Fingerfumlig

... det är det inte lätt att vara i dessa dagar. Adventstid är pysseltid i allra högsta grad. Det är ingen rolig tid för den som är fingerfumlig. Det ska klippas och det ska klistras. I det klippta blir det hack, och så blir det snett och vin. När jag klistrar, ja, då har jag lim överallt, utom där det ska vara.

Ofta brukar jag lyckas klara mej ifrån pysslandet, konstigt nog så klarar fingrarna att oftast slå rätt tangenter på pianot, så jag och min icke pysselkunniga kollega ( påstår hon) brukar alltid erbjuda oss att ta hand om julsång och sällskapslekar när det är dags för pysseldag. Så även i år...

Men nu har jag ändå ställt till det för mig. Det började med att min e-twinningkompis Ingrid i Slovenien visade så härliga granar genom vårt nätbaserade konstprojekt.

- Kan vi inte göra sådana här granar med alla barn, föreslog jag entusiastiskt. I tvärgrupper - små-stora barn tillsammans. Och sen kan vi väl göra lite tomtar som går i skogen. Det blir väl härligt juligt om vi ställer det utanför matsalen, så alla kan se???

Sällan har jag haft så lätt att få med samtliga kollegor. På måndag efter lunch ska vi göra granar och tomtar. Tänkte bara inte på att det vore lämpligt att vi vuxna gjorde varsin förlaga! Jag gjorde min gran och tomte idag. Klister över hela mej och en gran som mer såg ut som ett sjömärke än en gran. Snett och vint... på alla håll.

Livet är inte rättvist! Varför får bara en del fingerfärdighetens gåva? Det kunde vara värre - men det är inte kul att vara fingerfumlig när det drar ihop sig till jul och påsk!