Fått facit

Att lägga ut geocacher på ströplatser, ja, det har ju stundom oroat den gamla tanten en del.... för tänk om det blivit fel!
Att lägga ut en hel runda, och med start bara en och en halv kilometer från egna hemmet, det har medfört en ännu större känsla av ansvar.

Det har varit en plats på rundan, "Bäcken",  där  många letare gått bet.
Kombinationen svår gömma- snurrande gps.
När jag kom hem efter en innesittande studiedag igår, så beslöt jag mig för att cykla ner och göra gömman lite lättare.
På vägen dit, träffade jag på ett par som just hittat sista gömman, nummer 10, vid dammen i Älmås.

Det var  frelar72, Mikaela och hund.
Trevligt att träffa någon som gått rundan, och som kunde förmedla facit.
Jodå, man hade hittat alla gömmor och även "Bäcken".
Jag berättade att jag var på väg att flytta "svårstället".
Fredrik tyckte att jag kunde behålla stället, bara göra burken mer synlig.
Så fick det bli.

Spingo80 aviserade att hon och mugglarmartin ämnade komma till hennes barndomsby, för att motionera den runda, som spingomodern lagt ut.
Detta redan på lördagen, alltså idag.
Så bra, tyckte jag. Då hade jag verkligen anledning att hänga på och kolla hur bra mina och C-Es gömmor var.

Då vi startade motionsrundan direkt från hemmahuset, så blev det en vandring på dryga sju kilometer.
Det fanns  två gömmor på vägen till Älmåsrundestart, som spingo80 inte letat upp.
Den första, dryga 500 meter från hemmet, vid Roberts stenmur.
När jag senare i eftermiddag läste loggen, så skrev Johanna ( spingo80) att hon inte tidigare registrerat hur väldig stenmuren är. Detta  trots att hon bott här på heltid i tjugo år och dessutom vistats mycket ( och då och då ridit förbi) under de sex studieåren.
Ja, man blir hemmablind.

Johannas farfars farfar har en egen burk. Min enda stenmursburk. Då jag nu fick facit på mina olika gömmors kvalitet, skämdes jag lite över detta
Koordinaterna var fyra-fem meter fel, och det kan väl vara ganska ok... men man ser hur fel det blir i en stenmur. Det är alldeles för mycket sten att leta bland!
Som tur var så fanns där en bra hint, som gjorde att letningsområdena reducerades.

"Roberts stenmur" var enligt facit klart godkänd, " Janne i Moghult" med tvekan godkänd.

Så kom vi då fram till rundan.
Vid första åsynen så skämdes jag över hur skräpigt det var, precis där rundan började.
Varför slänger många landsbygdsbor, av gammal vana, en massa skräp i naturen? Ja, regelrätta soptippar, det kan man hitta lite här och där ute på landet.
Skämdes så illa, att jag inte kom mig för att ta fram kameran.

Koordinaterna stämde någorlunda vid de första gömmorna, det diffade på högst åtta meter. Kan hålla med om att det är lite för mycket, och då är hintarna viktiga.

Det var av stort värde att få facit på koordinatkvalitéten och kunna anpassa hintarnas utformning därefter.
Mina båda medvandrare tyckte att det var lite för ingående och lättledande hintar på sina ställen... "lite svårt ska det väl ändå vara"... så efter förslag från  Johanna och Martin, så har jag ändrat en del ledtrådar i eftermiddag.

Ändrat, det hade även någon av  de tio burkletare, som tagit sig rundan runt under de första fem-sex dagarna gjort.
På två ställen var det gömt lite annorlunda än vad vi gömde  C-E och jag. Alla fanns förstås nära ursprungsplatsen.
Sannolikt ett facit på att mera erfarna geocachare tyckte att det var en lite väl enkel gömma, på någon plats.

I några av loggarna har jag kunnat läsa att letarna letat sig in i de jaktstugor som man passerar.
Lite nyfiken var även Martin.
Ett bra ställe att vila benen på, det var det ju också.

När vi närmade oss "svårgömman", så ville jag passa på att få facit på gps-snurret och ursprunglig svårighet.
Skyndande mig före mina medvandrare och lade tillbaka "burken" i sin tidigare gömma.
Igår, när jag besökte platsen, så visade min mobilapp c:geo på 0,69 m. Så perfekt, vem kan missa detta?
Att gårdagens goda koordinaterna var en tillfällighet, det förstod jag, då jag fick bevittna Johannas c:geo-snurr och Martins gps-dito.
-17 meter sa Martin, när han stod precis där jag nollat i går.
-9 meter, sa Johanna alldeles bredvid.
Vilket förfärligt snurrande det var här! Inga el-ledningar i närheten, och inte i en dal. Ingen storskog, men en del träd. Vad beror detta på?
De båda letarna bestämde sig för att leta på en plats, den som såg bäst ut koordinatmässigt sett och utifrån de ledtrådar som gavs. Trots detta hittade man inte den välgömda cachen.
Råd gavs och facit av det hela var att cachen flyttades ut ur sin gömma,och blev ganska så synlig.


En mycket givande promenad för banläggaren och burkutplaceraren.
Det är en lätt runda, på gränsen till "grön" om man tänker slalomfärger. Men med tanke på att det är en ganska kuperad runda, så får den utifrån detta anses som blå.
Jag skulle absolut gillat den, om jag varit geocachare. Men då är ju jag emot svåra cacher på rundor. Det tar tid att leta och det tar tid att gå, alltså behöver gömmorna var lätthittade.
Men vi tänker olika!

Har ett antal gömmor i Dalstorp. Anledningen till detta är att jag under ett kvarts sekel jobbade i den mysiga skolan där och lärde mig mycket om trakten.
Fick meddelande om att loggboken vid Sjölunds udde var blöt.
Åkte dit i eftermiddag, för att åtgärda detta och fann att jag inte fann min gömma.
Anlitade c:geo. Det tog en stund innan den ville koppla mig rätt.
Koordinaterna var tio meter fel ( inte bra) så jag fick ta till hinten för att hitta.

Facit av detta: Använd inte lådor köpta på Fyndlagret, de håller inte tätt när det är riktigt blött.
Var noga med att ange bra hintar, om du inte är bergsäker på att koordinaterna är riktigt bra.

Det är ju internationella geocachingdagen idag, och även om jag ägnat i princip hela dagen åt geocaching, så hade jag ju inte funnit någon för egen del.
"Kyrkrundan" har fått en hel publicitet i medierna. Vid Dalstorps kyrka har jag en gömma. Det fanns plats för en Kyrkrundegömma vid kyrkan också. Den fann jag enkelt.

Passade på att besöka den vackra minneslunden, där bl.a. min kollega Ingas aska finns. Det måste vara en av de vackraste minneslundar som finns i vårt land, belägen med utsikt över sjön. På stenarna finns plattor med namn på de personer som har sin aska utspridd/nedgrävd (?) här.
Fantastiskt välordnat och vackert!

Facit av dagen: En fin sensommardag med trevligt ( bästa) sällskap, ordentlig motion och med utökad kunskap om geocachingens hantverk. I morgon hoppas jag att det blir promenad på Skänstadsrundan i Dalsjöfors... och att cacherna är lätthittade!