Så satt man där igen och klinkade...

 

Ja, så satt man där igen och klinkade på pianot.  Bakom luciaföljet. För vilken gång i ordningen? Har inte en aning... många gånger är det iaf.

Kan tyckas lite tidigt med luciafirande idag, den 10 dec. 

Det stora företaget i Grimsås, Nexans, kan aldrig ha luciakaffe för alla anställda på en fredag. För då finns där inget andraskift, alltså någon som börjar jobba kl 14. Och alla ska vara med....eller har möjlighet till...

Planen från Nexans sida var att lägga luciatåget som i morgon, men det passade inte skolans schema. Språkval för sexorna, "bad" för 4-6. Vilket tydligen inte kunde ändras. Men Nexans kunde ändra i sin planering.

Så där satt jag bakom pianot och tyckte, i vanlig ordning, att mitt pianospel är alldeles för enkelt. Samtidigt känner jag en mild form av "ångest"... Tänk om jag får en stroke, hjärtflimmer, illamående....förlamning...

Så varför utsätter jag mig för detta år efter år, och dessutom som extremt "överårig" i skolans värld?

Det är som en osynlig kraft som gör att jag inte kan hålla mig ifrån luciaframträdandena... Eleverna tycker att det är så roligt och pratar om lucia, långt  innan det är dags. Jag ger eleverna möjlighet att framträda, vilket jag vet är något som ger bra självkänsla. Det blir bra. Mitt enkla pianospel, utan virtuosiska utsvävningar, det är lätt att följa. Det vet jag... och ändå sitter jag där bakom pianot och tycker att jag inte riktigt  duger ... 

Skrev jag nyss något om självkänsla?

Tre framträdanden blev det på Nexans. Efter att ha gästat den stora fabrikens matsal vid tre olika tillfällen, så flyttade vi till bygdegårdens scen, för dagens sista framträdande. Längs de dukade borden satt 120 "kompisar" till mej.... Nexans pensionärer...

C-E var också på plats, i samspråk med sina gamla arbetskamrater på ekonomiavdelningen.

De drygt tjugo barnen i luciatåget var superduktiga. Klarade sina solon och den stämsång som fanns med, alldeles galant.

Så egentligen, trots all vånda där bakom klaviaturen, tycker jag att det är lika kul som mina elever.

På fredag kör vi två föreställningar i kyrkan. En för skolans övriga elever och en för allmänheten.

Ni är hjärtligt välkomna kl 9.30. 

Som tack fick jag ( och min kollega) var sin vacker adventsbukett från Nexans. Skolan får dessutom en ordentligt slant, att använda till resor för skolbarnens räkning.

Vart tog julen vägen?

 Inte ett dugg märkligt att man har julgranen framme på offentliga platser. Denna fina granen finns på Gästgivaregården i Värnamo. Det var där vi åt dagens lunch. 

Ljusklädda adventsgranar lyser på torg och i trädgårdar. Det hör adventstiden till. 

Jag må vara gammal och halvt  senil, men något som förvånar mig, det är att folk lägger ut bilder på att de redan tagit in julgranen i huset.  Mycket märkligt, tycker jag. Vart tog julen vägen? 

Nu har vi tyvärr ingen gran, för C-E tror att han är allergisk mot doften. Och en plastgran, det släpper jag inte in i huset.

För mej är själva julen förknippad med tomtar och julgran. Förberedelserna inför julen var många och tog hela december. Några dagar före jul kom tomtarna fram och på julafton, eller möjligen dagen innan, kläddes  julgranen.

Julkänslan infann sig.Julgransdoft. Juldoft. Det är jul!

Julgran och tomtar i huset redan från luciattiden, eller ännu tidigare.Kan man då verkligen få en känsla av jul, när det är jul på riktigt?

Vore kul att få höra hur andra ser på detta!

Visst är det så att juletiden genomsyrar hela december. Killarna ville ha både luva på hjälmarna och på ponnisarna huvuden, när de tog med mormor på en skogsrunda.

Och se där. Tomtarna hade redan fått kommit fram. Utomhus, längs ridrundan. 

Det var väldigt härligt med mycket utomhustid idag. 8 grader. Så gott med många plusgrader. 

De ridande tomtenissarnas julgran står fortfarande på rot ute i skogen. Mormor uppskattar att slippa se den inomhus,  före det att hon kommer på julaftonsbesök

För när granen står på plats inne i huset, och sprider sin speciella doft, då är det jul. För mej!

Lite märkligt ändå...

 

C-E var i lilla ICA-affären i Dalstorp, för att hämta beställda hemmagjorda fläskkorvar. Nära kassan fanns det några spänner med rosor  i tio-pack. 30 kr bunten!! Vem kan motstå det priset?

L

"Lagom" stora knoppar av rosor sattes i medföljande näring och ljummet vatten i fredags. Skulle de slå ut?

Idag ser de ut så här!

Adventsljusstaken fick flytta från köksbordet till köksbänk, för att ge plats åt de ljuvliga rosorna.

Tycker att det är lite märkligt att billiga rosor kan bli så här fina, medan det gånger som man fått dyra rosor, så nickar de  ofta redan i knoppstadiet.

Jag avskyr ju denna tid på året, och tycker att det är högst märkligt att man kan få spela en låt som Andy Williams 62 år gamla "The most wonderful time of the year" på radion. I dessa tider, då alla blir kränkta av allt, så blir jag rent kränkt av den låten.. 😊

Satt under takfönstret, under förmiddagen, och läste de tidskrifter som samlats under senaste veckan. Regnet smattrade mot rutan. Huvudvärken kom som ett brev på posten.  Efter lunch kom jag äntligen ut på en ordentlig promenad. Har varit dåligt med sådana under de senaste dagarna. Vad hände? Huvudvärken försvann direkt ! Mitt behov av frisk luft i kombination med rörelse, det kanske inte är så märkligt. Gissar att vi är rätt många som har behov av dagsljus och lite pulserande aktivitet utomhus.

Utanför svägerskas och svägerskan hus hajade jag till. En synnerligen märklig syn mötte mig. Undrar om ballongerna bär på något hemligt meddelande? Eller tänk om det är något giftigt där inne i folien? Och framförallt... var tusan kommer det stora ballongknippet ifrån?

Oplanerat

 Hade inte alls planerat något mer julmarknad.  Men idag hamnade jag ändå på en.

En superförkyld morfar, en mamma som inte riktigt visste när hon skulle komma hem med sin hopphäst och en pappa på jourhelg... det kändes lika gott att jag körde hem pojkarna efter lunch.

-Åk fram till julmarknaden i Marieholm, skrev Johanna på WhatsUp. Och passa på att säga hej till min gymnasiekompis. Han och hans sambo är med bland försäljarna.

Det är väldigt vackert längs vägarna norr om Gnosjö. Längs vägar som man mycket sällan kör. 

Ville killarna åka på julmarknad?

Gärna.

De hade julmarknaden i Segerstad, och alla provsmakningar där, i färskt minne.

Ojdå, här var det grötservering. Och kyrka. Fint hus, men inte mycket till marknad. 

På andra sidan vattnet ligger det gamla bruket.  Från början var det ett järnbruk, där man tillverkade jordbruksmaskiner. När den verksamheten lades ner användes lokalen till att tillverka båtar, både segelbåtar och motorbåtar.

Under de senaste decennierna har här varit en plats för evenemang av olika slag.

Det fanns väl inte så mycket av intresse på marknaden. Kände  att jag "beundrade" försäljarna, som trots dåligt med kunder, såg glada ut.

Avsmakningar var det också skralt med. En liten bod med vilt-korv fanns. Killarna smakade förstås, och jag köpte både vildsvinsprinskorvar och fåristerband. Väldigt smakrika.

Mammas gymnasiekompetens kände igen killarna. Jag passade på att  köpa en burk god marmelad och hemkokta marknadskarameller av honom. 

Korv med bröd smakade gott. Speciellt när det inte gick att äta sig mätta på "provsmakningar". 😊

Mörkret föll på vägen mot pojkarnas hem, utanför Värnamo.

Konstaterar att jag avskyr detta mörker, jag mår psykiskt "dåligt" av det... Vi behöver dagsljus!

Mamman dök upp tidigare än beräknat. Man hade avstått att hoppa högsta höjden.. hästen var för  pigg och lite okoncentrerad. Så är det med djur... ibland funkar det toppenbra, ibland funkar det mindre bra.  Är nog så med oss människor också..

Önskar alla en fröjdefull andra advent!

Nya vyer...på nära håll.

 

Hämtade killarna från ridlektionen i Gnosjö. 

-Ska vi kolla om fiket i Nissafors är öppet? undrade jag. För  ni är väl fikasugna.

Det var de.

C-E och jag tänkte fika på omtalade Kråksången för några fredagar sedan. Då var det stängt.

Idag var fiket/ enkla restaurangen i det gamla stationshuset, utmed Kust till kustbanan, öppet.

Ett sådant fantastiskt ställe. Hembakat, till allra största delen. Rimliga priser.

Mycket att titta på längs väggarna. Härliga sittplatser. Mycket gröna växter.

K-P valde blåbärspaj.

Jag valde en saffransbulle.

Konrad satte tänderna i en stor macka, BTL. Bacon, tomater, lettuce, på hembakat bröd.

Hit återvänder vi. Snart!

I lördags såg jag dessa två kvinnor i "Såsom I himmelen" på Spira. De spelade rollkaraktärerna Siv respektive Inger, prästens fru.

Idag framträdde de i skepnad av Annelie och Elisabeth. Annelie var svärdotter till skogsbonden Elisabeth. De båda skådespelarna framförde föreställningen "Skogen" i Öreryds bygdegård, ett stenkast från min favoritbadplats.

En bra föreställning, ett relationsdrama, där den lilla orkiden knärot fick stor betydelse.

För en skogsägaren ( jag har aldrig sett mig som sådan, men maken är ju det) har den lilla knäroten fått stor påverkan. Finns knäroten i ett område som man tänker avverka, så sätter Naturvårdsverket stopp för den avverkningen.  Tyvärr har jag bara sett knärot i överblommat tillstånd, och inte alls i våra skogar... trots att den finns där...och har stoppat avverkningen på några områden.

Extra trevligt var, att i bygdegården träffa gamla bekanta och framförallt att träffa min riktigt gamla bloggvän, som inte bloggat på många år, igen. 

Njut, skrev kusinen.

 

"Mysigt! Men njutbar! Snart får du ingen hjälp längre". Så skrev kusinen, då jag lade ut bilder av pepparkaksbakande killar på Instagram.

Och jag njöt av två killar som numera fixar att både kavla och ta ut fina pepparkakor. Att den äldre var betydligt bättre på att använda degen på bästa sätt, det ligger i sakens natur.

Många pepparkakor blev det. Tror bara att jag lyckades bränna ett par små, som var längst in på sista plåten. 

Nybakade pepparkakor, det är gott det. Hade gjort en deg hemma och så hade pappan köpt en deg. Vi bakade upp båda. Det var ingen större skillnad på smaken, dagarna emellan.

När Karl-Petter fyllde sju förra veckan, så fick han ett stort paket av mej/oss, innehållande Forskarfabrikens adventskalender.

Idag var det dags för "lucka"/ försök nummer 2. Man skulle trä någon slags fiberduk ovanpå en avklippt pet-plaska. Sen skulle  man droppa karamellfärg på duken och därefter doppa allt i en lösning av vatten och diskmedel. Därefter blåste man i flaskans överdel.

Superhäftigt!

Killarna ville inte sluta... Både bord och Konrad täcktes av "bubbelkorvar". Nästan så att jag vill göra detta med mina no-elever efter jul...då det är dags för kemi.

Fast då får vi nog lämna de vanliga klassrummen, där det är heltäckningsmatta.

Mycket musik

 Första adventshelgen blev en riktigt härlig musikhelg.

När Johanna bokade biljetter till "Såsom i himmelen" på Jönköpings musikteater, Spira, så var det försommar. Den 29 nov kändes långt borta. Tänkte att det kunde vara riktigt dåligt väglag vid den tiden på året...Så det kändes "så där" att den bokade föreställningen låg i slutet av november. Nu hade jag inte behövt oroa mig ett dugg för väglaget. Det var många plusgrader och torra vägar.

Jönköping har verkligen bytt skepnad sedan de åren jag bodde  i stan... Nu är det ju 50 år sedan..så det är inte så konstigt.

Promenaden från stora parkeringen vid högskolan, över Munksjöbron och mot det upplysta Spira är så fin.

"Så som i himmelen" är en av de föreställningar som jag sett flest gånger. På bio, på TV, som musikal i Stockholm och i Malmö. Och nu också i Jönköping. Här var det inga kända musikalartister som gjorde de olika rollerna. Men, som jag konstaterat tidigare, för att man är kändis behöver det inte betyda att man är bättre än den som är mindre känd. 

Musikalen var superbra, från början till slut. Och slutet var lika sorgligt som alltid... Förstås!

Idag har det varit dubba framträdanden för "Grimsåskören". Äntligen hade jag ledig torsdagseftermiddag och möjlighet att delta på  övningarna.  Kören består av enbart sångglada pensionärer och "uppstår" varje år, i samband med jul och påsk.

Det  är kul att sjunga julsånger! Tror att vi lät rätt bra. Speciellt med en trumpet som grädde på moset.