Bergsbestigning

Ny gråvädersdag.... men utan regn. Inget "sitta i solen och bara njuta"-läge alltså.
Tur att man har lite cacher kvar på hemmaplan, så man kan hitta på nå´t!
Gav mig aldrig upp på Isaberg, under förra årets cache-letar-rus. Är för feg! En gömma skulle finnas vid Jättestigen, och den har jag gått, och vill inte göra det på egen hand... eller per egna fötter.... det är så BRANT!
Var de andra skulle ligga, det hade jag inte riktigt räknat ut, och visst kunde de också ligga "illa" till....
Men C-E kunde visst tänka sig att bestiga berg, och då hade vi hittat plötsligt hittat en förmiddagsgöra.

Digitalisblomman visade sig i tre olika färger halvvägs uppe på berget. Den mellanrosa färgen har jag sällan sett. Tycker att dessa ståtliga gift/medicinalblommor är så fina. När vi var i Skottland för några år sedan, var de ännu mer vanliga i deras bergstrakter.  Nära blommorna var en lätt gömma....

 Tog bilen upp till toppen och kunde blicka ut över omgivningarna. Nexans-tornet i Grimsås syns tydligt i nordväst.
En av de allra första gångerna som jag besökte Isabergstoppen var när jag gick på Lärarhögskolan och biologi/kemi-tillvalarna skulle på studieresa. Vet inte vad det var för speciellt med Isaberg, förutom att det är ett 308 m högt berg på västsidan av sydsvenska höglandet. Men vi var där iallafall, i samband med på såväl Komosse som Store mosse.

Var med döttrarna på Isaberg och åkte skidor några gånger... Helst ville jag inte åka i Isabergs toppbacke och visa hur dålig - och feg-jag är på slalomskidor. Gillade den nedre backen mycket bättre, där vågar man släppa på..... när man åker ut från toppen, så vill man helst bromsa.

En lätt gömma med en fuktig loggbok fanns nära topp-tornet.

Beslöt oss att gå de ca 250 metrarna ner till jättestigen. Det är en riktigt brant nedfart, så det tog lång tid att komma ner till cachegömman. Upp gick snabbare, även om man behövde stanna för att hämta andan några gånger. Lika brant uppför som nerför... men inte lika otäckt att gå uppåt.Men begrsbestigning vill jag allt kalla det!

 Uppe på toppen igen, så var det dags att lokalisera den sista gömman... den gamla hoppbacken. Åkte ner till restaurangen ( röda huset på bilden) för att se om vi kunde ta oss mindre än 200 m fram till gömman. När det var 50 m kvar gav vi upp, vågade inte ta oss ner för branten.

 Men skam den som ger sig, från väg 151 kunde vi lätt promenera upp för en mindre brant backe till själva  uthopparplatsen i den tänkta hoppbacken.1920 byggdes backen.... men ingen vågade hoppa där. En djärv ynglig tog sig ner för backen på kälke, förtäljer historien, och han slog sig halvt fördärvad. Intressant plats, som jag tidigare inte hade  en aning om.

 Cachen skulle finnas i sydvästra hörnet, enligt hinten. Antingen så hade den gode cacheägaren tagit fel på väderstrecken eller också ville han skoja med oss alla som letade bland stenarna. Koordinaterna var iallafall ok, och det var med hjälp av dem som C-E hittade gömman. Han var f.ö. den som hittade alla fyra cacher uppe på berget.

En ny Earthcache skulle finnas bland dödisgroparna, väster om Hestra. När man letar Earthcache, så letar man ingen låda, utan man söker upp en plats, där man söker fakta som svar på de frågor som cachemakaren ställt.

Cachebeskrivningen lyder enligt följande:
När den senaste istiden började dra sig tillbaka för ca 8.000 år sedan efterlämnade den spår i naturen. Ett av de mer synliga var dödis- gropen eller åsgropen som den också kallades om den    ligger vid en grusås. Oftast skapades den av enorma isälvar och de jordmassor som de drog med sig

Isälvarna var smältvatten från glaciärerna. Dessa grus och jordmassor bildade stora avlagringar utanför ismassans kant. Då och  då föll stora isblock, ungefär av ett nutida isbergs storlek, ner i avlagringarna. När omgivningen "stabiliserat" sig så började dessa massiva isblock att smälta, när isen smälte bort bildades stora gropar, dödisgropar.
Dessutom steg landet runt omkring p.g.a. landhöjningen då det stora tryck som glaciärerna utövade plötsligt försvunnit. På de ställen där isblocken låg fanns dock detta tryck kvar och landhöjningen gick långsammare. 

Vackra Kroksjön har en egen liten vik fram till groparna. Sagolikt vackert, kunde vi konstatera. Regnet började så falla över sjö och land. Bra tajmat .... för sen var det dags att åka hem och fixa till lite lunch.