Tryckta tankar

På söndagar har vi två morgntidningar, BT och GP. Båda två är BRA tidningar, som rapporterar och informerar på ett sakligt och intresseväckande sätt.

I BT kunde mea läsa en intervju med Gert Fylking. Han är absolut ingen av mina favoriter, han ger ju intrycket att var en rätt nonchalant människa. I intervjun framstod han som människo-människa - och det är vi väl alla, även om vi döljer det bakom olika fasader. I slutet av intervjun fick han frågan vilken komplimang som han tyckte var den allra finaste. Svaret blev: - Jag litar på dej.

Jag stannade upp i min morgonläsning och funderade över detta svar. Jag är blåögd och dum och tror alla om gott.... men ändå slog det mig ..... visst är det bland det finaste man kan vara och kan delge sina medmänniskor: Att vara och bli litad på!

-Dej litar jag på ... kan man få en finare ynnest.

Tanken gick också till den gång jag inte stod för det jag var litad på att göra. Det var snart tjugo år sedan och jag hade lovat baka en kaka till musikskolans konsert - där döttrarna var med. Någon sa till mej att det kommer att bli alldeles för mycket kaffebröd - och då struntade jag i att baka. Skämdes något förskräckligt när den som litat på mig talade om att hon blev besviken. Skäms fortfarande när jag tänker på det.

En absolut skitsak - men jag var inte pålitlig ... och för mig är det en synnerligen negativ beteendeform.

Inom e-twinning knyter man bekanskaper som lovar var med i projekt. Sen händer det ingenting mer. Det är riktigt tråkigt. I vårt projekt "A little work of art" så anslöt sig sex olika länder. Två har inte gjort mer än anslutit sig, ett har inte följt planen. Så vi är två-tre länder kvar - mest jag och Ingrid i Slovenien.Plus en polsk gymnasieklass.

Hoppas att vi kan ragga upp lite fler medarbetare i Seville - vi har ju stor del av vårterminen att jobba på.

I GP kunde man läsa om kroppsspråk och viktigheten att se glad, positiv och medkännande ut. Det kan man komma långt med i en grupp. Där fick då (ibland) negativa jag något att tänka på.... För visst blir man mer omtyckt om man är positivt sinnad.... Men jag måste lägga in två små protester: Det positiva får inte vara påklistrat och oäkta. Man behöver inte alltid hålla med, utan säga vad man tycker, och ändå kunna ses i en positiv dager.

Man tog också upp hatkänslan i GP. "Hat uppstår när någon som man har en nära anknytning/ gott förhållande till , sårar en djupt och sedan inte tycks bry sig om detta."

Jag har väl inte känt hat så många gånger - men i det fall jag gjort det, så var denna förklaring verkligen mitt i prick. Orden fick mig att fundera på varför vi människor sviker varann så ofta, trots att vi egentligen litade fullt och fast på varann. Varför kan vi inte försöka hitta tillbaka till varann, i stället för att, i vår besvikelse, hata, såra, baktala, göra illa.

I GP kunde man också läsa om de snöflingor som just nu faller utan för mitt fönster. Att vattenmolekylerna dras till varann och bildar sexkanter ( ev. tre eller tolv) och att det i varje spets fastnar kondens som ger varje flinga sitt unika utseende. Att flingan går sönder på marken och blir till ett pulver ... att under viss temperatur flingorna blir till sexkantiga cylindrar, som nålar, och att det är nar man trampar sönder dessa som det knarrar under skorna. Dessa "nålar" har också positiva och negativa laddningar som gör att minimagneterna dras till varann och gör att snön känns och beter sig på ett visst sätt.

Intressant! Man blir aldrig för gammal för att lära!

Nu ska jag skriva anvisningar till de pojkar som valt att inte vara med i Schoolovision 2010- och i stället ska skildra musik och musikmakare från olika epoker i Power point. Tycker att det är bra att åtta killar talat om att de inte tycker det är så kul att träna in en låt och sjunga, sjunga. Jag litar på dem att deras PP ska bli intressanta och välgjorda. Mer kan jag inte göra - och känner jag mina härliga elever rätt, så räcker det långt.

Fönsterfågelflukt

Fina fåglar kom denna fågelräknardag till vår fågelfrörestaurang. Kändes rena julstämningen att äntligen se tre herrar domherrar smaskande frö tillsammans med ett antal gulsparvar. Har hört att domherrarna infunnit sig på andra fågelrestauranger i byn, men tills idag ratat vår frö-bar. De stannande bara en stund, våra fröer var tydligen inte smakfulla nog - men de blev i allafall kvar så länge, att jag hann ta några bilder.

Denna vackra men kalla dag har fått bli en inomhusdag. Frusenheten och olustigheten under veckan har lagom till helgen övergått i en ordentlig snuvförkylning. Bra att den kom till helgen - det är så jobbigt att jobba och vara så snuvig - för en liten snuva håller ju en knappast hemma från jobbet - speciellt när man vet hur besvärligt det är med vikarier.

Var ute och inomhus en stund i bilen., Var i "tantaffären" i Gällstad och köpte en tunika som skulle kunna funka som klädsel på "galamiddag". Femtiosex år gammal och så löjlig med att ha "passande" kläder. Jag borde skämmas - och börja jobba med min självkänsla.

Handlade i ICA-affären i Gällstad. En jättetrevlig butik. Lagom stor- och trots att affären var av det mindre formatet, så hade de allt det som jag behövde. Gillar verkligen de lagom stora småortsaffärerna.

Har gjort matteläxor för två veckor framöver. Jag brukar alltid göra dem själv - instället för att använda läxbok. Detta enligt elevernas önskemål. En matteläxa måste innehålla lite utmaningar - vilket sällan eller aldrig matte-läxboken gör.

Funderar på bidrag till Schoolovision 2010. Hade först tänkt "Ring, ring" - men den kostar alldeles för mycket för att på rättigheter till. Mailade till Andreas Carlsson, eftersom eleverna ville sjunga "Higher", men har inte fått något svar på en vecka. Divigt - tycker jag.

Så jag skulle kunna tänka mig någon glad svensk vår eller sommarsång...... Och tycker fem-sexorna att det är för töntigt , ja då har jag ju två-trean att jobba fram ett bidrag tillsammans med. De gillar fortfarande att sjunga enkla sånger..... och faktum är att det gör fem-sexor också... bara det att de är för "stora" för att erkänna det.

Tack alla som önskat "krya på dej" på Facebook. Faktum är att jag har en ganska uppiggande förkylning. Bara det att jag hoppas slippa att bli hes framåt veckan - skulle ju vara förargligt att inte kunna prata med alla vänner, nu när man ska få träffa dem irl. Så det får bli en inomhushelg - och än så hinner jag med en stunds fönsterfågelflukt innan den blå timmen kommer.

Låtande längtan

Idag hörde jag den längtansfulla låten för första gången.Det njutningsfyllda ljudet nådde mig och och la sig som balsam i mina frusna hörselgångar, när jag gick till bilen på skolans parkering idag, strax före halv tre. Herr Talgoxe satt där i den härliga solen och skrek förtjust ut sina första vårrop, Tii, Tii, Tii. Lufttemperaturen var 5 grader minus, men solen den värmde.

Skyndade mig ut med kamera - och i lågskor och jeans - för att hinna njuta lite här hemma. Gick en km bort och samma väg hem, det blev lite kallt om de låren på hemväg. Noterade ändå att solen fortfarande stod HÖGT vid halv fyratiden. Fem veckor e vss - (vintersolståndet) - kollar man solnedgångstiden, så har det gjort en hel timme. Så en stund kändes det faktiskt som hopp om livgivande vår igen.... fast det känns också oändligt lågt dit, då utetemperaturen nu sjunkit till mínus femton. Hur kallt ska det inte bli denna fullmånenatt?

De initiativrika grannarna har bjudit in till grillfest i morgondagens fullmåneljus. Låter vackert och trevligt - men det kan ändå hända att jag står över, bara för att jag avskyr kyla och frusenhet.

Idag var högstadierektorn och hälsade på mina sexor för första gången. Spännande, tyckte dom- och vill börja i Tranemo i morrn. I allafall några. Efter besöket frågade jag mina elever vad det bästa med flytten till T-mo skulle kunna bli. En elev svarade:

- Då slipper man all e-twinning, och han Michael Purves, som bara hittar på en massa.

Så kan det vara, jag har ju alltid trott att eleverna tycker att e-twinning är kul. Men det kanske har blivit för mycket av det goda....

(Michael Purves är Schoolovisions upphovsman - och har hört av sig mycket via mail och också "live", via webbmöten.)

En sak som jag inte trodde att mina stora sexor skulle gilla, var det skräpbygge - inom Grön Flagg arbetet- som vi arbetade med i tvärgrupper F-6 igår. Sexorna är gruppledare - med assistans av femmorna. Ändå trodde jag att de skulle tycka att det var för barnsligt.

MEN jag misstog mig. På fredagar brukar vi reflektera lite genom "Anna-Lenas frågor" och jag undrade idag vad man tyckt om det dryga byggarbetet. Alla tyckte det var KUL och ALLA var nöjda med resultatet. Kul, tycker jag - och superbra att jag trodde fel.

För att återgå till e-twinning, så är det nu klart att Schoolovision kommer att få pris. Enligt senaste rapporten kommer sexton lärare från de deltagande klasserna till konferensen i Sevilla. Ska bli KUL att träffa alla - och vår teamleader Michael Purves. Kommer sannolikt att bli "Schoolovisionparty" på fredagskvällen. På lördagen är det massor av work shops att välja på... och tre olika kan man välja. Min bästa e-twinningkollega, Ingrid från Slovenien, har också blivit bjuden att åka till konferensen. Ska försöka få en stund med henne också, så vi kan planera vidare i våra projekt. "Question of the week" känns vara dags att stänga nu, och i stället skapa ett nytt projekt där elever samarbetar mer direkt.

På lördagens program står det "galamiddag". Och det på en plats dit vi ska bussas. Jag äger inga "galakläder" - och vill ine ha några. Det är bara inte jag. Men lite ångest har jag inför klädseln ... ja, iallafall tills min ena dotter konstaterade: -Det är väl inte så noga vad du har på dej, din gamla klänning funkar säkert bra, lärare brukar ju sällan vara så smakfullt klädda!

Provade den "gamla klänningen" idag - med en väst till. Det år duga!

En ny värld har öppnat sig för mig via e-twinning - både som lärmiljö och som social arena.

C-E får vara hemma när jag är ute och roar mig. Försöker kompensera lite genom att beställa en Londonresa -på påsklovet. Ska se West Ham för första gången..... och så musikaler förstås. Men än är det långt till den härliga våren .... fast lite känning ska jag väl kunna få nästa vecka!

Glömde gratulera

Är inte bra på födelsedagar. Är heller ingen firare. Vill gärna lyxa till vardagen ibland, vara social och så - men inte i första hand träffas för att fira.

Så det är synd om mina elever - jag har nästan noll koll på födelsedagar - vet bara vilka som är födda tidigt eller sent på året. Men oftast brukar det fixa sej ändå, de brukar tala om att det är födelsedag, och det är ju tacknämligt, då jag inser att födelsedagar är viktiga för barn.

På min förra skola, så var det tårta eller liknande varje fredag. Mysigt inför veckoslutet, tyckte jag. På den skola som jag snart jobbat sju år på, så finns inte denna goda sed, och det har jag nog inte riktigt kommit över än.

I stället firar man födelsedagar. Och det är då inte riktigt min grej. Men man får ju ta seden dit man kommer. Så när jag fyllde år i november, så stod det goda fruktpajer på bordet. Till nästa födelsedagsbarn är det så min tur att fixa tårta. Vilket jag inte tänker på.....

Kom att prata om ålder med närmaste kollegan idag.

- Ja, jag fyllde ju år i måndags, sa hon.

- Grattis, sa jag, och sen var det glömt.

På middagsrasten viskade husmor om att vi glömt att fira J. Då gick det upp en talgdank. Javisst, det är ju så vi gör på de här stället ...... firar födelsedagar... och det är min tur att baka.

Genast blir det besvärligt med närmsta affär 6 km bort. Men jag får försöka ta mej dit i morrn och köpa lite ägg och grädde .... och annat smått och gott som passar på en tårta ... och sedan baka en sådan i morrn eftermiddag/kväll.

Och en bra sak kommer ut av min glömska- ÄNTLIGEN blir det läge för efterlängtade, saknade FREDAGSTÅRTAN igen.

Vintervred

Så känner jag mig... trött på vintern... arg på allt detta vita och kalla som omger hela ens existens.

Åkte hem fast barnen inte slutat -de har slöjd. Fryser, mår småilla, är hungrig, trött --- kände att jag bara orkade röra mig på halvfart när jag gick tjugo meter från bilen till postlådan. Bra att få känna på sådant ibland också, med tanke på att jag ofta far fram i mer än helfart mellan olika saker..... Men det är inte kul... och jag skyller allt på den urtråkiga, kalla, kalla årstiden som fryser ner både kropp och själ och som dessutom hotar att komma med ännu mer vinter och skyffeljobb.... Fast de blir man i och för sig varm av....

Ska åka ner ill skolan och ha några föräldra-elevsamtal om en stund. Förr i tiden kallades dessa samtal för kvartssamtal - fast jag har nog alltid haft minst en halvtimme. Sen kom utvecklingssamtalet- och det heter det väl fortfarande - men jag kallar det numera IUP-samtal, för jag ser att skälet till att träffas är att utforma en IUP ( individuell utvecklingsplan) för eleven. Vilket ibland funkar bra- andra gånger blir det bara pannkaka av de planerade gemensamma krafttagen. Elever som jobbar bra tycker jag inte behöver någon krystad plan... de utvecklas ju ändå.... förresten, det gör väl alla på sitt sätt. Har nog aldrig haft någon elev som inte utvecklats till en person som kunnat skapa ett bra liv ( vad man kunnat se utifrån) och detta helt utan skrivna planer. Tanken är nog god.... men det måste vara genomförbara planer man jobbar fram, både för lärare och elev. Få se vad det kan bli idag..... det svåraste är när inte eleven/föräldern har alls någon idé om vad utvecklingen ska bestå i - och när mina idéer heller inte slår väl an..... då känns de här samtalen bara riktigt jobbiga..... ja, det känns som man vänder ut och in på sig själv - men utan att det nyttar något till.

Får väl sitta med jacka och mössa på i skolan, där är också otillbörligt kallt.

Schalettmössor bärs numera av nästan alla sexor ... bra att ha som polo, om inte annat, i kylan. Häftigt att få till så många olika mössor av olika restgarner. Ska försöka sticka några till, det var någon som fick välja sist som inte blev nöjd.... vilket jag kan förstå. Skulle vara kul att sticka 50-100 olika mösor och ge sig ut på nå´n marknad fram i höst..... Tror att det skulle gå jättebra att sälja..... Speciellt de som är av lite dyrare garn är superbra - varma och sköna - både kring huvud och hals.

"Schoolovision 2009" är nominerat till pris i Sevilla. Inte ett dugg överraskande. Tyvärr har jag inte hört något om "Question of the week", så den kom väl inte med i den slutliga omröstningen. Tycker egentligen att alla priser som finns i alla möjliga sammanhang är lite galet. Det finns så mycket bra som görs i det lilla, och som håller minst lika bra klass som det storstilade, väl synliga. Så det slår lite fel, det där med priser. Men visst ska det bli spännande att sitta i Sevilla och vänta på orden " And the winner is.......Schoolovision". Katja, från Österrike, mailade just om att vi måste ha en Schoolovisionfest, alla vi som varit med i projektet och som kommer till Sevilla om en dryg vecka. Det ska bli kul!

Ska bli skönt med minst 12-14 plusgrader där nere vid Medelhavet. Den konferensen kunde väl vara en vecka, i stället för bara tre dagar.

Än så länge känns kylan och snön som rena rama fimbulvintern.

Frusen fru-fröken

Kallt ute, kallt i kroppen. Idag får det bli en tidig kväll i sängen.Förhoppningsvis så är värme och ork tillbaka i morrn..... eller också får man ta och stanna hemma nå´n dag. Det går ju det också... trots att man tror att man är oersättlig! Godnatt!

Vargvinter

Lockades förstås ut av det fina vädret igår eftermiddag. Helt ljuvligt - trots att jag, sedan londonbesöket, endast går ut i vinterväder under protest. I går blev protesterna så ljumma, så att längtan ut segrade. Idag gäller protesterna igen....

Vandrade in mot Moghultsbyn, och längst bort i allén rörde sig ett gråaktigt hunddjur. En varg! Superspännande! Djuret stannade i sin ända av allén - jag i min. Sakta rörde vi oss mot varann... det kändes i magen..... skulle djuret anfalla mig..... hur gör en varg om anfaller människor - hugger det i strupen. Jag drog upp dragkedjan på den röda skiddressjackan, så långt jag kunde.

Men ... är inte vargar skygga ....? En del vargar kan säkert få fel på den instinkten .... kanske är den då ännu farligare......

Som tur var vände djuret och försvann.... Jag kunde andas ut.

Några hundra meter längre fram träffade jag på det grå hunddjuret igen. Den var mer intresserad av en urinfläck på vägen än av mig. Skygg var det minsta den var, jag kunde med lätthet närma mig och klappa den. Dessutom hade den radiosändare runt halsen - ja, hade man träffat på den hunden för trettio år sedan, så hade man varit säker på att det var ett hund-ufo.

Så det kan bli .... vargskräck för ingenting ... är det därför man skjuter mer vargar än som behövs - oc dessutom utan urskiljning?

Hörde för några månader sedan en lokalradiointervju med en kvinna som sett en varg utanför Ulricehamn. Hon berättade med bestörtning om sitt möte med den fruktansvärda besten.Vargen visade sig vara en blandrashund som rymt hemifrån.

Ganska otroligt vad okunskap och mediauppmärksamhet kan skrämma/påverka.

När jag var barn/ung så var UFOs ett av de mediala skrämselobjekten. Idag hör man aldrig talas om UFOs ... vi har tillräckligt med jordiska skrämmande förskräckligheter.

Gårdagens promenad blev lång och jag skickar härmed också en ros till Per som sett till så att det var plogat, hela rundan kring järnvägen. Dum var jag, som istället för de utmärkta inläggssulorna från sportaffären, testade billiga dito inköpta i Ullared. Åtta km Ullaredssula blev synnerligen irriterande för den känsliga vävnaden kring hälsporren. Dumt, dumt av mig.... men så har det onda gett mig anledning att stanna inne hela dagen - och vänta med belastning till kvällens gympapass.....

Snöskatan fick jag också med på bild, ätandes vinteräpplen ... ja, så måste väl äpplena som sitter kvar hela vintern kallas....Dessutom tycktes vinteräppleknoppar vara goda....

Skyltarna som välkomnar till naturreservatet såg ut att höra hemma i fjällvärlden.... men de återfinns precis invid kust-till-kust banan i södra Västergötland. Välkomna hit att spana varg.... man behöver inte ha så stor fantasi för att känna lite vargskräck denna vargvinter.

Förnuft fattas, flexibilitet fallerar,

Hade "vakten" ( avskyr det ordet - men alla vet vad jag menar ) i matsalen i går. Inget stort uppdrag - man ska vara i matsalen under den tid som eleverna äter - vara behjälplig om det behövs. Oftast äter jag samtidigt som eleverna, nästan alltid äter jag av den mat som serveras - MEN ibland händer det att jag värmer min egen mat i personalrummets mikro och sedan äter den tillsammans med eleverna i matsalen. Inget alls konstigt för barnen....

Igår hade jag med mig C-Es fantasiskt goda rotmos och Vaggeryds nästan lika goda köttkorv, och tänkte äta denna restmat i stället för den (goda) soppa som barnen serverades.

MEN se de gick inte, för från och med igår var det stopp för all medhavd mat att inmundigas i skolans matsal -FÖR det kune finnas ägg i maten och då skulle den som är äggallergiker bli dödssjuk.

Nu är det så att vi inte har några äggallergiker på skolan, vi har överhuvudtaget inte någon med allvarlig allergi. Ändå gäller helt plötsligt detta, från en dag till en annan. Jag anklagar inte vår trevliga "mattant" - hon gör sitt jobb ... men medge, detta är ju inte klokt .... naturligtvis skulle vi vidta alla nödvändiga åtgärder om vi hade haft ett allegiskt barn/vuxen - men som det nu är, ja, då blir det bara dumt, dumt, helsjukt!

Förnuft, flexibilitet - det måste finnas många människor som inte har en aning om att de orden finns....

Ett annat exempel... i veckan fick vi veta att fyra lärartjänster ska dras in i vårt rektorsområde inför nästa läsår. Ingen förstår hur det ska kunna funka, vi arbetar idag mer än vad vi egentligen mäktar med för att få verksamheten att fungera. Ändå känns det som om man inte lyckas ge alla elever det de behöver! Hur ska det bli nästa år ... ja, ingen förstår... och det är tydligt att våra fritidpolitiker inte alls fattar. Kan bara inte fatta att de kan ta på sitt ansvar att svika ( speciellt de elever som utvecklas lite långsammare) på detta sätt. Vad får det för konsekvenser för framtiden?????

Det finns ett sätt att lösa problemet - bibehåll lärartjänsterna + utöka med en speciallärare på varje skola - finansiera med att höja skatten med en krona. Tror också att det blir lite pengar över till vård och omsorg om man genomför en rejäl skattehöjning....

Vi måste ju reagera - alla vi som jobbar inom skolans värld. Hur? Jag är ju lite feg... och undrar om det är OK för mig som kommunanställd att skriva insändare och ta upp problemet.... Eller kommer jag att bli kallad till makthavare och få på moppe ......jag är tjänsteman och ska vara solidarisk mot de beslut som fattas.... Jag vet inte .... MEN NÅ´N MÅSTE VÄL FÖR SJUTTON GUBBAR REAGERA!!!!!

Sen blir det ju ändå mer snett när man se hur pengar fördelas utifrån vem som styr över dem. I C-Es och hans brors skog ska det bli en bredare trädfri gata för järnvägsspåret. Berättade att pengar ramlat in i slutet på förra året - och nu är det dags igen..... Sammanlagt 160 - 170 000 kr -EFTER SKATT! För en sträcka på en knapp kilometer!!!! Här är det statliga pengar som används.

EU har kostat på mig 50 000 kr under senaste året - resan till Sevilla om en och en halv vecka inräknad. En av mina bekantskaper från Londonresan hade fått en närmare halv miljon kr, eftersom han och hans klass vunnit ett av de priser som finns att hämta i e-twinningsammanhang. ( Och som jag ska åka till Sevilla för att ev också få - jag tror att Schoolovision kammar hem något pris, där)

Helt sjukt, helt oetiskt - för extravaganser finns det pengar - för basverksamheten finns det inga.

För att avsluta med något trevligare, så besökte jag igår eftermiddag en plats där jag spenderade flera tusenlappar, köpte orkideer, resväska, kaffebryggare, schampo, hantlar, jeanskjol, laxröra..... ja, sammanlagt blev det 116 artiklar. När jag åkte hem, halva vägen i trevligt sällskap med äldsta dottern som initierat utflykten, så kände jag mig mycket nöjd med mina inköp. Att det dessutom var minimalt med kunder i det stora varuhuset, gjorde att det kändes riktigt roligt att handla. Jodå, Ullared är absolut värt ett besök i halvåret - men man måste ha gott om tid och vara stadd vid kassa.

Engagerade elever energiexpanderar

Återkommer ofta till hur roligt och utvecklande yrke jag har. Sen är det tufft många gånger, beroende på att man tvingas jobba mycket mer än vad egentligen orkar med.

Men arbetet med eleverna är till 99 % kul, kul, kul.

Sexor kan bli både stökiga och lite blasé, men inte den härliga klass som jag just nu jobbar i. Femmor är alltid härliga.

Gjorde mitt favoritexperiment med rödkål igår. Man skulle genom indikatorn rödkål ta reda på om en lösning var sur, neutral eller basisk. Alla jobbade med stort intresse, antecknade, testade, antecknade ,testade, slutsatsade. Rena vetenskapsakademin..... Kul!

Mina egna slutsatser från försöket: Vårt kranvatten här i Stockremma är surt, alldeles för surt. Detta trots att C-E tillsätter kemiska medel för att neutralisera enligt de föreskrifter som vi fått från fackfolk.

Tvättnötter måste vara det ideala rengöringsmedlet - tvättmedlet. Medan de flesta kemiska medel är tämligen basiska, så förändrar inte tvättnötter pH-värdet ett dugg.

I både femmans och sexans klassrum står nu ett antal prover i olika nyanser, olika röda nyanser för surt ph, blå eller blålila för neutrala eller ganska neutrala lösningar och gröna eller gula nyanse för basiska lösningar.

I morrn använder vi de olika nyanserna som inspiration till en bilduppgift.

Startade ett historiaarbete idag. Femmor och sexor gjorde en mindmap om nittonhundratalshistoria. Den samlade kunskapen imponerar på mej. Kennedymordet, Vietnamkriget och unionsupplösningen hade jag ingen aning om att de visste något om.

Ungdomar i dag vet så otroligt mycket - och via internet så har de ju tillgång till all världens information. De gäller bara att processa den infon och göra den till kunskap. Mycket av detta processande sker utan skolans hjälp.

I engelska jobbar eleverna i grupper och gör sin egen planering efter hur de vill arbeta med den aktuella texten. Alla jobbar koncentrerat och lär varann. Snart kan ALLA elever mer engelska än lärarn..... Wow.....

Multiplikation med två eller tresiffriga faktorer har vi jobbat med ett tag. Man kan ju diskutera om man egentligen behöver behärska den algoritmen - alla har ju nästan alltid en miniräknare på sig ( mobilen) - så jag tycker ju egentligen att det är överflödigt. MEN jag vet att en del lärare på högstadiet förväntar sig färdigheten.... och detta att man ska vara rustad för sjuan motiverar alla att jobba hårt för att lära och förstå.

Igår var jag supertrött efter en tuff dag.... Dagen idag har tillfört så mycket energi, så jag är inte ett dugg trött efter en ännu längre dag än den i går. Vilken härlig tillvaro lärartillvaron kan vara!

Trött tyckande

Inför reglerad 40-timmars vecka med semestertjänst snarast möjligt.

Tills dess....

ska alla pedagoger finnas på skolan så länge det finns elever där. Lärares arbetsplatsförlagda tid ska var förlagd från den egna klassens / klassernas skolstart till sluttid.

Efter elevers hemgång kan man förkorta sin dag om det finns skäl till detta.

Gällande avtal gäller för ALLA.

Arbetsgivaren "äger" min arbetstid från kl 7.30 - 17. Efter denna tid kan inga konferenser, kurser eller föräldrasamtal/möten förläggas UTAN mitt medgivande. Jag "äger" min tid från kl 17 - 07.30 men kan ibland behöva använda den till konferens, föräldramöte mm - men kan inte tvingas till detta.

Förlägg våren 15 jan - 1 maj, sommaren 1 maj - 15 sept, hösten 15 sept - 15 dec, vintern 15 dec - 15 jan.

Om detta hade gällt hade det varit vår nu och så hade jag ( och flera andra) sluppit jobba oss alldeles slutkörda för att en lärare är sjuk. ....

När jag frågade A-M, e-twinningskolutvecklare - från myndigheten för skolutveckling - varför jag var inbjuden både till London och Sevilla, så sa hon: - Gör man något bra och jobbar idogt, så ska man självklart uppmärksammas och belönas.

Det gjorde mig glad ... och jag önskar att det kunde gälla i min vardagsvärld också.....

Har just skrivit i min del av ansökan till ett Comeniusprojekt. Man hade första förberedande mötet när jag var i London. Nio länder deltar. Planeringen är klar och ser jättebra ut. Så vill jag jobba .... i tiden, i samarbete med Europa. ( Om jag varit kung .... så kunde det varit mitt valspråk - eller .... ja, det kan det väl bli ändå!)

Idag letar jag upp en vårbild! In favoritblomma får det bli!

Utförda uppgifter

Fick en uppgift att utföra under BETT-mässbesöket. Skulle hitta något i det digra utbudet av varor och tjänster på mässan, som kunde användas i e-twinning- sammanhang.
Fastnade för tre webb-baserade tjänster, som jag låter er ta del av även här - jag tror inte jag begår något copyrightbrott mot e-twinningbloggen ( eller mig själv).
Tyvärr så kostar ju allt - men som någon så klokt sa, över en öl på hotellet: - Vi har ju läromedelspengar, och i dag har internet tagit över mer och mer av läromedeln, och då är de ju dem man måste köpa.
Här kommer min lilla uppgift:

Idag har vi haft halv friluftsdag i skolan. Alla tvåor till sexor på is, i backe eller i skidspår runt välskötta friluftsanläggningen vid Korpstugan. Jag hör till dem som inte är så förtjust i friluftsdagar utan planering.... tycker väl att barna kunde frilufta sig på fritiden, och vet att de allra flesta gör det också. Så jag tycker att det var tre bortkastade lektioner .... men vad är väl det i det stora lektionshavet..... blott en liten spott..... Barnen var nöjda, jag fick frisk luft.

Har varit på andra spinningtillfället idag. Tycker att spinning är jättekul - och vanebildande. Tiden går mycket fortare än på ett vanligt aerobicspass eller stepup/styrkapass. Var på aerobics igår .. ska försöka att gå på både söndags och torsdagspasset i Dalstorp också ...åtminstone så länge vädret är vintrigt och tråkigt. Bra för gammalt kärringafett att få skvalpa omkring lite... :))Tänk om jag kunde få mej ut i skidspåret någon dag......

Datordag

En dag vid datorn. Sorterande bilder, post, intryck - testande nya möjligheter. Google docs har jag tittat mer på idag. De ger otroliga möjligheter - och instruktionsfilmer medföljer via You Tube. Skickade ut en förfrågan om IUP-samtal via Spreedsheet - men kan ha missat något .... jag får upp snygg statisktik och snygga diagram - men vet inte vem som svarat. Så jag får väl göra om ... och det tar ett tag att lära sig förstås. .... Jag tror att delandet av dokument kan vara väldigt givande - även i e-twinningsammanhang.

Kom hem vid midnatt - åkte över Amsterdam . Där snöade det, så alla plan var tvungna att isas av innan de kunde lyfta. En intressant upplevelse, då fyra stora sprutmaskiner angrep planet från var sitt håll. Fyrtio minuter sena blev vi, mest "synd" var det väl om C-E som väntade på Landvetter.

Annars har det ju varit en otrolig resa - precis som hela det här Europaäventyret är. Hoppas kunna berätta om alla möjligheterna, såväl från mässan, som kontaktnätet, som resemöjligheter som e-twinning i stort för mina kollegor i rektorsområdet på onsdag. Tyvärr såg jag att punkten fanns längst ner på dagordningen - känns som om de som bestämmer inte riktigt fattat varken IKT-möjligheter/behov eller e-twinningmöjligheter.

Hann med lite shopping i ett regnigt lördagslondon. Clarksskor är ju underbara. Var i deras affär och köpte två par. Plus lite billiga basplagg på Primark.

Promenerade från hotellet i södra Kenstingon upp till parken med samma namn - och sedan via Hyde Park till Oxford Street. Härlig tidig vår känsla -även om det regnade. Inte alls kul att komma hem till snön... har inte satt näsan utanför dörren idag ... och det känns som jag kommer att göra det under protest så länge vintern består..... Längtar till barmark och plusgrader.

Alla ni som jobbar i skolan - försök komma igång med e-twinning - det är en helt ny värld som öppnas om man lägger ner lite kraft för att försöka få till ett bra projekt. Jag hjälper gärna till - och jag har nu fått kontakter som har mycket mer erfarenhet av det arbete än vad jag har.

Bett besok

Superbra! Har hittat en del guldkorn pa massan. Ett undervisningsprogram som heter Espresso, som ar utvecklat i UK, men som nuocksa finns pa svenska via Liber. Var pa ett skolbesok idag och sag en gympalektion utifran detta program bl.a. Man trande pa kroppsmedenhet, pa balans, pa kullerbyttor. Forst tittade man pa en instruktionsfilm, sen tranade man, sen tittade man igen. Fascinerande att se hur bra det funkade.
Sag aven en franskalektion med sma barn och en engelsklektion utifran samma internetbaserade program.
Har ocksa fastnat for en israelisk innovation. En harddisk rymmer sex datorer som kan anvandas var och en for sig. Verkligt miljotank, bade energi och apparatur.
Myckate annat har jag fatt med. Har bl.a. ordnat ett anatl tva veckors licenser sa att man kan prova olika program.
Synnerligen intressant ar detta. Plus att det ar kul och utvecklande att traffa skolfolk fran olika platser i Sverige. Hit borde alla aka nagon gang.

BETT beredd

Incheckad. Packat och klart. Hoppas allt är med. I morrn, tidigt, tidigt bär det iväg till London.Lite fjärilar i magen - men spännande!!!!!

Iskalla innovationsidéer

Kaos rådde på no-lektionen. Ett härligt kaos. Delade in femsexans tjugofem elever i sex grupper. Uppgiften var att med hjälp av diverse volymmått, salt och snö hitta på ett eget experiment. Vilket engagemang, vilken innovationsförmåga och vilken delaktighet!

Det blev flera experiment per grupp. Värmeljus och mikroskop behövdes, visade det sig.

Det handlade om att smälta snö med hjälp av snö eller salt, att göra snö, att undersöka hur snabbt snö tinar - med eller utan olika hjälpande medel, att mäta upp hur mycket vatten det blev av en dl snö, att undersöka om snö väger lika mycket i smält som osmält tillstånd, att undersöka vad det döljer sig för smuts i snö.....

Ja, det var en kaoslektion som alla var nöjda med och där alla ansåg att de hade lärt sig något.

Även vad det gäller att formulera problem och skriva slutsatser.

Så nu är frågan vad nästa kaosexperimenttillfälle ska handla om..... får fundera ...

Oj, vad jag gillar dessa lektioner då alla är delaktiga och man bara känner hur arbetsglädjen sprider sig via positiva kommentarer ... alla är nöjda och positiva.

Fick åka till Småland för att köpa fikabröd till morgondagens konferens. Det är en av konsekvenserna av nedläggningen av affären. Nu är det ju inte mycket mer än en halvmil till Hestra, men det kräver att man har bilen med sig.

Kom på mig själv att köpa skivat bröd, skivad ost, skivad skinka..... och fundera på när gurkan jag köpte också kan köpas skivad.... : )) Visst är det bekvämt med allt det skivade .... när det började lanseras för 10-15 - 20 år sedan, då tyckte man att det var urfånigt. Idag tror jag inte nå´n tänker så.

Hörde på radion att socialdemokraterna i Borås kommun lagt ett förslag om att det skulle serveras en vegetarisk skollunch per vecka. Mest för att minska växthuseffekten....

Nu är det borgarna som styr kommunen - med hjälp av miljöpartiet - men denna gång gick miljöpartiet på sossarnas linje. Vilket tycks ha orsakat ett mindre kaos. Någon gammal ( ja, kanske inte äldre än jag - men mer okunnig) moderat hade yttrat att det skulle inte gå med vegetarisk mat som skollunch- barnen skulle bli för trötta då. Vilken gör mig trött i tanken - de som äter vegetariskt äter oftast en bättre sammansatt kost än de flesta andra. Själv tycker jag vegetarianmåltidsförslaget är lysande - inte bara ur växthuseffektssynpunkt, utan också att ge barnen möjlighet att smaka på goda grönsaksrätter en dag i veckan - och kanske få dem att tänka lite grönare.

Förstår ( jag har svårt att úrskilja och notera sån´t...) att många av mina bekanta gått ner en massa i vikt med GI-metoden. Visst är jag en smula avundsam ... MEN jag tycker också att det jag förstått av GI-idén, är ganska oetiskt. Frossa i kött och fett och inte äta basmat. Potatis och bröd ingår i vår grundläggande diet, det anser jag med bestämdhet. Så även om jag skulle BEHÖVA använda GI-metod för att tappa några kilo, så KAN jag bara inte - hela den tanken står i motsatsförhållande till min grundsyn. Så jag får väl fortsätta att vara avundsam, och fortsätta äta både kolhydrater, fett och proteiner.

Nu har jag hittat en BETT-kompis. Ska åka med Falköpings-Fredrik från U-hamn kl 4.45 på torsdag. Får nog testa energidryck frampå kvällen, för att orka minst 20 timmar. Det blir i så fall en ny erfarenhet - också.

Spinning var helbra - fick lite ont i ändan bara. Får aldrig upp respiration och transpiration på samma sätt på ett step-up/aerobicspass. Men visst ska jag gå på något gympapass i Dp också - får bestämma vilket nästa vecka. Men bara att konstatera - manmår väldigt bra om man får andas lite ansträngt en stund.... och därtill svettas ordentligt!

Datadatum

- Vi ha varit lediga så länge, så jag vet inte vilken datum det är idag, sa en elev. Varvid jag skrev dagens datum på vita boarden och konstaterade att idag är det ett riktigt datadatum, 100111.

Undrar vad det betyder på dataspråk? Jag förundras storligen över att nollor och ettor kan räcka till för att få till den gigagigantiska mängd information som finns i cybermolnet. Jag förundras, så att det nästan spräcker skallen på mig, när jag försöker förstå. Ändå förstår jag inte ett dyft.... men som tur är det andra som gör det.... så jag behöver inte alls bry min ständigt nyfikna hjärna med det....

Hade hela femsexan hela dagen. Väldigt kul att jobba med tjugofem elever, utan att behöva bryta och gå ner i delad klass. Imponerades återigen av kunskaperna i engelska. Vi bekantade oss förstås med vår superbehändiga projektor idag, vi läste om skolor som ska vara med i vårt senaste e-twinningprojekt " A snapshot of Europe". Otroligt kreative Michael Purves från Skottland är pappa till projektet. När vi läst engelska texter och jämfört olika skolors utseende och standard, så kände jag att eleverna behövde komma igång och jobba mera enskilt ett tag. Delade ut en egenskriven engelsk text om "Snowman" och elevernas uppgift blev att göra ett slut på den inte helt enkla berättelsebörjan. Helt otroligt hur bra de lyckades med uppgiften, jobbandes två och två - en femma och en sexa. Berättelsen handlade om snögubben som blev kär i Sankta Lucia. Åtta berättelser slutade med att snögubben smälte ner, att han grät sig till tö eller att värme/eld gjorde snö till vatten. Det absolut roligaste slutet var att snögubben och Sankta Lucia bestämde sig för att öppna glasskiosk tillsammans.....

Oj oj, vílket engelsk vokalbulär de allra flesta barn-ungdomar har idag. Vi får nog tacka dataspelen för det!

Musik stod på schemat den sista lektionen. Hade tagit fram en del vintersånger, när några av eleverna kom in med en död blåmes, som de hittat i en stubbe. Jag fick verkligen övervinna min fågelfobi, när jag skulle ta i den stelfrusna fågeln.
Det gick bra - och sista lektionen blev en fågellektion i stället för en musiklektion. Otroligt vad lätt en liten blåmes är. 10 g väger den. Det är ju ingenting. Jämförde med kungsfågeln - bara 5 -6 g - och stora kråkan som väger ungefär ett halvt kg.

När jag - "på stenåldern" - gick på Lärarhögskolan , så hade vi en metodiklektor som hette Danevik. Han talade ofta om att han i sin klass ( en metodiklektor jobbade halvtid i skolan och halvtid på lärarhögskolan och levde alltså i en undervisningsverklighet) helt undervisade utifrån aktualiteter. En mycket god tanke, den lille döde blåmesen fungerade som en samlare av koncentration och som en igångsättare av ett antal frågeställningar. Det är ju så man alltid skulle jobba för att få igång ett lärande.

Alla handlingar och info inför BETT har kommit. Åker från Landvetter kl 7.15 på tordag. Det finns en BETT-grupp på Facebook, och när jag kollade vad de andra resenärerna har för arbetsuppgifter, så undrade jag vad jag har i detta IKT-högdjurssällskap att göra.

Lära mig lite nytt, förstås. Ska bli spännande.

Ska strax i väg och lära nästan nytt. Spinning står på programmet och det har jag bara testat en gång. Hoppas att det funkar.... fast jag är allt lite nervös... hur ska gamla, tjocka jag kunna hävda mig bland spinningserfarna yngre förmågor. Men det är förstås ingen tävling ... man får göra så gott man kan. Det gör man ju (nästan) hela tiden.

Bloggbekantskaper

... har ju, som alla som läser mina tankar vet, verkligen berikat mitt liv under mina dryga elva månader som flitig bloggare.

Idag vill jag presentera en ny bloggbekantskap. Det är även en bekantskap som jag har irl. (in real life) C är en god kollega sedan några år tillbaka.

Även om Cs blogg ännu inte har så många inlägg, så slås jag av att jag lär känna en helt annan sida av min kollega, när jag läser vad hon skriver. Har ju mer och mer förstått att C är en synnerligen kreativ och mångsidig person, men jag hade ingen aning om att hennes kreativitet var så stor. Vi har absolut inte utnyttjat Cs kunskaper och färdigheter på vår arbetsplats. Tror att vi är ganska dåliga på det överlag, några av oss hörs och syns, några blir ganska anonyma. Trots att även de som ligger lite lågt besitter kunskaper/färdigheter som skulle vara till stor gagn för våra elever - och som gratis kompetensutveckling för kollegorna. Gå in och träffa C ....hon kommer förstås att ligga kvar bland mina favoriter .http://camillasvirkhorna.blogspot.com/

Bloggning kan vara ett fantastiskt bra sätt att lära känna en människa. Mycket beror förstås på hur personlig var och en vill vara. De finns ett antal pedagogiska bloggar som jag kollar då och då.... men jag saknar ofta människan bakom. Jag som person vill veta mer om varje människas egna tankar, inte bara bli informerad om det som är på gång inom pedagogik och IKT. Även om jag vill ha det OCKSÅ.

Inga är den stora pedagogförebilden av mina bloggbekantskaper. Det är hon som ligger bakom att vår skola numera är en del av miljöprojektet "Grön flagg". Idag berättade hon om ett nytt projekt i engelska, som går ut på att klassen ska resa runt till olika engelskspråkiga länder i världen.//http://for98.blogspot.com/. Mina tankar gick genast igång - visst ska jag försöka göra något liknande - det optimala skulle vara om vi kunde jobba tillsammans med våra e-twinningvänner i Slovenien/Rumänien. Få se hur Inga tänker göra - jag vill gärna göra som hon... Hon är en superpedagog, som många skulle kunna lyssna till och ta lärdom av.

Bodil är den varmaste människa som jag träffat. Hon berättar på ett mycket gripande sätt om Gudruns framfart för 5 år sedan, och hur hon och hennes man tillsammans kämpade för att komma ut ur den jobbiga tiden. Bodil borde bli föreläsare - hennes värme och livsklokhet skulle kunna tina upp många frostiga hjärtan och relationer . //http://helalivetarettlarande.blogspot.com/2010/01/ljus-och-varme.html

Den som har lärt mig det mesta kring kommunikation på nätet är Marie. Vi träffades på e-twinningseminariet i Amsterdam och hon berättade med glädje och stolthet om sin blogg. //http://opedagogen.blogspot.com/Genom Marie har jag fått kontakter och lärdomar i massor. Under senaste veckan har jag fått ta del av hennes kontakter på Twitter. Det är många. Twitter tror jag kan vara bra om man vill ha pedagogisk hjälp ... jag skickade ut en efterlysning efter engelska historier på nätet t.ex och fick svar efter bara en liten stund. Däremot gillar jag inte personliga diskussioner på Twitter, de tar alldeles för mycket utrymme där.

Facebook är den personliga minibloggosfären. Där kan man skriva så mycket som man vill lämna ut av sig själv. Kul med kontakter med kollegor på andra skolor, kontakter man träffat på kurser, släkten i USA, vänner, grannar, bekanta ..... kul att se vad som är på gång. Och eftersom kommentarerna bäddas in i varje inlägg, så kan man själv kolla det man vill, genom att öppna dessa.

Skaffade Facebookkonto när det var ganska nytt, men har börjat använda det dagligen först under de senaste månaderna. Ett bra kontaktnät, man känner att man har kontakt med personer som man annars sällan skulle utbyta tankar med.

MSN är det privata chat-stället. Där pratar jag med dem som jag har mig närmast, iallafall någon gång varje vecka. Förträffligt.... Billigare och snabbare än SMS. Vilket ju också är toppen.

Telefonsamtalet då ...? Vår samtalstaxa är inte så stor - men jag har heller aldrig hört till de högfrekventa telefonpratarna. Föredrar absolut det skrivna ordet, även om jag förstås då och då pratar med mina närmaste i telefon. Men sällan någon annan.

Tog en förmiddagspromenad med C-E. Vi brukar vara ganska tysta när vi går ut och går. Mötte några glada grannar som vi språkade en del med....

Men det blev mycket tyst promnerande, så tankarna gick i vanlig ordning:

Dagens promenadtanke: Det är rädslor som skapar de stora världsproblemen. Det är rädslor som skapar de små problemen också.

Dessa tankar ska jag lägga ut på Twitter. Få se om jag får någon replay på tweeten.....

Sen skulle jag önska att alla mina kollegor bloggade, inklusive skolledaren. Skulle vara så spännande och utvecklande att få kika in bakom var och ens persondörr.... för jag vet alla människor är så mycket mer än vad de visar irl.

Klar konsekvens

Det kom ett paket med tvättnötter. Aviseringen kom i mobiltelefonen. Under många år har vi haft postutlämning i affären i Grimsås. Nu är den möjligheten borta. Skulle hämta paketet på Svensk kassaservice i Tranemo. Tänkte passa på när vi ändå hade ärenden till T-mo idag.

Men nu måste jag ha missuppfattat namnet på servicestället. Skulle sannolikt vara Sveriges kassaste service. För på servicestället var det inte öppet, trots att det var lördag förmiddag och de allra flesta människor var lediga och hade tid att besöka serviceställen.
Saknar redan ICA-affären i Grimsås. Kass service är en klar konsekvens av nedläggningen.
En klar konsekvens av det kalla vädret var att man fick ha huvan uppfälld i den snåla vinden, på dagens promenad. Men vackert var det, och många fina bilder blev det. Även om det är svårt att få till den där riktiga skärpan när man zoomar med stora objektivet.

Dagens promenad tankar rörde sig mest kring den bedövande, vackra vinternaturen och att man numera lärt sig titta med foto-möjlighetsögon. Så är man inte fotogenic, så får man väl bli fotoholic. Ett ganska sympatiskt (miss-)brukande, för kropp såväl som för kassa.

Kommer inte år den kommunala mailen. Den har varit omöjlig att komma in i ett helt dygn. Så får de inte vara - jag som alltid hållit den högre än ( i mina ögon), låg status hotmail. Men hotmail kan man ALLTID lita på. Nu börjar jag få lite kalla fötter - flygbiljetter och kontaktadresser inför BETT-äventyret nästa vecka ligger där. Behöver ha kontakt, har inte fått alla handlingar som jag ska ha....

En klar konsekvens av för mycket flytande föda under förmiddagen blev en bedövande kall ändalykt. Men befriande var det.....

Kanon. Kanon!

Kanonerna var uppsatta! Kanon! Nu kan hela klassen gemensamt titta på en sida på datorn. Det tog exakt en termin från det att vi beställde de tre projektorerna tills att de var installerade. Till min stora glädje så gick "kanonen" i 5-6ans klassrum igång direkt. För mig var det en fantastiskt känsla, jag som annars fått pussla ihop den bärbara datorn och och den bärbara projektorn, sätta till ett par högtalare och HOPPAS på att allt ska funka. Så där åtta-tio minuters arbete. Det gör man inte, så där helt apropå, om man vill visa något intressant. Då har i stället hela barnaskocken fått tränga ihop sig framför skärmen.

Det fanns ett aber, ljudet blev riktigt konstigt. Jag kopplade in två högtalare och fick ut en Kalle anka röst ur dem. Kanske berodde det på USB-minnet som jag tänkt repetera vinterfågelarbeten från.... jag hann aldrig testa om ljudet direkt från datorn funkade - min samåkarchafför skulle hem.
Får åka ner till skolan i helgen och försöka få ordning på ALLT. Men ändå - en riktig höjdare är det att kunna gemensamhetstitta på datorn utan att trängas. Ska ta fram Google Earth på måndag, så kan vi zooma in våra kompisars städer, både i Celje, Constanta och i Udaipur.

Samtidigt är det bara att konstatera att vi ligger en bit efter i utvecklingen. Det som är på gång nu lär vara läsplattan. Undrar när den kommer till skolan. Och om våra riktiga böcker blir utkonkurrerade.... Finns ju både för och nackdelar --- visst vill jag ha skönlitterära böcker kvar, visst vill jag ha faktaböcker kvar.... men inte läroböcker i klassuppsättning ... samtidigt som jag vet att den skönlitterära boken har en ganska kort blomstringstid, och det finns böcker som knappast aldrig blir bläddrade i. På det sättet måste ju läsplattan vara att föredra, man laddar ner det man vill ha, och på det sättet böir det inga dammiga böcker. Men jag undrar hur läsplattan är i sängen.....?

Nu får man vara nöjd med det lilla i skolans värld, och för mig så är det faktiskt kanon med en kanon!

Fotfarande funderingar fortfar fortfarande, fotade förstås

Idag behövde jag inte alls ta mig i kragen för att gå ut. Jag gick ut ändå. Det var ett helt underbart skönt promenadväder, trots att termometern inte stigit över -9 på hela dagen. Så när det någon gång blir nollgradigt eller däröver igen, så lär man väl pusta och klaga på att det är för varmt. :))

I morrn börjar vårterminen, äntligen. Öppnade ett mail som handlade om ny-läroplans-implementerings-förfarande innan jag gick ut, och det var kring detta mina fotfarande funderingar började snurra.

Vid första påseendet var jag positiv till läroplanen. Därför att de, i mina ögon, undervisnings/utvecklingsbegränsande uppnåendemålen var borta. När vi på en kommungemensam eftermiddag senare tittade lite djupare på de nya kursplanerna, så upptäckte jag att de var synnerligen styrande och att bedömningen skulle kräva mer diagnos än undervisning för att bli någorlunda rättvisande.

Så vad gör man när man inte gillar läroplanen? Jag har ju inte varit förtjust i den vi levt med sedan 1994 heller, men faktum är att jag inte låtit den styra alltför hårt. Jag som varit lärare sedan mitten av sjuttiotalet, använder mina egna erfarenheter och försöker sammanföra dem med nya tankar, pedagogiskt och samhällsutvecklingsmässigt. Detta kan låta lite pretantiöst, men det är så jag jobbat. Mina djupdykningar och analyser av rådande läroplan har varit få.

Under många år har det gått väldigt bra att jobba på det här viset, men under senare år så har man fokuserat mer och mer på läroplans/kursplansinnehåll. Varvid jag känner mig som kommen från en annan planet, när mina kollegor sitter och diskuterar, analyserar, vrider och vänder på varje ord. Och de gör de på fullaste allvar.

Någon kan säkert rynka på näsan åt mina funderingar, de som anser att de har en plan - läroplanen - som helt styrande. Det är klart att vi måste ha ett styrdokument - men vi kanske kan nöja oss med det - och använda tiden till undervisning i stället för att nagelfara varje stavelse som finns däri. Hur mycket man än tolkar, så blir ju undervisningen tämligen personlig utifrån var och ens kunskaper, färdigheter och personlighet. Precis som det är med eleverna - de är också på olika ställen i olika områdesutvecklingar. Plus att de lever i sin egen personlighet.

Vår uppgift som lärare är att möta varje elev där den är, både i sin kunskapsutveckling som i sin personlighet. Det är det som måste vara det som styr - sen ska vi ha en läroplan som hjälper oss att tänka utvecklande. Det kan vi knappast göra om stor del av tiden ska användas till att diagnostisera, och vad vi i ett kontrollerande arbetssätt också måste göra, det är att låta alla elever genomgå samma undervisning, oberoende på om de är mogna för det eller ej.

För sju-åtta år sedan fick vår kommun en stor summa pengar för att bli bättre på kvalitétsarbete. Jag hade förmånen att få vara representant för min förra arbetsplats, men eftersom jag bytte skola inför sista utbildningsetappen, så var jag inte med till slutet.

Två män från Mitthögskolan ledde utbildningen. Speciellt en av dem var visionär och jag lyssnade storögt och storörat när han visionerade om en skola där varje elev hade en egen plan - där man kunde göra val - utefter intresse och fallenhet. Naturligtvis kunde man inte välja hur som helst, men tillräckligt mycket för att kunna utvecklas och känna att skolan var meningsfull. Jag kände att jag hittat min frände i denne man. Vad som hände under sista etappen vet jag inte, men jag blev synnerligen besviken när det mynnade ut i en kvalitétesredovisning, som var till 95 % styrd. Vad hände med mannen med visionerna??? Jag förstår att man inte kan komma till den skolmodellen över ett sommarlov, men jag önskar att vi kunde sträva mot valmöjligheter, möta eleven där den är, jobba utifrån det samhälle som vi har idag.

Comenius levde på 1600-talet. Han lär ha sagt att man kan lära alla allting. Det kan man inte idag, därtill är kunskapsbanken alltför stor. Men det finns två saker att göra: Låta intresse, utvecklingsnivå och personliga kvalitéer styra så att varje elev utrustas på så sätt att de är öppna för en framtid, som vi inte vet så mycket om . Jobba så mycket som möjligt med IKT. Där finns ju faktiskt all världens kunskap samlad och där finns fler kommunikationsvägar än vad vi ännu förstår. Vägledning i att använda sig av denna kunskap och dessa vägar behövs förstås.

I stället för att öppna upp mot den värld vi befinner oss i, se och använda möjligheter, så vill läroplansförfattarna stänga in oss i ämnesfack, där alla ska likriktas. För mej är det skrämmande.

Så vad gör man, när man inte gillar läroplanen? Antagligen fortsätter jag på samma sätt som tidigare. Jag traskar på i läroplansmarkernas utkanter. Eller rättare sagt, kursplanernas utmarker. Läroplansdelens intentioner är i 94 års upplaga goda, den står på elevens sida.

Håller mig innanför stängslet, men försöker titta över det, och se världen utanför. Som jag ser det nu, så blir inte mina elever lidande, kanske är det tvärtom. Men min gamla vision att jag skulle sluta min karriär som skolledare, den blev bara en vision. Även om jag tror att om jag finge leda en skola efter mina tankar, så skulle det bli en superskola. Men en skolledare är sannolikt ganska fast i ( okunniga) politikers beslutsfattanden. Vad jag ännu mindre förstår är att skolans innehåll kan vara politiskt styrt - och att man över parti och blockgränser köpslår med detta - ja, det övergår min fattningsförmåga.

Detta var mina fotfarande femkilometers funderingar --- jag fotade också --- hästarna, som var ganska lugna, äpplena som fortfarande dög som energigivare till mesarna -- den forna energiflödesdelen, som jag såg som en bild av de elever vi har, med ingående flöde, flödesväxling, utgående flöde och dessutom upphängd i sin egen verklighet -- vårt hus som faktiskt är vackrast på vintern -- och istapparna-- undrar hur de kom till, plusgrader var det väl senast på julda´n. Men allt behöver man väl inte förstå och ha koll på.....fast fundera kan man.

Kalla kinder

Termometern stod på 12 minus, är jag gick ut i närmare två dm nysnö, för att skotta. C-E har sin mesta arbetsperiod just nu, han jobbar både kvällar och helgdagar, så det var bara ör mig att ta snöplogen i vacker hand och sätta i gång. Vad kallar man förresten ett sånt där redaskap som säkert finns i de flesta hem - ingen skyffel, utan mer en kälke som man kör undan snön på. Snökälke, kanske. Eller snöskovel...?

Det är ju lite fascinerande att se en alldeles orörd, helt översnöad trädgård. Fågelhuset hade fått en jättemössa, tujorna på brunnen hade förvandlats till en snögrotta och postlådan bar högt uppsatt år. Och i varje trädklyka/buskklyka så hade snön samlats och format olika sockervadds-mönster.

Snön var lätt, så det gick ganska så snabbt att få bort den.

Tänkte på hur snabbt man vänjer sig vid kyla -eller värme. För en månad sedan var 12 minusgrader KALLT - idag var det helt OK. Tänkte att jag skulle ta mig i kragen och ta en liten promenad, när jag ändå var ute. Kände att det blåste kallt när det blev lite mer öppet, och när jag då bestämde mig för att vända och gå hemåt igen , ja, då blev det riktigt kallt om kinderna. Den känslan hade jag glömt, att det kan bli så kallt av bara lite vind, att det sticker och svider i ansiktet.

Tänker på djuren därute i den kalla naturen. Såg en liten mus kila undan från snöskovelns framfart. Fortsatte sen in under snön. Fåglarna kommer gärna till vår fröservering. Slängde ut lite extra på marken, det är lätt för alla utom hackspett och nötväcka att äta därifrån. Jag ser många inflygningar till matplatsen utanför fönstret där jag sitter. Men jag tycker att det var fler fåglar för några dagar sedan. Är det så att ett antal dukar under för kylan varje dag?

Nej, jag skulle inte vilja vara fågel så här års.

Fritz vägrar att gå ut i den stora vita. Han har det bra han..... Fast stundtals är han lite rastlös. Även tjocka "denkatter" behöver röra på sig.

Tänker på att snön kyler ner så mycket, så att det blir svårt för mildluft att tränga in. Ser man på väderprognoserna, så finns någon sådan inte med på kartan..... Man kan märka att dagarna blivit lite längre .... man får vara glad för det lilla. 170 dagar framåt ungefär, så blir det bara ljusare och ljusare! Men jag är rädd för att det blir den längsta och kallaste vintern på länge. Beror kylan på uteblivna solstormar, eller är det bara en slump. Ingen lär riktigt veta.... det är bara att stå ut.

Varierad verklighet

Vaknade av att man nämnde Grimsås på lokalradion, radio 7. Vaknade direkt till medvetenhet. Det är ju inte så ofta man nämner vårt lilla samhälle i etermedia - och sällan i något positivt sammanhang. Senast handlade det om svininfluensan....

I morse handlade det om ICA-butiken. Den hade försatts i konkurs. Det var bara några veckor före jul som vi fick veta att affären var nedläggningshotad. Handlade där dagen före julafton och då var det väldigt tomt i hyllorna. I dag kom konkursbeskedet.

Hörde på radion att även pizzerian har lagts ner. Biblioteksfilialen fick stänga den 17 dec. Nu bor vi ju 3-4 km utanför samhället, och har väl inte använt varken affär, bibliotek eller pizzeria till fullo. Men det blir konstigt när affären - och även biblioteket- inte finns länge. Man har ju alltid haft möjligheten att gå dit på en ledig tid eller skicka något barn om man behövt något till undervisningen ( framförallt i no)- affären ligger ett par hundra meter från skolan. För dem som bor i samhället, för barn och gamla måste omställningen bli stor, även om det bara tar fem minuter med bil till Hestra, så är det långt för den som inte kör bil.

Syndabock???? Ja, det är väl många av oss. Hade vi valt att handla i den lilla ( lite dyrare )affären, i stället för att dra i väg till (billiga) ICA eller (billiga) Willys i Tranemo, så hade ju affären gått bra. De finns trots allt närmare tusen personer i Grimsås och byarna runt om. Det räcker gott för att bära upp en livsmedelsaffär.

Post och apotek har också funnits i den lilla affären. Nu försvinner det också.

Grimsås, med kommunens största företag, Nexans, håller på att förvandlas till en spökstad. Som tur är så är fabriken livskraftig, men den ligger i en värld för sig, Känns lite som "den förbjudna staden" för den som inte har sin arbetsplats där.

En brandskadad kiosk finns mitt i samhälle. Ingen tar ansvar för att riva den. Resterna av en nedbrunnen fabrik ligger kvar vid utfarten till Mossebo- där är det heller ingen som tar ansvar och röjer upp.

En stängd restaurangslokal finns mitt emot IKO. Affärslokalen kommer snart att stå öde, liksom bibliotekslokalen. I det stora huset vid torget finns bara en ungdomsgård som har öppet en eller två kvällar i veckan. Det finns en blomsteraffär - men jag måste säga att jag blev lite sur, när jag såg hur många "fröken- julblommor" som var köpta i blomsteraffären i Hestra i stället. Snälla,bevara det lilla vi har kvar.

Bilfirman med verkstad och mack går bra, så vitt alla vet -och många grimsåsbor har valt att köra Peugeot. Jättesmart - det är en bra bil och servicen som man får är alltid högklassig.

När jag flyttade hit i slutet på sjuttiotalet, fanns det två mataffärer ( fast Konsum la ner vi denna tid) + ett par andra affärer med smått och gott och användbart. På den tiden var Grimsås ett väldigt livskraftigt samhälle. Hoppas att man orkar komma igen och skapa ett mer levande samhälle igen. Jag hjälper gärna till i den mån jag kan.

Var i Gällstad en sväng på förmiddagen. Kände att jag ville ha något nytt.... Hittade en rutig, färgglad skjorta... Jag var också inne i ICA-butiken. Där var det fullt med folk och lång kö till de båda kassorna. Och detta trots att butiken är av samma storlek som Grimsåsbutiken.

Verkligen en varierad verklighet, jämfört med nästan alltid kundtomma GrimåsICA. Kul att nå´n affär går bra - så vi inte bara är hänvisade till de stora butikerna. Kvantum går väl an, men Maxi tycker jag är vidrigt. Man hittar INGENTING för det finns sådana massor av ALLTING. Tycker att det är helt oetiskt, med tanke på hur mycket som man sannolikt måste slänga för att det blivit för gammalt - eller inte ens det -utan för att bästa före datum ha gått ut. VARFÖR REAGERAR INGEN PÅ DETTA SLÖSERI MED JORDRESURSER?

Stora ICA självt borde också vara del i detta, värna om de små butikerna, som är mycket mer miljövänliga på många sätt, än vad de stora komplexen är.

Tog mig själv i kragen - fick ta hårt - och tvingade mig ut på en promenad.

Tomtarna har fått gå och gömma sig idag, efter 16 dagars framträdande. Skönt att bli av med dem. Ljusstakar och juldukar får väl vara kvar ett par dar till. Amaryllisen är nästan lika fin som den var under juldagarna. Amaryllis, den blomman tröttnar jag aldrig på.

Typiskt tjurig-tjej tilltag.

Vaknade vid åtta, men ville inte riktigt slå upp ögonen och grabba tag i BT som låg vid sidan av mig, i sängen. Fortsatte blunda och halvsova, tills jag hörde en bil backa fram och tillbaka alldeles bakom mitt huvud. Det var den väntade pelletsleveransen som kom. Och den var välkommen, det fanns bara fem säckar/påsar kvar i pannrummet.
Normalt så brukar vi baxa in påsarna genom pannrumsfönstret, C-E står därute, jag står nedanför i källaren. Men nu visste jag att C-E ska jobba länge i kväll, det är ju bokslutstider, och jag ska åka på gamladalstorpskollegeträff redan vid sextiden.

Så vad göra ? Jo, äntligen kom en lagom utmaning i min väg. Det var klart att jag skulle bära ner de åttio sextonskilossäckarna genom källartrappa och tvättrum.

Och nu har jag gjort det. Känns mycket bra. Dels att jag klarade min egen utmaning, dels att jag fick ett riktigt träningspass samtidigt som jag utförde något nyttigt och dels för att jag "slipper" gå ut på promenad i dag ... det har jag ju gjort så många gånger under lovet, så det känns lite tråkigt. Jag har gått de flesta vägar som är någorlunda framkomliga nu när det kommit en decimeter snö.

Ganska intressant att iaktta sig själv, hur man går tillväga när man ska bära dessa lite otympliga säckar nerför en snötäckt trappa. Först bar jag under armen, men det var lätt att tappa grepeet, sen bar jag i famnen-men då fick jag gå så sakta i trappan eftersom båda händerna var upptagna ... Efter 15-20 säckar kom jag på grejen, att slänga upp säcken på höger axel, det var det klart bästa sättet att bära. Skonsamt för resten av kroppen. Dessutom hade jag möpjlighet att grabba tag i ledstången på trappans vänstersida.

Det blev halt längst ner i trappan, och det problemet måste också lösas. Kom på att jag kunde lägga ut ett kasserat lakan som fanns på en hylla i tvättrummet.

Jag kommer att ha ont i armarna i morrn, speciellt i högerarmen. Märkte att det var lite svårt att schamponera håret med den armen, redan nu. Men det är helt OK, skönt att känna att man uträttat något.

Jag skulle behöva positiva utmaningar mycket oftare - både kroppsligt och mentalt. Helst något som också är till nytta ... att man utför ett arbete eller skapar en gemenskap genom utmaningen. Tror att de flesta av oss skulle må bra av det..... för en del är nog det här med utmaningar mera naturligt - det är de som "kommer någonstans" - i allafall ditåt som de strävar. Jag tror också att det är bra att vänja sina elever vid olika utmaningar - och att olika barn har olika utmaningar.

Fick ett telefonsamtal om tvättnötter när jag kom upp från duschen. Har sålt slut

/gett bort de tjugo kilo som jag hämtade på höstlovet. Nu ska jag beställa tio kg till. Kul att det börjar få genomslag. Och är det någon av er som bor nära som vill ha, så har jag åtta kg över - det är bara att säga till.

Skolarbete får det bli också en stund - ska försöka göra lite plnaering och stolpar vad det gäller historia. Det får bli mycket samta/undervisning i det ämnet för att skapa förståelse. Att läsa ur en bok och svara på frågor bara, nej, det kommer inte att ge så mycket till eleverna som jag -och kursplanen-vill att de ska få.

Carcassonne; cool, cul, cult

Det finns massor av roliga spel. Inte bara kortspel och frågespel, vilka vi ofta ägnade oss åt innan en ( eller egentligen två) spelglada, spelgalna sambos till döttrarna, visade oss att det finns en mängd andra roliga spel - enmans, tvåmans, flermansspel.

Igår blev vi introducerade i spelet Carcassonne.Det finns tydligen en grundvariant, med en medeltida design och så finns det en variant som passar oss skogsbor, "Jägare och samlare".

Det gällde att ha tur och dra rätt kort, samt att vara lite smart ( eller ta hjälp av den som kom med godhjärtade idéer) när man på bordsbrädet byggde upp ett landskap av skogar, sjöar, floder och slätter och som jägare, samlare eller fiskare kunde samla poäng. Jättekul, jättekul- får nog köpa hem ett och utmana C-E någon gång emellanåt.

Skulle dessutom vilja se en lokal i Grimsås - t.ex. nedlagda biblioteket, som ett spelställe för både barn och ungdomar, där man träffades och bara spelade spel någon kväll i veckan. Bra för tänket, och ett lätt sätt att umgås.

Insåg också under gårdagen vilken tillgång det är att ha en sjö på nära gångavstånd. Helt nya möjligheter att se annorlunda vyer. Gick på Vidösterns frusna vatten en liten stund igår, och fick några fina bilder - fast jag hade "fel" kamera med. Det är ju likadant om man simmar en liten bit från land på sommaren, man får ett annat perspektiv på omgivningen. Sen är det ju en fördel att man kan gå långt ut på fruset vatten utan att kunna åka skridskor, medan man, även om man simmar hyfsat (och heter Anna-lena) inte ger sig av så många meter från land.

Dagen idag har varit kall, kall - men vacker. Har frusit långt inne i märgen, även inomhus. Trots att temperaturen visar 20 grader här inne. Har insvept i blå filten, med Fritz i knä´t TV-frossat i eftermiddag. Maria Montessoris liv var synnerligen fascinerande. Omvärderade också mitt synsätt på pedagogiken, min syn har tidigare varit att barnen bara jobbat med olika egna intresseområden utifrån färdiga uppgifter i olika pärmar. Men det tycks vara en felsyn, och just idag ångrar jag att jag inte satt mig djupare in i pedagogiken. Men det är inte för sent än....och jag ser att jag helt omedvetet redan jobbar en del efter hennes tankar. Egna intressen och förutsättningar måste få styra en hel del av skolarbetet, men det måste också finnas ett gemensamt samtal och en gemensam lärarledd undervisning.

Stjärnorna på slottet och Björn Ranelids dag var också ett härligt program. Vilka fina människor som finns med på slottet detta år. Tommy Körberg har jag ofta sett som en liten satt sprätt, men hans framtoning visar på en mjuk och tillbakadragen personlighet. Och Ranelids ordflöde, det har han övat mycket på. De flesta människor kan bli ganska verbala tror jag, men då måste man ÖVA och ÖVA och ÖVA. Precis som med allt - det finns ingenting som är riktigt gratis, som håller längre än för en dagsländeperiod.

Igår gillade jag vintern, idag längtar jag efter plusgrader. Är lite avundsjuk på alla som börjar jobba i morrn. Jodå, jag ska jobba här hemma, började faktiskt med lite skoljobb tidigare idag. Förstår bara inte varför vi inte startar förrän på FREDAG - med studiedag. Barnen har en hel veckas lov kvar, hoppas att de är ute i backar, skidspår och på isarna - åtminstone en stund per dag. Ska ta mig själv i kragen och dra mig ut varje dag, de fyra dar som återstår av lovet..... Hoppas att jag lyckas.

Vintervitt

Efter att ha legat i overksam träda en helt dygb, så var det inte svårt att ta sig ut idag. Sällan har jag fått på mig termodress och kängor så tidigt en lördagsmorgon. Det vintervita landskapet var nästan bländande. Började med att skotta bort några cm nyfallen, luftlätt snö.

En dryg timmes promenad blev det, på byväg, skogsväg, i skogen, på öppna fältet och på landsvägen. Fick upp både transpiration och respiration i den obearbetade snön som låg i ett ordentligt motlut på en stort öppet fält. Det var jobbigt en stund, men kändes riktigt, riktigt gott efteråt, när andningen återgått till det normala och jag innanför termodressen var innesluten i dubbla fuktlager.

Funderade på om det blir lättare att gå om man går ner ett antal kilo. För nog är det så, att man blir ordentligt anfådd om man bär på tio kg matvaror och går uppför några trappor. Så den egna vikten borde ju också påverka.... fast den förändras så långsamt, så man märker inte förändringen. Ska försöka låta bli sötsaker så långt det går, jag tror att det räcker ganska långt för att tappa några kilo. För att testa hur det känns om inte annat......om man blir mindre andfådd när man pulsar i snö.... :)).

Funderade också på att delvis byta träningsform under våren. Framförallt kan det vara kul att testa något nytt, och så känns det skönt för foten att inte bli för hårt belastad. Funderar på spinning i Grimsås, jag vet att det är fler "gamlingar" som är med där. Fast jag tror inte att träning är någon riktig generationsfråga, den samlar alla åldrar. Gympan i Dalstorp ska jag försöka gå på en gång per vecka.

När jag såg det översnöade taggtrådsstängslet tänkte jag två saker: Så här vill jag också vara, så lite taggig som bara jag kan. Låta mjukhet täcka taggighet. Sen lär det vara förbjudet med taggtrådsstängsel från och med i år, enligt EU-regler .... och då borde ju alla människor också ta bort sina egna taggiga, svårpasserande och stickande mentala inhägnader.....

Snön faller sakta därute denna vintervita dag. Vi ska så småningom ut och åka några mil i bilen, och det är ju faktiskt bara att rätta sig efter att det är vinterväglag, och att sex mil tar fem-tio minuter längre än vanligt.

Vinter är fint, kanske vore det idé att ta fram skidorna nå´n dag.