Skoskav och skolstress

Tror ni inte att jag fick ordentliga skoskav efter att ha använt de rullande skorna. Det är väl så, att dylika fotbeklädnader behöver en tillvänjningsperiod. Jag började med korta promenader förra året, då jag använde dem ofta. Nu har jag sår både på häl och tår - vilket begränsar möjligheterna till långpromenader. Dessutom känner jag mig sur av att ha ont i fötterna. Tänk, vad viktigt det är för humöret att må bra!!

En vecka med elever i skolan, och de flesta av oss som jobbar där, känner oss redan trötta och stressade. Det är skillnad på att ha 25 elever, jämfört med 14. Man vill räcka till för alla, men man klarar det inte. Dessutom ska man skriva dubbelt så många bedömningar, så småningom, bara det är stressande i sej - för man vet att man inte orkar hålla så bra kvalitét, som man kan göra när man skriver färre. Det roliga vill man fortsätta med - e-twinning och nationella kontakter. Med lagom ambitionsnivå, ska det förhoppningsvis gå.

Jag är glad att vi fått en förstående och välvillig chef. Hans positivitet kan säkert hjälpa när det blir tungt. Likaväl som det är viktigt för humöret att må bra, så inser jag mer och mer hur viktigt det är att man har en bra chef, för att det ska fungera på arbetsplatsen. Likadant är det i klassrummet - för att klassen ska fungera, så måste läraren vara tydlig och ha en positiv inställning och bedriva arbetet i en positiv anda.

Det märks att vi blivit färre vuxna i skolan. Som tur är, så har vi jättebra barn. Hoppas bara att de orkar med oss lärare, allteftersom terminen går och vi blir alltmer trötta och konfysa.

Hoppas att skoskaven snart läknar också - för sen går det mesta lite lättare.