Formidabelt, formgivare forjoi

Funderade på saken, på vägen mellan Grimsås och Hestra.
Hur var det med medtagen fotbeklädnad? Hade jag möjligen av misstag fått med mig C-Es  "gympadojor"?
Är inte så förtjust att stänga in de gamla fötterna i varma gympadojor, om jag inte behöver.
Därför la jag skor och strumpor i en kasse och tog sandaler på fötterna under bilturen till Hjälshammar.
Misstanken visade sig vara befogad.
I kassen låg ett par skor i samma färg som mina vanliga gå-skor, dock tre storlekar större.
Med två par strumpor i skorna, så funkade de dock alldeles utmärkt... och jag måste medge, det var fantastiskt skönt att kunna göra lite tåvift då och då.
Lärde mig, att det inte alls är fel att köpa lite för stora skor, i stället för skor som precis räcker till för de fötter, som efter 59 år av gående, med tiden blivit allt bredare.

 Helg igen och läge för en promenad för att leta geocacher.
Vännen, bloggaren, yrkeskollegan och geocachingproffset Inga, hade under våren och sommaren lagt ut en runda i sitt hemsamhälle, Forsheda, som lockade till vandring. Då Forsheda ligger alldeles i närheten av Värnamo, så passade det alldeles utmärkt att Värnamodottern, med geocachingalias "spingo80", gjorde sin mor sällskap under lördagsmotionsrundan.

 Hanahöjsrundan hade Inga kallat sina runda.... och det berodde med all säkerhet på att det följde det motionsspår som finns på ett område som kallas Hanahöj.
Det visade sig var fina promenadvägar bl.a. utmed ett elljusspår och med växlande vegetation utmed rundan.
Första gömman hittades lätt, på ett ställe där jag också skulle ha kunnat gömma en hängande burk... inne i en stolpe.
Tippning förbjuden.... nej, jag har inte tänkt tippa denna dag... och förresten så är det rätt meningslöst... jag är ingen vinnare. Borde kanske förbjudas för fler, så många spelmissbrukare som det finns.

 I närheten av den första gömman fanns  dessa träningsredskap. Testade på maskinen i mitten, men den kändes lite vinglig, så jag vågade inte riktigt ta i.
Killen på roddmaskinen, han tog i för kung och fosterland...
Bra och kul grej att ha träningsmaskiner i naturen. Skulle absolut träna mig, så att jag klarade att utnyttja dem ordentligt för träning, om det fanns sådana i närheten....

En vattenspegel tillför alltid naturupplevelsen något extra. Sänkesjön var namnet på denna lilla inbjudande skogstjärn. Naturen är så fin, nu när det börjar gå mot höst.

Utmed elljusspåret hittade vi två likadana lådor, mittemot varandra på var sin sida av den breda stigen.
Nej, det var ingen geocachegömma och det gick inte att öppna luckan.
Skulle var mycket intressant att veta vad detta var för någonting.
Någon som vet? Skriv i så fall en kommentar, så att nyfikenheten blir stillad.

Plockar man inte blåbär i Forsheda?
Vid ett par av Ingas formidabla gömmor, var det fullt med bär.
Hade man haft något att plocka i, så hade man snabbt fått ihop någon liter.
Nu hade vi inte det, och egentligen var de lite väl övermogna för att plockas. De kändes lite vattniga och smaklösa. Förhoppningsvis duger de till djurmat ett ännu ett tag.
Hoppas bara att blåbärsätande djur inte är lika "bekväma" som förbipasserande samhällsbor.... Eller kanske är det så att man inte gillar blåbär i Forsheda.... :)

-Oj, vilken backe, utbrast Johanna. Här skulle man haft med Tindra, så hon hade fått galoppera uppför den långa branten.
För egen del, så var jag både andfådd och svettig då vi nådde toppen av Hanahöj.
Vi lämnade den breda stigen och gick in i en vacker, men markojämn, hage.

 Här hade Inga lagt ut sin allra första cache, för drygt två år sedan.
Efter det har det blivit många, och ett antal i väl utarbetad egen design.
Det kändes lite som en fläkt av historiens vingslag, då man öppnade denna låda.
Med mer än 2000 hittade och närmare hundra (?) gömda cacher, så har den formidabla formgivaren forjoi lyckliggjort många geocachare, med sina utförliga loggningar på nätet och med sina fantastiskt fina gömmor.

 Rönnbärsbuskarna hade, på sina ställen,  redan ruskat av sig sina blad.
De röda bären inbjöd traktens alla skator och övriga rönnbärsätande fåglar till höst och vinterkalas.

 Det var inte helt enkelt att hitta "Den tjuvaktiga skatan".
Om rönnarna hade varit sommarklädda, så hade vi sannolikt gått bet på denna gömma.
Fyra ögon spanade en bra stund, innan de äldsta ögonen såg något som inte riktigt stämde.
Ett pyttelitet skatbo fanns gömt inne i trädet.
Fint hantverk i den gömman!

Vid nästa gömma växte det fullt av lagom mogna och dessutom stora lingon.
Vi hade fortfarande inget kärl att plocka i, och det var synd,  för här var det verkligen skogens guld som visade sig från sin allra finaste sida.
Här hade man på kanske tio kvadratmeter plockat minst fem liter bär. De växte lika tätt, som det under flera år gjort i ett skogsparti, i närheten av vårt hus. Där finns det knappast några lingon alls i år.
Här kände jag att jag hade det drog lite i bärplockningshanden. Synd att de fina bären finns på fem- sex mils avstånd.....

Vem kom där i skogen?
Jo, formgivare forjoi i egen hög person, tillsammans med hunden Takko.
Hon gjorde oss sällskap till två av sina formidabla gömmor, en äcklig råtta i ett rör och här, i den täta barrskogen, en gömma som hängde  högt uppe i ett träd.
Johanna visade på god koordination och god motorik, då hon lyckades få ner den rejäla "burken" och hänga tillbaka den på rätt plats.

Nu var vi klara med Hanahöjsrundans nio gömmor och hade lämpligt nog kommit fram till en grillplats med fina sittmöjligheter, där vi fick en trevlig pratstund med Inga, möjlighet att mumsa i oss frallor inköpta på Stigs i Värnamo och dessutom smaka på Ingas medhavda morotskaka.

Ytterligare några gömmor hade vi tänkt oss att hitta, när vi ändå var i Ingas eget cacherike, i Forsheda.
En gömma hette "Bollagården" och jag var helt övertygad om att detta var ortens äldreboende.
Oj, vad fel man kan ha!
Detta var verkligen bollagården, ortens idrotts-högkvarter, med ett ordentligt bollförråd alldeles bredvid den välgömda cachen.
De två pojkarna som vistades i och utanför förrådet, kände förstås skolfröken Inga, och lovade att inte skvallra om att en av de minst bolltokiga i hela trakten, i det närmaste  hade inkräktat på det allra heligaste.

"No milk today". Nej, det var nog ett tag sedan det fanns någon trettioliterskruka med kalciumrikt innehåll på denna plats. Det är verkligen positivt att man valt att behålla/rusta upp det gamla mjölkbordet och  låta det bli en lantlig utsmyckning.
Johanna avslöjade att hon önskar sig ett mjölkbord utanför deras gård/hus också.
Jo, det skulle passa alldeles utmärkt utanför Dalsgård.

Fortsatte vägen mot Rannäs/Torskinge och kom fram till denna plats, där det hängde åtta-tio par skor i telefonledningen som gick över vägen.
Häftigt och heltokigt!
Vem har hängt upp dessa skor?
Hur har man gjort, för att få dem på plats. Har man använt en kranbil/grävskopearm?

 Formgivare forjoi hade förstås en gömma även här, ca  tjugo meter från de dinglande skorna.
Naturligtvis hade hon en passande gömma.
Varvid frågan uppstod: Vad är det för stackars barn som numera går omkring med en foppatoffel på vänsterfoten och inget på högerfoten???

Åkte ytterligare ca en km på vägen mot Ingas hem.
Vi hade packat ner ett par färdiglästa pocketdeckare, som vi tänkte åka till "Skogsbiblioteket" med, för att byta mot  några andra böcker.
Gps ville att vi skulle ta in på en grusväg alldeles nära där Inga bor.
Kände igen vägen och dess omgivning, för där har jag fått den stora äran att promenera med den formidabla formgivaren, både som Inga-  före geocacharkarriären - och som forjoi - under det att karriären tog fart.
En kilometer in på vägen visade gpsen att det var dags att stanna bilen och börja leta.
Trodde att biblioteket skulle varit inrymt i de nybyggda ladan, som var inredd med bord och stolar.
Men så var inte fallet.
Biblioteket var en postlåda på husets baksida. Nyckeln hittade vi efter att ha läst ledtråden.
Åtta zip-påseinslagna böcker fanns i lådan + en stor låda med en stor fin loggbok i.
Böcker bytte plats, "Hundraåringen" och en Agneta Sjödinbok fick följa med till Hjälshammar.

En ny sorts "mysteriegömma" hade Inga nyss publicerat.
Den kallades fotokonst, och det finns ytterligare tre -fyra konstcacher i trakten av Värnamo.
Här var det "Gårdfarihandlaren" vid järnvägsstationen som var mysteriets utgångspunkt.
Det gällde att utifrån det foto som fanns med i cachebeskrivningen komma underfund med utifrån vilken vinkel fotot var taget,och i närheten av denna plats hitta en remsa med koordinater till cachen. Vi hittade den gula klisterlappen med koordinanter ganska så lätt och fick sedan ta en promenad på några hundra meter för att hitta gömman.
En kul cache, som gör att man tittar lite extra på en staty, som man annars inte lagt märke till.

Fjorton cacher från den formidabla formgivaren hittade vi denna dag.... och en "bonuscache" av 1000sjöar, alldeles vid stationen, 25 meter från där vi parkerat bilen.

Solen bröt igenom molnen när vi vände tillbaka mot Hjälshammar och den formidabla lunch som dagens inhyrda kock ( C-E) tillagat till oss och jourhavande Johanna-sambo.

En kul dag, som så många andra denna fina sommar.
Återvänder med glädje till trakten av Forsheda någon gång i höst, för där finns fortfarande många intressanta platser att se och uppleva och många välgjorda gömmor att hitta.