Lite vemod

 Jodå, jag kände allt lite av det inrullande vemodet, även denna  stug-stängningshelg.  Men det har varit värre! Var nere vid havet och sa hej och tack för fina dagar denna sommar, under det att C-E gav gräsmattan en sista frisering.

Idag var det lite kyligt och lite vind från nord, så badsuget som jag kände igår, det var helt borta.

Igår kom även Johanna och killarna ner till Halmstad. För dem  är halmstadsstugan, och framförallt närheten till havet, lika viktig som för mej. 

Vi testade att äta lunch på nyöppnade restaurangen, alldeles vid  nedgången till stranden. Helt ok, tyckte vi alla. Smidigt att slippa ta med eller fixa maten i stugan, då det är nedstängning som gäller.

Medan C-E tömde stugans rör på vatten, tog vi andra en promenad på stranden. Helt ljuvligt väder, trots att termometern bara visade på 10 grader.

Fotbollen var förstås med. Målen var inte så mycket att ha för bollspel, då näten var borttagna.  Men som klätterställning funkade den, tyckte Konrad.

Väl hemma i stugan igen, kom asfaltskritorna fram och Konrad och Karl-Petter gav gatan en känsla av sommar.

Johanna och killarna åkte hemåt på sena eftermiddagen och C-E och jag åkte söderut, mot Malmö.

Vi har inte firat Avas födelsedag. Hon fyllde år för mer än en månad sedan. Firande i Halmstad var planerat, men den lördagen, för två veckor sedan, blåste och regnade bort. Så vi åkte till Malmö med några paket.

 Mest nyfikna var vi på att se hur det blivit i lägenheten,  då man flyttat upp sovdelen till  färdigställda vinden. Det blev jättebra. Det känns som en helt "ny" lägenhet, som nu består av två våningar i stället för en. Ava var överlycklig över sitt stora rum på ovanvåningen.

I Malmö fanns det allt lite sommarkänsla kvar.

Tog en liten promenad idag på morgonen och njöt av vackerheten i området kring Karins boende. Friskt och gott var det. Någon minusgrad även i Malmö.

En tur till IKEA blev det sedan. Lite nya möbler och förvaringsmöjligheter behövde  införskaffas till den utvidgade lägenheten. Jag har inte varit på något IKEA-varuhus på flera år, och blev rätt imponerad...och trött I benen...av den enorma anläggningen med så många snygga inredningar, i de olika utställningsrummen. Förr i tiden, då ansåg man ju att IKEAs möbler var av sämre kvalitet. "IKEA-skräp".  Det stämmer inte längre.

Lunch  passade vi på att  äta i den blå-gula affären. Prisvärt och välsmakande.

Naturligtvis fick Ava lite av det hon önskade, när mormor och morfar var med. Adina måste förstås få bekanta sej med det nya gosedjur.

Konrad brukar göra sin läsläxa för mormor eller morfar på tisdagar. Karl-Petter hade med sin läsläxa till Halmstad igår, och läste den för oss.  Så naturligtvis måste ju Ava läsa sin läsläxa för oss också. Det gjorde hon med bravur!

Körde fram till stugan för att plocka med lite saker hem. Och för att ta en sista runda på stranden, detta år.

Varvid vemodet sakta rullade in....

Höstvandring

 

Två gånger per år brukar det bli. En gång på våren. En gång på hösten. Idag var det dags. Höstvandring med vännen från studietiden i Jönköping och hennes man

De bor i Habo och hade  föreslagit Nyckelås naturreservat som vandringsled. Det blev en vandring på gula löv, på smala stigar, genom guldglänsande lövskog. 

Den vackraste delen av leden gick längs Nässjön. En kylslagen förmiddag gjorde att både mössa och vantar behövdes.

Fika var förstås med. Den intogs vid denna ljuvliga plats.

En eka var utplacerad på alldeles rättan plats, för att det skulle bli fina bilder.

Om jag någon gång kommer igång med att måla igen, så får det nog bli en avmålning av denna bild.

Vandringsleden utgick från Näs herrgård. Portalen har anor från 1600-talet. 

Dammen vid herrgården var inte så stor, men gav möjlighet för två gäss att ta sig en simtur.

En härlig vandring i hösttid. 

Lunch ingår i våra vandringstillfällen. Björkhaga i Mullsjö bjuder på ett fantastiskt salladsbord och god lunchmat. 

På vägen hem, sex mils körning,  kom regnet. Helt ok. Det är ju höst!

Helg igen!

 -Trevlig helg , brukar jag säga, då jag lämnar skolan på torsdagen. Leenden, och "detsamma", brukar bli svaret. 

Det är absolut en av fördelarna med att  jobba lite, det att man känner att nu är det helg. Fredag , lördag, söndag.  Måndag också, för den delen, men då är helgen över. även fast jag är ledig.  Torsdagskänsla, det är rätt gott.

Veckorna går fram i rask fart. Tisdag, onsdag, torsdag.

I tisdags var det en liten runda på cykel, med tisdagsryttarna. Mor och son. 

Cyklade i förväg för att få en bild från samma plats som jag tidigare fotat. För att de hur hösten förändrar färgerna. Soptunnan fick f.ö en central plats denna gång.

Man red till stor del på det höstfärgade underlaget på åkrarna.  Den gula färgen kommer sig av att man besprutar gräset med ett ämne som gör att det dör. Låter inte ett dugg miljövänligt, men är vanligt numera. Sannolikt kommer åkrarna att plöjas upp innan tjälen kommer.  

 

Men just nu är de stora fälten utmärkta ridbanor.  En gång har dotterns by legat under vatten. Det var ett tag sedan, det var efter istiden, då sjön Bolmen var jättestor och täckte stora områden i trakten av Värnamo- Ljungby. Därav de stora, bördiga fälten. 

Konrad hade sin sista utomhusträning för säsongen. Tisdagsträningen har börjat klockan halv sex och varat en timme. Strax före halv sju, så var det skymning och svårt att urskilja killarna på planen. 

Onsdag-torsdag. Jobb. Promenader i härligt väder. Igår gick vi på nyanlagd skogsväg, långt ute i skogen. Mobilen var urladdad, och hemma på laddning. Då blir det inga foton. Lite dumt att jag helt lagt av med att ha en vanlig kamera i fickan... 

Tittade ut genom fönstret i morse, och upptäckte den här varelsen i resterna av ringblommorna. Helt ok att äta där. De är överblommade. Tacksam över att rådjuret vare sig betade av höstaster eller krysantemum. Det har hänt tidigare höstar, att de sista blommorna blivit rådjursmat.

När jag kom hem, efter lunchtid, så mötte mej en "tråkig" syn på verandan. Något som jag verkligen avskyr. En back med älgkött. Naturligtvis borde jag vara tacksam. Men  jag avskyr arbetet med köttet. Tycker att det egentligen är lite tokigt, att bara för att man( maken) äger skogsmarker, så ska han  (vi) ha del av jaktbytet vid älgjakten. trots att han aldrig jagat. Jag tycker att det borde tillfalla dem som jagar och betalar höga avgifter för att få göra det.  Markägarna kunde få en köttbit och en påse köttfärs. 

Men det var lika bra att ta tag i "eländet". Tog en promenad och njöt av höstsol, innan jag satte  igång att skära bort hinnor och senor....Nu är det klart iaf. Köttbitar i frysen. Två stora kärl med kött som ska malas till köttfärs i morgon.  Köttfärs från älg, det är gott. Kött, det klarar jag mig utan.

Fy, vad jag är gnällig...  Speciellt som jag blir så trött på  alla andra som gnäller. Eller som jag sa på personalrummet i går : - Här gnälls ju lika mycket som på ett pensionärsmöte....  

Många av oss är riktiga gnällspikar. Fy, vad vi är tråkiga.... 

Kvällsljus

 Ett sådant fantastiskt ljus det var, då jag körde hem från Tranemo, just före solnedgång. Och inte nog med det, plötsligt syntes regnbågen över hela himlavalvet. När jag kom till de få raksträckorna längs vägen, så kunde jag stanna till och ta lite foton.

Stannade till på rastplatsen i Nittorp, för att försöka fånga en större del av Bifrost, men det gick inte så bra.

Regnbågen var för stor, och det var en massa träd i vägen. Blev en spegelbild i en vattenytan som bryts av regndroppar i stället.

Bakom mej var himlen också dramatisk. Tog bilden i backspegeln.

Den brinnande himlen slocknar snabbt, och på bara någon minut är regnbågen upplöst. Jag var ute i alldeles rättan tid. Och lyckades undvika att köra i diket. Koll på att det inte kom någon bil, det hade jag. Tyckte jag i allafall.

Dagen har bestått av träning, promenad, lite skolförberedelse och postural yoga. Yogapassen är förlagda till Tranemo. Idag var det höfterna som fick sig en omgång. Mycket välgörande. Tror att det är fler än jag som har stel höftböjare.

 Ett vackert kvällsljus. Nu får vi hoppas att det svenska fotbollslandslaget sprider lite ljus till alla de fotbollsnördar som finns i vårt land. Jag ska titta på matchen tänkte jag. I allafall tills dess att "vi" ligger under med två mål. Jag brukar ge upp vid det laget.

...för jag är inte riktigt som andra jag...

 Precis så kände jag igår, då jag tillsammans med 506 andra teaterbesökare satt i de bekväma stolarna på Borås Stadsteater. De vrålskrattade och applåderade... jag fattade inte alls vad det var som var roligt...

Vännen och kollegan, en gång för många år sedan även revykollega, undrade om jag ville åka med till Borås och se 123 Schtunk framföra Macbeth.  De var hennes favoriter, sa hon. Hon hade sett dem flera gånger. Tilläggas bör, att väninnan är involverad i BITE, Borås Improvisationsteater, sedan flera år. Jag har sett den gruppen framträda och det var ganska underhållande. Om nu 123Schtunk är mer proffs inom "branschen", så borde de också vara sevärda. Så jag tackade ja. Som av en händelse så spelas "riktiga" Macbeth på samma scen under en period. Vi passade på att se den för två veckor sedan. Helt enkelt för att förstå vad 123Schtunks föreställning skulle handla om.

"Riktiga" Macbeth var bra. Hade jag inte sett den, så hade jag inte förstått den handling som den trehövdade teatergruppen framförde. Men nu gjorde jag det och det var en helt ok förenklig och förkortning av  Shakespeares drama som framfördes. Ett par fina musikstycken fanns också med. Tre timmar, med tjugo minuters paus höll föreställningen på. Mer än hälften av den tiden innehöll improvisationer, konstiga ljud, konstiga rörelser, pantomimer, upprepningar, publikkontakt...ja, rent trams.

Folk vrålskrattade. Alla utom jag... eller kanske fanns det någon mer än jag som satt gravallvarlig och bara skakade på huvudet.

Jag log två gånger. En gång var när jag tänkte på det "humoristiska" i att "alla" utom jag, inklusive de som var på scenen hade så roligt. Den andra gången var när Macbeth blivit kung, och imiterade Trump i sitt sätt att visa makt.

Vi är olika. Jag brukar gilla det mesta som visas från en scen. Men det finns undantag 

Idag har vi varit en tur till Växjö. Karl-Petter spelade cup idag Tipshallen, alldeles intill Östers Arena. Vi har varit med flera gånger då Konrad spelar cup. Visst vore det kul att se Karl-Petters lag också. 

Fyra matcher.  Vi hann nästan i tid till den första, som startade 8.55. Två jämna matcher, som i och för sej slutade med uddamålsförlust, en ojämn match där Öster vann stort. Målvakten blev ledsen efter fyra insläppta mål. Fick bytas ut i flygande fläng. Sista matchen vann Karl-Petters lag stort. 

Huvudsaken är att man har kul. Och det hade vi, både plan och på läktare. 

Tog en promenad i Arenaområdet då det var en längre plus. Så vackert höstfärgerna. Så vackert att åka genom höstnaturen, en dag som denna. Hann med en promenad här hemma också. Kom på att jag skulle plocka lite olika löv till no-undervisningen i 4-5an. De ligger i press mellan sidorna i Bra böcker uppslagsverk nu. Bra att det kommer till nytta. Haft inte varit framme under detta millenniet...

Borde förstås förpassas till Återvinningsanläggningen. Men har inte riktigt hjärta till det...

Dottern skickade nyss en vacker bild. Hon hade tagit ett bad i den nyanlagda dammen, efter ridturen. Så hon är nog inte riktigt som andra hon heller... 

Det kanske ligger något i det där med äpplet och det närbelägna trädet...

Mer höst

 

Denna vackra, men ack, så snabbt förgängliga årstid, som kallas höst. Vill ta många bilder på de alldeles speciella höstfärgerna.

Igår var det fullt kör. Jobb, styrelsemöte, provrättning och protokollskrivande. Jag hör alltså inte till de prokrastinerandes skara. Bättre att få allt gjort, det ska ju ändå göras.

Hann med en promenad innan solen försvann. Så härligt väder.

Idag är det mera grått och mera rått. Blev förstås en lite runda genom hösten, då jag kom hem. Hade tandläkartid direkt efter den korta jobbdagen. Bet sönder en tand i helgen. Tandvärkstan i Tranemo är en superbra klinik. Ordnar tider så snabbt de kan, man blir familjärt  bemött, min namne till tandläkare, fixar snabbt och lätt det som behöver åtgärdas.

Vet att det finns något som kallas tandläkarskräck. Tror att den botas på Tandvärkstan. Jag höll på att somna under den kvart som man huserade i min mun.

600 kr i bidrag, gjorde att det inte kändes hutlöst dyrt, då det var dags för betalning.

Extra slö, efter att ha legat ner i den bekväma tandläkarstolen, behövde jag frisk luft. Att gå i skogen, och utsätta sig för älgjägarnas ammunition, känns inte aktuellt denna vecka. Så det blev en liten runda på grusväg.

Hajade till då jag såg en planta blommande näva, vid vägkanten. Nej, det äringen  midsommarblomma. Det är ett frö från en perenn näva som kommit på avvägar. Man blir ändå lite glad av den.

Gick till närmaste dammen och vände hemåt, delvis via en annan väg.

Höstfärger. Underbara. Jag njuter av de vackerhetsdagar som är. Om jag njuter av spinningpasset, som jag strax ska bege mig till? Nä...inte under tiden... men efteråt känns det bra...

Testar något nytt AI baserat redskap på Blogger. De blåmarkerade orden ska ge bättre sökmöjligheter.... Inte så mycket att ha..tror att det är mest irriterande..

Bron

 Var ute i lite väl god tid, igår när jag skulle till frissan.  Kom på att jag skulle stanna till i Nittorp och testa att ta några höstbilder. Bron fyllde en massa år förra året. 100? En ny bro skulle byggas, och ersätta de gamla, sa man då. Det behövs absolut inte, tycker jag. Denna gamla bro borde kulturskyddas. Jag tycker att det är så fin. Liksom vyerna runt om. Både när man passerar över eller när man låter kameraögat  passera igenom.

Vill bevara hela serien i den offentliga dagboken. Tycker att de blev så fina.

Hösten är som vackrast just nu. Det är knappast så att man orkar ta in all vackerhet. För det vill man verkligen... om en eller två veckor är vackerhetshösten borta och den gråa årstiden här.

Det har varit några smått ångestfyllda dagar. Gjorde mammografi förra måndagen. Svar via Kivra eller brev inom två veckor, meddelade den stackars bröstklämmande "fotografen".

Man har ju gjort det här med mammografi ett antal gånger vid det här laget. För några år sedan, det var under covidtiden,  blev jag kallad till extra undersökning. Den gången hade jag börjat andas ut, för beskedet dröjde. Och jag tänkte att har man ingen brådska med att skicka ut besked, så kan det inte vara någon anledning till oro. Nu var det inget mer än en liten vattenfylld cysta, men det var lite läskigt med att få en extra kallelse.

Två mammografier har det blivit därefter. Beskedet har kommit via Kivra inom bara ett par dagar. Så jag började redan i torsdags vänta på ett positivt... eller om det nu kallas negativt... besked. Det kom inget. På fredag borde det komma. Nähä. Så kom måndagen. Jag vet inte hur många gånger jag öppnade mobilen, med förhoppning om ett K i vänstra övre hörnet igår. Inget besked från Unilab. Insåg att tiden borde vara ute, att nu var det ny undersökning som väntade. Skulle jag få besked om tid via Kivra eller via brev? 

Det har blivit många googlingar om hur stor del av alla som återkallas, som har cancer. Var sjätte. Ganska trösterikt.  Men....om det nu var så illa... hur skulle jag göra med mitt jobb, där jag vet att jag behövs... hur blir det med Lucia på stora företaget...?? Det är ju också lovat.... Så dumt man tänker. Man tror att man är oersättlig.  Det är man inte.

När vi hämtat killarna och gjort ett par ärenden i Värnamo, så plingade det till i mobilen. Ett K!! Det var ett kvitto från Rusta. Antiklimax. Hade just varit inne där och köpt ett batteriljus och några batterier. ...

Fånigt med kvitto via Kivra. Kändes det just då. Fast egentligen är det jättebra.

Eftermiddagen gick. Var ute i regnväder med två ryttare. C-E åkte med Konrad på fotbollsträningen. K-P tittade på något kul på sin platta, jag hade just läst Värnamo Nyheter. Lutade mej bakåt en stund och tänkte att det är ju bra med mammografi och tidig upptäckt. Jag vet ingen som avlidit av bröstcancer, upptäckt via mammografi. Trots att jag känner till flera fall...

Öppnade mobilen. K-P hade några minuter kvar på den halvtimme "titta på plattan" som jag, utan mammans tillåtelse, gett honom.

Ett K! Klickade på det. Besked från Unilabs.

Tiden för inställelse på SÄS skulle alltså komma via Kivra. Så gott att få veta när det var dags. Väntan och ovisshet är det värsta...

Kände hur lång jag blev i ansiktet, då jag såg meddeladet. "Inga tecken på bröstcancer hittades vid undersökningen".

Va, allt var bra! Så som jag oroat mig. Så typiskt mej!

Det var en glad mormor som spelade Uno, tränade lite läsning med K-P och så småningom fixade taco- kvällsmat till hela familjen, samt mormor och morfar.

En mammografi ytterligare ska jag hinna med, innan jag är för gammal. Även om det kan medföra oroliga dagar, så är det en jätteförmån, och undersökningen borde utökas med ytterligare tio år. Anser jag.

Idag lyckades jag få bort soptunnan ur bilden.  Få se om jag kan få en liknade bild om en vecka också.