Halmstadshöstat

 Det är då som det stora vemodet rullar in.....
När det är dags att stänga till Halmstadsstugan för året, ja, då är hösten obönhörligen här....och det känns i den nordiska vemodssjälen.
Efter två dygns regnade, så var det dock rätt gott att komma till en plats där gräset var torrt och där solen gjorde försök att bryta igenom molnen. Även om det inte lyckades helt, så syntes det att solen gärna ville visa sig och lätta upp vemodshösten en smula!

Årets sista fika på Halmstadsaltanen blev det. Som så ofta med bröd och god kaka från Göstas konditori i Smålandsstenar.   Inte så nyttigt, men gott.
Läste förresten i dagens BT att det finns ett ställe i vår hjärna som kallas striatum och som styr vårt beroende av sötsaker. En kemikalie, kephalin, tillverkas där och den vill få oss att överkonsumera sån´t som vi ser som belöningar. Choklad och goda kakor i mitt fall, medan narkomaner inte kan motstå en drog.
Känns som min striatum vuxit till sig med åren, i takt med att resten av kroppen också vuxit.
Kan någon tala om får mig hur man gör för att lura det rackarns striatumstället? Vore gott att kunna lära sig säga nej till det som man egentligen inte behöver äta.....

 Brandröken från hamnbranden syntes tydligt från stranden. Röken drev ut över havet, och det kändes väldigt bra, för i rökens riktning hade vi inte velat vara, den var fortfarande tät och gulvit.
På väg hem, så hörde vi radion, att vinden vänt och blåste in irriterande rök över Östra stranden och sedan även in över centrum. Där hade vi tur som slapp undan det otäcka rökmolnet.

 Under det att  vattnet tömdes ut ur systemen i den oisolerade stugan, så tog vi en promenad. Stranden vittnade om att det blåst ordentligt från väst under de senaste veckorna. Massor av tång, maneter, snäckskal och en och annan död fisk gjorde att det verkligen luktade hav där vi gick fram, över det som nyss var strandnära havsbotten. Jag gillar den doften/lukten....

 Det allra mesta var förstås igenbommat, det var inte många av sommarstugeägarna som var i sina stugor idag. Tänkte på det, att bara på Östra stranden, så finns det stugor värda sammanlagt flera miljarder kronor, och dessa används bara några veckor på sommaren.
Tänk vilket jättevärde och vilken mängd fritidsstugor som finns i hela Sverige, och som används på samma sätt. Medan det finns folk som inte har tak över huvudet, även i vårt land.
Helt tokigt!

 Inspirerad av gårdagens roliga event, så kollade jag om det fanns någon ny cache längs Östra stranden. Det fanns det, ca en och en halv km från stugan. Rishålan hette cachen, och det var mycket riktigt en massa ris, både levande och dött. Inte mycket att ta kort på alltså.... Men gömman hittade vi...
Grannstugas sista rosknopp får symbolisera Rishålan.

 Lade in några fler cacher längs vägen i natt, då jag satt vid datorn och väntade på att ag skulle bli uppringd för att hämta hem svägerska och svåger från en fest.
Känns bra att kunna ställa upp i bland, även om det just runt midnatt var lite tungt, jag ville ju hellre gå och lägga mig än att ge mig ut i regn och mörker. Men allt blev bra till slut, alla var nöjda och glada och kom i säng någon timme in på söndagsdygnet.

Förra sommaren var vi vid den fina stugan, Karl XIs stuga, utmed riksväg 26, alldeles utanför Halmstad. Vi letade efter en cache som skulle finnas på hustaket. Ett heltokigt ställe, man var ju rädd för att förstöra det vasstäckta taket, så vi gav upp ganska direkt.
Under förnattens sökande efter cacher längs Nissastigen, så upptäckte jag att cachen var flyttad en liten bit från huset.Hittades lätt, nästan för lätt...

Åt sen onyttig snabblunch på Spånstads kiosken....numera ombyggd och riktigt fräsch. Känns betydligt nyttigare med Scan-hamburgare än med hamburgerkedjornas dito...
Alldeles bredvid "korva-boa" fanns det också en ganska enkel gömma, åtminstone tyckte C-E det, eftersom det var han som fattade hinten.

 Har haft cachen vid Spenshult inlagd i c:geominnet hela sommaren. Idag blev det av att köra fram till denna imponerande plats. Det var som att komma till en annan värld, när man gick längs det palatsliknande reumatikersjukhuset och genom den vackert anlagda parken.

Cachen låg på dåliga koordinater men med bra hint, på andra sidan dammen.
Detta var verkligen en njutbar rekreationsplats. Hoppas att de personer som vårdas här för reumatism och andra led/muskelsjukdomar har möjlighet att röra sig i de vackra omgivningarna.

Körde hemåt och mötte regn igen. Letade upp en femte cache norr om Smålandsstenar. Ett riktigt häftigt ställe, mitt ute i skogen. Villstads brunn hette det, och här har det från mitten av 1800-talet fram till 1930, badats brunn. Linné har också nämnt källan i flera av sina skrifter. Så här måste det ha varit dåtida välbärgade personer som varit på den tidens spa. Superhäftigt!

Lite trött efter sen natt, flängande hit och dit under tre dagar, femton funna geocacher,  vemodskänslor och glad-känslor, så är det bara att se fram emot en ny vecka.
Ska försöka få kontakt med en veterinär i morrn, vår Fransson har nog fått skabb.... Han har kliat sig kal på en stor fläck mellan höger öra och öga. Annars är han pigg, men det känns som om han behöver behandlas för att bli en snygg katt igen....

Är tacksam för att jag har ett bra liv.... och vemodskänslor är ganska sköna... iallafall en stund.