När det är dags att stänga till Halmstadsstugan för året, ja, då är hösten obönhörligen här....och det känns i den nordiska vemodssjälen.
Efter två dygns regnade, så var det dock rätt gott att komma till en plats där gräset var torrt och där solen gjorde försök att bryta igenom molnen. Även om det inte lyckades helt, så syntes det att solen gärna ville visa sig och lätta upp vemodshösten en smula!
Läste förresten i dagens BT att det finns ett ställe i vår hjärna som kallas striatum och som styr vårt beroende av sötsaker. En kemikalie, kephalin, tillverkas där och den vill få oss att överkonsumera sån´t som vi ser som belöningar. Choklad och goda kakor i mitt fall, medan narkomaner inte kan motstå en drog.
Känns som min striatum vuxit till sig med åren, i takt med att resten av kroppen också vuxit.
Kan någon tala om får mig hur man gör för att lura det rackarns striatumstället? Vore gott att kunna lära sig säga nej till det som man egentligen inte behöver äta.....
På väg hem, så hörde vi radion, att vinden vänt och blåste in irriterande rök över Östra stranden och sedan även in över centrum. Där hade vi tur som slapp undan det otäcka rökmolnet.
Tänk vilket jättevärde och vilken mängd fritidsstugor som finns i hela Sverige, och som används på samma sätt. Medan det finns folk som inte har tak över huvudet, även i vårt land.
Helt tokigt!
Grannstugas sista rosknopp får symbolisera Rishålan.
Känns bra att kunna ställa upp i bland, även om det just runt midnatt var lite tungt, jag ville ju hellre gå och lägga mig än att ge mig ut i regn och mörker. Men allt blev bra till slut, alla var nöjda och glada och kom i säng någon timme in på söndagsdygnet.
Förra sommaren var vi vid den fina stugan, Karl XIs stuga, utmed riksväg 26, alldeles utanför Halmstad. Vi letade efter en cache som skulle finnas på hustaket. Ett heltokigt ställe, man var ju rädd för att förstöra det vasstäckta taket, så vi gav upp ganska direkt.
Under förnattens sökande efter cacher längs Nissastigen, så upptäckte jag att cachen var flyttad en liten bit från huset.Hittades lätt, nästan för lätt...
Åt sen onyttig snabblunch på Spånstads kiosken....numera ombyggd och riktigt fräsch. Känns betydligt nyttigare med Scan-hamburgare än med hamburgerkedjornas dito...
Alldeles bredvid "korva-boa" fanns det också en ganska enkel gömma, åtminstone tyckte C-E det, eftersom det var han som fattade hinten.
Cachen låg på dåliga koordinater men med bra hint, på andra sidan dammen.
Detta var verkligen en njutbar rekreationsplats. Hoppas att de personer som vårdas här för reumatism och andra led/muskelsjukdomar har möjlighet att röra sig i de vackra omgivningarna.
Lite trött efter sen natt, flängande hit och dit under tre dagar, femton funna geocacher, vemodskänslor och glad-känslor, så är det bara att se fram emot en ny vecka.
Ska försöka få kontakt med en veterinär i morrn, vår Fransson har nog fått skabb.... Han har kliat sig kal på en stor fläck mellan höger öra och öga. Annars är han pigg, men det känns som om han behöver behandlas för att bli en snygg katt igen....
Är tacksam för att jag har ett bra liv.... och vemodskänslor är ganska sköna... iallafall en stund.
Läste med intresse... Vilken fin helg du har haft. Även jag drabbas av vemod på hösten, tycker inte om mörker och kyla. Mörkret gör ju att jag ser sämre än vanligt... :-) Kylan... ja, inget kul att frysa eller känna sig frusen. Vackra soliga höstdagar är förstås mycket njutbara... men alltför få.... November har vi framför oss.... och december... sedan går det på rätt håll igen. Ja, jag vet, jag glömde oktober... men oktober kan vara mycket fin och då njuter jag av hösten. Om det blir så återstår att se...
SvaraRaderaDu orkade med mycket den här helgen. Idag sov jag ganska länge och sen åkte vi ut till Fänestad. Där var många geocachare även idag. Vädret varbetydligt bättre, sol och bara några stänk. Vi passade på att logga en del själva, men jag har hälften kvar. Ha en skön vecka!
SvaraRaderaÅh...i början på 60-talet - närmare bestämt 1962 bodde vi på Burserydsvägen i Smålandsstenar. På den tiden var det lyx att handla gokakor hos "Göstas" - men det gjorde vi ibland - å inte tänkte man på kalorier eller onyttigheter på den tiden - ljuva 60-tal!
SvaraRadera