(Ungdoms)underhållningsuppdaterad

Tittade på P3Guld-galan i går kväll. Anledningen till att jag tittade var egentligen inte alls för att uppdatera mig med musiken i tiden, utan för att se om jag kunde upptäcka dottersambon bland alla kändisar som sannolikt skulle zoomas in. Nu var bildkvalitéten på galan absolut bättre för radio än TV, så jag såg inte skymten av H. Dessutom hörde inte hans "käntband-bästband" -gitarristkompis band till de nominerade, så någon plats på de främsta raderna hade de sannolikt inte. Under en och en halvtimme så fick jag lära mig en hel del om 2010 års svanska musikliv. Det visade sig att det fanns många svarta ( eller är det kanske) vita hål i denna kunskap. Visst kände jag igen en del, men över hällften av de nominerade artisterna var helt okända för den gamla tanten .... och då flera av pristagarna också.

Robyn vann tre klasser. Hon är ju en supermusiker, jag har alltid gillat hennes musik. Hon lyckas hitta nya ingångar till sin musik. Genialiskt, tycker jag.

Håkan Hellström uppträdde, men fick ingen utmärkelse. Jag har aldrig förstått hans storhet. Han låter ju hela tiden likadant ... och inte så vackert, tycker jag.

Oskar Linnros uppträdde också, honom gillar jag.

De flesta guldgalevinnarna kände jag inte alls igen, Johnossi, Carlito, Khoma, This is Head t.ex. Khoma var en heavy metal grupp - liksom The Haunter som framträdde på galan. Jag trodde att den riktigt tunga musiken var en nittiotalsföreteelse, men se där hade jag fel. Intressant att höra och se dagens unga musiker.

Klädseln var absolut ett kapitel för sig. Programledaren såg ju hela tiden förskräcklig ut, men i övrigt så var de olika artisterna väldigt mycket klädda i kläder från det svunna seklet - mycket secondhand tror jag, det kändes i allafall som om det var återanvänt. Bra föredömen!

Apropå kläder, så pratade med dottern vars sambo var på galan i går eftermiddag. Han hade anammat låna-kläder/återanvända kläder tänket, berättade dottern. Dotterns märkeskavaj, övertagen från systern, samt dotterns svarta mössa.

- Men man kan väl inte ha mössa till kavaj, sa jag. Dottern hävdade milt, men bestämt, att det var så ungdomar klädde sig idag. Jag försökte se framför mig hur sambon skulle se ut i svart kavaj och mössa av sotarmodell .... nä, det blev inte så snyggt. Men kanske frammanades felaktig bild .... och förresten så förstår jag inte vad som är snyggt eller inte.

Varvid jag kom att tänka på skolvärldens mössdebatt. Jag har alltid tyckt att den varit så dum. Alla unga människor har ju sina egna attribut. Numera har mössorna övertagit kepsarnas roll.

Jag förstår bara inte vad det gör att man har på dessa i klassrummet, det är ju inte där i moral och respekt sitter, vilket många tycks tro.

Visst följer jag den gängse inställningen - jag ber oftast eleverna ta av sig mössan - men ibland har jag låtit dem sitta med mössan på. ( Detta handlar inte om min nuvarande klass ... de har inte riktigt kommit till identitetsattribut ännu)

Dessutom har vi diskuterat en del möss/kepsbäranade-inställning. Mössan är klart en del av ungdomarnas identitet. Jag anser att jag missbrukar min maktställning som lärare om jag ber dem ta bort en bit av sig själva.....

Jag återkommer ofta till den sista gången som hela vår amerikanska släktfamilj Lambert var på besök. Jag hade dukat med vit duk och finaste porslinet. Tre tonårspojkar satt med sina kepsar på under hela måltiden. För de amerikanska föräldrarna var detta inget problem - inget att överhuvudtaget diskutera.

I Sverige gör vi problem av alldeles för små saker, det är min bestämda åsikt.

Med dagens GT följde en bilaga, där vårens underhållningsutbud, vad det gäller teater och konserter presenterades. Jag blev så teatersugen! Förr åkte vi ofta till Göteborg för att gå på teater, musikal och opera. Många, många byresor har jag fixat - med bilar eller att byns egen busskortsinnehavare kört en hyrd buss. Galenskaparna blev det ett antal gånger, men också musikaler på Gbgsoperan eller på Lorensbergsteatern. Naturligtvis har vi åkt ensamma jag och C-E, med döttrarna med några vänner eller med kollegor..... Senaste gången jag "fixade" en "byresa" var till kritikerrosade "Lögn i helvete" med Robert Gustavsson och Peter Dalle.

Den var så fruktansvärt dålig, så att jag skämdes att jag "lurat" med mina byvänner. Och sen har det inte blivit någon teaterresa ..... C-E och jag såg "Sista dansen" för drygt ett år sedan. Den var bra! Men nu blev jag riktigt sugen på att åka till Gbg för att se teater - snart. Peter Apelgren skulle vara med i en rolig uppsättning som har premiär i slutet av mars. Den får vi satsa på.... fast gärna något på sportlovet också....

I mars går det en "byresa" till Örebro Länsteater, där bysonen och skådespelaren Peter Jansson har en roll i musikalen Ingvar. Det ska bli riktigt roligt .... och skönt att någon annan tar tag i det som jag sannolikt lämnat bakom mej .... eller allafall gör ett längre upphåll ifrån.... teaterresefixandet.

Underhållningen här hemma är inte fy skam den heller. Den största underhållningen står de båda kattpojkarna för. De får både mej och C-E att skratta gott flera gånger om dagen.
Kameran ger mig egen underhållning. Kul att ta bilder på sån´t som man bara upptäcker när man ser med kameraögon. Att ta fram de bilderna i datorn och beskära dem till önskat resultat, det är underhållning nog.
Har förresten lyssnat till Guldvinnande Johnassi på Spotify, under det jag skrivit detta ... Helt OK ...men inget extra!