tisdag 20 augusti 2013
Telefoniterror
Nej, jag vet, det är ingen telefonstolpe... det har gått elektricitet genom de ledningar, som denna fårade åldring hållit upp.
Det får ändå bli enda bilden till det som jag inte berättat om, för att jag skämts så... men nu tycker att jag bör berätta, då jag har dubbel anledning att skämmas.... och att bli förbannad!
Förr i tiden var det Televerket som såg till att telefonlinjerna fungerade. Män i orange jackor och med stolpskor på fötterna klättrade oförfärat upp i telefonstolparna för att kunna åtgärda fel. Ledningarna lagades då det gått sönder, oftast beroende på oväder som dragit fram.
Det var i en annan tid.
Televerket bytte namn, man blev Telia Sonera /Telia.
Sen kom mobiltelefonerna och kommunikationen i kopparledningar blev allt mindre.
Fler intressenter visade intresse i att tjäna pengar på att förmedla kommunikation.
Blev för egen pålurad abonnemang och ny mobiltelefon hos Telenor en gång, då jag passerade deras disk i Ullared. De lovade att vi skulle få bra täckning ute hos oss här i skogen, men det löftet höll de inte. Däremot bakband de oss under två år, eftersom jag skrivit på en bindningstid. Ringa hemifrån var inte att tänka på...
När de två åren gått, så blev det Telia igen ... deras täckning var vid denna tid, för så så där tre-fyra år sedan, något bättre, men har å andra sidan inte förbättrats ett dugg på dessa år. Mobilkontakt hos oss, nä,
det funkar ännu inte.
Till det fasta telefonnätet och till Internet har vi alltid haft Telia.
Ända tills en dag, tror att det var för ett år sedan ungefär, som det ringde en man från Ringia. Han ringde upp företagskunder, och eftersom C-E har skogsfastighet, så ses vi som företagare.
- Alla företagare har rätt att få lägre telefonkostnader, lovade han.
Jag frågade flera gånger om han kunde stå för detta, och det kunde han.
- Ok, sa jag. Nu är det ju inte jag som står för abonnemanget, det är C-E. (maken)
- De går bra ändå, svarade försäljaren. Du kan teckna avtal i hans namn.
Trevlig man, som gjord som säljare. Jag gick på detta.
Blev det billigare fast telefoni? Nej, den blev dyrare. Jag förbannade Ringia som satt mig i deras fängsel för två år framåt!
På försommaren fick jag ett nytt samtal. Från TeleRix, Man erbjöd mig ett bra telefonabonnemang.
- Men jag är ju bunden till Ringia, sa jag.
- Det säger vi upp, svarade den unge mannen på andra sidan kopparledningen.
- Går det? undrade jag.
- Javisst, svarade ynglingen. Du ha tre månaders uppsägning. Vi fixar detta!
- Ok, sa jag förvånat. Jag vill ju så gärna bli av med det lögnaktiga bolaget jag blivit bunden till.
Det kom ett brev från Ringia som bekräftade uppsägningen.
Det kom en konstig räkning på ett par hundra från TeleRix, ganska så omgående. Mailade och frågade vad det var. Det skulle ju dröja tre månader....Fick inget svar. Lät det hela bero. Det finns annat i livet som man måste lägga sin energi på, annat än telefonabonnemang.,
I juni kom en faktura på 3600 kr från Ringia.
Jag baxnade: 3600 kr! Det var den summa som var kvar att betala på det bundna abonnemanget därifrån.
Nu är inte jag den som anser att pengar är viktigt, MEN jag anser att man ska få något för de pengar man lägger ut. Här fick jag inget.
Jag hade blivit inlurad i ett förljuget abonnemang, något som jag inte eftersökt, och blivit påverkad att gå med på detta per telefon. Ont i magen, fick jag! Av ilska och vanmakt.
Det blev en tid med mailkontakt med TeleRiks och Ringia. TeleRiks insåg att deras försäljare vilselett mig.
Det ska de ha heder av, för de är det enda bolag jag träffat på, som kunnat medge felaktigt förfarande. De avbröt abonnemanget.
Mot min vilja fick vi gå tillbaka till Ringia. En överflyttningskostnad på ett par-trehundra kronor kostade det oss. Dessutom blev vi fångar hos det lögnaktiga företaget i ytterligare tjugofyra månader.
Jag orkade inte bestrida vare sig överflyttningsavgift eller fångenskap.
Den enskilda människan har ingen chans mot de giriga företagsjävlarna.
Kontentan av det hela: Ingen försäljare bemöts med trevlighet i vår telefon. Tyvärr!
I november 2011 ringde det en man ( varför har alltid dessa unga män en övertalningsförmåga på gamla tanter?) från Telia. Han ville erbjuda mobilt bredband, inkluderat i kostnaden för det bredband som vi redan har via ADSL. Kunde vara OK, tyckte jag. Att jag samtidigt gick med på en bindningstid på 18 månader,
det hade jag ingen aning om.
Fick dosa och SIM-kort och testade det mobila bredbandet här hemma. Funkade inte alls. Täckningen är alldeles för dålig. Förstod innebörden av det ord som mina elever använder då och då: Ordet "lagga".
Testade bredbandet ytterligare en gång på annan plats. Funkade inte heller. Ett dåligt mobilt bredband, det var inget som jag ville ha!
Ännu en ung man ringde några månader senare. Man hade sett att vi inte använt det mobil bredbandet, Han ville uppgradera detta, så att det blev mer kraftfullt. Vi skulle få testa ett par månader, där efter så skulle det kosta oss en summa - tror det var 89 kr per månad.
Mobildosa kom, men inget SIM-kort. Det jag tidgare haft, det visste jag inte var det fanns. Jag hade ändå ingen användning av det. Väntade på nytt SIM-kort. Kom aldrig något. Funderade inte mer på saken. Det hade väl blivit något fel. Behov a mobilt bredband, det hade jag inte, smartphonen funkar alldeles utmärkt för det internetbehov jag har... och det behovet är sannolikt större än för merparten av sextio år gamla tanter.
Den (snart) sextioåriga tanten har dessutom andra intressen och arbetsuppgifter än att hålla koll på det här med telefoni och bredband.
Vid samma tid hände det sig att C-E bytte telefon. Från att ha haft en mobil av enklaste modell, så slog han till och skaffade sig en HTC av modell större. Abonnemanget ( + Spotify) kostade "skjortan".
Nästan samtidigt med fakturan på C-Es mobiltelefon kom en faktura på 108 kronor, även den adresserad till C-E. Jag såg att det stod något med ordet "mobil", och tänkte att det var en extra kostnad som tillkom på C-Es stora vita, vackra smartphone.
Riktigt dåligt av mig - eller C-E - att inte kolla närmare.... även om det väl egentligen inte hade förändrat så mycket.
108 kr, det är en faktura som jag betalat månad efter månad i lång tid.
Igår fanns Teliabrevet i lådan igen och det slog mig att jag skulle kolla vad det EGENTLIGEN var för räkning som kom, och hur länge den skulle komma.
Döm om min förvåning - och den "skam" jag kände, då jag insåg att det mycket väl kunde vara en räkning för ett mobilt bredband som jag aldrig haft möjlighet att använda.
Slog telefonnumret till Telia, knappade mig fram i en knappdjungel och fick klarton och sedan upptagetton.Orkade inte ta telefonvägen mer. Letade upp Telias hemsida och framförde mitt ärende där.
Jodå, jag hade ett mobilt bredband.
- Hur kunde det kosta så mycket, det var ju en summa under 100 kr?
Fakturakostnad! Dessa förbannade fakturakostnader, ytterligare ett bedrägeri, då den kostnaden inte framgår i eventuella avtal!
Då jag aldrig använt abonnemanget och då jag inte ens fått med ett SIM.kort eller någon information om att och hur jag skulle använda det gamla, bara en tom plastdosa, så ansåg jag att jag skulle få sluta det icke befintliga abonnemanget- som jag f.ö. aldrig SKRIVIT under- bara blivit munligt pålurad, direkt.
Att jag inte skulle få pengar som jag inte haft någon nytta av tillbaka, det insåg jag. Girighet är vårt största problem.
Tror ni att jag fick avsluta abonnemang? Nej, det är tre månader uppsägningstid på det!
När jag framhärdade hur lurad jag känt mig, så gavs jag det "förmånliga" erbjudandet att få avsluta abonnemanget då bindningstiden gått ut efter arton månader. Den 12 september skulle dagen vara inne för detta.
Många mail blev det igår kväll och idag. Fyrkantigheten i systemet är vedervärdig, hänsynslös och skrämmande.
OK, det är snart september. Sista fakturan alltså, sen är de bortslängda pengarna slutbortslängda.
Trodde ni! Fakturan är för juli! Så jag ska betala ytterligare ca 300 kr , slängda i sjön... bara för att jag blev pålurad något jag inte ville ha av en trevlig man.
Jag skäms, för att jag är så vansinnigt skitdum.
Jag är vansinnig på de företag som skapar behov som man inte har, som ljuger och som sätter en i sina fängsel av bindningstider.
Jag blir så förbannad att de inte kunde bevaka att vi inte använt denna "bredbandsdosa", på samma sätt som de bevakade att vi inte använde den förra. Men företag har inga skyldigheter mot sina kunder, medan kunderna sitter i deras bindningstidsfängelse.
Vet att det kommit ett förslag om att det ska finnas skriftliga avtal, att det inte räcker med telefon-"avtal" för att kontrakt ska gälla. En självklarhet, tycker jag.
Telefonförsäljare, göre er icke besvär. Jag kommer fortsättningsvis att avsluta samtalet direkt, då jag inser att det är vinstintresse som avses. Vilket det ju alltid är vid telefonförsäljning!
Det goda förtroende jag haft för Telia, det är borta.
När vi äntligen blir fria från alla abonnemang, så har TeleRix stor chans att få bli kommunikationsleverantör. De var de enda företag som inte enbart ägande sig åt telefoni-terror... det företag som visade att det fortfarande finns riktiga resonabla människor.
FORTSÄTTNING:
Idag, dagen efter alla mail, så kom det ett nytt SIMkort med posten. Snabb leverans!
Satte i kortet i plastdosan, slog in Pinkoden och blev uppkopplad.
Tror ni jag kom ut på Internet? Nä, det är alldeles för dålig täckning för att detta ska leverera.
Telia har alltså bundit mig till och tagit betalt för något de inte kan leverera.
Moral? Nä, den tycks inte finnas i det företaget heller.
Jag skulle vilja kalla det hela för rent bedrägeri.
Jag bara säger: Ojojoj! Ni får göra som vi gör, när någon ringer. Jag brukar alltid svara att jag inte köper något per telefon.
SvaraRaderaHerregud, vad fräckt! Jag brukar inte heller köpa något på telefon, oftast inte i alla fall. Folk ringer och vill binda upp mig på avtal hit och avtal dit. Jag brukar säga att jag redan har bundet avtal (stämmer faktiskt på vissa saker) och respekterar de inte att jag inte är intresserad så lägger jag på.
SvaraRadera