Mullsjö med Mia

- Man får så många vänner. Och jag menar, riktiga vänner.
Jag tittade lite skeptiskt på den blonda, slanka kvinnan.  Tyckte att det lät konstigt, hur kan det gå till?
- Och man lär sig så mycket av varann, när man delar med sig av olika erfarenheter, fortsatte hon.
Jag rekommenderar alla att sätta igång.
- Men hur gör man då, är det inte svårt? undrade jag. Fortfarande med stor skepcism i rösten.
- Nä, det är bara att söka upp en plats och öppna ett konto, och sedan är man igång, svarade den entusiastiska  gotländskan .
Varvid jag tänkte:  När jag kommer  hem, så ska jag testa.... för det är ju ändå inte farligt.
En vecka senare var jag igång, mindre än en vecka efter hemkomsten från e-twinningseminariet iAmsterdam gjorde jag mina första trevande försök. Jag hade tagit min lärarkollega från Gotland, numera känd i alla skol-ITC-kretsar, Marie på orden.  Det var i februari 2009.
Jag satte igång att blogga.
Hon hade rätt.... jag fick vänner, och jag har fått enormt mycket kunskap och idéer samt ett ständigt öppet bollplank via blogg, Facebook och Twitter ( även om jag är lite dålig på det sistnämnda)
För på dagen ( - 1 ) för tre år sedan träffade jag mina bloggvänner Inga och Bodil in real life för första gången. Det har blivit en hel del möten med dem sedan dess.
Idag var det dags att möta en ny bloggbekantskap, Mia. Förutom att vi har haft ganska lika tankar på bloggen, så har vi geocachingintresset gemensamt. Vad kunde passa bättre än att ge oss ut på en liten runda .

Mullsjö blev mötesplatsen, det blev en promenerande cachingrunda under det vi hann att prata om allt möjligt, ja, det var superkul att träffa Mia och känna att det vara bara att prata på om allt.....

Nu ska jag visa lite bilder från vår vandring och berätta om några av gömmorna.

 Mia hade föreslagit att vi skulle börja med en led som kallas "Rullstolsleden". Den är en av alla de leder som finns i naturreservatet  Ryfors, söder om Mullsjö.  Ett stort naturreservat, där lederna korsar varann i den gamla skogen. Det visade sig också att flera "cachingleder" korsade varann här, Stråkenleden, Stråken och så Rullstolsleden. Mullsjö tycks vara ett litet geocachingparadis.
Första gömman, inte helt lätt, men fiffig.

 Talarstolen visade sig vara en fågelholksgömma. Sådana gömmor gillar jag.

 Tillbaka på rullstolsleden. Här öppnade sig gammelskogen och man hade lite sikt över landsbygden utanför Mullsjö.

 En liten fågel flög förskräckt iväg, precis när Mia sa "Där är ju en cache".  Och så var det. En gömma i samma träd som den lilla fågeln valt att lägga sina ägg. Såg att gömman var "tillfälligt borttagen" när jag loggade cacherna på datorn i kväll. Klokt! Inte så smart att stora händer sticks in i gömman när det finns små fågelungar i boet.

 Leden gick av och till längs en å.  Näckrosblommor, det är fint. Tror nog att det är de vackraste blommor jag vet....

Pinnabron hade Mia loggat tidigare. Men hon ville ge mig chansen att se den. Den låg bara några hundra meter utanför de andra lederna. Jag vågade gå en bit ut på bron, som var betydligt mer stabil än vad den ser ut.

 Mia vågade t.o.m. gå ut till mitten och sätta sig i den ( enligt hennes utsago) inte speciellt bekväma stol som fanns där.

 Ytterligare en gömma fanns vid detta gamla hus, tror att det måste ha varit en kvarn.
Letade efter gömma vid en del av det gamla järnbruket, där det fanns en stor stångjärnshammare. Den gönman gick vi bet på. Istället passade vi på att äta den goda lunchsalladen, som vi blandat till på ICA.

 Rullstolsleden var ju en ganska enkel led, rent terrängmässigt. Annat var det med Stråkenleden. Där var det stora nivåskillnader. Över våtmarkerna fanns spångar eller ordentliga broar. Maltes bro, den var imponerande.

 Utsikt över den fina kanotleden, uppifrån bron. Ett riktigt träschabrak, helt otroligt att sätta upp denna mastodontbro i våtmarken.

 Lusthuset var den knepigaste gömman. Men vi lyckades hitta den. Skam den som ger sig!

 Trappor upp, trappor ner,  branter ner och upp. Sjönära.... urskogsaktigt....
Så småningom, och efter bortåt fyra timmars vandring, så var  vi cachemätta och gick tillbaka till bilen som fanns parkerad där lederna gick i hop. Det finns många cacher kvar i Mullsjö, berättade för C-E om de fina stigarna, så det är inte alls omöjligt att vi tar oss en tur för att vandra i Mullsjö under semestern.

Mullsjö, ja, det var en rekreationsort förr i tiden.... och orten har ju fortfarande massor att erbjuda vad det gäller friluftsliv. Har flera gånger tänkt åka dit på sportlovet och hasa mig utför slalombacken där .... och så finns det golfbana för dem som gillar den sporten.
Vad mer finns i Mullsjö? Jovisst! Godisfabriken!
Mia körde mig dit, så att jag kunde köpa en stor påse färskt, blandgodis. Får nog gå och ta ett smakprov....
Tack Mia för en riktigt rolig caching-vandrardag. Det får vi göra om igen!