Klar Karin konsekvens

Funderade på det här med hur olika personer och hur olika valsituationer påverkar ens liv. Kom fram till att det väl är de människor man möter och de val man gör som är livet.

För två och ett halvt år sedan beslöt Tranemo kommun att anställa en EU-koordiantor. Det beslutet har gjort att jag fått vara med om mängder av roliga evenemang och att jag har fått vänner i många av Europas länder. Karin heter EU-samordnaren, och det var hon som var den som övertygade mig om att jag bara hade vinster att få ut av att registrera mig på e-twinningportalen. Själv trodde jag väl inte att jag skulle använda portalen speciellt mycket. Några månader efter registreringen fick jag ett meddelande från en viss Michael Purves i Skottland. Han undrade om min klass ville vara Sveriges representanter i e-twinningprojektet Schoolovision. Eleverna nappade på det och svaret blev positivt.

Det valet har medfört många positiviteter, resor till London, Sevilla, besök från programkontoret och dessutom fortsatta framgångsrika projekt.

En annat val jag gjorde, efter påtryckning av Karin, var att söka ett e-twinningseminarie i Amsterdam. Där träffade jag Marie som inspirerade mig att börja blogga. Utan bloggandet hade jag inte träffat mina vänner Bodil och Inga. Utan dem hade vi inte blivit en Grön flaggskola eller gett sjätteklassare läslusten tillbaka genom att köpa in Hungerspelenböckerna...

I Amsterdam träffade jag Ingrid, min slovenska vän, som jag haft flera roliga och för eleverna utvecklande projekt tillsammans med.

Och allt detta för att Karin föreslog att jag skulle anmäla intresse till e-twinningsamarbete.

Idag har två av mina e-twinningvänner besökt oss och ätit lunch här. Michael Purves och hans fru Anna och deras superhärliga barn Sandy och Oliva hälsade på oss på väg från semesterfirandet i Finland. Danske Ole och hans fru Jette kom från sitt sommarhus i Sjötofta. De besöker sitt lilla svenska hus fem gånger per år, och just nu var en av gångerna.

Vad roligt det är att träffas och prata en stund. Vi kommer att fortsätta med våra tidigare projekt tillsammans, och vi känner nu varann så bra att vi kan använda varann som bollplank och satsbräda inför nya projekt.

Ole tipsade något som heter Nord Plus junior, och som är en ytterligare form av samarbete, nordiska och baltiska länder emellan. Han är involverad i ett projekt även där, och var nyss på besök på Island genom detta samarbete. Jag ska gå in och kolla, för jag vill gärna ha ett projekt med de nordiska grannarna detta år, eftersom jag kommer att ha nio-tioåringar, och då kan det vara av intresse att kunna använda sitt eget språk i projektet. "Det finns mycket pengar att hämta i Nord Plus", sa Ole, " men det är många sidor att läsa för att sätt sig in i projektidéerna och många sidor att skriva vid ansökningsförfarandet."

Jag ska kolla iallafall, jag tror mycket på internationellat samarbete och värdet att jobba mot en mottagare.

En rolig förmiddag blev det, och absolut fördjupade kontakter då man träffas IRL.

Och tänk, allt är en klar Karin konsekvens... Och jag får även ge T-mo kommun en eloge för att de tog steget att anställa en EU-samordnare. Bara en miss, och den ligger på skolledarfolket - vi är flera som jobbar med olika e-twinning och Comeniusprojekt, speciellt i vårt rektorområde. Om skolledningsfolket tänkte lite framåt, så borde vi som jobbar med detta få ha en halv kompetensutvecklingsdag och berätta om hur man på olika sätt, framgångsrikt kan arbeta med internationella kontakter. För det är så givade, och får så många positiva konsekvenser, både för lärare och för elever.

( Fotot har Sandy, 8, tagit med min systemkamera. En blivande fotograf månne)