Kry klämdag

Visst rensar en förkylning ut... och tillför massor av energi. eller också var det den roliga rekreationsresan som ackumulerade energi.

Regnet upphörde när vi kom till Önneköp. Våren bara var där.  Efter hämtmat på den lilla byns thai-reaturang så blev det trädgårdsarbete i paradisträdgården. Under det knappa dygnet som vi tillbringade i det skära huset, så framträdde den ljuvliga trädgården alltmer. 

Trädgårdsarbete ( speciellt i kombination med förkylning) skapar hunger. Hampus bokade bord på....

.. Friden vid vägens ände.

Skåne är riktigt häftigt med sina små smultronställen, en bra bit från allfarvägarna. Friden (vid vägens ände) är ett fik/pizzeria - väldigt populärt. 

 Ligger en halvmil från Kiviks marknadplats. 

 Pizzorna var väldigt speciella. Man tycktes baka en vanlig botten med tomatsås och efter det lägga på fyllningen... eller ev. sätta in pizzan väldigt kort med fyllning på. Jag valde en pizza som hette "Fyra ostar"

Chevre, någon grönmögelost, brie och västerbotten. Samt en god marmelad i mitten - och rocculasallad. Gott - men en nackdel. Eftersom fyllningen inte varit med i ugnen ( eller bara kort tid) så kallande pizzan snabbt.

Ett supermysigt ställe med en ihopplockad inredning.  Egentillverkad äppelmust kunde man få som måltidsdryck.

 Det fanns hur många sorters okända ölsorter att välja på. Och det finns massor av gott öl. Smakade gott till pizzan.

 Friden hade sin egen äppelodling. Kring Kivik finns det massor av äppelodlingar. Om ett par veckor blommar allt, det måste vara en helt enorm ögonnjutning. 

 Det var mycket ögonnjutning i det inre av Skåne. I de olika lövskogarna och i mera öppna hagmarker var det alldeles vitsippsmattetäckt. Svalörten bildade också stora mattor.

Och här och där kunde man se stora tuvor med gulsippor. Det är så vackert tycker jag. Så likt vitsippor, men gula. Njuter av dem.

 Som vanligt så blev det en spelkväll hemma hos Hampus och Karin. Spel och kortspel. Så kul med olika sällskapsspel. 

Tycker att man i de mer eller mindre tomma lokaler som finns i Grimsås centrumhus, skulle kunna träffas helt opretantiöst och spela sällskapsspel. Kanske skulle lägga fram idén för samhällsföreningen.... Sällskapspelsöppet två lördagar i månaden.....

Efter god frukost, lite mer trädgårdsarbete och välförtjänt fika åkte vi vidare mot Halmstad. Sju-åtta mil på småvägar - så jättevackert - upp till Ängelholm och E6. 

 I Halmstad var det grått och rått. C-E satte på vattnet och kollade att allt funkade. Lite fönsterputs och gräsklippning blev det också. Det var ganska mycket folk på området när vi kom vid sen sen lunchtid, men många gav sig iväg hem under eftermiddagen. Inte självklart för alla att vara lediga på klämdagen.... eller också tyckte de som vi; Så länge det är kallt och rått, så har man det bättre hemma.

 Strandpromenad blev det, en kort en....

... och en kula glass i den gula, gamla kiosken.  

Att komma till Halmstad öppnar mycket som finns lagrat på hjärnans hårddisk. Från det att farfar kom och berättade att han köpt en stuga i Halmstad i juli 1977, genom ungdomsår med midsommarfester, småbarnsår, roliga familjetillställningar tills det blev alldeles för trångt i den lilla stugan.... som så småningom ledde till att vi köpte den förra året, när de andra som varit med och ägt inte ville ha den kvar längre.

Hade lämnat ungkatterna i Hjälshammar - dels för att vi körde förbi på vägen mot Hörby och dels för att vi då med gott samvete kunde ha stannat i Halmstad en natt om vi så skulle velat. Med tanke på vädret var det en enkelt beslut att åka hemåt, via Värnamo. Johanna hade gjort vårfint och planterat blommor lite varstans framför huset. Det här gamla skottkärran tycker jag är så fin....

Fint väder blev det denna valborgsmässoafton, iallafall här hemma. Som jag inledningsvis skrev, så hade förkylningen ackumulerat massor av energi. Eller rättare sagt,  bra mående. Så idag har det blivit mycket gjort, mest trädgårdsarbete men också lite städning inomhus. Förhoppningsvis kan jag/vi ägna nå´n timme åt det sistnämnda i morgon också, så får vi snyggt både inomhus och utomhus.

Valborgsmässoafton och jag/vi har ingen relation alls. Har varit med och sjungit in våren i några olika körer under åren. Har sjungit altstämman på "Vintern Rasat Ut"  för mig själv några gånger under de senaste dagarna. Men festkväll - utekväll- umgängeskväll, nä, det har det inte varit på "Valborg". Om man undantar barndomens obligatoriska deltagande vid valborgsmässobålet och samlingen i kyrkan efter det.

En bra helg har det varit på alla sätt och vis. Och i morrn blir det en ledig dag till. Tack arbetarrörelsen för den.

Förkyld fredag

Plötsligt bara händer det. Som tur är, så är det inte så ofta. Och det går över.
Först börjar halsen svida och när det svidit färdigt så öppnas näskranen, en näshalva i taget. Vårförkylning skulle nog en del säga .... och det är säkert bra att ha nå´n gång per år, kan säkert vara utrensande.
Sitter inne och tycker lite synd om mej, för jag "tröster" ( västgötska för - det tar emot) inte gå ut, trots att solen skiner till lite då och då. Men det ska nog bli ännu  mer vår så småningom.
Hoppas att jag inte smittade alltför många elever idag..... man stannar ju inte hemma för lite snuva...... eller mycket snuva......

Lite fredagsfunderingar denna snuvdag- kanske någon kan hjälpa mig att reda ut tankarna.

• Hur kan man hitta något vettigt på lektion.se ? Tänkte idag, när jag var lite tung i huvudet, att jag skulle hämta några bra matteuppgifter därifrån, i stället för att skriva dem själv. Men allt var skitdåligt... sån´t som jag aldrig skulle sätta i händerna på mina elever. Enkel ifyllnad.... Så jag får fortsätta göra matteuppgifterna till ett antal elevers IUP-arbeten på egen hand..... Det enda jag har kvar att göra inför nästa vecka.... annars fixade jag allt innan jag gick hem idag. Blir lite orolig för att alltför många lärare kollar lektion.se och hittar något dåligt/halvdåligt att använda där, istället för att göra något bättre på egen hand. Det blir ingen kunskapsutveckling av det.
• Plockade  på golvet både före och efter skoldagen. Undrar så hur våra lokalvårdare kan ha en arbetsbeskrivning att de är ( om de följer sin arbetsbeskrivning helt)  förbjudna att plocka upp från golvet. Både jag och eleverna gör så gott vi kan för att hålla snyggt (jaja, det blir en del tjat från min sida) och då tycker jag att regelverket skulle tillåta oss alla att hjälpa till med detta.
• Varför är man så förtvivlat hungrig/sugen när man är förkyld? Jag skulle tveklöst kunna äta/dricka hela tiden, och detta trots att en del smaklökar inte kommer till sin rätt.
• Varför har vi fått en stor flock grönsiskor i vår trädgård ( vid resterna av fågelrestaurangen) nu, när vi aldrig, under 32 år i huset,  haft besök av mer än någon enstaka sådan.
• Hur kan man kolla på program som "Let´s dance", "Miunten", "Så ska det låta" år efter år. Behöver inte vi människor lite förnyelse?
• Elfsborg vinner och vinner. Stundtals spelar de briljant fotboll, ibland är det rena spring och sparka-fotbollen. Men man vinner. Säkert bra med ny coach/tränare.  Och varför ska det alltid vara så nervöst att se deras matcher ( som oftast visas på Canal +)- för egentligen är det ju inte SÅ viktigt om de vinner eller ej. Men ändå, det värmer i magen, när de vinner. Hur kan man bli sådan?
• Vem vill se på ishockey-VM när det är VÅR.? Som tur är, så slipper man om man inte vill!
• Ska åka till Önneköp i morrn och inte ens funderat på att samtidigt leta geocacher. Vilket jag gjorde så fort vi var ute och reste förra året. Känns som jag och geocaching har fått en bra relation. Antingen geocachar vi eller så gör vi nå´t annat. Inte både ock!
• Plaerar att åka över Halmstad och öppna upp huset ordentligt på vägen hem. Ev. övernattar vi där också. Undrar om jag får nytta av de halvlånga byxorna och den kortärmade tröjan som jag packat ner?

Nå´n som kan svara på nå´t av ovanstående. Svar mottages tacksamt! Hörs tidigast på måndag! För nu blir det Skåne och Halland! Samt vägen över Småland, för ungkatterna får vara hos sin extramatte/husse ett par-tre dagar.

Nära Navet

Visst var jag alldeles intill Navet idag. Grimsås nav. Har aldrig funderat i de banorna tidigare, navbanorna. Tankarna kom till mig under samhällspromenaden i Grön Flagg arbetet, tema Närmiljö.

Barnen gick en ( omkring halvmilslång) promenad runt samhället idag. De fick bekanta sig med de platser som varit viktiga för samhällets framväxt.

Och just på denna bild är Navet. Samhällets ursprungliga nav.
Järnvägen - det var en av anledningarna till att  en plats "in the middle of no where" växte till ett samhälle. En annan anledning var torvbrytningen på mossen, vilket samlade en del arbetskraft. Torvskördarmaskinen står under taket ( och döljer en geocache som jag inte kan finna, inte ens fast tolv sexor hjälpte mig igår ...)  Den tredje anledningen - och orsaken till att samhället under 50-60-70-tal växte sig ganska så stort, det var att Karl Olsson startade en kabelfabrik 1948.

Tre livsmedelsaffärer låg alldeles i anslutning till samhällets nav, den enda som finns kvar idag är denna,omgjord till ett smakfullt bostadshus.
Någon affär finns inte kvar i dagens Grimsås, inte ens en kiosk. Det enda man kan handla, det är bilar och bensin... och det behövs ju när man måste åka någon annanstans för att handla det man ska äta.

 Tänk att Grimsås har haft sin egen bildhuggare. Denna "byst" av Hjalmar Branting står vid stationen.

Där finns också en halvfärdig Per-Albin Hansson. Tyvärr hann inte konstnären göra färdigt Per-Albin före sin bortgång. Men halva Per-Albin finns att beskåda. Har aldrig sett konstverken.... man gör ju sig inga ärenden till stationen nu för tiden. Den är stängd sedan många decennier, numera ägs den av samhällsföreningen.

Portalen till den botaniska trädgården är också ett stycke konst. Tänk, hit kom bussar med folk för att se de växter som fanns i trädgården. Idag kunde jag inte se något annat än gräs, buskar och barrträd... men jag får nog gå och kolla vid flera tillfällen i sommar, något måste ju finnas kvar.

Det fanns mycket att se i närheten av det gamla samhällsnavet. Bland villorna, där de flesta av dagens elever bor, där fanns bara en skylt uppsatt. Fiåsatorp, det enda huset som fanns före det att järnvägen kom.  Säkert över en km från det som var samhällscentrum i början av 1900-talet.

I morgon ska femmor och sexor börja arbetet med att lägga ut åtta geocacher i anslutning till samhället ... och i slutet av maj, så ska föräldrar och andra intresserade få gå samma promenad som barnen gjorde idag.

På eftermiddagen hade jag en härlig musikupplevelse. Hade köpt hem noterna till "What are words" från Notpolen, och föreslog att barnen kunde sjunga den på sommaravslutningen. Dom trodde inte att det var sant, att deras "tråkiga" musiklärare kunde komma med en så populär sång. Det lät helt underbart bra, alla fyr-femmor hade dessutom ett bra engelskt uttal, alldeles från första början.
Musik är ett ganska svårt ämne och nu tycks det som om jag har det för sista terminen. Det finns en duktig musiker som gått lärarlyft, och det är klart att han gör musikundervisningen mycket mer intressant än vad jag gör..... Funderade på vad som är musikens nav. För mig är det att sjunga tillsammans - för det klarar alla.... Och alla gör det om man hittar rätt låtar. Vår och sommarreportoaren  funkar alltid.

Vad är skolans nav då? Funderade på det när jag njöt av Navarnas nav, solen, under det att jag krigade mot kirskålen i rabatten. ( Just nu har jag övertaget!) Tror inte att skolan har något nav, tror att det är en massa kugghjul som måste driva varann. Lärare, elever, föräldrar, arbetssätt, olika möjligheter att hämta kunskap, olika sätt att utveckla sina förmågor.... Plus en rektor som har en bra sätt att olja hjulen så att de snabbt kommer igång igen, om det börjar kärva i maskineriet.

Kroppskontroll, kvitterkonsert

 Äntligen blev det tillfälle att åka och se Tranemogymnasternas uppvisning. Har tänkt tanken i flera år, men antingen har jag fått vetskap om evenemanget när det redan varit, eller också har jag varit upptagen med något annat.

Gymnastikföreningen i Tranemo betyder mycket för många av våra elever i Grimsås.  Det blir många skjutsar för föräldrarna, då man tränar 1-3/4 gånger i veckan, beroende på i vilken trupp man ingår. Men det är väl investerade "bensinpengar". Tranemogymnasterna är ett andra eller tredje hem för mer än hundra barn/ungdomar från vår kommun. Och snacka om att de blir väl omhändertagna.

 Det var en varierad show som visades upp, mycket mer avancerad än vad jag någonsin kunde föreställa mig. Ett antal fristående program varvades med uppvisning på trampett, bock ( ?) och olika mattor.

Oj, vad duktiga alla var och oj, vad bra alla de olika ledarna hade lyckats med att få med alla, oberoende av kroppsform och kroppskontrollsförmåga, i  de olika programmen.

 Mest imponerad var jag av de olika hoppen och volterna.

 Snacka om att ha kontroll på kroppen,  när man klarar av att slå volt efter volt efter volt.... eller flickis efter flickis.. jag kan inte termerna, men jag kan förstå att det är duktiga ungdomar, som fått träna mycket för att komma så här långt.

 Tänker att det till stor del är en fråga om att lita på andra i träningsfasen, och att lita på att den uppbyggda förmågan bär, när det gäller att visa vad man kan. Fast med en stöttning i närheten.

 Tänkte förstås på mig själv.... oj, vad man brister här.... i båda faserna ... både den att ta hjälp av andra i uppbyggnadsfasen/träningsfasen och att lita på sig själv vad det gäller.Nu handlar det inte om gympa för min del, men om allt annat!

Tänker också på hur många olika förmågor som våra elever bär med sig, som vi i skolan aldrig ser eller utnyttjar. Mycket handlar om olika idrotter, men det handlar också om musikkunnande, om datakunnande, om språkkunnande, om naturkunnande, om specialkunnande ....ja, oj vad barn kan och vet mycket idag.... massor som vi inte använder oss av i skolan. Vill fundera mer på nur vi skulle kunna använda det på ett bra sätt!

 Fick med flera av mina elever på bild. Dock inte alla. Kameran hann  inte med. Trupp 5 och 6 uppträdde i ett Forrest Gump-tema och till musik från den härliga filmen.

 Avslutningen var en dans till Sean Bananlåten ....
En härlig show på sammanlagt 75 minuter blev det. Fullsatt i Tranemo gymnastikhall.
En härlig uppvisning av kroppskontroll i progression -  efter ålder och träningstid .... Tranemogymnasternas ledare  är värda all uppskattning! En sådan förmån att få vara med och träna hos dem!

Hemma serverades strömming och potatismos av husets bästa kock. Så gott! Blev lite över så jag får med till lunch i morgon också. Den hemlagade maten slår alltid skolmaten.... så är det bara. 

Naturligtvis måste vandraren i mig ut på en vandring även denna dag. Bestämde mig för "Stockremmarundan" ... men med tanke på att det var ypperligt härligt att promenera, så mycket syre i luften att man knappt behövde andas ... så blev den utvidgad att omfatta även "Krokenrundan".

 Träffade på årets första ärla utanför Kroken.
Hon/han promenerade så stolt i det tilltagande regnet.  Runt omkring var det en vild kvitterkonsert av diverse fåglar. Alla tyckte om vårregnet!
Så det blev en ordentlig promenad i dag också .... kände mig inte våt när jag kom hem, men upptäckte att det dröp av mig. Tjockt hårsvall och fleece håller våtkänslan borta.

På verandan satt katterna. Fågeljägaren Fransson ( svartvit) och kottjägaren Fredrik. Nu är kottar mycket lättare att få tag i än fåglar. Som tur är. Så kottar hittar vi dagligen på verandan .... två fåglar har vi sett i fågeljägarns mun..... Det gillar vi inte. Fåglarna vill vi har kvar i vårens kvitterkonsert  ... och kroppskontroll, ja det har väl katter alldeles fullt utav.

Vårvandrare

 Visst är jag en vandrare. Både kroppsligt och själsligt.
 Tog en av de vanliga rundorna på dagens drygt timslånga vandring.
 Det brukar ofta bli de vanliga rundorna. Iallafall kroppsligt.

 Själsligt så blir det många stickvägar. Som beträds en bit för utforskning, men sedan blir det nästan alltid så att man vänder om till det gamla trygga.
Man möter nya vandrare på vägen, en del tar man sällskap med en kortare eller längre bit. Så småningom skiljs man åt, den nya vännen vandrar mot nya upptäckter.Själv vänder jag oftast tillbaka, eller är det bara så jag upplever det.
Kanske är det så att jag hittat en helt ny väg tillsammans med min medvandrare, att vi båda hjälpt varandra in på nya stigar, att vi skiljs vid för oss helt nya vägskäl. För att kanske mötas igen.

Visst avundas jag de som har vandrat tillsammans ända sen ungdomen. Vars vägar skiljs vardagsvis, men som korsas med jämna tillfällen. De människor som har ordnat gemensamma rastplatser på de gemensamma vägarna.

Samtidigt är jag så glad för alla stickvägar som jag tagit, och som gett mig vandringsvänner som jag annars aldrig hade haft. Även om det är så att  det blir längre och längre mellan de gemensamma rastplatserna, så är det ändå alla möten som gjort mig till den jag är. Är nyfiken vem jag ska möta nästa gång, och vad den personen kommer att bidra med i den ständigt utvecklande livsvandringen.

Det var vad jag funderade på vårvandringen denna lördag i april.

Dagens dikt

"Dagens citat hittade vi i kommentarsfältet i en diskussion från den 13 april på sajten Skola och Samhälle av Bertil Törestad, fil dr i psykologi och fd universitetslektor.

Den har formen av en dikt, måhända om den svenska skolans belägenhet – och kanske räddning?

De kommunala skolorna är ingen succé.
Rektorerna är ingen succé.
SKL är ingen succé.
Björklund är ingen succé.
Flumpedagogik är ingen succé.
Dewey är ingen succé.
Katederpedagogik är ingen succé.
Vygotsky är ingen succé.
Friskolorna är ingen succé.

Lärarna är en succé.”

Fann ovanstående på Facebook. Det kändes bra att få sig något positivt till livs. Sedan vill jag mildra rektorsdomen en del, det finns en del rektorer som känns som en succé att ha. Vår till exempel.

Vill också tillfoga:

"Eleverna är ofta en succé"

Hade en sådan där härlig succéupplevelse idag igen.

Eleverna jobbade med Norden. Helt efter eget val, enskilt, tvågrupp, tregrupp. Eget val av nordiskt land. Eget val om hur arbetet skulle utföras ... Power Point, affisch, målningar med lite text, you tube-klipp.... De som ville fick en checklista av mig, gällande vad man kunde ha med i sin redovisning.

Oj, vad eleverna jobbade. Vad man tränade på sina redovisningar. Så mycket man lärde sig.

Idag var det succé för eleverna och för en skola där valfrihet, öppna tankar och eget ansvar stod i fokus.

Jag njöt. Känslan sitter fortfarande kvar.

Eleverna är ofta en succé.

Mest måsten....

... mindre ( minimal) utveckling......              

Är det inte så med skolan idag?

Kom för ett par timmar sedan hem från åtta timmars kompetensutvecklingsdag. Inte blev det någon kompetenshöjning för någon under denna dag, bara en massa måsten som skulle administreras.

Visst kan man skriva rapporter och göra annan dokumentation, men den måste vara till nytta och den måste leda framåt.
År efter år har vi i de administrativa måstepapperen angett behovet av mer resurser och ökad datortäthet. Det förstnämnda har minskat, det sistnämnda är status quo.

Läste dels kommentaren från gårdagens inlägg från kloka vännen Inga och dels blogginlägget från kloke bloggaren Anders Erenius.  Båda uttrycker detsamma som jag och så många andra känner: Det är nog nu!
Barnen behöver god undervisning i tiden, och det ger vi dem inte om vi följer alla bakåtsträvande förordningar. Vår kunskap, erfarenhet samt forskning bör vara vägledande. Undervisningen ska prioriteras, bedömningarna ska vara formativa.

Kan vi lärarfolk få till en kraftsamling, där det tydligt framgår hur de allra, allra flesta ser på måstepappersexercisen, som har fått betydligt större betydelse än själva undervisningen?
För elevernas skull och för det framtida Sveriges skull!

Bu Björklund

Nu räcker det, och det har det gjort ett bra tag.
Jag tänker i första hand på Björklunds betygsnoja.
Ser betygen i sexan som helt onödiga, och som en negativ pålaga för de elever som inte har kommit så långt i sin intellektuella mognad. För den är ju långt i från färdig när man är 12-13 år. I den åldern ska bedömningen vara försiktig,då ska lärlust och nyfikenhet få råda.
Idag kom ett ännu tokigare förslag, betyg från fyran. Ska vi knäcka barnen redan innan de kommit upp i  mognad för att utnyttja sin inbyggda nyfikenhet på bästa sätt, innan de fått tillräckligt utvecklade redskap för att ta till sig fakta och för att dela med sig av sina tankar och kunskaper?
Känner att den nya läroplanen inkräktar på elevernas kreativitet, allt ska ju bedömas utifrån kunskapskrav, och mycket vi undervisningen går ut på att eleverna ska "klara" sexans nationella prov.
Björklund behöver stoppas. Tyvärr är det två år till nästa val. Betygstokeriet behöver stoppas innan dess!

Vårvädring

 Idag har det vädrats vår. Så mycket så att växterna borde ha vänt upp sina rötter, för att ta åt sig så mycket som möjligt av det vårliga tillväxtsämnets odörspridande partiklar. För att sedan sätta igång att växa med racerfart.
Byns enda blondin ... förlåt, bonde, har varit ute och vädrat gödseltanken i dagarna tre. Nu hoppas jag att det inte är något nedsättande i att kalla någon bonde, och jag tycker inte att det borde vara det, med tanke på att yrkestiteln är det samma som ett adelsnamn. Vilken adelssläkt heter lärare, eller ens den nya vackra titeln pedagog. Anna-Lena Pedagog..... :)
Är väldigt glad att vi har en bonde i byn, som håller markerna öppna och som gör att man får åtnjuta det vackraste ögongodis man kan tänka sig, kor i sommarhagen.

 Efter lite långtråkighet, rastlöshet, en lösning på dessa problem med lite kakbak, så tog jag mig en vårvända.
Tänkte kolla hur det stod till på blåsippsstället.
Vitsipporna visade sin vackraste sida. Oj, vad många det finns nu. De har kommit fast att det varit vintertemperaturer ett tag.

Blåsipporna, däremot, de var nästan borta. De har redan gjort sitt, vårens vackraste vackraste växter - enligt mitt tyckande.  Förhoppningsvis så finns det en del kvar i Finnekumla hagar, som vi planerat besöka nästa helg. Har de inte stått direkt i söderläge, så vill de sannolikt vara med någon vecka till. Om det inte blir för varmt, utan fortsätter att vara en behaglig tio-tolvgradig vår.

 Den här krabaten ville inte vara med på bild - men han gav mig en glad-känsla.... trodde att han flytt vår by, han var borta ett tag, men nu på plats igen.
Tog vägen över stock, sten, bäck, taggtråd och surhål hem.

 Kom på att vi har en byggnad som vore värd en cache, i byn. Den här transformatorstationen. Skulle gissa att den togs ur bruk för 20-25 år sedan .... och tack vare Gudrun så är numera alla elkablar nergrävda. Men visst är det en fin byggnad, ska gå och ta en närmare titt en annan gång.

Medan jag i det vackra vårvädret närmade mig hemma igen, vädrades det mer och mer vår. Så mycket och intensivt, så att jag tänkte att jag nog skulle behöva hänga ut mig själv på vädring när jag kom hem.... tills jag insåg att det inte skulle funka hemma hos....

Kollade till min närmaste cachegömma, Roberts stenmur, 470 m från hemma hos. (Bilden ovan)  Burken låg kvar, allt var i sin ordning.

När jag  öppnade dörren vädrade jag varma mackor. De smakade alldeles utmärkt efter den korta med varierande vandringen.