Vandalväder

Under år som gått, så har jag understundom försökt mig på att skriva kåserier och skicka in till olika mindre lokala tidningar. Under en period fick jag in de korta tankeberättelserna i UT - för det fick man 75 kr - och under en senare period så tog sig Västboandan an mina skriverier, och jag belönades med en penniglott - som alltid var en nitlott. Numera har jag helt slutat med läsa UT, tycker att det är en oetisk tidning - och långt innan dess så hade både UT och Västboandan slutat publicera kåserier.

Ett av de sista kåserierna som jag skickade till Gislavedtraktens gratisblad handlade om kungliga/ blåblodiga vanor. Apropå denna hysteries klimaxdag, som idag råder....

Jo, jag skrev några rader där jag undrade hur det är med släppandet av väder hos de blåblodige. Att de måste gå på toa, det förstår jag ju, det måste ju alla djur, på något sätt. Men det där med att släppa sina gaser, vilket det påstås att vi gör i medeltal fjorton gånger per dag, måste kungligheter och andra människor av börd göra det också, eller är de befriade från detta befriande otyg?

Om inte, spänner de sig hela tiden och släpper sin lilla, lilla fis inåt, eller kan någon ur den kungliga familjen gå för sig själva och släppa ut det som behövs, och med ljud? Livvakterna, de måste i så fall väl gå med, men de kanske är tränade att skilja en ljudande fjärt från ett terroristförsök....

Luktar den blåblodiga ev. fjärten.... eller kanske har den som är av börd någon kroppslig luftreningsanordning från födseln. Och Daniel, han har säkert, som alla andra killar/karlar släppt sig rätt ljudligt någon gång, ingår det då i hans förpliktelser att lära sig fjärta kungligt?

Och die schöne ( med en skruv inopererad i nacken) DRottningen, vad säger hon till C-G om han skulle råka få till en morgonfis, så där i uppvaknadet.... Och hon själv, hur går det med det hårt åtstramade ansiktet ..... riskerar det att explodera om hon skulle råka att trycka till lite...

Jag kan meddela att Västboandan inte publicerade dessa tankar..... Dessutom kan jag ( för att ursäkta mig, för dem som tycker att sådant här inte får skojas om) tala om att jag under ett antal år skrev en hel del revynummer till saligen avsomnade Dalstorpsrevyn, Där hade man skrattat och applåderat åt ovanstående .... det är olika vad man tycker är kul och inte.

Vi bestämde oss för att åka till R-dala och hjälpa brodern att måla huset, C-E och jag. Så att vi skulle undgå så mycket som möjligt av dagens spektakel. Nu ville vädret oss inte riktigt väl, utan ville väl mer vandalisera för oss. Det regnade.

På det sättet kom vi ut på promenad, och kunde se hur häggmalslarven vandaliserat häggbuskar och så kunde vi njuta av den rikliga blomsterprakten, med bl.a. smörbollar i mängd.

Efter fikat så ville vädrets makter väl igen, så vi kunde starta målandet och jag fick äran att dra det första penseldraget med röd färg.
Lagom till sen lunch så tyckte vädret att jag och C-E inte skulle vara så larviga vad det gällde dagens spektakel, utan kunde ge det några minuter. Så vi tittade lite på ingången i kyrkan och kunde konstatera att Vickans klänning var supersnygg. Synd bara att hon var tvungen att dra ett långt tygstycke efter sig.... jag fattar bara inte vad det ska vara bra för eller symbolisera.

Lite mer målande blev det sedan när solen plötsligt visade sig. Så nu är man så där lagom mör i kroppen och väldigt glad att ryggen höll så bra för 3-4 timmars penseljobb.