vid ettiden på dagen... 

En pampig byggnad, i vacker omgivning. 

Katas gård var ny för mej. Innan klostret byggdes fanns en storgård med egen kyrka, nära den  nuvarande kyrkan. Man har grävt ut den gamla kyrkan från tidig kristen tid, och hittade då skelettet av en 35-årig kvinna, under en gravsten vid muren. 

Den utgrävda kyrkan, sannolikt en av de första kyrkorna i Svea rike, från 900-tal, har byggts in och är nu ett mycket fascinerande museum. 

Synnerligen intressant!

En vandring genom den gamla klosterruinen blev det också, innan vi passade på att äta lunch i Klosterkafeet. Bakad potatis med skagenröra smakade väldigt bra.

Efter lunch var det dags att gå in i kyrkan.

Många små bönerum och något gravrum finns i utbyggnaderna.

Tände ett ljus och sände en bön för nära och kära i den heliga moderns lilla krypin. 

En pampig byggnad. Birger Jarls grav är det första som möter en, då man kommer in i helgedomen. Och det sista man ser på väg ut.

En rolig, trivsam och givande roadtrip i goda vänners lag. Absolut en bättre måndag!

17,7 grader

 

Idag var det riktigt gott i vattnet. 17,7 grader enligt Halmstad kommuns hemsida. Lite småblåsigt på stranden, så  inget direkt sol-läge. Gissar att det gömde sig en del solbadare i de få dyner som finns kvar.  

Det var inte bara jag som badade. Det var säkert ett tiotal som tog chansen till ett  härligt dopp på lördagseftermiddagen.  Ett utmärkt sätt att fira nationaldag på, tycker jag.

( Tacksam över att maken har en dålig kamera på sin mobil, och att han dessutom är en usel fotograf. Är måttligt intresserad av att få en närbild  på valross på väg ut i havet)

Vackert med de väldoftande strandnära vresrosorna. 

Man mår SÅ bra av ett ordentligt bad. Man känner sig glad och pigg och tacksam över att återigen få uppleva denna ljuvliga årstid.

Tycker att denna, vår vanliga, nedgång till havet är så vacker. Doftande rosor, både vita och röda. 

En härlig dag, där tanken var att vi behövde kolla till gräs och buskar samt plocka hem lite ris, som jag klippte ner förra gången vi var nere. Missade att ta med keps, så det känns i kinderna att man varit utomhus i solen, hela dagen. Eller iaf en stor del av den.

Stannade till i Oskarström, på Skolbacken, där Feldts har sin fina anläggning.

Mums för den goda glassen 

Mycket folk ute på lördagseftermiddagen. Gott att fika eller avnjuta god glass bland alla fina blommor. 

Och över alltihop sken solen.

Avslutat?

Syrenerna har inget väl inget med den lite krystade rubriken att göra. Mer än att de är rätt kortlivade i sin blomning, och om värmen kommer tillbaka, så blir det et snabbt avslut på blomningen.

Nä, jag kände lite så när jag gick från skolan idag, att det antagligen var ett avslut på schemalagd undervisning i något annat än musik. Efter femtio år i kommunen, så måste jag lära mig säga nej, om det kommer förfrågan om längre vikariat. Det får väl vara nog någongång. 

Nästa torsdag är det skolavslutning. På onsdagen  är det traditionell brännbollscup. Min närvaro behövs inte på brännbollen. Gott så. Så förhoppningsvis, så hade jag mina sista schemalagda no-lektioner idag.

Nästa vecka är det bara en timmes träning på avslutningssångerna som gäller, samt att kompa alla klasser på skolavslutningen.

- Men ska du aldrig sluta? Du måste ju ta till vara det du har kvar av din tid, sa mina styrelsekollegor på gårdagens PRO-möte. Jag berättade att nästa år, så är det bara en halvdags schemalagt jobb som gäller för mej. Enbart musik.

-Men jag tycker ju att det är kul! Jag hinner mycket annat också. Sitta still är inte min grej, så länge jag orkar vara aktiv 

Nu är det så att tre av mina åtta styrelse-vänner också ska jobba i skolan i höst. Ideellt. Som "seniorer i skolan", stödperson, rastaktivitetsskapare...minst en halvdag i veckan. Så vad är skillnaden? Jo, att jag får betalt för mitt jobb. 

Jättebra att få in äldre personer som stödpersoner i skolan. Jag kommer dock aldrig att bli en sådan.  Ideellt arbetande personer saknas över huvudtaget idag... och jag är också dålig på sådant arbete. Fast visst är styrelsearbete ideellt..samt att det medför en del extra arbete. Men jag tycker ju att det är rätt roligt!

Det är väl det som det handlar om, det där med att ta till vara på de dagar man har kvar, att göra saker som känns roliga och berikande. 

Bilder från dagens doftrika ( korta) promenad. Syrendoften var betydligt starkare än lukten från de här fyra nyfikna kusarna.

Försommar

 Försommaren är här och naturfotonörden är i sitt esse. Tisdag idag! Barnbarnseftermiddag. Men innan vi hämtade pojkarna i skolan, så måste vi ju äta lunch. Idag blev det en god kycklingrätt på Vandalorum. Vandalorum är en av Värnamos "stoltheter". Museum, restaurang, utställningshall och en fantastisk trädgård.

Vi hann med en runda i trädgården och många bilder blev det.

Konrad sprang iväg till nya "kompisen" Idde ( Idefix) så fort vi kom hem till gården.

Fint med pojke och häst i försommargrönska. Så visst blev det ett antal bilder.

 

Gamle trogne Bolt fick också besök i hagen. Storhästarna får mamman ta hand om.

 

Kaninerna får inte alls samma uppmärksamhet som hästarna.  Men man kan ju inte göra så mycket med dem. ( Egen reflektion; Jag förstår inte riktigt vitsen med kaniner...)

Fotboll, spel, kortspel, promenad, tidig kvällsmat..och sen var det dags att säga hej då och köra Konrad till fotbollsträningen. Passade på att köra över "Paradiset", Rusarebo äng, då vi nästan hade vägarna förbi.

Orkidéerna höll på att vissna,  gullvivorna var helt borta. Men många blommor fanns det kvar, på den artrika ängsmarken.

Naturfotonörden var förstås framme med mobilkameran.

Härlig försommar! Ännu bättre blir det om det utlovade regnet kommer.