Regnbågars rättigheter

Lite konstig rubrik kanske, i dessa dagar, alldeles efter den 22 juli. Det är ju tankar på Norge som gäller, och jag hade funderat ut rubriken "Norge = Nära".... men så kände jag att regnbågarnas situation ( kommer dit senare) gjorde mig riktigt ärligt arg, och då fick det bli rubriken.

Norge är nära, det är tydligt. Funderade på hur jag reagerat om samma händelse utspelats i Sydafrika, USA,Kina, Australien ..... tror inte att jag funderat vidare på det ..... Hade det hänt i Tyskland, Frankrike, Holland .... jo, lite ..... Danmark ... absolut.... På något sätt så känns det som om Sverige- Danmark- Norge fortfarande är en union ....det ligger nära.

Brukar vakna en stund efter C-E. Han hade hört sju-nyheterna i går morse - och kunde, när jag slog upp ögonen meddela åttio döda ungdomar. Jag trodde inte det var sant. Sån´t händer inte. Inte så nära. Han berättade också att det var en ensam norrman som utfört det hela.

- Så bra, sa jag. Då slipper islamisterna få skuld. De får ju skuld för allt numera. Det är så lätt att utse syndabockar. Speciellt sådana som man inte tycker om = inte riktigt känner och förstår.

En annan tanke som kommer upp, är hur denne unge massmördare blivit den han är. Det finns - tror jag - många som är ansvariga för att han fyllts med sådan ilska och besvikelse mot allt och alla att han planerar och genomför något sådant här hemskt.

- Se mig! Ett rop på bekräftelse.

- Nu är jag iallafall någon!

Jag tror att mannen varit en som uteslutits från gemenskaper, som inte blivit accepterad, som blivit nedtryckt av kamrater och överordnade. Jag tror, men jag vet inte.

Vi har alla ett ansvar för varann, att ta hand om varann och inte utesluta någon - att försöka förstå varann, att ge varann utrymme.

En annan ska som jag funderat på är tragedi- frosseri. Jag satt också vid TVn i fredags kväll, och någonstans inom mej kändes det som om jag iakttog en mest spännande film som jag någonsin sett - inte sedan i september 2003 iallafall. Knappast då - det var ju i Amerika.

Det tänds ljus och det bildas grupper som tänker på det sörjande Norge. Det är förstås OK, men man ska inte inbilla sig att man gör det för dem som verkligen sörjer, utan för sin egen skull.

Under några veckor kommer det att rapporteras om händelserna i Norge.... sen kommer andra händelser att dominera nyhetsflödet... och människor får något annat att frossa i. Förhoppningsvis händer det inget allvarligt, så frossandet får ske i det lilla. För det finns ju ingen som frossar i den katastrof som äger rum på Afrikas horn, där torka, svält och inbördeskrig tar massor av liv varje dag. Det ligger för långt bort - eller rättar sagt - medierna bryr sig inte.. och då vet i inte heller....

Vad jag ville komma fram till är att vi sörjer med Norge nu, men det kan inte de som har drabbats på riktigt, ta in. De är i chock. Om några veckor, när allt har lagt sig i medier, då kommer verkligheten i fatt dem. Vem hjälper dem då? Vem sänder dem någon tanke..?

Personligen förstår jag inte hur dessa människor, vars barn blivit ihjälskjutna, någonsin kan gå vidare.... Olyckor, sjukdomar tar unga liv ..... ingen kan bli hel igen efter att ha mist sitt barn på det sättet, men kanske man kan fungera efter en tid. Men dessa människor, hur kan de gå vidare ?
För att gå till den nära verkligheten, så ska jag komma framåt till regnbågarnas rättigheter - eller behov av sådana.

Åkte till Hjälshammar för att kolla hus och växthus i går, och planerade att ta ( den långa) omvägen över Tiraholm för att äta fisklunch - och handla insjöfisk - på hemresan.

Passade på att ta en cache vid vackra OS-udden... en kreativ person ( sannolikt man - tänk om jag har fel) hade skapat en superhäftig gömma, längst ut på udden.
Tog vägen över Forsheda för att försöka hitta några av Ingas gömda burkar. Hade inte förberett mig hemma med att skriva upp cachenummer.... hade ju kollat TV hela fredagskvällen.

Stannade vid kyrkan för att ansluta c:geo i androiden till satellit och till internet. Fick napp direkt, en cache på bara dryga 100 meters avstånd. Vid HP ( som visade sig betyda hembygdspark). Det var inte Ingas, men jag tyckte att vi skulle leta upp den när vi var så nära.

Sagt och gjort.

Kollade några andra "nära avståndsgömmor" och hittade två stycken som var Forjois/Ingas. Den närmsta på dryga 500 meters avstånd, vid missionskyrkan, den andra en dryg km bort.

-Blir jättebra med två stycken, vi tar bilen!

Lade ner androiden med kompassriktning utpekad på instumentbrädan, och vips, så försvann alltihopa. Försökte "koppla upp" mig igen, under det att vi ( utan kompass) körde ut ur samhället. Fel väg.

- Stanna, sa jag. Du fattar väl att det kan vara svårt att få tag i satelliten om man hela tiden rör på sig. Och här är det förresten ingen internetkontakt heller.

C-E vände bilen och stannade nedanför kyrkan. Fortfarande ingen kontakt med nätet. Gick tillbaka uppför backen till HP - där hade jag ju haft god kontakt tidigare.

Försökte koppla upp mig mot nätet, men det gick inte heller.

I dagar av katastrof, så infann sig en ny katastrofkänsla. Nå´n som ödelagt hela internet ..... vad är på gång egentligen? Skyndande till bilen och meddelade att Ingas gömmor fick fortsätta att vara gömmor.....Väntade på att det eviga Norgemalandet i radion skulle avbrytas och ny katastrof tillkännages. Men där fortsatte man prata på - tryggheten infann sig igen.

Hittade den fina missionskyrkan, men gjorde ingen ansats att leta. Hade jag kollat hinten innan allt kopplades ner, så hade det nog kunnat funka utan gps-appen.

Återkommer till Forsheda, och hoppas på bättre kontakt vid annat tillfälle. Det blir ganska många resor till V-mo, så här i målarhjälp och kattbytestider. Går lika bra att ta 27an som 151an hem.

Fortsatte vår resa mot lunchmålet. Vid Ås var det full kontakt med internet igen... och satellit.

Slogs av hur vackra trakterna i detta område är. Det syns tydligt att man åker något som tidigare varit sjöbotten. Grönt och öppet, vackra vyer i det pastorala landskapet.

På Tiraholm var det mycket folk. Beställde en grillad fiskmix, bestående av gös, gädda och regnbågslax. Frigående gös och gädda från Bolmen och odlad regnsbågslax från den samma.

Blev lite irriterad över den långa väntan på maten - säkert 45 min - men det gick över när den grillade fisken serverades. Det var supergott... med tre helt olika smak och konsistens på de tre olika fiskkötten.
Handlade lite i butiken...
.... och gick ner till sjön för att kolla den vackra vyn. Därute syntes några konstiga träställningar. Fiskodlingen? Jovisst. Precis vid bryggan fanns också två odlingsanordningar.
Där simmade regnbågarna runt, runt -tätt, tätt. Kan detta vara förenligt med de rättigheter till friutrymme som varje djur har.? Finns det någon som kollar upp regnbågars - och andra odlade fiskars - rättigheter. För mig tycks det som rena djurplågeriet att ett djur får vistas i samma trånga utrymme från litet yngel till stor, fångstfärdig fisk. Snacka om stressade djur! Gösar och gäddor, de har ett lyckligt liv.... Laxarnas liv är ett liv i ständig fångenskap.

Nu kommer dilemmat, ska jag från och med nu bojkotta det goda laxköttet? Ser all laxodling ut så här eller har andra laxar ett bättre liv. I vilket fall som helst så borde alla laxar som lever i en laxask få sina rättigheter prövade.