Skräp, stavar, Svenljungaspis, Svea

 Till min glädje upptäckte jag att det fanns ett antal "ouppladdade" bilder kvar i kameran, sedan gårdagens seneftermiddagspromenad. Hör till dagens höjdpunkter att ladda upp bilderna i datorn, och se hur dagens bildskörd blivit.
Så trots att denna regndag inte uppmuntrat till användande av kamera, så hade jag ändå flera oupptäckta bilder! Jippie!
Såg att jag ville ha med några i min offentliga dagbok, så då blir det väl att skriva lite om denna grådag också...

 Slog upp ögonen vid åttatiden. Yr. no hade utlovat heldagsmulet och regn, men till min förvåning så var det klart solljus därute. När Boråstidningen ( som ju är tunn -tunn sommartid) var färdigläst, så hade de norska väderprofeternas spådom slagit in.

 Vad gör man när det regnar ute? Ja, läsa kan man ju alltid göra. Har nästan läst klart en bok som heter "Fjäril i koppel" och är skriven av Zinat Pirzadehs. "Fjäril i koppel" är Zinat Pirzadehs debutroman. En roman inspirerad av författarensliv och uppväxt i Iran i en tid av förändring.

Zinat Pirzadeh är persisk-svensk komiker, skådespelare och föreläsare. Hon är den första kvinnliga komikern någonsin som vuxit upp i Iran. Bakom sig har hon krig, revolution och utvisningshot under tre år, och mycket har hänt sedan hon slutligen fick uppehållstillstånd i Sverige.

En väldigt bra och lärorik bok, som visar på hur livet förändrades för de iranska invånarna ( oh framförallt kvinnorna) då ayatollorna tog över makten.

För några dagar sedan läste jag "Inkräktaren" av Håkan Östlundh. Det är en deckare, och en av de sämsta sådana som jag läst på mången god dag. Dels tyckte jag att mycket brast i personbeskrivningarna, sådant som borde varit med redan tidigt i berättelsen och dels kom mördaren i  med först slutet av boken. Tycker att man ska kunna lista ut  vem som är den onda, åtminstone från "halvtid" i boken.
Blev väldigt förvånad när jag hörde en intervju med författaren i dagens P4-program. Han framhöll vikten av en bra personporträtt och vikten av samhällskritik i böckerna han skrivit. Var inte nöjd med något av detta den bok som jag läste.

 C-E föreslog att vi skulle köra lite skräp till återvinningscentralen i Tranemo. Bra idé. Fyra tjock-tv, tre datorer med tillbehör, en kamera, ett antal mobiltelefoner, en video, ett par modem.... oj, vad mycket skräp vi samlat i källaren.
Nu har vi bara den allra första datorn, en Mac med 2 MB arbetsminne, inköpt 1992 kvar. Den känns som en gammal god vän,den allra första vännen in i dataåldern. Den vill jag/ vi ha kvar.
Sparade också en stor halvkilotung mobiltelefon från samma tid. När man skulle använda den här hemma, så fick vi åka en och en halv kilometer bort, upp till högsta punkten i byn, för att kunna få till någon kontakt med omvärlden.
Någon bra mobiltäckning har vi fortfarande inte, men numera räcker det att gå ut på verandan för att det ska funka.

Körde ytterligare ett lass till återvinningscentralen, skrot och brännbart.
Körde sedan vidare till Svenljunga. Där har de en riktigt bra affär som säljer det mesta vad det gäller el-grejer som behövs i ett hus. Wiggos heter firman, har handlat mycket där. Prisvärt och superbra service. Rekommenderas.
Behövde byta ut bänkspisen i Halmstadshuset. Den gamla är säkerligen över tjugo år gammal och har blivit lite långsam både vad det gäller ugn och plattor.
Passade på att köpa en liten microvågsugn och en ny dammsugare dit också. Dammsugaren som finns nu är trettiosex år gammal, den köpte jag och C-E när vi flyttade ihop i Tranemo 1976. Nästan lite sorgset att kassera den gamle trotjänaren, men det är synnerligen välbehövligt med en effektivare städhjälp i det lilla huset på Östra Stranden.

Behövde nya "gåskor". Sådana brukar jag köpa i den kombinerade sport, tv/radio, trädgårds och bensinaffären i Hestra.  Också en superbra affär med bra service och låga priser.
Det fick bli en sväng dryga milen i östlig riktning också. Förutom ett par nya skor, så köpte jag (äntligen) ett par gå-stavar. Prövade stavgång för många år sedan ( tio kanske) men döttrar och make skrattade högljutt åt mig, så jag slutade att använda de gamla slalomstavarna för promenadändamål.
Tio år senare trotsade jag dem som hånat mig, och införskaffade "riktiga" gåstavar.... dock ej med studs, för sådana hade man inte i Hestraaffären.
Tog en promenad på seneftermiddagen, då regnet nästan upphört. Jo, det blev säkert en tjugoprocentig ökning av gånghastigheten..... C-E fick kämpa lite för att hänga med. .... Så det var en bra investering.... antagligen har jag träningsvärk innanför gäddhänget i morrn.

En timme hos Svea, 92,på äldreboendet i Dalstorp, hann vi också med.  Hon var, som alltid tacksam för att vi kom, det blir lite långsamt att bara sitta ensam i sin lägenhet, tycker hon. "Nästan som ett fängelse"....
Hon konstaterade att nu var alla hennes "läskamrater" ( konfirmationskamrater) borta, det var bara hon kvar av dem som var födda 1920 i Nittorp.
Nej,det där med att bli gammal, det skrämmer mig lite.Samtidigt som det skrämmer mig att inte bli gammal... En pigg "ung" pensionsålder kan säkert vara roligt... men när kroppskrafterna sviktar och man behöver hjälp att klara sig... usch....

Så där ja, det fanns något att skriva idag också... en ganska så vanlig dag i regnig semestertid..... Jag längtar efter riktig sommar.... en sådan där man inte kan vara i trädgården, utan vill sitta vid sjön och läsa en bok och svalka sig med ett dopp då och då.
Den sommaren verkar långt borta.... men böcker kan man läsa ändå... och det är väldigt skönt att röra på sig när luftfuktigheten är hög.