Nyttigt, nöjsamt nätverk

- Visst är det lite "synd" om dem, som inte använder sig av sociala medier för att skapa ett nätverk, tyckte jag.
- Absolut, och det värsta är de inte vet om det, svarade min sociala nätverksvän, som även blivit en av mina nya IRL-vänner.

Idag var mina båda blogg, Facebook, Twitter, gjut och geocachingvänner på besök.

Tack vare dessa två kvinnor och det sociala/pedagogiska nätverk de är en del av, har jag kunnat få många nya pedagogiska idéer och tankekedjor samt fått möjlighet att pröva på nya fritidsaktiviteter. Plus att mycket går att kombinera som eget intresse och som del av elevers skolarbete, helt enligt den nya läroplanens riktlinjer.

Idag handlade det mest om geocaching. Inga har kommit längre än vad Bodil och jag har gjort, och har planer på att placera ut egna cacher inom den närmaste framtiden. Hon hade hittat flera Travel Bugs, och hade också med var sin Travel Bugs -bricka till Bodil och mej som uppskattad present.

Jag har haft lite tankar på hur jag ska få in geocaching i skolarbetet i höst, och då har jag framförallt tänkt att eleverna skulle få möjlighet att prata med några äldre grimsåsbor och få reda på lite hur samhället såg ut för ett halvsekel sedan ungefär. Utifrån beskrivning av dessa platser skulle elever kunna lägga ut egna cacher på ställen som de vill visa sina kamrater.

Bodil och Inga hade lite annorlunda tankar, bl.a. att man som lärare placerade ut en cache på ett ställe i samhället och sedan skulle eleverna kunna göra beskrivningar, ritningar och modeller på hur denna plats skulle kunna se ut i framtiden.... halv/helsekel.

Intressanta idéer....
Ett syfte med träffen, förutom att det är väldigt trevligt att träffas och utbyta tankar, var att vi skulle ut och geocacha tillsammans. I Nittorp hittade vi enkelt tre olika cacher, ishallen, kyrkan och vid bron. I den stora burken vid bron, placerade Inga en Travel Bug, fäst vid en isbjörn, som skulle i väg till Svalbard. Hoppas att någon snart hittar den och tar den vidare norrut.

Vid marknadsområdet i Gölingstorp fanns en lurig gömma. Så kul att kunna visa upp de gamla bodarna för Inga och Bodil, och berätta att här är det fortfarande stor marknad två gånger om året.
Ljungsarps kyrka är värd ett besök, och med den ledtråd som fanns med i cachebeskrivningen, så var den lilla lådan lätt att hitta.
I Dalstorp finns två cacher, en vid den gamla spiksmedjan och en vid järnbruket vi Hjelmafors. Det är ganska otroligt att det för ca 150 år sedan fanns ett järnbruk, som från stora järntackor, framställde sådant järn som var lagom att göra spik av och sedan skickade det till spiksmedjan drygt 500 m längre upp längs Hjälmån.

60 öre var lönen för att tillverka tusen spikar. Årslönen för en spiksmed blev ca 650 kr. Lite förmåner hade man dock, som fri bostad och fritt kofoder. Mycket fin plats att besöka - spiksmedjan som ligger längs Hjälmån, norr om Dalstorpasjön.

Vid det gamla järnbruket finns en hängbro. Idag är den i god kondition, men under den första tiden jag jobbade i Dalstorpskolan, så var det en skranglig konstruktion där man höll sig i en rostig järntross. Varje år gick alla barnen runt sjön, samma friluftsdag som man ännu har kvar, och både jag och en del av barnen skrek av förskräckelse när de/vi skulle gå över den rangliga bron.

Lite småläskigt känns det fortfarande att gå över det forsande vattnet.

Här var cachens innehåll, papperet man ska logga sig på, alldeles genomblött. Så det här med att placera ut en cache, det medför också ett visst ansvar, man måste se till den ibland.

Några timmar tillsammans rusar iväg. Trevligt att söka skatter gemensamt. Trevligt att prata jobb, böcker, skattjakt och lite om vårt eget privata sommarliv.

Förhoppningsvis drar vi till Bodils sommarstad för ett gemensamt sökande om några veckor.

Fram till dess funderar jag på vad nästa nyttiga, nöjsamma nätverksaktivitet kan bli. Någon kommer nog snart på nå´t nytt igen,kanske någon som någon av oss fått från några i det stora sociala medienätverket.

Ett nätverk som ligger till grund för pedagogisk utveckling, för en rikare fritid och för att skapa nya vänskapsband.... såväl mellan människor som kan träffas i verkliga livet, som mellan människor som bor så långt ifrån varann att man nästan bara träffas på nätet. Visst är det lite synd om dem som inte är del av det nätverket! Men det är bara att ta steget in, alla är välkomna in i gemenskapen, erfarenhetsutbytet och idéskapandet.