Femförmågefunderingar

Idag fick några utvalda lärare  från vår kommun, samt en extra som halkade in på ett bananskal ( vilken var jag) möjlighet att lyssna till Göran Svanelid och hans föreläsning om de fem förmågorna vad det gäller undervisning och lärande..
Det var intressant!
Jag har jobbat en hel del utifrån de stödstrukturer som jag hittat i Grundskoletidningen och via Facebook, så jag känner mig halvvägs förtrogen med hans idéer. Men allt har jag inte riktigt förstått, och de strukturerna fick sin förklaring idag.
Göran Svanelids förmågor är utmärkta i sin struktur, och hjälper alla som jobbar med dem att nå läroplanens kunskapskrav OCH att klara de nationella proven på ett bra sätt.

MEN jag köper inte hela Svanelids koncept, den undervisning som jag vill bedriva, den vill jag ska vila på en bredare grund.
Svanelids strukturer är som så många strukturer, de är fyrkantiga.
Det är boxar som ska fyllas av fakta som ska analyseras på olika sätt.
Kreativiteten är något som jag saknar.
Så även det entreprenöriella tänkandet, där eleverna får pröva och utveckla sina egna idéer.

Båda dessa förmågor, som inte är helt enkla att utvärdera, tas upp  i läroplanens övergripande mål och riktlinjer. Den delen har Svanelid inte studerat så noga, han har enligt egen utsago ägnat sig åt att sätta sig in i kunskapsmålen för de olika ämnena i grundskolan, och de förmågor som ska utvecklas i dessa.

En sak som jag inte gillade det var att han dissade faktakunskaper. Jag anser att vi måste ha faktakunskaper, och att eleverna ibland bör tränas på att söka rena faktakunskaper. Inte i första hand för att faktakunskapens egen skull, utan som underlag för framåtsyftande diskussioner, resonemang och redovisningar.
Faktakunskap och förmågetänk är inte varandras fiender, utan går hand i hand.

Det är viktigt för åhörare att få veta något om föreläsarens utbildnings-och yrkesbakgrund.
Här var Svanelid ganska förtegen.
Däremot återkom han i föreläsningen ett antal gånger till såväl sina barn som sina barnbarn.
Den delen hör till den privata sfären, och den kan vi som åhörare vara utan, anser jag.

Sammantaget var det en bra föreläsning, som alla borde få lyssna till och vars tankar alla skulle använda som del i det dagliga skolarbetet. För egen del.och för de flesta elevers del, så behövs en större variation i undervisningen än den Svanelid förespråkar i sin föreläsning, och framförallt bör man lägga en betydligt större vikt på att bibehålla och, helst, utveckla eleverna kreativitet.