Cachingcirkel med C-E

Roligt när C-E föreslår att vi ska ut och leta lite burkar. Kul att se nya vägar. Idag blev det en runda kring Sjötofta och söderut. En riktig cirkel om man drar ut alla svängar ... definitivt.

 Första gömman skulle finnas vid Sjötofta fritid. Men vi hittade ingen burk, stötte bara på en otrevlig gubbe, som sannolikt var ägaren till anläggningen. Han tyckte inte alls att vi hade där att göra, vi kunde ju störa hans gäster.... Jag svor inombords och kände olustkänsla i maghjärnan vid detta bemötande... Kanske borde jag känna likadant mot mej själv ibland  ???? Nä, så otrevlig är jag inte!

 Besökte Sjötofta fritid några gånger medan jag ännu hade lite ungdom kvar.... Tror att sista gången var ett evenemang, dit alla kommunanställda var inbjudna .. och det gick buss från respektive ort. Varför gör man inget sådant nuförtiden?
Dansat har jag inte gjort på evigheter.... vet inte om jag kan.... jag som faktiskt har diplom i bugg och examen som kursledare i gammaldans. Men det var LÄNGESEDAN.... roligt var det iallafall med "riktig" dans... som bugg och gammaldans. Kanske finns det möjlighet att ta upp igen om man får förmånen att bli en pigg pensionär...??

Gömman vid kyrkan fanns kvar. Tänkte på alla gånger jag kört till Sjötofta. Karin hade sina bästa vänner där  under högstadie och gymnasietid. Många blev resorna för att skjutsa och hämta. Kul att Maja och hon fortfarande har kontakt ... och att jag fortfarande träffar Majas mamma när det är kommunala studiedagar.

Nostalgin blev än större när vi fann gömman vid det gamla järnvägsspåret. Kom att tänka på när jag, döttrarna, grannen Ingela och hennes båda söner åkte rälsbuss från Limmared till Sjötofta, fikade medhavt vid stationen medan det gula tåget var i Landeryd och vände. Därefter använde vi returbiljetten.
Känns som en evighet sedan....tror att det var -86. Strax därefter lade man ner järnvägen mellan Falköping och Landeryd.... Idag är den största delen av banvallen en cykellled.... och mellan Ambjörnarp och Sjötofta en dressinled. Men här har fantasi, pengar och engagemang för att göra något med den gamla järnvägen tagit slut.

 Fagerås är känt för sin stora odling av påsk och pingstliljor. Var här med Svea och farmor för ( tror jag ) åtta år sedan. Narcisserna har blommat över för längesedan, men lite rhododendronblommor fanns fortfarande kvar i den imponerande odlingen.
Den professionelle geocacharen "1000 sjöar" är också imponerande. Han har gömmor överallt. Den här lade han ut på valborgsmässoafton.

Inte visste vi att vi lämnat Västra Götaland och hamnat i Jönköpings län. Kändes helsnurrigt att hitta en cache vi länsgränsen, där det kändes som om skyltarna var felvända.

 Bosebo var ett lite samhälle/ by, som inte alls var lördagssömnigt. Mycket folk var det i rörelse utanför den fina kyrkan.

 Under flaggstången fanns cachen med en genomblöt remsa. Det gick inte att skriva på den. Det är geocacheutläggarens dilemma, man behöver se om sina cacher då och då... Det är inte alls lika kul som att lägga ut och leta upp.

 Våthult var den tredje kyrkan för dagen. Också ett pyttesamhälle. En sån massa fina platser det finns i vår närhet!

Dagens sista gömma, den gick vi bet på. Terrängsvårighet tre ( av fem). Tycker att det borde vara minst fyra, så som gammal tant ( och gubbe) fick klättra över stock och sten i branten. Men vi hittade inte det vi sökte, för både gps och c:geo snurrade runt och angav avstånd mellan 6 m och 3 km.  Vi gav upp och åkte hem. En fin runda blev det iallafall. 

Ett glas vin på den lilla uteplatsen utanför växthuset fick det bli när vi kom hem. Ett superbra ställe att sitta på när solen skiner i kvällstid.