Begränsat bett

Skrattet porlade inombords, men jag kunde inte få ut det. Antagligen kunde man se det spela i ögonen,bakom de tonade glasögonglasen, men det var ingen som tittade. Munnen, gapet, bettet som var begränsat, var fylld av diverse röntgenutrustning. Det hade inte varit helt enkelt att få in alla bitar och sladdar, därav kommentaren: - Du har ett begränsat gap!
Hahaha. begränsat gap..... så mycket dom det gapet öppnat sig för! Och där resultatet av detta dessutom är synnerligen synligt för alla som tar mer än men hastig blick....
Tandhygienisten fick iallafall sina bilder, men det gjorde ont, ont. Det är väl tokigt att det ska in så mycket röntgenutrustning i gapet numera, att det är mycket mer smärtsamt än en lagning.Men det är häftigt, när man får upp sina bilder direkt på dataskärmen, och får förklarat vad som syns.
Lönekontot blev också illa åtgånget ....Inte klokt, tusen kronor för en undersökning och lite rengöring. Tjugo minuter, sen var det klart. Turligt nog, så visade de plågsamt tagna bilderna inga kariesangrepp. Jag hade skött mina tänder bra, fick jag veta. Men dom skulle bara veta ... det är inga långa tandborstningar jag utsätter mig för varje gång. Femton - tjugo sekunder. men det funkar tydligen det också.

Tranemobesök i sommarväder, ja, då passar jag på att ta dagens promenad genom att promenera 5,5 km runt den vackra sjön.

Lupinerna förgyllde den första delen av vägen. Kom att tänka på min barndom, och hur fina jag tyckte att de blommorna var redan då.
- Vi kan väl så sådana i vår trädgård, föreslog jag.
-Nej,det kan vi inte, för det är fult ogräs, svarade min mamma.
Undrar var hon fått det i från? Var det någon som påverkat henne att tycka, som sagt just att det var så. För ingen kan väl tycka att lupiner är ogräs. Men man kan lätt bli påverkad av andra att tycka saker.

När jag skulle gå över hängbron, så mötte jag en kollega från skolan i T-mo. Hon är ganska jämnårig med mig, men - med begränsat bett eller ej - liten och lätt. Hon var ute och joggade. Jag kände att jag skulle vilja göra det samma. Konditionen hänger med, åldern och storleken till trots, men kroppen vill inte springa, för då gör det ont. I den dumma, dumma ryggen. Fast visst är jag glad att jag kan promenera i rask fast, utan större problem...

Tåstarps ängar var fulla med tjärblomster och andra blommor som trivs på sandjord. Såg sommarens allra första blåklocka, men den ville inte kameran sätta fokus på, så den kan jag inte dela med mig av.

Vågade mig på att klättra upp i fågeltornet. Var ju lite nyfiken på utsikten däruppifrån. Gröna gräsarter, gröna träd och så Assmans vatten, det var vad jag såg.

Dag och natt - eller lundkovall ( heter den inte så) hade börjat blomma. Den är så fin, och jag känner inte till någon annan plats där den blommar, än just här utmed stigen runt sjön.

Badplatsen låg fortfarande öde. Var det för att det fortfarande var ganska tidigt på förmiddagen, eller var det för att barnen tyckte att vinden och vattnet var för kallt?

Hämtade en sändning tvättnötter på ICA-posten, handlade och träffade trevliga bekanta. Tid att prata har man ju när ledigheten känns vara utan tidsbegränsning.

Fortsatte läsa "Tre sekunder" när jag kom hem, men så ringde telefonen och i egenskap av fotograf blev jag kallad på uppdrag. Vad glad man blir när någon efterfrågar ens tjänster, och i synnerhet när det är sån´t som man är hyfsat bra på.

Svärmors avdelning på äldreboendet var på utflykt till äldreskötande grannen. Svägerskan tyckte att jag skulle komma och föreviga det hela. Det gjorde jag gärna och tog många bilder på boende och personal på Sveriges omvittnat näst bästa äldreboende. ( Tranemo kommun ligger tvåa i den statistiken, och det är absolut så att personalen på Hjälmå är superbra)

Man skulle just till att äta tårta när jag kom. Prinsesstårta á la dagarnas hysteri. Visst var den fin, men ärligt talat, så tyckte jag inte att den var så god. Fylld med sylt och någon gegga med choklad och flingor. För sött för mig. Tacka vet jag prinsesstårta med grön marsipan....och vaniljkräm. De gamla gapade och åt, de gillade den.

Boken "Tre sekunder" är färdigläst. Rekommenderar den varmt. Och det är förskräckligt att det som skildras i boken också händer i verkligt polisarbete.

Tvättnötsrena mattor är på plats på tvättnötsrent golv. Är det någon som vill ha lite nötter, så har jag en hel kartong här hemma.